onsdag, maj 25, 2016

Läkare och stress

I måndags var jag hos min neurolog, som är en väldigt trevlig kille. Tyvärr gick det dock inte att få honom att förstå hur dåligt jag mår och inte heller stannade han kvar för att göra ett riktigt avslut på vårt möte. Istället visade han ut mig till en trevlig dam, som skulle fotografera mina ögon och kolla hur det stod till med näthinnorna och sedan försvann han!? Jag frågade honom om vi var klara, innan han gick, eftersom jag skulle säga att vi inte var det, men han sa att vi skulle ses igen. Han gick ju ändå förbi där vi satt, men som sagt, han försvann och var borta när jag var klar med ögonen. Den här sortens behandling är jag verkligen inte van vid och eftersom mamsen hade hundarna, ville jag inte sitta och vänta utifall han dök upp igen. :-( Det var alltså tre bortslösade timmar på det läkarbesöket... *suck*

Idag är min första dag på arbetsträningen, som jag lyckats få till på OKQ8, som ligger tvärs över vägen. Hundarna kommer självklart att skälla hela tiden, men jag orkar fan inte bry mig. Låt dem skälla och vara ledsna, precis som jag kommer att vara ledsen, medan jag är borta. Som tur är gäller det bara en timme idag och en imorgon. Sedan skall det fortsätta så i en månad, där jag och djuren skall kunna acklimatisera oss till den nya ordningen, men jag tror inte på det över huvud taget. Stressen blir bara värre och värre.


Ekonomin gråter stora tårar och inte blev det bättre av att jag köpte det där vackra halsbandet, men jag klarar mig ändå, även om jag går på knäna. Hundarna får sin mat och sitt godis. Det är det enda som betyder något.


1 kommentar:

Undertecknad sa...

Lycka till älskling! Tror dina pälsklingar kommer att överleva, även om det gör ont i ett mattehjärta. Ni klarar mer än du tror!

Stor styrkekram och en liten spark till dumma doktorer (eller tvärtom om du hellre vill det :-) )

Pözz bejb