Skitjobbigt

Idag har jag träff med neurologen och har fått hjälp med att skriva ned vad jag ska fråga om, och säga. Bra så långt. Lämnar vovvarna hos mamsen och blir varse om en situation som gör mig så ledsen. Hon ska skriva ihop något, som hon  aldrig gjort förut, och lyckas inte hitta informationen om hur man går till väga. Istället för att be om hjälp har hon struntat i det och nu har det blivit bråttom. När jag nu försöker bena ur var problemet ligger, och ger henne råd om en lösning, så blir hon  gråtfärdig. Jag känner så väl igen situationen och kan bara se på hur jag hade det sist jag försökte göra något, men för mitt liv inte kunde räkna ut hur. En total hjärnlåsning.
Jag är påväg till doktorn för att försöka få en lösning på mitt problem, men om jag får den lösningen jag vill ha kommer jag ändå sitta med mammas problem och på den finns ingen lösning än att finna någon annan som kan ta över. Jag gissar att de helst vill att jag ska ta över,  men då får jag tillbaka det jag försöker bli av med idag. Sitter alltså i en förbannad rävsax.