Dagen efter dagen D

Bara positiva grejer hände på vår dejt igår. Han kom, flera gånger och jag kände mig väl omhändertagen. :-D Han är ganska stor och välbyggd. Muskulös och vältrimmad och skall springa Lidingöloppet i september. Just nu kämpar han med sånt där som träning, dieter och mer träning. Jag kände mig inte ledsen för det och ser fram emot att kanske höra av honom igen för att kunna recensera utvecklingen. Det var kul att prata med honom och få lite information om vad som egentligen hände när vi gick på högstadiet tillsammans. Inser så här i efterhand att jag egentligen inte mindes något alls av det han berättade. Kommer inte ihåg att han var en busig och störig kille. Kommer inte ihåg att han hängde med mobbarna och kommer inte ihåg att han, efter att mobbarna blev utslängda från skolan, bättrade sig och blev ordentlig. Jag har alltså en stor lucka i minnet och kommer bara ihåg honom efter att han bättrat sig, vilket faktiskt är konstigt. Jag kände mig dock lika trygg som jag gjorde redan innan vi träffades och det gör jag fortfarande. Det förändrades inte. Han har så här långt varit mycket bra för min självkänsla, vilket jag kommer att försöka tacka honom för, om vi träffas igen. Det jag också lärde mig av denna träff var, att jag inte behöver vara så självmedveten och rädd. Jag kanske till och med vågar att se mig om med ett mer öppet sinne i framtiden?! Vem vet, det finns mycket därute, att se och pröva.