Fredagens eviga gående

Jag fick en tid hos min neurokirurg för att kolla hålet jag fortfarande har i pannan. Fick en tid kl. 11:30, vilket skulle göra det lite tajt då jag lovat att rasta hund. Målet var att jag skulle kunna hinna med allt, men se det gick åt helskotta. När kirurgen fortfarande inte dykt upp 12:20 gick jag till jycken istället. Jag hade alltså gått till KS över kyrkogården, alldeles i onödan och måste nu skaffa en ny tid, som jag hoppas doktorn kan hålla. *suck* För att göra min dag ännu bättre gick jag sedan till Sundbyberg och köpte en ny scanner då den gamla dött av ålderdom. Den nya är _mycket_ mindre och funkade bara genom att sätta i USB-sladden. Även det en nyhet för mig som alltid sagt plug-and-pray. ;c) Med allt detta gående i bagaget, somnade jag sedan på soffan.

Den senaste månaden har jag annars bott på en byggarbetsplats. Min jäkla granne har bestämt sig för att totalrenovera sin lägenhet. Det är ett evigt sågande och borrande och för att göra min dag så mycket bättre börjar de med att spika ett par hål ca 8:15 på morgonen. Sedan kör de lite då och då under dagen, men allvaret börjar när jag äter lunch vid 14-tiden, vilket innebär att jag då inte ens hör vad jag tänker. Fattar inte att det går att borra så mycket hål i väggarna?! Finns det någon vägg kvar mellan alla dessa hål, eller är de som en Jarlsbergsost?

När jag vaknade till igår, såg jag sedan en riktigt dålig film: SALT. Angelina var, för att citera en annan bloggare, smärtsamt mager. Filmen var dessutom alldeles fel ute med "kallakriget" idén som endast kändes som gammal skåpmat. Visst exploderades och fajtades det en hel del, men det var mest utfyllnad mellan några närgågna bilder på Angelinas magra skalle. *suck* Nä, hon funkar inte som actionhjälte längre och det förvånade mig med tanke på vilket bra jobb hon gjorde i Tomb Raider. Visst gjordes det en del snygga stunts, när hon kastade sig mellan biltaken på motorvägarna för att komma undan, men det räcker inte. Själva filmen måste också ha ett bra manus för att bli sevärd. Om du inte är intresserad av att se en filmstjärnas väg till att bli ett fullskaligt anorexiaoffer, kan jag inte rekommendera den filmen.