Delseger!

Nu är det klart. Vi har haft en extrainspektion av föreningens/boendes förrådsbodar. Jag har kämpat för det här i mer än sex månader, med tidsgränsen hängande över mig hela vägen. Tidsgränsen är när garantin för bygget går ut, men vi hann med god marginal.
Enligt, den oberoende inspektören, finns det brister i utförandet och då speciellt i målningen av dörrarna, som pga detta blivit fuktskadade. Leverantören ställdes in för fakta och lovade att åtgärda, men det är där delsegern kommer in. Det är tveksamt om ifall det kommer att göras, men vi håller tummarna och jag håller ett kontrollerande öga på hur det går.

Läkare och stress

I måndags var jag hos min neurolog, som är en väldigt trevlig kille. Tyvärr gick det dock inte att få honom att förstå hur dåligt jag mår och inte heller stannade han kvar för att göra ett riktigt avslut på vårt möte. Istället visade han ut mig till en trevlig dam, som skulle fotografera mina ögon och kolla hur det stod till med näthinnorna och sedan försvann han!? Jag frågade honom om vi var klara, innan han gick, eftersom jag skulle säga att vi inte var det, men han sa att vi skulle ses igen. Han gick ju ändå förbi där vi satt, men som sagt, han försvann och var borta när jag var klar med ögonen. Den här sortens behandling är jag verkligen inte van vid och eftersom mamsen hade hundarna, ville jag inte sitta och vänta utifall han dök upp igen. :-( Det var alltså tre bortslösade timmar på det läkarbesöket... *suck*

Idag är min första dag på arbetsträningen, som jag lyckats få till på OKQ8, som ligger tvärs över vägen. Hundarna kommer självklart att skälla hela tiden, men jag orkar fan inte bry mig. Låt dem skälla och vara ledsna, precis som jag kommer att vara ledsen, medan jag är borta. Som tur är gäller det bara en timme idag och en imorgon. Sedan skall det fortsätta så i en månad, där jag och djuren skall kunna acklimatisera oss till den nya ordningen, men jag tror inte på det över huvud taget. Stressen blir bara värre och värre.


Ekonomin gråter stora tårar och inte blev det bättre av att jag köpte det där vackra halsbandet, men jag klarar mig ändå, även om jag går på knäna. Hundarna får sin mat och sitt godis. Det är det enda som betyder något.

Det händer så mycket här...

Det blir så mycket att jag inte orkar skriva ner allt, men jag skall försöka uppdatera en del iaf.

Dörrjäveln är på plats, med dörrfoder och funkar strålande! Vilken lycka att äntligen få bevis på att jag hade rätt. Det är knappt att man hör när grannen kommer och går. Till och med tömningen av återvinningsstationens containrar dämpas.

Hundarna mår strålande och verkar tycka att det mesta går ann.
Jag borde så klart städa mer, såsom att dammsuga, men vem orkar.
Jag plockade på mig mer sopor, som stod vid föreningens container. Det blev en skinnpuff, med lock, som jag hade tänkt att använda som fotpuff, men den är för hög, så den får istället fungera som förvaringsbox av filtar. Det andra jag hittade var en Kallax från IKEA, som jag nu använder som blomhylla i vardagsrummet, och den som stod där tidigare är inflyttad i sovrummet. Det blev jättebra.
Jag har också roat mig med att tvätta mattor och kläder, men strykningen får stryka på foten. ;-)
Köpt och planterat mer växter i min lilla trädgård. Ministaketet är ännu en gång uppsatt, då hundarna har svårt att fatta, att de inte får sitta mitt i rabatten. Klematisarna verkar alla ha överlevt och rosorna växer så det knakar.
Försöker hitta nya brallor, då de gamla tjänat ut, men det är svårt då KappAhl slutat att sälja de braiga jeansen i min storlek. Ingen fattar varför, men det är som det är. :-/
Väntar fortfarande på min nya berlock. Enligt spårningen skall den ha gått över gränsen från ursprungslandet och är någonstans "abroad", vilket innebär att den kan vara i princip var som helst. Väntan är inget nytt och förhoppningsvis är den lika fin som på bilden, när den väl landar här hemma. Funderar dock på om jag kanske måste gå och köpa mig en ny halskedja, men det blir en något senare fråga.

Och där gick luften ur mig...

Dörrjäveln del 2

Så här långt verkar det inte bättre än att den blivit en succé. :-D Jag hör inte lika mycket av tömningen vid återvinningsstationen och oljudet av grannens försök att komma in genom sin ytterdörr har minskat så totalt att jag inte ens vet om hon varit hemma sedan igår.
Mamsen var snäll nog att köra mig för att införskaffa nytt handtag och färg för att måla vitt runt dörren. Nu kan jag både öppna och stänga den och första varvet med målapenseln är gjort. Om ett par timmar är det dags för varv nummer två. Förhoppningsvis kommer hantverkarna och sätter upp dörrfordren imorgon. Sedan kan jag luta mig tillbaka och slappna av utan störningar. ;-)

Dörrjäveln

Nu blir en innerdörr monterad i slutet av min hall. Allt för att försöka minska grannens störningar, när hon försöker ta sig in genom sin ytterdörr. Hon har verkliga problem och det är så irriterande då mina vovvar varnar varenda gång. Dessutom hör man när folk går förbi och står och snackar utanför. Denna vinter har det också varit riktigt jobbigt på grund av att sandbilen i princip lämnat ett sandtag utanför, och när man ligger i sängen hör man hur folk släpar fötterna igenom sanden, på vägen förbi. Jag hoppas på att den nya dörren åtminstone skall kunna minska ljudintaget. :-) Det är förresten fyra killar, plus chefen, som jobbar på installationen. Känns lite som om det vore kommunalarbetare som gör jobbet. Två stycken fixar och tre tittar på. :-D

Ymer är ihopläkt och mår bra. Ekonomin haltar nu då han kostade cirkus 7000 kr denna månad. Inte hans fel så klart, men plånboken skriker och vad gör man då?! Jo, man beställer och handlar saker för över 2000 kr, bara därför att. :-P Shoppat saker till trädgården, som såklart är nödvändiga, men jag beställde också en berlock, som kanske inte var så nödvändig. ;-)

Annars har jag som sagt fått en ny handledare för arbetsträningen. Hon beklagade att jag fått byta igen och jag sa bara "tredje gången gillt?" Hon verkar precis lika trevlig som de andra har varit, men förhoppningsvis kanske hon också kan ha lite bättre koll på vad det står i mina papper. Vi får se hur det går. Nästa träff kommer iaf bli telefonledes då hon, precis som jag, inte tycker att det är vettigt att jag skall åka så långt för ett tiominuterssnack. Hon har också en del vettiga idéer angående hundhållandet, vilket gör mig glad. Att det antagligen inte kommer att hjälpa är en annan sak, men tanken är god.

I min lilla trädgård blommar den nyinköpta julrosen och de nyinköpta penséerna tillsammans med den svarta violen. Scillorna och krokusarna har redan blommat över och tulpanerna är på gång. Har sett att en del av klematisarna börjar komma och rosorna har jag redan klippt ned då de höll på att växa sig alldeles för stora, för tidigt. Jag ser verkligen fram emot alla blommor denna sommar.

Gårdagens akuta veterinärbesök

Igår var en underbar dag. Jag och pojkarna gick till Ulriksdal och tillbaka, utan några konstigheter och de var ypperligt lyhörda och lydiga. :-) Tog det lugnt när jag kom hem, tittade lite på tv och läste lite i boken. Sedan blev det middagstid och när jag givit dem mat såg jag att Ymer hade blod i hela rumpan?! Försökte se vad som hänt, men det blev inget villigt samarbete från plutten. Till slut insåg jag dock att det inte verkade bättre än att en analsäck spruckit. :-( Det blev ett akut besök hos veterinären, lugnande medel, urspolning (smärtsamt) och nu är det pyjamasbyxor på. Allt som allt en ganska dyr och sorglig eftermiddag och kväll. :-/

Idag är han inte glad, då han fortfarande måste ha pyjamas på, men det ser ut att läkas fint och jag är nöjd så länge han inte mår dåligt och har ont. Hoppas verkligen att vi aldrig behöver uppleva något sådant igen!

Negativitet

Ibland känner jag att negativitet sprids som en skitbrun filt över mina dagar. Jag går ut starkt med flaggan i topp och sedan händer det något som störtar mig ned i en lerpöl och resten av dagen är förstörd. Ett exempel är idag när var vi ute på en underbar promenad och jag tränade hundarna på inkallning och kommandot stanna. De var jätteduktiga och jag berömde dem med ord godis. Sedan släppte jag uppmärksamheten i bråkdelen av en sekund, eftersom jag pratade med en annan hundägare, och självklart gick det åt helvete. Det kom en joggare med sin hund, som jag aldrig hann se, och Loke bara exploderade efter den stackars jycken, och Ymer hängde på. Ingen av dem lyssnade och jag fick till och med springa efter för att få stopp på dem. Det gör mig så jävla förbannad att jag inte kan få Loke att lägga av med detta! Vi har iaf tränat i snart 5 år på att INTE gör så här, men det hjälper inte och jag vet fan inte vad jag ska göra. Är det jag, rasen eller individen som är problemet? Jag vet att jag fick träna mina bouvierer på att inte jaga joggare/cyklister ganska länge, men de var aldrig så nonchalanta gentemot mig när jag sade ifrån. Och det tog ta mig fan inte fem år att få dem att förstå.

Nästa negativa grej är hur ordförande i föreningen inte tänker ta tag i att byggarna gjort fel vid konstruktionen av våra förråd. Inte just nu iaf, eftersom det hela är så infekterat?! Vad fan menar han med det? De har gjort fel och måste stå för konsekvenserna. Det är väl ändå inget att hymla om? Vi har alla papper och kan utan tvekan peka ut var de brustit i sitt utförande av jobbet. De måste ju stå för detta och åtgärda felen, men ordföranden kommer inte att ta tag i detta förrän om möjligen flera veckor. Varför?! Jag har jobbat med detta i flera månader, och nu när vi fått resultat i min ände, ska det läggas på is?

Tredje strulet är att jag lovat att sätta igång områdets vatten i utekranarna, men jag lyckas inte, och frågade tre styrelsemedlemmar om hur man gör. Deras svar var goddag yxskaft och tillslut att vi skulle lämna ärendet till fastighetsskötarna, vilket verkar idiotiskt. Varför betala för något som vi gör åtminstone två gånger om året. Någon borde väl ändå veta?

På den vägen är det och hade jag haft en bil hade den inte gått bra. 😞

Trägen vinner!

Att vara envis,, som en gris i lera, gör att man emellanåt får det som man vill ha det. ;-) Det där företaget, som vägrade att skicka avtal och offert till oss, kan ta sig i h-en. Jag lyckades efter mycket om och men få veta vilket företag det var som hjälpte oss med upphandlingen, och de hade fortfarande ALLA papper vi behövde. :-D Nu är det bara att reklamera hela skiten och få det utfört så snart som möjligt. Det kommer inte att bli billigt för företaget som gjorde jobbet helt fel från början. Jag kommer inte att vara älskad av dessa människor i fortsättningen heller. *rått asgarv*

Blöjbarn och annat knäppt

Blöjbarnet heter Ymer och blöjan beror på att han, som så många andra killar, har svårt att låta bli att pilla sig i skrevet. Detta har gjort att ärret efter kastreringen har börjat att vätska sig igen. Därav blöjan. Vi har också fått en tub med salva som skall minska vätskandet och främja läkandet. Just nu ser det iaf ut som om det går framåt. Loke bara skakar på huvudet och suckar tungt. ;-)

Min veranda är felkonstruerad. Tydligen har hantverkaren lyckats lägga plankorna med kärnvirket uppåt, vilket gör att plankorna samlar vatten i rännorna som uppstår då de bågnar konkavt istället för konvext, vilket i sin tur gör att de spricker av fukten och färgen flagnar av. Verandan blir ful av alger i fukten och torkar inte ordentligt mellan regnskurarna. Det ser rent ut sagt för jävligt ut. Inte har jag heller pengar nog att göra något åt det då kvarskatten tömmer sparkontot. Otroligt deprimerande.

Föreningen beställde ett jobb med att byta ut våra gamla förrådsbodar för ett par år sedan. För ca ett år sedan började kvisthålen på dörrarna att tappa färgen, vilket gör att de nu ser ut att ha fått vitfläcksjukan. Jag har försökt hitta avtalet för jobbet för att se vad vi har för garantier, men det är lögn i h-vete att hitta. Jag har sökt i snart ett halvår men inget hittat. Tillslut har jag till och med bett leverantören om en kopia från dem, men de vägrar. Inte nog med det, så har vi även upptäckt att leverantören gjort fel vid installationen av dörrarna. Eftersom dörrarna levererades helt obehandlade och med instruktionen om att man måste måla alla ytorna, kanter, in- och utsida, för att de ska hålla vilket inte har gjorts, börjar de nu också bågna och falla isär, på grund av vattenskadorna. Vi får fortfarande inte ta del av avtalet vilket nu gjort att vi vänt oss till RB för att få hjälp. Jag håller tummarna för att de ska kunna få ordning på detta. Annars måste föreningen antagligen stå för ordentligt stora kostnader för att åtgärda det hela. Det är verkligen inte lätt att bo i en bostadsrättsförening. *suck*

Det är kul nästan jämt. :-\

Vad har hänt med dagens hundar?

Jag har haft hund, med några års mellanrum, sedan jag var sju år. Det blir alltså 43 år i år. De uppehåll som varit, har blivit pga att jag lyssnat på de som säger sig veta, men de åren har också varit de jag mått sämst. Den ras jag fastnade för var Bouvier Des Flandres, som är en stor boskapshund, med ett fantastiskt psyke. Av de 3 hanhundarna jag haft, var det ingen som var aggressiv eller konstig mot andra hundar, vilket jag ansåg var en självklarhet.
Nu har jag bytt till Tibetansk Spaniel, av hälsoskäl, då jag trodde att min kropp kanske inte skulle hålla för det som en bouvier kräver. Jag ångrar det inte och de ger mig precis lika mycket glädje och kärlek som de större gjorde. Enda skillnaden är att jag nu måste se upp för andra hundägare! Mina vovvar är inte speciellt stora och umgås mest med större hundar, eftersom andra småhundsägare lyser med sin frånvaro. Verkar som om de inte vill att deras hundar skall umgås med andra. Har till och med hänt att folk vänt och gått åt ett annat håll när vi kommer. (Detta beror inte på min personlighet, eftersom vi aldrig egentligen träffats! :-P) Det har varit en del utmaningar med att välja en ny ras. Tibbar är inte lika enkla som bouvieren var. Dessa småhundar har ett ego som är större än Eiffeltornet och är inte rädda att visa det. Om de hade mött mina bouvierer hade det inte uppstått något problem, då de stora bara hade ignorerat de små, men så funkar det inte med andra hundar jag möter nu för tiden. Loke har blivit påhoppad av MYCKET STÖRRE hundar, 4 gånger under sitt snart 5åriga liv. Det har varit labradorer, vorsthe, mellanpinscher och senast idag en flatcoated retriever. Det som de alla har haft gemensamt är att de uppfört sig helt fel i det sociala sammanhanget och har ägare som inte fattar ett dugg.

Min Loke är kastrerad och det har inte gjorts för att han är aggressiv, utan det är för att vi skall kunna umgås med alla hundar vi träffar, vilket då också kan inkludera löptikar. Att mina tibbar står stolt och visar upp sig, beror inte på att de vill slåss, utan på att det är så de är byggda. Att Loke morrar, beror inte på att han vill mucka gräl, utan på att han vill att den andra hunden skall hålla avståndet. När Loke säger till, vill han inte starta ett slagsmål, utan att den andra hunden skall visa respekt och faktiskt fatta att den skall hålla avståndet. SKA DET VARA SÅ JÄVLA SVÅRT ATT FÖRSTÅ?! När inte ens hundägaren fattar detta, hur skall då deras hundar göra det?! Ifrågasätt inte Lokes försök till att få er att hålla er på er kant. Han gör inte det för att vara elak eller sur, utan för att din hund inte är socialt fostrad och inte vet hur den skall uppföra sig!

Från och med idag, får ni och era hundar inte hälsa på mina om jag inte är säker på att ni faktisk har koll på dem!

Tistlar och spyor

Den hund, som bor här i en vecka när hennes familj åker skidor, roade sig i går med att äta en tistel, vilket hittills har resulterat i:
3 spyor på den fina mattan
1 spya i sängen på duntäcket
1 STOR spya på fårskinnet
2 spyor på golvet

För att rätta till detta kommer jag att få köra tvättmaskinen hela dagen och hänga tvätt på alla möjliga ställen. Mattan är en som måste kemtvättas, så den får ligga. *suck*

Som grädde på moset spydde Ymer nu på morgonen, men han var mer hänsynsfull och spydde bara galla på golvet. Enkelt att torka upp. Han är snäll han. ;-)

It's alive!

Nu har den laddat klart och blivit redo för användande och jag är så lycklig! I princip en helt "ny" padda för 600 pix i delar och allt är väl på denna front. Lite kul var det att leka tekniker och plocka isär och sätta ihop apparaten. En del efterforskning i hur det skulle göras, via nätet, blev det också. Inte så svårt, men det var jäkligt små skruvar att hålla reda på. Dessutom glömde jag att koppla på sladden till bildskärmen, så först trodde jag att plattan inte gick att rädda, men tillslut kom jag på missen och fixade det. Nu kan jag roa mig med solitair, facebook och chromecast igen. :-D

Surfpaddan!

Nu är hela innanmätet utbytt och den ligger på laddning.

Fortsättning följer..............................

Ymer snippad

Igår blev Ymer kastrerad och fick sitt lilla navebråck ihopsytt. Allt har gått bra så här långt och just nu ligger han i sängen med brorsan och är lite ynklig. Jag sydde ett klädesplagg som täcker både kastrations- och navelbråcksåret. Detta för att Ymer skall slippa den dumma tratten. Veterinären var inte road av den lösningen, men jag sa att kostymen ändå kommer att användas. Veterinären tyckte inte att jag, med bara 3 andra kastrerade vovvar, hade erfarenhet nog att veta vad jag talade om, men som sagt det struntade jag i. Det blir små promenader och inga vilda lekar de närmaste tio dagarna, vilket kommer att tära på oss alla. Senare skall jag kolla om Ymer fortfarande går ned i valpväskan, för då kan jag och Loke iaf promenera längre. Kanske vi då kan ta oss till Ulriksdal för en bulle och en kopp choklad? Fiket vid slottet rockar, då hundarna är hjärtligt välkomna! :-)

***UPPDATERAT***

Jäklar vilken kvarskatt jag får i år! :'(

Jag klarar det inte

Två veckor av ickefungerande surfplatta har givit mig megaabstinens. Kände av det redan efter första veckan så jag beställde ett nytt moderkort till apparaten, för att se om jag kan få den att funka igen. Nu går jag då i väntans tider och håller tummarna för att leveransen kommer att ske mighty quick! När kortet väl har anlänt blir det nästa kallsvettsläskiga försök att installera det, och hoppas på att detta kommer att reda ut problemet med paddan. Håller febrilt tummarna.

Fortsättning följer...

Lådan passade inte...

Den där leveransen som inte kom fram, hämtades med hjälp av mor. Bra så.
Glatt kastade vi oss in i monteringen och den var för hållande vis enkel för att vara IKEA. Bra så.
Här hamnar vi i ett aber. Lådorna passade inte? Hur det kunde det gå till? Det var ju standardskåp och standardlådor, från IKEA? De borde väl ändå få ihop grejerna så de stämmer? Hyllplanen, som suttit i skåpet sedan inflytt och montering, passade perfekt, men inte de nya lådorna? Hur gick det till? Reklamationen hade heller ingen aning och efter en del överläggningar åkte vi tillbaka med paketet till varuhuset. Alltså inga underlättande lådor på Skogstorpet. :-(

Det äventyret kostade en del i frakt, bensinpengar och förlorad tid. *suck*

Min fina Nexus 7 verkar ha totaldött. Ingen aning om vad som kan ha hänt, förutom möjlig krasch pga Googles uppdatering, eller att något gått sönder inne i apparaten, då den faktiskt fallit i golvet ett antal gånger. För att vara en teknisk pryl har den ändå hållit riktigt bra och nu är frågan om ny platta (av ny årsmodell) skall inhandlas, eller om jag skall testa med att byta ut moderkortet på denna för att se om det fixar till problemet? Än så länge funderar jag, då plånboken kommer att bli väldigt tom inom den närmaste framtiden. Ilandsproblem delux. ;-P

Jag blir så jävla arg!

För någon vecka sedan bestämde jag mig för att köpa utdragslådor, istället för hyllor, till mina köksskåp. Visade sig ganska snart att mina skåp var för gamla för den "smarta" lösningen och lådorna måste specialbeställas från Tyskland. Spelar väl ingen roll tänkte jag och ringde för att göra just detta. När jag gjorde beställningen sade IKEA att #PostNord skulle sms:a mig med exakt leveranstid och dag. Tyvärr fungerade det inte så och idag fick jag två brev i lådan om att mina lådor ligger på utlämningstället i Sollentuna Centrum. Självklart kan jag inte bära paketen själv, vilket gjorde att jag ringde och skulle beställa en ny utkörning. Detta skulle de ta extra betalt för, vilket jag får lov att leva med, men de kunde inte ge mig en tid för när de skulle komma, utan jag skulle få lov att sitta hemma mellan 08 och 17. Detta funkar ju inte för mig och mina hundar?! Hur fan tänker de? Jag vet sedan gammalt att det brukar vara så med leverantörer, men när det drabbar en själv på detta sätt, blir man bara arg och ledsen. Jag sa att jag får återkomma, och ringde och grät i luren till mamsen, som säger att hon kommer och kör mig. Jättesnällt, men hur gör en person som inte har snälla föräldrar eller grannar?! Tar en taxi och hämtar eller vad gör man?

#postnordsuger #förbannadepostnordspolicy #nästagångblirdetenannanleverantör

Smärtsamma fötter och ishalka

Ibland är man bara lite väl korkad, vilket innebär att jag igår gick ut med djuren utan att sätta på mig mina broddar. Kunde inte få på mig mina fina IceBugs på grund av det förbannade skavsåret jag har mellan lilltån och ringtån, men nog faen kunde jag ha tagit på mig mina apoteketbroddar... om jag bara varit smart nog. Det hela slutade med mitt första platta fall denna vinter och under svärandet och ojandet, kände jag mig bara korkad. Allstå intet nytt på denna front. ;-P

Djuren tog inte illa upp och ansåg, antagligen precis som jag, att jag borde ha tagit på mig broddarna. Det är svårt att resonera om dumhet med dem, då de har inbyggda broddar och aldrig behöver bry sig. Ymer hade dessutom mage att springa fort som faen och tvärnita, vilket gjorde bromsandet till en sladd och sedan slänga sig över "stackars" Loke, som stoiskt tog emot allt han blev tilldelad, den här gången. Ibland är de värre än sämsta hollywoodactionfilmerna. *suck*

#inteerkvinna

Veterinären

Idag har vi varit och vaccinerat Loke, och nästa gång blir inte förrän om 3 år. Jag kommer ihåg när man fick gå varje år, men nu har det tydligen blivit bättre grejer som håller längre. Bra för plånboken och bra för vovve. :-D
Beställde också tid för Ymers kastration och navelbråcksoperation. Ligger en månad fram i tiden, då den kemiska kastreringen skall ha hunnit gå ur honom. Navelbråcket är inget stort eller farligt, men tänkte att om han ändå skall vara nedsövd och skäras i kan man ju passa på.

Snön den kommer och går. Ena dan är det barmark och andra är det slasksnö. Inget kul då vovvarna blir jäkligt skitiga. Tur att badrummet ligger precis innanför ytterdörren, och inte i andra änden av lägenheten, som det gjorde i Hagalund.

#inteerkvinna

Jag vill tacka livet

Det finns så himla mycket skit i dagens samhälle och världen över huvud taget, men här hemma i min lilla värld av blommor har jag det faktiskt ganska bra. Vovvarna gör mig glada varje dag och när jag kommer ihåg att ta mina piller håller sig smärtorna till en ganska ok nivå. Nu när snön är borta igen, är jag iaf glad över att isen verkar ha följt med den och det går ganska bra att promenera. Inte många halkincidenter i år, vilket jag kan tacka mina IceBugs för. Om jag kommer ihåg att hålla i plånboken kommer diverse större kostnader kunna betalas utan större problem, även om det finns en låååååång önskelista som ligger på vänt. ;-) Ingen hund är ledsen och ingen av dem mår dåligt, vilket gör mig oerhört tacksam. Visst har jag och Loke en del diskussioner om det där med att försöka nypa folk i hasorna, men det är en bagatell i det stora hela.

När jag ser hur dåligt andra människor i min omgivning mår, inser jag att jag kan se att det finns en hel del ljus i mörkret. Förhoppningsvis är det inte det där tåget som kommer, men att dessa människor totalt missar det, är för mig en gåta. Negativiteten som omringar dem är så svart och det finns inget som kan gå rätt för dem. De vill inte ens försöka hitta en bättre väg. Har ett svagt minne av att jag också varit nere i det där svarta hålet, men nu kravlat mig upp till kanten. Kanske tappar jag taget och ramlar ned igen, men jag hoppas att jag fortfarande kan se stjärnljuset på den mörka himlen. Jag försöker att undvika att umgås med de negativa, då de suger musten ur mig, men samtidigt vill man ju vara lite vänlig och snäll mot dem, så att de åtminstone kan få en ljusglimt. Måste bara komma ihåg att inte sugas in i deras mörker och själv komma ihåg att fortsätta titta på stjärnorna och ljuset, som jag vet finns där. Hur skulle jag annars kunna skönja en skugga?

#inteerkvinna