lördag, mars 15, 2014

Bitterhet och knasiga vovvar.

Det är inte roligt att bli en riktig bitterfitta, bara för att man är evigt trött och stressad. Jag stod och tänkte på det när jag åkte pendeln hem i torsdags. När jag var sjukskriven efter hjärnblödningen tog jag allt så lugnt. Bara det att jag inte hade några krav på att vara något annat än mig själv, gjorde mig balanserad och jag kunde njuta av dagen, men nu när jag är tillbaka i verkligheten blir allt så jobbigt och jag tål inte boskapen där ute. När jag klev av tåget i torsdags tog jag och djuren hissen ned, eftersom folk inte tar någon hänsyn i trappan. När vi kom ned och dörrarna öppnades stod det en person precis utanför. Hon pratade i mobilen och missade totalt antal att jag försökte komma ut. Tillslut böjde jag mig fram över hennes axel och väste "är du blind, eller?" Då flyttade hon sig äntligen, men jag mår inte bra av att bli så jävla arg och irriterad på mänskligheten varenda dag. Det blir bara sämre för varje dag som går.

Det som gör mig ännu ledsnare är att det som gör att jag mår så mycket bättre också är det som orsakar mest irritation. Jag menar att vovvarna som gör mig friskare är de som gör mig så förbannad på andra människor, eftersom de inte tar någon hänsyn över huvud taget.

Jag önskar att jag kunde komma på något sätt att få balans mellan det jag är tvingad till att göra och det jag vill göra. Den balansen lyckades jag få till, åtminstone delvis, när jag jobbade deltid och hade Fenrir. Idag klarar jag inte ens att jobba 50% utan att vara helt slut när jag kommer hem.

Vovvarna gör mig annars glad varje dag. Visst blir jag sur på dem för att de äter skit, men Fenrir gjorde ju precis samma sak så jag borde vara van. *skratt* Det är förresten intressant att se vilken fantastisk vovve jag har i Loke. Han är väldigt bra och lydig, vilket jag ser när jag jämför med andra hundar. Jag är verkligen förvånad över att han är tvärt emot vad det sagts om rasen. Alltid kul med glada överraskningar. Ymer gör sitt bästa, men han är en bebis och jag har inte så stora förväntningar och allt som han gör rätt är en bonus. Den knasbollen har förresten fått för sig att han absolut inte vill klä på sig för att gå ut. Han vill gärna ut, men verkligen inte behöva klä på sig selet för att kunna göra det. Jag måste släppa ut honom naken och sedan fresta med godis för att få på honom det. Vet inte hur jag ska komma förbi detta. Har faktiskt ingen aning. Skräp samma, det fixar sig nog.

1 kommentar:

Undertecknad sa...

You and me bejb!