lördag, oktober 10, 2009

Målet för dagen

Målet var att lägga upp ett par nya jeans och börja sy på en ny jacka. Jag hade ju en massa klarblå ylle kvar, enligt mina dimmiga minnen. Sagt och gjort, när frukost blivit äten gick jag ned i källaren för att hitta tyget till jackan... Konstigt nog var det jäkligt svårt att hitta något över huvud taget där nere. Fick börja med att klättra över allt som stod precis innanför dörren och riva i det jag nådde från min utsiktspunkt längst upp på en icke definierbar skräphög. Efter att ha rotat runt i en halvtimme ringde det en svag klocka av att tyget blivit bortgivet. Tog kontakt med den enda person jag känner som jag skulle ha givit bort det till. Hos henne fanns det inget minne av detta och hon behövde riva igenom alla sina tyghögar för att kolla upp det. Tidsplanen för detta var dock "någon gång i framtiden", vilket gjorde att jag tog med mig ficklampan ned i källaren och började om. (Kom förresten precis på att jag glömt den utanför källarförådet. >:c/ Jäklar!) Insåg att om jag någonsin skulle kunna hitta något, måste jag ta mig i kragen och röja. Sagt och gjort. Röjning startades och efter 1 timme har jag nu ett framkomligt källarförråd. Inget klarblått ylletyg hittades, men de stackars sopgubbarna kommer att få bära en del tungt. När denna röjnings föregångare gjordes, för sisådär 8 år sedan, tog det dock alldeles för kort tid innan det var fullt igen. Man skall tydligen göra det med kortare intervaller. ;c)

1 kommentar:

Undertecknad sa...

jag tror att skräpet fortplantar sig när man inte ser.
Jag är övertygad om detta. För hur skulle det annars kunna vara att varje vår och höst när vi stödar ur cykelförråden finns ett otal vrak som står där.

å jag har alltid hur många säckar som helst som jag kan slänga i container. Hur går det till undrar jag. Tingen lever!!!