Skönhet en varm vårdag

Ny DVD, den gamle dog tydligen ohjälpligt

Jag ringde igår och frågade hur länge jag skall vänta på att få tillbaka min apparat. Kundtjänsten ringde tre timmar senare och informerade mig om att de fått lov att byta ut hela grejen. Så det kommer en ny dvd till mig i nästa vecka. Då får man ju hoppas att den funkar bättre. =c)
Jag har ju låneapparaten så länge. Lider alltså inte nämnvärt... Fast jag hade gärna velat kunna spela in filmen som går på Kanal 8 ikväll. Typiskt.

Fibromyalgi

Nu har jag fått min diagnos. Enligt uppgift har jag alltså fibromyalgi. Finns inget botemedel. Man måste leva med det. Jag tror dock inte att detta kommer att ändra något. Det enda läkaren kunde komma med var mer smärtstillande. FAN jag vill inte äta mer piller. Det jag känner störst behov av är en lång tids ledighet, men det är inte aktuellt. Min läkare tycker också att jag skall gå hos en psykiatiker och prata om jobbstress. Hans förslag var också att jag skulle byta jobb och jag vet ju att han har rätt, men jag vet inte vilken väg jag skall gå. Allt verkar bara gå förbi mig. Alla vet ju hur jag vill jobba, men de verkar inte förstå att det går att fixa om jag bara får en anledning. Det finns ju faktiskt arbetsplatser som skulle kunna göra det värt det.
Nä... Jag får nog ta och lägga mig ned och dö. Det är enklare.

Tvättmaskin?

Min jävla tvättmaskin dog i helgen. Den har iaf funkat felfritt i 15 år, men nu tvärdog den. Tvättprogrammet började med att fylla på vatten och sedan dog maskinen. Jag gjorde de gamla vanliga supportförsöken, men inget hjälpte. Ringde mamma för att gråta på hennes axel. Kära far satt i bakgrunden och när han hörde vad som hänt, sa han att jag skulle strunta i det. Jag blev nästan sur på honom. Vadå strunta i? Jag behöver min jäkla tvättmaskin! *mutter* Visade sig att de hade en tvättmaskin till mig, som han och kära mor skulle ha givit mig i födelsedagspresent. Tjoho! Leverans utlovades på söndag kväll. Eftersom jag känner mannen förväntade jag mig dock inte att han skulle dyka upp på utlovad tid, men när han var mer försenad än vanligt började jag ana ugglor i mossen. När han väl ringde visade det sig att han inte hade någon tvättmaskin. Han trodde han hade köpt en, men det han fått var en torktumlare. *snyfta* Nåja, vi skall ut nu på lördag och se om vi hittar en. Hamnar då i problemet att försöka hitta en bra maskin. Att söka på nätet är en jungel. Det finns massor av olika märken och inte fasen blir man klokare av att läsa produktionsinfon. Försökte då med att läsa användarrecentionerna istället, men det var blandad kompott. En säger att maskinen är jättbra och en säger att den suger. "Vem skall man lita på?" Det löser sig väl. Finns antagligen bara en maskin att välja på iaffären. =c)

Och hur tänkte du där då?

Att gå till sjukgymnasten börjar kännas som en övning i meningslöshet. Sjukgymnasten har de två möten vi haft, följt ett frågeformulär där hon bett mig göra rörelser och sedan frågat hur jag känner det. Det är väl helt ok, men när de olika försöken är över rekommenderar hon akupunktur. Egentligen får hon ju inte göra det, säger hon, och i nästa andetag rekommenderas Quigong. Verkar lite motsägelsefullt? Alla övningar som görs skall dessutom bara göras tills det känns obehagligt och jag försöker följa instruktionerna. Resultatet blir att hon, vid nästa möte, skall visa hur man stärker magmusklerna. Enligt andra tränare har jag ovanligt starka magmuskler? Det är dock så att det gör ont och är obehagligt när jag försöker göra övningen. Alltså lägger jag av långt innan mina magmuskler protesterar. Jag har också problem med övningarna som involverar knäna. Genast kommer då förslaget på att jag borde börja cykla, för att mina benmuskler skall stärkas. Detta efter att jag berättat för henne att jag är ute och går ca en mil om dagen och har vader som jävla träd?! Jag är ledsen, men mina ben är starka.
Jag fattar inte hur hon tänker?

Jo, jag vet att akupunktur fungerar mot smärta, men det är enligt min mening, ett smärtstillande, precis som mina tabletter. Det botar inte problemet. Jag vill att de talar om vad som är fel, innan jag använder mig av mer smärtstillande. Även om det nu är utan konstgjorda kemikalier. Quigong är en fantastisk övning i andning och stretching. Inget att protestera mot där och det hjälper säkerligen också mot smärta, men botar det problemet? Berättade om att jag sysslat med Aikido och Tai Chi, men det gav absolut inga pluspoäng... Jag talade om vad jag kände om de som lärde ut Tai Chi, utan att lägga någon kraft på att kombinera övningarna med andningen. Detta gav ingen som helst reaktion och hon började istället prata om sina mästare som lärt henne hur man gör. Jag kände mig inte särskilt imponerad.

Vi får väl se hur det går. Skall träffa läkaren på torsdag.

Annars saknar jag min DVD som bara fan. Fick tack och lov låna en av Anna (tack gullet), men jag saknar ändå min egen som jag faktiskt har koll på hur den funkar. =c)

Böjda knän!

Igår var jag i Hagaparken och njöt av det vackra vädret. Träffade massor av trevliga hundar och hundägare. Vovve lekte och uppförde sig som vilken värsting som helst. ;c) Som hundägare till en av de något större raserna, lär man sig att alltid stå med böjda knän när dessa leker. Kan ju tacka diverse volter i spenaten för den läxan. Just denna gång gick det då inte att undvika kraschen, men som tur var blev varken jag eller hunden skadad... Eller man kanske ska säga, att än så länge tror jag inte att jag har några bestående men. De där jäkla Rottweilerna har ingen koll på sina kroppar och de tror att de är av storleken Yorkshireterrier. Att en 40 kiloshund använder dig som stoppkloss i 100 miljoner kilometer i timmen, är inte en fantastisk känsla. Hundskrället kraschade rakt in i mitt ben, i jämnhöjd med knät och knastret i min kropp gjorde att jag funderade på om en ambulans var på sin plats. Förvånande nog var knät inte krossat och gick att gå på med viss smärta. Höftmuskeln på motstående sida vart dock helt uttänjd, nytt sätt att stretcha på, vilket gör att jag idag har en förjävla träningsvärk och svårt att gå. Jag är dock för korkad för att veta när det är nog och gick hem från Fridhemsplan idag. Hunden måste ju få röra på sig. När jag kommit halvvägs, insåg jag dock att jag skulle låtit bli. Tog bussen resten av vägen och stoppade i mig en större dos av värktabletterna. Nu känns det riktigt redigt och kanske borde jag gå och nanna kudde innan tabletterna slutar verka?

Hur var din dag?

Vad hände?

Alla går förbi mig. Ibland känns det som man var osynlig. Det är bara när jag försöker prata och vara delaktig som man verkar existera, men bara för en sekund. Sedan är man ännu en gång osynlig. Värst är det när folk ställer en fråga som jag vet svaret på. När jag svarar hör ingen och de fortsätter att fråga de som är i närheten. Jag blir så frustrerad. Jag är knappast liten nog att inte synas och röstresurser har man ju. Vad har hänt?

Man skall inte tro vad man läser i tidningen

Fick brev idag från stationsbefäl Bengt Hellström. Den där notisen i Aftonbladet.se, verkar varit något mer kortfattad än nödvändigt. Visar sig att det var hundvakten som var ute med hunden okopplad. Människan gick dessutom över gatan, utan att ha koll på att hunden faktiskt var med, och när saknaden upptäcktes ropade hon på hunden som då lydde inkallningen och blev överkörd. Enligt Bengt har han heller inte sagt att hundens död var straff nog. Det enda han gjorde var att bekräfta att det råder koppeltvång i stan. Citat: "Men att det med tanke på omständigheterna inte fanns någon anledning att bry sig om detta i detta fallet."

Jag säger bara att jag i framtiden personligen tänker fråga de inblandade, och sedan bli upprörd om det faktiskt behövs.

Mea culpa. Mea maxima culpa.

Farbror polisen

Igår faxade jag Bengt Hellström, på Södermalmspolisen, och påpekade att jag tyckte han uttryckt sig klumpigt angående den överkörda hunden. Jag gissar att det han egentligen menade att matte inte fick böter, pga brott mot koppeltvånget. Hon drabbades hårt nog av att hunden dött i olyckan. Tyärr var det inte så det uppfattades av notisen, vilket gjorde mig och många andra hundpolare upprörda. Alltså skrev jag ihop ett brev och faxade till honom.
Fick frågan från en kollega vad jag förväntade mig för resultat av detta fax. Man blir lite förvånad över hur flata folk är. Inte förväntar jag mig något särskilt av detta, men nog fan vill jag att Bengt skall veta hur hans uttalande uppfattats. Inte underligt att världen ser ut som det gör, när ingen vågar opponera sig när någon gör fel. =c/

Annan fundering: Varför jobbar det inte en enda japan på en japansk restaurang i kvarteret? De säljer bara japansk mat och jättegod sashimi, men de kunde inte berätta för mig vad fotsvamp heter på japanska. Då frågar ni er säkert hur det kommer sig att jag vill veta det? Jag försökte hjälpa japanska turister på Apoteket. De förstod inte svenska eller engelska och efter en del gissande och lite teckenspråk, kom vi fram till att det var fotsvampssalva de var ute efter. När jag gick därifrån gick jag och köpte lunchen på den japanska krogen som ligger bredvid. Kom då på att jag kunde fråga därinne vad det faktiskt heter på japanska, men ingen japan så långt ögat nådde.

Trubbel i tvparadiset

Min DVD har fått fnatt. Den vägrar att öppna luckan ibland. Inte alltid, utan bara ibland. Det står då "blocked" i displayen. Det behöver inte finnas någon skiva i spelaren, men den anser ändå att den är blockerad. Ingen aning om vad som hänt och det är jäkligt irriterande. Har ringt till inWarehouse som jag köpte den av och har fått "reklamationen" godkänd. Fick ett mejl med godkännandet där det också stod att jag kunde få en förbetald frakthandling skickad till mig. Jag mejlade och bad att få det och fick svaret att de skulle skicka ut en sådan. Efter fyra dagar hade jag inte fått någon lapp hem så jag ringde jag och påminde dem. Två dagar senare landade den. Visade sig att jag skulle skicka med företagspaket och att jag måste beställa hämtning. Nu var det så att jag tyckte det var onödigt att skicka iväg dvdn över helgen, så jag väntade. Ringde i morse bara för att höra om tidspMin DVD har fått fnatt. Den vägrar att öppna luckan ibland. Inte alltid alltså, bara ibland. Det står då "blocked" i displayen. Det behöver inte finnas någon skiva i spelaren, men den anser ändå att den är blockerad. Ingen aning om vad som hänt och det är jäkligt irriterande. Har ringt till inWarehouse som jag köpte den av och har fått "reklamationen" godkänd. Fick ett mejl med godkännandet där det också stod att jag kunde få en förbetald frakthandling skickad till mig. Jag mejlade och bad att få det och fick svaret att de skulle skicka ut en sådan. Efter fyra dagar hade jag inte fått någon lapp hem så jag ringde jag och påminde dem. Två dagar senare landade den. Visade sig att jag skulle skicka med företagspaket och att jag måste beställa hämtning. Nu var det så att jag tyckte det var onödigt att skicka iväg dvdn över helgen, så jag väntade. Ringde i morse bara för att höra om tidsspannet för hämtningen och om jag kunde få vänta till på måndag. Den trevliga killen jag pratade med sa att det gick bra. Vi bestämde att de kommer mellan 8-12 på måndag. Fan vad bra! En timme senare ringde det på dörren. Det var företagspaket som kom för att hämta!!! Där står jag alldeles förvirrad. Enligt den killen kunde man verkligen inte bestämma dag och tid sådär. Han hade heller inte tid att vänta på att jag packade ihop spelaren för att skicka med honom direkt. Det är så man blir gråtfärdig. Som tur var visade det sig att mannen var en medgörlig cool snubbe. Han hämtar på måndag som det var bestämt från början.
Hade jag vetat att det skulle gå sådär fort med hämtningen hade jag självklart skickat skrället idag. Då hade jag nog fasen klarat mig över helgen utan.
För sent nu. Lätt att vara efterklok. *suck*

Nallenyheten är att den är precis lika bra som alltid, men snyggare och hel dessutom. =c)

Aftonbladet.se - papperskopian

I denna blaska läste jag idag en notis om en hund som blivit överkörd. Matte hade gått över gatan, med hunden lös, gående efter sig. En bil hade kört över hunden, som dog. Enligt notisen var det ju mattes fel eftersom hunden var lös. Inget snack, men polisen tyckte att hundens död var straff nog. Min fundering blir då vad som hade hänt om jag och min hund hade gått över gatan? Han är alltid kopplad vid trafikerade vägar, men han går så långt bort i kopplet som han bara kan. Detta innebär att när vi går över gatan, ligger han åtminstone en och en halv meter bakom mig. Han skulle alltså lätt kunna bli överkörd av en jävla bilförare som inte är uppmärksam. Vad hade det då blivit för efterverkningar? Och vad hade hänt om det varit en förälder som gått med sitt barn över gatan, men med ungen lite efter? Hade det också blivit förälderns fel? Problemet ligger ju i att bilförare har så jävla bråttom i korsningar och vid övergångsställen att de inte har någon koll på om vi som går där faktiskt hunnit över. Personligen har jag, efter några nära träffar, alltid Fenrir precis vid min sida när vi går över. Jag har sett hur det ser ut och jag tar inga chanser.

Uppdaterat nu när jag hittade notisen igen:

Hund blev ihjälkörd på Södermalm

En hund blev påkörd av en bil och dog i går morse på Södermalm. Det var när matte korsade Nytorgsgatan som bilisten inte såg att hunden kom trippande efter.
Enligt polisen bröt kvinna mot lagen om kopplingstvång.
- Men vi räknar det som straff nog att hunden dog, säger Bengt Hellström vid Södermalmspolisen.

Nallehämtning!

Jag fick det lilla sms:et som talade om att min order är klar. Imorgon bär det iväg till farbror doktorn och hämta hem den lille. Jag är spänd på att se hur han ser ut nu när han skall ha fått en ny tangentmatta. Längtar efter att kunna lyssna på musik när jag åker till jobbet. Något jag verkligen saknat under alla dessa dagar (8 st).

Gårdagen på jobbet var nog bland det tråkigaste man kan ha varit med om. Jag tror jag fick c.a. 8 samtal på 5 timmar. Snacka om segt.

Solen skiner...

och jag sitter på jobbet. Inte så kul, men vad fan gör man. Eller... jo man ber att få minska sin arbetstid mer! Undrar om jag kommer att ha råd? Har bett dem tala om för mig hur mycket mindre arbetstid det blir om jag bara jobbar 5,25 pass varje vardag och varannan söndag. Nu ska jag ju jobba 75%, men de har de inte lyckats med sedan ett och ett halvt år. När de upptäckte det la det ett helt omöjligt schema och jag har protesterat. De surar fortfarande över det och det är också därför jag bett att få minska min arbetstid. Vi får väl se var det slutar. =c/
Söker gladeligen nya jobb, men det är få arbetsgivare som är intresserade av deltidsarbetare. *suck*

I torsdags var jag på nytt läkarbesök, men denna gång hos en kvinna som mätte upplevd smärta via tryck på olika punkter. Något som skall bestämma om jag faktiskt har fibromyalgi. Gissar att jag får ett nekande svar. Svårigheten var att avgöra vad som skall sägas vara smärtsamt överhuvudtaget. Jag har ont, men det är inte en stickande smärta, mer än ibland och inte där hon klämde. Min smärta är mer en molande värk överallt. Känns som om jag har en konstant träningsvärk i hela kroppen. I fötterna är det en helt annan sak, men det var de inte intresserade av denna gång. De tror att fötterna kommer att lösa sig när jag får de nya inläggen. Jag håller tummarna.

Abstinensen, efter Nalle som fortfarande är hos doktorn, är sorgligt jobbig. De där med 5 arbetsdagar har gått i stöpet iaf. Undrar hur länge jag skall lida? *snyft & snörvel*

Vårtecken

Idag har jag studerat de absoluta vårtecknena.

1. Tussilagon bara sprutar ur marken. Gula små solar.

2. Solen skiner och himlen är blå. Det blåser vårvindar friska och det blir vackra stormökenmoln, när blåsten tar tag i sanden och blåser runt den. Jag har sand mellan tänderna, eftersom gatorna fortfarande inte är sopade.

3. Grannen stod utanför porten med fyra cyklar, som han pumpade och fixade med frenetiskt. Dags för ungarna att racea runt i området alltså. =c)

4. Snygga killar ser ännu snyggare ut på pendeltåget och tunnelbanan. Kille med blå ögon får den där isblå färgen som jag är så förtjust i.

Fabror Doktorn...

... är en cool kille. Besök nummer två ägnades åt att klämma och dra. Lyssna på hjärta och andning. Mäta blodtryck och sånt där tjafs. Massor av frågor om tatueringar och fråga om religion. Jag blev så förvirrad, och lycklig över intresset, att jag alldeles tappade tråden. ;c) Det blev en hel del prat om mina åderbråck och ännu en remiss skickades iväg, eftersom doktorn inte tyckte att de bara var kosmetiska skäl till att de skulle bort. Frågan är om nästa läkare håller med, men jag håller tummarna.

Än så länge känns det bra med den här doktorn och jag ser fram emot vår nästa dejt. Nu har jag dock tre andra dejter som han bokat in med andra. Skall på provtagning för att se om det är fibromyalgi det handlar om och skall också gå till sjukgymnast.

Fortsättning följer... =c)

Smärtkliniken

Idag var jag på smärtkliniken, för att påbörja utredningen. Jag hade fyllt i ett frågeformulär där det fanns en massa frågor smärtan och hur jag mår i allmänhet. Doktorn frågade också om min sjukdomshistoria. Där hamnade jag i problem. Inte fasen kommer jag ihåg när jag fick min diabetes och hur behandlingen hållit på innan jag blev kostbehandlad? Hur länge tog jag insulingsprutor och hur länge åt jag tabletter? Inte kommer jag heller ihåg värdena för Hba1c eller vad mitt förra morgonsocker låg på?! Nästa fråga var om jag blivit opererad någon gång och den enda gång jag kom ihåg var mitt öga när jag var 4 år. När vi pratat en halvtimme kom jag på att jag faktiskt blivit opererad i båda händerna. Inte klokt att jag inte kommer på det förrän jag ser ärren?! Frågade också om min jobbhistoria där jag hamnade i samma problem. Jag blir alldeles snurrig. Jag tillhör dem som inte kommer ihåg sådant jag inte ser. *suck* Out of sight, out of mind... Doktorn tycket nog att jag var lite vimsig. =c) Imorgon skall jag tillbaka för fortsatt utredning och provtagning. Framtiden får utvisa hur det går.

Nallesaknad

Idag åkte jag till farbror reparatören och lämnade in min älskade nalle. Han skall få en ny tangentbordsmatta och ny ringupp-knapp. Detta skall allt gå på garantin. Med hjärtat i halsgropen frågade hur länge jag skulle behöva vänta på att få tillbaka min vän och svaret blev: 5 arbetsdagar. WOW! Det lät ju lovande, men jag har hört den förrut. Just nu väljer jag dock att tro på uppgiften och ser fram emot att få tillbaka lillen redan i slutet av nästa vecka.
Jag har just nu en gammal trotjänare, men det är ju inte riktigt samma sak. Tänk vad man vänjer sig snabbt vid coola grejer.

Ett steg framåt och två steg bakåt

Då börjar den eviga schemastrulet igen. Nu har de äntligen kommit på att jag jobbar för lite. Var det något nytt? Hur många gånger ska jag behöva påpeka det? Om jag har otur kommer jag få lov att jobba 6 dagar veckan. :'(

Dagens påhitt

I morse var jag hos ortopedkirugen och fick veta att jag är plattfot och behöver inlägg. Och absolut inte de inlägg jag fick för ganska precis ett år sedan. Den var tydligen helt fel. Jag kommer att bli kallad på ny fotavgjutning och den här gången skall det bli stöd under framfoten och under hålfoten. Sedan skall det bli bättre, men det kanske aldrig blir helt bra. Doktorn var ganska arg på att jag käkade så mycket smärtlindring och sa att det är ju inte bra för kroppen. Duh! Du predikar för en redan frälst publik. Vi får väl se hur det går med de nya inläggen.

Sedan ringde jag inWarehouse och undrade vad jag skulle göra åt min jäkla DVD som nu bestämt sig för att emellanåt inte kunna öppna luckan. De skulle se om reklamationsavdelningen godkände detta och då möjligen skicka mig en fraktsedel. Oh, tänkte jag. Det blir som på mitt jobb där någon stackare skickar in en box och får vänta i veckor på att få tillbaka den igen. *suck*

Sedan ringde jag Mobilbyrån för att höra om de fått in en tangentmatta till min mobil ännu. Jag har väntat sedan i mitten av mars, men ännu har ingen dykt upp. De tror att de skall få den nu på torsdag och då åker jag dit i hundra knyck för att lämna in min lille mobil på reparation. Jag kommer lida alla helvetes kval när jag blir av med den. Har ju vant mig vid att ha 8 Mb musik att välja på och aldrig missa ett samtal. ;cP

Före och efter