Balkongen

Nu är balkongen äntligen färdiginredd. Blommorna jag vill ha är där och det är städat och fint. Jag köpte mig 3 stycken olika kaprifoler, med förhoppningen om att de skall blomma var efter annan, vilket skulle resultera i att jag får blomning från juni till september därute. Det är ju en utopi, men jag lever på hoppet. =c) Trädet i förgrunden är en Magnolia Stellata och om jag lyckas få den att överleva skall den blomma den här tiden nästa vår. En önskedröm som antagligen inte kommer att uppfyllas, men jag lever ju som sagt på hoppet och har man inte testat får man ju aldrig veta. Det är förresten samma sort som den som växer i stubben i Hagaparken.

Kära Elin, jag är ledsen, men det går inte att ha frukost där ute. Hur het sommaren än är kommer balkongen vara för kall på morgnarna. Det är först mitt på dagen och kvällen, som det är varmt där, och då är det för det mesta ALLDELES för varmt. Jag skall, som jag gjort de senaste åren, fixa ett solskydd (skuggväv), vilket åtminstone bör göra det möjligt för korta besök på eftermiddagen. Förhoppningsvis kommer detta också att göra att blommorna inte dör i hettan. Kanske medför det också att doften av kaprifol kommer lite tidigare, och ligger kvar, än vad den gör på de som växer ute. Kaprifolen börjar ju först dofta när luften svalnat något på kvällen.

Lite skryt och elden

Jag har ju fått höra om alla människors fantastiska projekt i handarbetsvärlden och sett resultaten. Man blir ju så avis att man kan krevera, så nu skall jag skryta lite om MINA projekt.
Jag har äntligen tagit mig i kragen och spännt upp sjalen! Wow, det tog mig lång tid att ta mig i kragen. Undrar egentligen varför jag inte kom igång snabbare, med tanke på hur enkelt och snabbt det gick. *suckar*

Nästa projekt är redan påbörjat, men jag har för ögonblicket tagit en liten paus. Har en del annat som skall göras... har jag hört. Verkar dock som om de grejerna också ligger i vila. Fråga mig inte varför. Kanske den berömda vårtröttheten man hört talas om?

Förra vintern började jag sy en jacka. Jag frös och ville vara lite snygg. När jag hade kommit halvvägs tröttnade jag och då var det ju nästan sommar, så det var ju iaf försent. Alltså la jag det projektet på hyllan och började igen sen höst. Jackan blev klar och riktigt snygg, men inte fasen blev den varm. Alltså kunde jag inte använda den under vintern. Nu är det dock dags för den. Vädret har ju svårt att bestämma sig och då är den perfekt. Har skaffat alla ingredienser för att sy en likadan, fast fodrad med vinterfoder. Undrar när jag kommer igång med det projektet?

Imorse när jag gick ut med hunden visade det sig att någon försökt bränna ned huset igen. Mina fantastiska grannar envisas med att ställa sopor och möbler i källargångarna. Någon passar då på att leka pyroman och sätter eld på skräpet. Soffan som brann i morse gjorde att hela huset rökfylldes. Massa trevliga brandmän och poliser gjorde ett kort besök. Frågan är när folk skall lära sig? Måste det ske en allvarlig olycka innan de fattar att det är fel?

Fullmånen

Jag testade min fantastiska kamera på fullmånen och vattentornet igår kväll. Av någon anledning tycker kameran att jag skakar på handen även när jag ställer ifrån mig kameran på ett fast underlag? Vete fasen varför... Darrar marken kännbart för kameran tro? Jag blev iaf ganska nöjd med några av bilderna. Det är jättekul!!! ;c)

Livet på en pinne

Solen skiner med övertygelse och värmen är nästan sommaraktig. Det är bara när man råkar hamna i skuggan som man inser att det faktiskt inte är sommar än på ett tag.

Bullens bantning har förresten givit resultat. Han har gått ned hela 3 kg. Det märks också på hela honom att han mår bättre än förrut. Han är mycket vänligare mot andra hundar och ger lekinviter till allt möjligt. Till och med en liten foxterrier var helt ok att skoja med. =c)

Valborgshelgen ägnade jag åt att lägga nytt balkonggolv. Betonggolv är nämligen ingen hit när man vill tassa ut på det innan värmen kommit. Alltså slängde jag X antal pengar på ett Q-woodgolv, vilket jag sedan tillbringade ett par timmar med att lägga. Det blev fantastiskt bra. Ett par dagar senare gick jag och köpte Teakolja och oljade in det också. Helt fantastiskt vilken fin färg det fick och förhoppningsvis kommer det att hålla i all evighet. Nu ser min balkong trevlig och inbjudande ut igen. De senaste åren har den mest sett ut som en sopstation. Nu är det dock nya krukor med kaprifol och akleja som pryder den och den lilla balkongstolen är draperad med en blå trasmatta, så att den nästan ser sittbar ut. Jag kan knappt ge mig till tåls till dess att kaprifolen och aklejan blommar.

Nu blommar förresten Magnolian i Hagaparken. Jag trodde inte mina ögon när jag gick förbi en dag och det var en massa vackar blommor på grenarna. Vänner har vänligen skickat bilder på sina magnolier och andras, men det är något särskilt med den där som sitter i sin stubbe. Jag blir så himla glad när jag ser den.

Pussilago, fjäril och Bombus bombus

Igår fotade jag pussilago genom att lägga min fantastiska kamera på marken och därigenom fota dem underifrån! Strålande kameraköp tycker jag. =c)
Det blir liksom en helt annan grej när man inte behöver kräla som en daggmask för att få sådana fantastiska bilder.
Fotade även blåsippor som jag äntligen lyckades hitta... i princip överallt. Det är inte särskilt lyckat att ha solglasögonen på sig när man letar efter små blå blommor bland träd och annat. Det funkar inte så himla bra. Såg förresten min första fjäril för i år igår och idag när jag kom hem från parken krockade jag med Bombus bombus utanför porten. Tyvärr hade varken hon eller fjärilen tid att stanna till så det blev inget förevigande av dessa två. Det kommer fler chanser!

Efter promenaden igår åkte jag till staden med en god väninna och gjorde av med en massa pengar. Lönen kommer ju i veckan och varför vänta? Köpte 5-6 böcker och gick sedan och åt lunch på Wok House, på Lilla Nygatan, i Gamla Stan. De har ypperlig mat och besvärar sig med att lägga upp det aptitligt också. Dessutom är de billiga. Rekommenderas varmt. Fördelen för mig som besökare är också att det inte är speciellt mycket folk som hittat den, vilket gör att det är en lugn atmosfär. Bra för mig som besökare, men kanske inte lika bra för dem som affärsrörelse. =c/

Bullen skall till frisören på tisdag. Då skall han bli naken och jag ser verkligen fram mot det. Just nu är han en riktig ruskprick. All den där pälsen drar in så mycket skräp och sand att man blir alldeles tokig. Men nu skall han SKALAS! Som förberedelse för detta skola bejben slängas i badet idag. Stackars liten vovve har ännu inte insett vad som honom väntar. Min rygg värken dock redan. Den vet! Hu! Det är inte lätt att vara liten. *flinar*

Aprilväder

Igår sken solen idag snöar det blask... Nog fasen är det aprilvädret som gör sig påmint. Undrar varför människor verkar så överraskade? Utrycket "aprilväder" har ju tillkommit av en orsak? Det har varit aprilväder varenda april som jag kan minnas.

Var i parken i går och fotade lite. Hade hoppats på att Magnolians knoppar kommit någonstans, men jag är rädd att det inte kommer att bli någon blomning i år heller. Det ser i alla fall inte så ut. =c/

Försökte fota ugglan, som folk nu envisas med att säga INTE är en pärluggla, men jag fick bara några sämre bilder. Svårt att hålla kameran så stilla som behövs. Man är ju darrig. Vet inte vilken sorts uggla det skulle vara om det nu inte är en pärluggla, men egentligen spelar det ju ingen roll. Snygg är han ju i vilket fall som helst.

Jag såg i söndags en massa blåsippor, men då hade jag förstås ingen kamera med mig. När jag igår gick i parken för att hitta några att fota, fanns det ingen att finna. Jag gick i och för sig inte exakt samma väg den här gången, men nog fasen borde de väl finnas lite överallt? Istället hittade jag en liten plätt med vitsippor.

Då jag fortfarande trodde att våren var här på allvar, tog jag mig i kragen och ställde fram mina gympaskor. De såg ut som fan! Skitiga och leriga. Vet i fasen vad jag tänkte på när jag ställde undan de i det skicket. Gjorde iaf en helrenovering på dem och nu ser de nästan presentabla ut igen. Ibland blir man förvånad över hur effektivt en mjuk borste och såpa kan vara. Borde kanske ha tagit en före och efter bild? Det hade varit något att se. ;cP

Skärtorsdag

I går fick jag äntligen hem mönstret till mitt nya projekt, så nu sitter jag och försöker förstå vad det står. Jag inser att jag nog måste plocka fram ordboken eftersom det är en massa ny ord. Jag har aldrig läst stickmönster på engelska förrut. Lyckades klura ut att 'purl' betyder avig, men det finns mer som förvirrar. Garnet jag köpte blev lite blekt för min smak, men eftersom det är en sommarsjal så kommer det nog att bli jättefint när det är klart. Undrar hur lång tid det tar? På mönstret står det att nivån är: moderately experienced knit. Undrar om jag kan räkna mig dit? Den andra sjalen är färdig och hänger här. Måste bara spänna ut den, men det får jag vänta med tills jag får lite hjälp. Vet inte riktigt hur man gör och man behöver lite pinnar att spänna ut den med också. Funderar på var jag kan hitta sådana? Hade tänkt att låna stickguruns, men inser att om jag skall fortsätta med sånt här är det nog lika bra att skaffa egna. Gick och frågade i min sybehörsaffär, men de hade inget sådant. De rekommenderade dock att skaffa vanliga metallstänger från en byggmarknad. De kan man få i den längden man behöver. Skall fråga stickgurun var hon hittade sina.

På tvfronten har jag de senaste dagarna ägnat mig åt att se alla delar i en engelsk vampyrserie. Tyvärr gjordes det bara 6 delar och det tog slut när det verkade bli spännande. Annars var det lite cool att se engelsmännens uppfattning om vampyrer som elakingar som vill ta över världen. Den verkade vara en ganska lågbudgetproduktion. Inga supereffekter, men det behövdes inte. Den var ändå spännande nog. Lågmäld som de flesta engelska deckare brukar vara. Jag tror dock inte att den skulle ha kunnat hålla mitt intresse så länge.

Påskhelgen blir hela 3 dagar lång för mig. Ledig fredag, lördag och söndag. Jag har dock tagit extrajobb på måndag för att kunna betala mina felaktiga inköp. Det bästa med extrajobb på min arbetsplats är att det blir SÅ mycket pengar för ganska lite jobb. Har jag tur så ligger stockholmarna och är bakis på annandagen och då blir det också lugnt. Har jag otur så passar de på att ringa om allt de inte orkat ringa om tidigare. Hoppas solen skiner för då går de ut istället för att sitta hemma och komma på saker att ringa om. =c)

Som häxa vill jag bara tala om att det är superbra att bo på Blåkulla en Skärtorsdag. Man behöver inte flyga någonstans, man är ju redan där. =c)

Mer om TV ***SPOILERVARNING***

I Grey's Anatomy har Meredith nu träffat en snygg veterinär. Jävla skit!
I Veronica Mars dansade Veronica och Logan på skoldansen och jag sitter nu och våndas i undran över om det kommer att leda någonstans?
I House gick allt som vanligt med underliga sjukdomar, men det fanns en scen där Cameron överlämnar ett par nycklar till House. Kameran dröjer kvar vid deras händer några extra sekunder! Vad BETYDER det?

Att jobba, där jag jobbar, suger...

Jag har för länge sedan insett att jobbet jag gör är ganska rätt för mig. Att prata i telefon och försöka hjälpa människor funkar över förväntan. Kunderna är gulliga och jättesnälla. T.o.m. de som börjar samtalet med att vara förbannade blir snart trevliga och goa. Vi sitter för det mesta och gnäller över företagets idioti, vilket är helt ok. ;c) När det gäller anställningen så känner jag mig förföljd och ouppskattad. Jag blir förbannad nästa varje dag på hur mina kollegor uppför sig och det faktum att de inte bryr sig om några andra än sig själva. De skiter fullständigt i sina kollegor. De är ointresserade och kräver att andra skall göra jobbet åt dem. Jag sitter över varenda kväll eftersom de som egentligen skulle jobba, redan har rusat ut genom dörren, utan att kolla att telefonköerna faktiskt är slut. Det är förjävligt.
Inte nog med det, men min kära arbetsgivare har lagt in mig på 3 kursdagar, utanför min egentliga arbetstid, då jag skall lära mig att sälja MER! Jag sökte inte det här jobbet för att sälja. Det stod support i annonsen. Inte innesäljare! Fan vad less jag blir. Försökte förklara att de totalt sabbar min dag när de lägger in arbetstid från kl. 13 till 22, istället för 16:45 till 22, som är då jag faktiskt skall jobba. Inte nog med att jag måste hitta en hundvakt åt min vovve, men min hundvakt måste också hitta åt sina vovvar. Det blir alltså fler som drabbas. Dessutom är det 3 sådana dagar som lagts in. "Det blir ju mer pengar" är det enda svaret man får, men jag har ju dessutom fått 2 extrajobbsdagar och de skulle jag kunnat strunta i om jag vetat tidigare att de lagt in kursdagar. Jag blir alldeles trött!

Fick veta att det skulle kosta 1000 kr att laga tunern jag köpt för 1000 kr. Har mejlat säljaren och begärt mina pengar tillbaka. Ännu inget svar... Hur tror ni det går?

Tv-serier ***SPOILERVARNING***

Jag roar mig med att titta mycket på tv-serier som finns tillgängliga på nätet. De jag följer är bl.a. Prison Break, Lost, Greys Anatomy, Medium, Bones, My name is Earl och några fler. Det är helt otroligt vad enkelt och trevligt det är att kunna välja tid och plats för tv-tittandet. Inga tider att passa. Det enda som behövs är lusten och tiden. Spelar ingen roll vad man gör eller om man har något videoband att spela in på. Fantastiskt!

Funderingar angående diverse serier:

Lost - har blivit ganska långtråkigt. De drar ut på det eftersom de vill kunna sända serien i all evighet. Handlingen går upp och ned i relevans och när man läser på nätet inser man att man missat 99% av ledtrådarna som enligt uppgift sprids som gössel i avsnitten.
Jag tycker så synd av Hurley. Han utsätts för en massa skit. I senaste avsnittet får han än en gång ifrågasätta sig själv och psykiska hälsa. På sättet det gjorts måste jag erkänna det som ett genidrag för spänningsförhållandet i serien.
Undrar över Kate och Saywer. För några avsnitt sedan såg det ut som de funnit varandra, men nu är de tillbaka på noll igen. Varför får man aldrig veta vem han menade när han sa "I love her..."?
Egentligen är det bara Saywer som gör att jag fortsätter att följa serien. Jag har tröttnat på hur segt det går och att det verkar som om manusförfattarna inte riktigt bestämt sig för vart de är påväg.

Prison Break - när USA gjorde 6 veckors uppehåll mitt i det mest spännande då blev jag förbannad. Jag vet nämligen att jag kommer att tappa intresset innan de börjar sända igen. Jag klarar helt enkelt inte att upprätthålla nyfikenheten så länge. Det går bra om det är säsongsuppehåll mellan säsong X och Y, men inte om de låter mig hänga på klippkanten mellan två avsnitt i flera veckor eller månader. Nåja, jag föll iaf till föga och började se de nya avsnitten när de åter sände. Slogs dock av hur förutsägbart det blev och undrar varför de inte bara avrättar brorsan och låter serien handla om hur lillebror klarar sig i fängelset eller försöker ta sig därifrån i förtid istället. De skall iofs köra säsong två också, så chansen finns ju fortfarande. ;cP

Veronica Mars - är en serie som jag faktiskt är väldigt förtjust i. Första säsongen var spännande och smart, med en dialog som var så kvick och intelligent att jag kände mig korkad på sina ställen. Det var dock en positiv korkadkänsla som gjorde att jag verkligen såg fram emot varje avsnitt. Där fanns ju också ett par ingredienser som garanterade att hålla mitt intresse vid liv. Dels var det Backup, en cool pitbull och dels var det den obligatoriske Bad Boy. I slutet av säsong ett så fick Bad Boy ihop det med Veronica och lyckan stod högt i tak. Sorgen slog sedan till i de första avsnitten av säsong två där Veronica gjorde slut, eftersom hon ansåg att Bad Boy var lite väl bad för hennes smak. Det suger! =c(
Serien är dock fortfarande väldigt bra, även om jag är besviken på manusförfattarnas sätt att lösa problemet med att dra ut på serien. Dessutom gör det Bad Boy alldeles för snäll. Inte bra och inte något som får mig att vilja fortsätta att följa serien i all evighet. Som tur är har de inte hamnat i upprepningsfacket ännu. OK, de håller ramarna och följer det utlagda mönstret, men det dyker ändå upp nya saker som fortfarande gör det spännande.

Greys Anatomy - är en fantastiskt bra serie, men jag blir så förbaskat upprörd på att de tu inte får varandra någon gång! Serien år oerhört välgjord och snygg. Den skiljer sig markant från andra sjuhusserier genom att göra en riktigt engagerad i de olika personernas privatliv. Själva sjukhuset, och patienterna, kommer någonstans långt ned på listan över vad som är intressant. Om inte Dr. McDreamy snart lämnar sin fru så kommer jag att få rabiatanfall. Nu försöker de också göra henne sympatisk och få oss som publik att tycka synd om henne och situationen hon hamnat i. Jag är ledsen, men det går fetbort i min lilla värld av blommor. Det var så mycket bättre när hennes f.d. älskare kom för att fråga om hon inte vill komma tillbaka till honom och Dr. McDreamy slog ned karln bara för att flirta lite vänskapligt med Meredith. Det var en scen att ta på replay några gånger!

House - är en annan favorit i sjukhusträsket, men där är det huvudpersonens bitterhet och cyniska syn på livet som gör en intresserad. Fallen de jobbar med är egentligen inte ett dugg spännande för mig. Det är alldeles för mycket läkartermer, kemi och fysik för att jag skall hålla mig vaken, men när House kommer in och säger något dräpande till sina patienter (vilket han i princip gör hela tiden) så lyser det upp. ;c)

Trivselfaktorn åt helsike

När jag började på denna arbetsplats blev jag oerhört besviken när jag insåg att jobbet inte bestod i det som jag fått presenterat vid arbetsansökan. Efter några veckor på jobbet "visste" jag att jag inte skulle bli gammal här. Så gick det någon månad och jag började jobba deltid istället och plötsligt kändes det ganska ok... men sedan har det bara gått utför. Det har varit en del tjafs som jag inte känner att jag förtjänat och det gör mig jätteledsen. Exempelvis fick jag en hel del skäll för att jag tar EN sammanhängande rast på kvällen när jag måste äta. Jag sa redan när jag bytte till deltid i december att jag måste ha en sådan för att hinna äta. Då var det ingen som sa något. Nu har de dock bestämt sig för att företaget minsann inte betalar för att jag skall ha rast. Jag påpekade att det står i vår handbok för anställda att vi kunde välja att ta ut minuterna i flera småraster eller en sammanhängande. Jag nämnde att jag skulle höra mig för med facket och plötsligt gick det bra att ta åtminstone 20 av de 25 minuterna på en gång. En vecka gick och jag tröttnade på att jag alltid måste säga åt folk att flytta på sig eftersom de satt sig på min plats. Jag skrev en lapp där det stod: "Den här platsen är Marias och hon sitter här varje vardag mellan 16:45 och 22:00". Den skylten fick sitta i 4 dagar, sedan fick jag ett mejl från personalansvarig där hon tyckte att jag skulle ta bort skylten eftersom den sa att ingen fick sitta på min plats. Dessutom förklarade hon för mig att vi minsann inte hade fasta platser här. Det var en nyhet för mig, eftersom jag tidigare fått mitt namn på anknytningen och jag dessutom tidigare blivit tillsagd att sätta upp en lapp med schemat så folk visste när den var tillgänglig. Jag skrev det också till personen i fråga och sedan skickade jag även ett mejl till min gruppledare och frågade vad som egentligen gäller. Hon meddelade mig att jag hade gjort rätt, men den andra kvinnan har fortfarande inte svarat. Jag blir så jäkla trött!!! Är kvinnan ute efter mig eller vad fan är det fråga om?!? Nu väntar jag bara på nästa skräll... *suck*

Nästa sak som hänt är att jag fick hem tunern och kopplade in den. DEN FUNKAR INTE! Jag gick och köpte en extra antenn, eftersom jag inte visste om det var centralantennen som jävlades. Ingen skillnad. Jag har kopplat hit och dit, sökt kanaler testat alla möjliga knep och läst instruktionsboken fram och baklänges. Inget resultat... bara brus. Det är alltså 1000:- i slasken igen. VAD FAAAAAAAAAAN HAR JAG GJORT FÖR ATT FÖRTJÄNA DETTA?

Tuner

Så sitter jag då här och inväntar att min nya tuner skall landa i lådan. Jag kollade efter en tuner på Blocket först. På den sajten jag köpt flera saker som blivit väldigt bra. Hittade en tuner, av samma märke och modell, som den förstärkare jag har nu. Det vore ju en dröm att få matchande saker för en gångs skull! Annonsen hade iofs legat inne i nästan två månader, så jag var lite fundersam över om den faktiskt fanns kvar. Ibland glömmer de ju att ta bort annonserna. Mejlade säljaren och väntade sedan i hela TVÅ dagar innan jag gav upp. Hittade då en annan på Tradera. Samma märke, men en annan modell. En timme kvar innan budningen skulle stängas. La ett bud på den och fick den! Två dagar efter att jag betalt den, och den är skickad från Boden, ringer säljaren på den första tunern och berättade att hans apparat fortfarande finns kvar och att han kunde tänka sig att sänka priset. Är inte det jävla typiskt!?
Hoppas verkligen att det hela slutar lyckligt iaf. Har ju aldrig köpt något på Tradera förrut. Säljaren verkar vara en seriös kille, om man läser omdömena som hans tidigare köpare skrivit. Förhoppningsvis kommer jag alltså sedan kunna lyssna på radion igen. Wow! Vilken dröm. ;cP

Blaskslask

Nu stundar då den del av året när man som hundägare, och då speciellt ägare till pälshund, funderar över hur man kom på tanken att skaffa hund över huvud taget? Fy fan, vad det är slaskigt och sandigt. Varenda gång man kommer in från en längre promenad måste man stoppa hunden i duschen och försöka bli av med det mesta av all den sand som finns i pälsen. Vintern har varit perfekt, ända tills nu. Det har bara varit två tillfällen tidigare då dusch varit nödvändig, av andra skäl än äta snuskiga saker i parken. Nu är det dock kört. Det är bara att ställa fram damsugaren och hålla dörren till badrummet öppen. Det är ingen idé att hoppas på förbättring förrän snön är helt borta och sopmaskinerna har gjort sitt. Alltså kan sandsäsongen möjligen vara över i början av maj.

De senaste två veckorna har jag mailbombats av min gruppledare på jobbet. Det gäller semesteransökan. Den måste vara inlämnad före ett visst datum. Eftersom jag inte är särskilt intresserad av sommarsemester har jag ignorerat skräpet, men igår fick jag ännu ett mejl där det uttrycktes återhållen ilska över att jag inte gjort någon ansökan för perioden v. 29-32. Medan jag fortfarande fundrade över svaret fick jag nästa mejl. Denna gång erbjöds jag att stanna kvar på UPC ända fram till september. Villkoret var dock att jag inte ansökte om semester under just v. 29-32. Ibland undrar man om de egentligen har någon aning om vad de sysslar med på företaget?! Varför skicka uppmaningar till att ansöka om semester under en period, när de sedan uttryckligen säger att jag inte kommer att få någon semester under just den perioden? IQ fiskpinne!

Stickningen går framåt och jag har bestämt mig för att satsa på nästa projekt. Tack och lov får jag hjälp med arrangemanget av min stickguru. Det är dock svårt att bestämma vilken färg man vill ha på garnet. Dataskärmar återger inte färger så bra och dessutom har sticksajten pyttesmå bilder på dessa. Ingen höjdare, när man skall försöka se om man kan leva med en färg. Av gammal vana vill jag helst välja blått, men samtidigt känner jag en stark dragning åt grönt. Tyvärr verkar ingen annan än jag att gilla den riktigt mörka skogsgröna, så den finns inte att få tag på. *mutter* Argh... jag har ännu en gång hamnat i en valsituation och det är inte det lättaste för en våg. *skratt*


En liten smakbit från senaste fotosejouren i Hagaparken:

Stickningens underbara värld...

Nu har jag iaf kommit en liten bit på sjalen och inser att den faktiskt kommer att bli klar... någon gång i framtiden. Det enda som återstår är att hålla ut och sticka VARV efter VARV och det är lååååångt. Jag har tre nystan till att göra av med.
Min stickningsguru har länkar i sin blogg till sajter som bara vräker ur sig snygga saker. Speciellt Heirloom Knitting gör mig svag i knäna. Dessutom hade gurun den dåliga smaken att be sina läsare att ge förslag på vilken sjal hon skall sticka till ett bröllop i sommar. Naiv och godtrogen, som jag är, går jag och kikar och hittar de mest fantastiska skapelser. Uppmuntrad av de små framgångar jag känner att jag fått, genom att kommit en bit på väg med mitt eget projekt, kikar jag på allt och blir alldeles till mig. Speciellt en sjal som jag funderar på om jag faktiskt skulle klara att göra. Den heter Melanie Shawl och verkar vara ganska rakt på sak, om än något pysslig. Dock inte på långa vägar så pysslig som resten av sjalarna på sajten. Känner en viss rädsla för att ta mig vatten över huvudet. Nåja, framtiden får utvisa om min pysslighet håller i sig så långt! ;cP

Spårkförbistring och annat att reta sig på

Har ni tänkt på hur många uttryck som ändrat betydelse eller ordalydelse på senare år? Jag kommer bara på två exempel så här på fri hand. Det första är "att ha respekt". När jag lärde mig nya ord och uttryck för hundra år sedan betydde det att jag respekterade något eller någon. Numera skall de tydligen betyda att man är respekterad? Heter det då inte egentligen "att få respekt"? Sedan undrar jag om all denna permanent som sprids i medierna idag. "Beslutet permanentades..." eller "det skall permanentas..." Jag undrar då om det blir affro eller storlockigt?! Heter det inte "att göra något permanent"? Förvirringen är total.

Funderar också över de klantiga syftningsfelen man idag ser överallt. Jag har alltid trott att det är jag, som vanlig svensson som gör bort mig på den kanten, men tidigare i vintras insåg jag att även de där "fina" copyrighters man hör så mycket om inte är helt med. Titta bara på NKs reklam som fanns överallt i några veckor. Det stod något i stil med "som vilket varuhus som helst, förutom allt det goda". Menade de verkligen att jag som konsument skall få intrycket av att det inte finns något gott alls på NK, eller hur var det tänkt?

Fick förresten Hundsport i brevlådan i förrgår. Har bara läst ett par artiklar i den ännu, men retar mig redan nu på att INGEN tidning idag verkar använda sig av korrläsare. Det är en sån helvetes massa stavfel och glömda bokstäver i texten att jag, som inte kan låta bli att korrläsa, får ont i skallen. Dessutom undrar jag över hur det kommer sig att Sveriges största hundorganisation, SKK som ger ut tidningen i fråga, kan ställa sig och säga att det vore bra med jakt på varg? Hur kan de stå och klappa sig på axeln över att det skall bli enklare att skjuta ett av planetens vackraste rovdjur? Jag fattar inte det?!
För några månader sedan var det också en artikel i Hundsport som handlade om en tjej som köpt en chihuahuavalp över internet. Hon åkte sedan från Stockholm till Helsingborg och hämtade den. Hon betalade 15 000 kr för valpen. Fick inga papper om härstamning eller om den veterinärbesiktigad. På vägen hem blev valpen mycket dålig och väl hemma dog den snart. Tjejen ringer till de som sålt valpen till henne och hon får erbjudande om att få en ny valp, för endast 10 000 kr, som ersättning för den som dog. Tjejen åker och hämtar den nya valpen som också verkar svag och dålig. Hon tar den till veterinären som blir i det närmaste vansinnig och skäller om vilka djurplågare det finns därute. Valpen överlever den här gången, men tjejen är ledsen... Hon har ju fått veta att hon blivit lurad på 25 000 kr. Hon vänder sig till pressen. Det visar sig att de som sålt valpen är de berömda hundsmugglarna som dykt upp överallt senaste tiden. De tejpar ihop valpar, lägger i kartonger och smugglar in dem i Sverige, från de gamla öststaterna. Säljer sedan de som överlevt resan för 10 000-15 000 kr till godtrogna idioter som tar med sig det lilla offret hem. Ingen veterinärbesiktning, ingen karantän och ut i vardagslivet kommer de små potentiella smitthärdarna. Alla möjliga sjukdomar kan spridas på detta sätt. Ni har väl t.ex. läst om den fruktade inälvsmasken som det bara är en tidsfråga för när den skall sprida sig i den svenska naturen? Inom kort kommer allemansrätten vara en historisk fotnot. Den blir nämligen värdelös när du inte vågar äta de bär eller den svamp du plockat i skogen. Paris Hilton och de andra Hiltonwannabes har mycket att svara för när det händer! För att inte tala om kanalerna TV4 och TV3 som båda framhåller dessa småhundar som det ultimata husdjuret. Har de ingen ansvarskänsla överhuvudtaget?! Det är så man kan gråta!

Hur kommer det sig att de som delar ut reklam inte kan respektera att jag ber om att inte få någon? I månader har jag retat mig på att de som delar ut reklam för pizzerierna i granskapet envisas med att lägga dem i min låda. Detta fast att jag satt upp skylt på dörren som säger NEJ TACK! Häromdagen lyckades jag kasta mig på dörren när jag hörde att de var där. Ryckte upp den och gav tillbaka lappen. "Jag vill inte ha reklam!" Han tog lappen utan ett ord och försvann ned för trappen. Fem minuter senare hör jag att någon är i brevlådan igen... Nog FAN är han där och lägger en ny lapp i min låda! Den här gången hann jag inte upp honom, men jävlar vad förbannad jag blir. Varför kan han inte respektara min önskan om att slippa få min brevlåda nedlusad av reklam?! Jag fattar det inte!

Envisare än synden...

Igår fick jag lov att utnyttja VaVen (Vård av Vovve) på jobbet. VaV är något som UPCs anställda har 'rätt' till pga att arbetsledarna tycker att det är en bra idé. Jag klagar inte! Perfekt eftersom Fenrir igår roade sig med att spy i kaskad en massa gånger och sedan låg och sov i en liten sorglig hög. Sista gången han sprayade mitt vardagsrumsgolv kom syndaren upp. Hundskrället hade lyckats svälja en kardborre! En hel sådan... inte små delar som brukar spöka på sommarhalvåret, utan en hel alldeles rund och taggig kardborre. Emellanåt undrar jag vad min vovve håller på med? Nåja, han fick svälta igår och nu på morgonen fick han mjukisfrukost som bestod av kokt fisk och ris. Har vi tur så kommer maggen att hålla sig lugn nu. Fenrir är iaf tillbaka till att vara en galen och leksugen hund. Han har sprungit som en tätting med sin nya leksak. När jag var och handlade medecinen sist köpte jag även en avlång studsboll. Det är alltså en helt vanlig tennisboll i batongformat. Skitkul tycker Fenrir eftersom den studsar helt irrationellt åt alla håll och kanter. Skitkul tycker jag eftersom jag bara behöver slänga den åt fanders och vovven springer som en röd iller efter den.

Jag har hittat en himla bra grej på nätet. Pandora: Find music you love En sajt där du själv bygger din musikstation. Du skriver in några artister eller sånger du gillar så försöker deras databas matcha dig med andra i samma stil och spelar upp musiken. Du kan döpa din egen musikstation och lyssna på den var som helst. Perfekt för mig som tröttnat på Nya Bandit och Rockklassiker. Deras eviga reklamavbrott och tjatiga DJs gör mig så trött! Enda problemet med just Pandora är att det mest är amerikansk rock som finns i databasen och de kan vara svåra att hitta ute på nätet sedan. Det är bara de mest kända typ Creed och 3 Doors Down som är lätta att få tag på i svedala. Ett lyxprolem... jorå! ;cP


Lyckades förresten fota min pärlugglas mage häromdagen. Min kamera är bara bäst! Inte nog med att den har en optisk zoom som heter duga. Den har också en digital zoom som gör mig alldeles varm. När jag kombinerade dessa två lyckades jag komma så nära ugglan att det kändes som om jag kunde sträcka ut handen och klappa den.

Jag har skapat mig ett konto på Flickr nu. Jag har blivt så mainstream att man kan dåna. Digitalkamera, blogg och Flickrkonto! Var skall det sluta?

Jaja... dagarna går!

Freeloader

För ett par år sedan träffade jag en trevlig hundägare i parken som stod vid koppartälten i Hagaparken. Han matade ett par kråkor som han kallade Piff och Puff. Dessa kråkor kom honom till mötes varje dag för att få ta del av hundgodiset han hade i fickan till sin vovve. Jag skrattade åt honom och tänkte att han nog inte var riktigt frisk, men slängde även jag ett par bitar hundgodis åt kråkorna och gick sedan vidare. Och där började det... Från den dag möter kråkorna mig vid koppartälten och väntar på utdelning. Så fort de ser mig komma så flyger de mig till mötes. De är inte rädda för hunden. Enda gången de flyttar på sig är när han anser att godiset jag kastar är till honom och det är först när han nästan kliver på dem. Så långt allt väl, men en dag i början på denna vinter så mötte de mig redan innan jag lämnat Hagalund. Min vana trogen så gav jag dem det de förväntade sig. Problemet var bara att jag blev sedd av en annan kråka. Denne insåg genast vad som var på gång och han såg sin chans. Numera är det alltså stört omöjligt att ta en promenad, på dagtid, i Hagalund utan att bli nedflugen av en väldigt envis kråka. Han har nämligen tagit för vana att knuffa till mig om jag inte ger honom godis fort nog när han ser mig. Ingen är förresten säker. Om någon annan hundägare går med mig så får denne också känna på kråkans puff. Han flyger på en bakifrån. Man får en vinge i skallen och sedan landar han precis framför fötterna på en och tittar uppmanande på en. Snacka om ohyfsat! Jag grälar på honom, men han tar inte det på allvar och fortsätter att utsätta mig för flygräder utan att bry sig.

Jag kan bara beundra hans oräddhet och envishet. Överlevnad på högsta nivå! Han bryr sig inte ens om Fenrir får för sig att jaga honom. Flyger undan och landar sedan framför fötterna på mig igen. Fenrir kan i princip gå enda fram till honom. Kråkskrället flyttar inte på sig förrän i sista sekunden.

Resultatet har blivit att det går åt en väldig massa hundgodis. Det är Fenrir och tre kråkor som jag numera har försörjningsplikt för. Har man inte problem nog så skapar man några till! *skrattar gott*

Fenrirs näsa

Så gick man då till parken med kameran i högsta hugg och inställningen att man skulle fota allt! Hur gick det då? Det blev 65 kort av mycket varierande kvalitet. Ugglan var inte hemma och eftersom jag valde den vägen hann jag inte till mistlarna.
Det snöade också så mycket att man knappt såg framför sig och det gjorde det svårt att få kameran att fokusera på det jag ville. Nåja, jag fick foton på Fenrirs näsa och mina fötter iaf. Vilken fantastisk skörd första dagen med ny kamera? Nåja, jag hittar säkert fler värdiga motiv när andan faller på... Tror jag...

Annars måste jag säga att hundskrället är snygg i snön! Enda problemet är att han är så mörk att det är svårt att få ihop en snygg bild på honom.

Say cheese!

Kameran dök ned i brevlådan idag och jag kastade mig över paketet. Kartong, plast och frigolit yrde. Sedan gjorde jag slut på batterierna bara genom att leka med menyerna och fota en blomkruka. Alltså kommer inga allster att synas på denna plats förrän tidigast i morgon, då de åter är laddade. Det blir så när man är för ivrig!

Vovve och jag var ute och strosade i parken idag. Det snöade igen. Åhhhh, vad det är vackert. Hoppas solen skiner imorgon. Då skall jag föreviga vovve, snö, mistel, uggla och mina fötter! Kamerans objektiv går att vända 180 grader framåt och 90 grader bakåt. Jag kan alltså ta självporträtt och se på displayen hur illa det ser ut! Wow!

And there were snow...

Jag och vovven är så lyckliga över all denna snö. Den här vintern har varit som en dröm för oss. När jag vaknade i morse trodde jag att det var någon slags dimma som täckte fönstret, men sedan insåg jag att det snöade så mycket att man inte kunde se huset mittemot. Fanatastiskt!
Fick ett litet mejl i lådan idag som talade om att min nya kamera skickats och antagligen anländer hos mig imorgon. Det är fan inte klokt hur snabbt det verkar gå denna gång. Om jag har tur hinner jag kanske fota mina egna snöflingor innan det smälter bort. Jag har några motiv i tankarna. Det finns mistel och pärluggla i Hagaparken som väntar på att förevigas.

Såg en rätt dålig film igår. Den heter "A sound of thunder" och handlar om att man någon gång i framtiden uppfinner en tidsmaskin, som istället för att användas till "goda" saker såsom vetenskap, används som safarimaskin för rikt folk som vill skjuta storvilt. Självklart går det åt skogen och en fjäril orsakar att tidsvågor går över planeten och förändrar nutiden mer och mer för varje våg. Det är där det blir konstigt för mig... Allt förändras, men djur och växter blir mördarmaskiner som är ute efter att äta människor på alla möjliga sätt. Hur kommer det sig att man alltid får det till att naturen i sitt "naturliga" tillstånd är ond? Jag trodde vi kommit förbi illusionen om att människan är det som gör planeten så "fantastisk" som den är? Har vi alldeles glömt bort att vi i princip saboterar allt vi rör vid? Nog borde väl filmmakarna komma på något bättre? Idén i sig är ju inte helt fel, men varför skulle t.ex. reptilerna blanda sig med primaterna och göra en mördarmaskin som kan klättra uppför väggarna för att komma åt människokött? Och varför skulle växterna utvecklas till köttätare? De köttätande växter som finns idag är inte särskilt många och jag gissar att naturen själv valt bort den sortens utveckling och skulle ha gjort det även om vi inte kom och blandade oss i. Alltså en ren skitfilm. *suck*