Sorg, total skräck och lättnad

Den här bilden visar min mamma.

De senaste två dygnen har varit en riktig berg och dalbana. Det började med mammas begravning i onsdags. Jag frågade om jag fick ta med mig hundarna till kyrkan, men fick nej pga allergier, som vanligt. Fick lov att be min granne om hjälp och hon ställde upp. Begravningen var underbart trevlig och det var roligt att se mina närmaste släktingar, för första gången på över 10 år. Ceremonin var vacker och firade mammas liv. Den var ljus och varm, samtidigt som det självklart var sorgligt. Sedan skulle det bli begravningsmiddag, men på vägen dit, kollade jag min telefon och såg att grannen hade ringt. När jag ringde tillbaka fick jag veta att Ymer hade försvunnit!

Pappa skjutsade mig hem, så jag kunde söka efter vovven och förväntade sig att jag skulle hitta honom ganska snabbt, så jag kunde komma till middagen lite senare. Så enkelt var det inte. Ymer fanns ingenstans i området. Grannen berättade att hon jagat honom runt i över två timmar, innan hon ringde mig. Hon ringde endast när hon inte längre kunde se eller höra honom. Han hade nämligen sprungit precis utom räckhåll hela tiden, och hon hade föst honom runt framför sig. Detta pågick tills hon inte längre kunde se eller höra honom. Då hämtade hon tydligen bilen och började leta efter honom via bilvägarna. Letade också via cykel och sedan ringde hon mig. Jag gick runt vårt område, ropade och visslade. Inget hördes eller syntes från Ymer och tillslut insåg jag att han inte fanns i området längre. Antingen hade han blivit överkörd eller så hade någon tagit hand om honom. Då polisanmäldes hans försvinnande. Det tog en och en halv timme att komma fram för att göra detta.
Nu var klockan 17.00 och vi funderade på hur vi skulle fortsätta. Jag skickade ut grannen, med bilen igen, för att se om hon kunde se honom någonstans. Skrev ut lappar med bild och telefonnummer, som jag sedan satte upp på alla våra busshållplatser. Jag lade också ut efterlysningen på Facebook på min privata vägg, föreningens, Bosses hundhjälp och Missing dogs Stockholm. Smsade alla våra hundkompisar i området och skickade iväg de som kom förbi för att leta. Klockan halv åtta ringde de från polisen och berättade att en hund som de trodde kunde vara min hade hittats i Kista. De gav mig telefonnumret till den som ringt in om detta och jag ringde upp henne, med förhoppningen att hon fortfarande hade min hund. Tyvärr hade hon redan lämnat över honom till en polispatrull några timmar innan jag fick redan på att hon hade honom. Då satte jag mig i telefonkö igen till polisen, för att höra vart de tagit honom. Det tog som vanligt evigheter och tillslut sa en av de hundägare, som hjälpte till att leta, att vi åker ned till Sollentunas polisstation och frågar om de visste, så det gjorde vi. Jag satt fortfarande i telefonkö när vi kom fram, och det visade sig att de hade stängt klockan 16.00. Jävla banktider på en polisstation!? Som tur var såg chauffören att det kom en polisbil bakom oss och stoppade den. Precis då kom jag fram på telefonen, så medan min kompis försökte få svar från de i polisbilen, försökte jag få svar från telefonisten. Denna var inte säker på att hon kunde får fram informationen och poliserna sa att han definitivt blivit körd till Solna polisstation. Jag lade på telefonen och vi åkte iväg till Solna, där polisstationen stängt klockan 20.00 och vi var där 15 minuter försent. Det fanns en porttelefon att ringa på, och jag blev satt i en ny telefonkö.
Efter att ha blivit bortkopplad två gånger och bråkat med olika telefonister, fick jag äntligen prata med ett befäl, som skulle försöka se vad han kunde hitta. Efter några minuter kom det plötsligt ut tre poliser, från stationen och de sade: "Vi tappade honom." Vi trodde de skojade med oss men så var det inte. De hade verkligen tappat honom, när de skulle ta honom ur bilen i Solna!

När vi äntligen förstod att de menade allvar, lyckades vi få fram att de tappat Ymer och han vägrade komma på inkallning, vilket att gjorde att de började jaga honom runt. Enigt uppgift hade de jagat honom i fyra timmar och sedan givit upp. De hade jagat honom runt polishuset, ut på Ankdammsgatan och ned på Skytteholmsfältet. De hade minsann slösat hela passet på att jaga runt efter min hund. De hade minsann till och med få ta fram en cykel för att kunde förfölja honom, eftersom han var så himla snabb. Ni kan tänka er ångesten och ilskan jag kände. Jag frågade varför de inte ringt till mig, men de sa att jag inte polisanmält att min hund var borta. Det visar sig alltså, att de hade tagit upp honom vid tretiden i Kista och tappat honom en halvtimme senare. Vår polisanmälan kom ju inte in förrän vid fem, då vi fått sitta i telefonkö i över en och halv timme. De kunde inte heller besvära sig med att ringa och kolla igen, när de givit upp på att jaga Ymer. Jag var så jävla arg att jag fick lov att gå därifrån. Annars hade jag nog gjort något, som hade kunnat sluta i fängelsestraff. Min chaufför lyckades få ur dem var de sist sett honom och vi började leta.

Jag gick runt Skytteholmsfältet, Huvudstafältet och gick sedan Ankdammsgatan upp. Hela tiden visslade jag och ropade. Mina snälla hundägarvänner gjorde en sväng genom nedre delen av Råsunda och kollade vid Solna Centrum och Maxrestaurangen som ligger där. Ingen Ymer. Klockan elva fick vännerna dock lov att åka hem till sina egna hundar och blev avbytta av en annan underbar hundägare. Denna gjorde samma runda som vi gjort och jag gick ut och kollade om det hänt något på Facebook. När vi möttes upp igen fick jag ett samtal från en person som sett efterlysningen och sade sig ha sett honom i ett skogsområde vid Rudviken. Vi gick de trehundra meterna från polisstationen och började söka där. Vägen dit går via en vältrafikerad väg och över Solnavägen. Det var också helt åt andra hållet från vart poliserna sagt att de sett honom senast. Vi hittade inte vovven och vi gjorde ett kort besök på Industrivägen, men han var inte där. Inte som vi kunde se eller höra i alla fall. Nu hade klockan blivit ett och vi kom fram till att jag behövde åka hem och sova någon timme och fortsätta och leta nästa dag.

När jag precis somnat ringde polisen och berättade att vovve hade blivit sedd på Industrivägen och jag debatterade med mig själv om ifall jag skulle ta bussen in igen eller inte. Insåg dock att jag behövde ett par timmar sömn.

Nästa morgon, klockan halv sex, åkte jag tillbaka. Letade, ropade och visslade mig igenom industriområdet. Efter ett tag ringde bästa kompisen från Farsta och sa att hon var på väg in för att hjälpa mig. Jag fortsatte leta, fråga människor och fundera på var han kunde vara någonstans. När jag kommit ned till Solnavägen igen, ringde telefonen och en kvinna sa att hon ringde från gamla Karolinska och att hon sett Ymer på busstorget. Rusade ditåt och min kompis hann ifatt och körde mig sista biten. När vi väl kom fram, hade han hunnit försvinna. Vi letade och jag visslade och ropade. Ingen hade sett honom, men så ringde samma kvinna igen och sa att hon såg honom springa längst Karolinska vägen, mot Solnavägen. Hon och hennes kollegor försökte få honom att springa åt ett säkrare håll, men lyckades inte med det. Jag och min kompis rusade iväg efter honom, men vi såg honom inte ännu. Tillslut hann vi i fatt och lättnaden var obeskrivbar, men vi var inte ur faran ännu, då han fortfarande var på väg mot Solnavägen. Efter en vissling och rop, så vände han sig om och såg att det var jag. Jag tvärnitade och pratade med honom, som man gör när man möter någon man älskar och han började skälla ut mig. Det var en lång monolog om allt jag gjort fel och han sprang bara runt mig precis utom räckhåll. Jag plockade upp en skål med lite vom och en flaska vatten. Visste ju att han antagligen både var hungrig och törstig. Satte mig på huk och kladdade in fingrarna med lite vom och höll fram emot honom. Han kände doften och efter en stund smög han nära nog för att kunna slicka vom från mina fingrar. Efter ett evigt flörtande och smygande försökte jag nå honom och det resulterade i att han sprang ut på Karolinska vägen, men som tur var hade folk uppmärksammat vad jag höll på med och fått trafiken att sakta ned. Jag fick lov att börja om igen och nu tog jag fram mitt hemliga vapen. Hans soffkudde lades ned framför mig och jag satte mig på marken, fortfarande med lite vom och hällde upp vatten i skålen. Pratade med honom om hur mycket jag älskade honom och att jag inte alls var arg och han började närma sig igen. Drack ur skålen och då jag inte gjorde minsta rörelse för att ta honom såg jag hur han började slappna av. Jag klappade lite på kudden och sa att han kunde ju lägga sig på den, vilket han gjorde och då strök jag honom lätt över kinden utan att han försökte gå. Istället började han krypa närmare och jag fick klappa honom på huvudet, så som han älskar att jag gör. Nu kunde jag även låta handen stryka över hans kropp och då smög han tätt intill mig. Äntligen hade jag honom hos mig igen.

Denna bild är tagen direkt efter att jag lyckats sätta selen på honom, och denna selfie skickade jag dirket ut till alla som väntade och undrade.

Sedan vi kommit hem har det mest sovits i soffan och vi har gått väldigt korta promenader, då han verkar ha stukat foten och är mör efter dygnet av skräck. Idag gick vi lite längre och nu ligger han i soffan igen. Allt är åter som det ska vara.

Christina Maria 1944 01 12 - 2019 05 13

Idag, på eftermiddagen, dog min mor, efter en längre tids sjukdom. Jag var där i några timmar och när jag gick därifrån, bad jag henne om ursäkt för att jag och hundarna väsnats, kysste henne på kinden och önskade henne god sömn och gick till bussen. När jag satt på bussen hem, en halvtimme senare, ringde pappa och berättade att hon precis dött.

Väntan

Nu är det bara väntan kvar. Mamma ligger och sover och är inte kontaktbar. Hon är så fullproppad med smärtstillande så hon är hög på det. Jag är bara glad att hon inte har ont. Vi sitter i väntrummet och pratar. Hundarna ligger nedanför bordet och väntar de också.

Döden, smärtan och annat

Mamma är döende och har fruktansvärda smärtor. Jag har varit där varje dag förra veckan och denna vecka blir det lika, förutom idag. Eftersom det är första maj, gav mamma mig ledigt för att jag skulle kunna gå och demonstrera, vilket ingen av oss någonsin gjort. Jag gissar att hon insåg att jag behövde ledigt. Hennes smärtor lindras bara korta stunder, om hon faktiskt tar sina tabletter. Vet inte varför hon är så rädd för denna smärtlindring? Får i princip tvinga i henne pillerna. Igår fick jag lov att ringa sjuksköterskan för att hon skulle komma och ge mamma en injektion. Den höll bara i en timme och de kunde inte ge henne mer, då hon redan fått så mycket. Mamma vill absolut inte kissa i blöjan, vilket gör att hon måste göra en farlig färd, från soffan till toaletten, flera gånger om dagen. Eftersom hon är så darrig, försökte sjuksköterskan få mamma och pappa att använda liften, som de fått. Tyvärr vill inte mamma använda den och pappa vet inte hur han skall få det att fungera, då det är höga trösklar in på toaletten. En vanlig lägenhet har ju inte direkt några handikappanpassade toaletter.
Det är oerhört tröttande och psykiskt tärande, att vara hos mamma hela dagarna. Speciellt när jag inte ens vet vilken tid pappa kommer hem och avlöser. Det är också jobbigt då Loke skäller, varje gång det händer något, och envisas med att gå och lägga sig i soffan, när vi inte är där. Han fick ligga i soffan, hur mycket han ville, de första två åren. Sedan fick mamma för sig att han inte får vara där längre, och jagar bort honom. Detta sker flera gånger om dagen, och jag blir så jävla trött på att hon inte bara slutar. Loke har lärt sig en sak, och utövat den lärdomen i två år, och nu vill han inte lära om. Jag fattar inte att hon inte kan sluta tjafsa med honom. Det är ytterligare en sak, som gör att det är jobbigt att vara där.

Att jag själv är sjuk och pensionär, verkar helt ha glömts bort, och jag har lagt valpköpet på hyllan. Det känns inte ok, men vad skall man göra?

Min nya granne, har upplyst mig om att hon störs av mina vindspel. För att göra det, så knackade hon på dörren häromdagen, och jag frågade henne direkt om varför hon inte respekterade skylten där det står "använd ringklockan". Hon tyckte att det väl inte spelade någon roll, så jag fick upplysa henne om skälet till, att det faktiskt spelade en stor roll. Jag flyttade vindspelen, till ett hörn, där de i princip ALDRIG kommer att kunna göra sitt jobb. Jag blir bara så jäkla arg, men just nu orkar jag inte göra något åt det.
Jag har fortfarande inte fått tillbaka min mobil, som jag skickade på reparation. Det har bara gått tre månader, så här långt.
Jag köpte saker via Ellos.se och inget passade, utan var alldeles för stora. Nu måste jag skicka tillbaka och kanske göra ett byte, men för ögonblicket orkar jag inte ens försöka.

Vad gör man inte för att förströ sig?

Jag går ut och beställer mig en ny telefon. Det blir en HTC U12+ Flame Red. Ni undrar säkert varför, när jag tidigare bestämt mig för att köra vidare på min gamla fina HTC 10. Problemet med den är, att den nu varit på reparation i två månader, och jag är inte säker på att verkstaden faktiskt vet vad de håller på med. Deras kundtjänst är iaf inte särskilt förtroendeingivande. *suck* Om telefonen kommer tillbaka, och fortfarande är trasig, kan jag antingen köpa mig en ny sådan, men just färgen svart skulle kosta 5 600 kr och då tänkte jag att jag kunde lägga till lite skattepengar och köpa mig en helt ny modell istället. Om den kommer tillbaka och fungerar, kan jag ju alltid använda den som reserv, då den jag har nu i princip dött av åldersrelaterade skäl. Håll tummarna för att det ordnar sig, men det tar inte slut där. Jag har även beställt mig en berlock. Exemplet nedan kommer att finjusterat, så att den blir ljusare på huvudet och kragen, men fortfarande mörk i ansiktet. Uppdatering följer.



Mamma har lungcancer och tumörer på ryggraden. De tänker göra strålbehandling koncentrerat, där de tror smärtan kommer ifrån. De tror inte att hon skulle klara en radikal strålbehandling, eftersom hon är i så dåligt skick. Vi håller på med att fundera på hur vi ska göra, med hennes hemliv. Veckan som varit, och den som kommer, är jag med henne hela dagarna.

I dödens väntrum

Mamma har lungcancer och kanske även skelettcancer, men det senare är ännu inte bekräftat. Det vi vet är att hon försämras snabbt och har otroliga smärtor i kroppen. Så jobbiga att hon bara börjar storgråta helt plötsligt. Igår var jag hos henne hela dagen. Kom hem vid 21:30 och satte mig i soffan och stirrade på väggen. Vad kan man göra? Lovade att vara där varje vardag, från 8 till 17, för att pappa skall kunna arbeta och hålla firman igång. Han är helt utmattad. Jag har fått gå ut med informationen till mina hundägare, så att de vet att jag inte är tillgänglig på vardagarna. Helgerna går fortfarande bra, men det är allt. De dagar som redan varit bestämda, kommer jag så klart ta, men inga nya vardagar. En inkomstkälla som stryps, men mamma är ju viktigare, än min ekonomi. Hon har fortfarande inte fått någon behandlingsplan. Vet heller inte när en sådan kommer att redovisas.
Jag är så trött.

Jo, det är nog cancer, men var?

Mamma har äntligen fått lämna sjukhuset och informationen hon fått, eller inte fått, är att hon nog har lungcancer. Tyvärr är de då inte säkra på att det är just sådan cancer, men de har tagit en biopsi för att få svar. När de väl vet, vet de också hur de skall tackla problemet. Mamma verkar vara vid gott mod. Antagligen är vi ganska lika där. Om man väl vet vad det är för problem, speciellt om det gäller cancer, så är det inte mycket man kan göra åt det. Med den knapphändiga information jag fått, var jag ganska säker på att det var just cancer, men mamma fick inget rakt besked, förrän hon själv läste sina papper. Jag tycker att det är jäkligt fegt att inte bara sätta sig ned och berätta, vad man vet och inte vet. Istället har vi fått gissa själva och läsa i journalerna. Hoppas hon bara tar ordentligt med smärtstillande, så slipper hon ha ont i onödan.

Annars vet jag inte vad jag skall göra, men kommer att åka hem till henne imorgon och fixa med hennes dator, så får vi se vad vi gör sedan.

Mer skit och ställa saker till rätta

Fick tillbaka min mobil, men insåg efter ett par dagars användande, att den fortfarande inte funkade som den ska. Fick lov att skicka tillbaka den på reklamation, och väntar åter igen på att den skall komma tillbaka.

Jag har återställt staketet, som ställningsbyggarna massakrerade, så nu kan pälsbollarna gå ut på uteplatsen igen. Behöver alltså inte lägga ned pengar på nytt stängsel, om jag inte vill det.

Har skrivit till styrelsen och frågat om jag får byta ut nedre delen på min altandörr, till glas. Det vore så himla cool för hundarna, att kunna sitta inne i värmen och titta på fåglarna och annat oknytt. Gissar att det blir nej, men jag försöker iaf.

Skulle haft en hund boende hos mig hela veckan. Detta bokades för en månad sedan, men det blev inget. Jag sms:ade ägaren i fredags, för att fråga när vovve skulle dyka upp på söndagen. Fick till svar att de ville lämna vovven på måndagen istället, vilket var ok. På söndag kväll får jag ett nytt sms där de ställer in alltihopa och erbjuder mig två tredjedelar av de vi kommit överens om, och jag sa att det gick bra. Nu har jag fått delar av summan vi kom överens om, och jag frågade när de tänkte betala resten, men jag har inte hört något än. Tröttsamt. (När man talar om trollen, så står de i farstun. Sista pengen insatt.)

Mamma ligger på sjukhuset pga att hon har så ont att hon inte kan fungera. Hoppas de ger henne droger som hjälper den här gången. Det är så frustrerande att inte kunna göra något.

En massa skit och lite till

Inatt har vi haft det jobbigt. Det började redan vid 21:30 på kvällen, då någon sparkade så hårt på min dörr att jag trodde de försökte ta sig in i lägenheten. Ingen fanns utanför när jag gick ut och kollade. En timme senare gjordes samma sak igen, och då brydde jag mig inte ens om att gå och kolla. Hundarna blir dock vansinniga och är svåra att lugna ned. När klockan är 01:30 sker det för tredje gången och då var det verkligen svårt att få stopp på hundarna.
När jag sedan går ut nu på morgonen, visar det sig att de som sparkat på dörren också roat sig med att kasta ägg på den. Fick tillbringa en halvtimme med att göra rent dörren, vilket inte är en höjdare i minusgrader. :-(
Det känns som att jag borde flytta här ifrån, men först skall jag göra en polisanmälan.

_Maxat ilandsproblem:_
Min fina HTC 10 fick ett nytt batteri, då det gamla börjat ladda ur alldeles för snabbt. Nästan lika snabbt som en iPhone. 😘 Tyvärr så bedrog snålheten visheten, vilket gjorde att jag litade på en bekant, som sa sig kunna fixa det. Jo, hen kunde byta batteriet, men lyckades också sabba touchskärmen. Detta innebär att den måste bytas, á 1000kr och ca 2 veckors sjukhusvistelse. 😱 Ok, jag får skylla mig själv. Helt mitt eget fel, men nu sitter jag här med min ”äldre" HTC Desire Z. Jag vet inte om jag kommer att överleva! Vilken liten skärm den har och fan vad komplicerat det är att hitta saker och VARFÖR kan jag inte logga in på FB? 😭😱😧😖😕😬😨
Jag dööööööör! 😵😏🤣

Inte nog med att mobilen är hos doktorn. Mina alldeles nya glasögon, har lämnats in, för att byta ut det ena glaset. Jag trodde det skulle gå bra att göra det ena glaset till ett datorglas, men det visade sig att mitt öga inte kunde anpassa sig, så jag fick gå tillbaka och be dem byta ut det mot ett läsglas istället. Alltså är de också hos doktorn i ca 14 dagar. *suck*

Ledsen

Jag har fortfarande inte lyckats få Loke att förstå, att man kan vara ensam eller vara hos en trevlig person, utan att bli hysterisk och skälla konstant. Igår fyllde mamma 75 år. Pappa bjöd hela bunten av vänner och familj på middag på Beirut Café, alltså behövde jag en hundvakt. Snäll granne ställde upp, men när jag sedan kom hem 5 timmar senare, får jag veta att min hund har skällt konstant. Ymer skötte sig, men Loke är problemet, vilket gör att jag inte kan lämna bort dem ens för en liten stund. Jag blir så ledsen.

2019-01-01

Nyårsaftonen firades stillsamt hemma i soffan. Inhyrd vovve sov på en av soffpuffarna, Loke låg bredvid mig i soffan och Ymer snarkade i ensamt majestät i sängen. Ingen av dem brydde sig det minsta om fyrverkerierna. Enda gången det blev någon störning, var när telefonen ringde på tolvslaget, och jag rusade runt för att hitta den.
Det är så underbart att fira nyår utan att behöva oroa sig för att hundarna skall darra av skräck. I dagarna har det spridits en nyhet, som säger att fyrverkerierna skall förbjudas 2019. När man kollade upp sanningshalten, visade det sig att fyrverkerier på pinne, behöver tillstånd för att få avfyras, vilket antagligen kommer att resultera i absolut ingen skillnad. Är det någon som tror att polisen skulle gå runt och kolla om dessa tillstånd finns, när Svensson skjuter? Löjligt.

Inhyrd vovve har varit helt ok, de första 3 dagarna, men idag har han först rullat sig i människoskit och sedan spytt ca 6 gånger på min soffa och matta. Just nu hatar jag den lilla skiten. Mattan blev ju tvättat för några veckor sedan och nu är den äcklig igen. Möblerna går att ta bort tyget på, men det är krångligt och jobbigt. Ingen hit alltså. Råkade också av misstag lyfta på vovves läpp, och insåg då att den stackarn har hela garnityret fullt med tandsten. Sorgligt. Undrar varför man köper sig vovve, om man sedan inte bryr sig om dess personliga hygien?

Nu skall jag ta det lugnt och inte röra mig mer än nödvändigt, bara för att jag kan.

Lokes idéer

Nyligen fick en hundägare exempel på varför skvallerträning är så himla viktigt för Loke. Jag har vid flera tillfällen försökt att få andra hundägare att fatta, att min hund har en tendens att jaga och nafsa efter joggare, om jag inte har koll. Ingen har trott på mig och tror att jag överreagerar, men som sagt, nu är iaf två hundägare övertygade. Jag kunde inte komma åt Loke, innan han satte iväg efter en joggaren, och nafsade denne i benen. Detta pga att just dessa hundägare, envisas med att ställa sig i vägen, vilket gör att Loke tycker att han får göra vad han vill. Eftersom dessa människor inte tror på vad jag säger, tycker de att jag är löjlig, och lyssnar alltså inte på när jag säger åt dem att flytta på sig, men nu har de fått bevis på, att det jag säger är sant. Synd bara att joggaren skulle behöva råka illa ut, och synd att dessa hundägare antagligen kommer att sprida att min hund är "farlig".
Idag träffade vi på ett riktigt pucko till hundägare, som fast att han såg att jag kopplade upp Loke, lät sin hund gå fram. Jag backar undan med Loke och lyfter upp Ymer. Samtidigt säger jag "att om jag kopplar upp min hund, kanske du inte skall släppa fram din". Killen säger något om att hans hund går bara fram och stannar när det är 2 meter kvar, och jag svarar att min hund har inga sådana regler utan attackerar och hugger. Loke är liten, men han kan vara ett riktig liten djävul, om han vill. Denna hund var av en ras, som Loke blivit attackerad av tidigare, och han tar inga chanser utan anser att anfall är bästa försvar. Jag blir så trött på folk. *suckar*

Château de Tibbe

De senaste månaderna har mitt hundvaktande ökat till att nästan bli ett deltidsjobb. Det finns många hundägare, som har svårt att hitta någon som kan hjälpa dem, så tibbemaffian ställer upp. Det är iaf ett ganska enkelt jobb, och sliter inte ut mig mentalt. Dessutom får man en ganska bra kondis, av allt gående.

Som jag nämnt, har jag försökt att få ned killarna lite i vikt. De får ju inte bli för runda, då det tär på fysiken, när man är liten. De har nu nått målvikten, så nu gäller det bara att försöka hålla den. Önskar att jag kunde göra detsamma, men jag har så förbaskat dålig karaktär. Enklare att hålla vovvarna på diet, då de inte kan öppna kylskåpsdörren själva. Iofs har Ymer kommit på att det går att äta ute, eftersom folk är grisar och slänger en massa mat i naturen. Detta medförde i sin tur att han gick ned det sista pga magsjuka. Nu måste jag hålla honom kopplad. Han är så fixerad vid all mat han vet finns, att han helt tappat bort vad inkallning betyder. Nåja, det är ju egentligen jag som har problem med att ha hund i koppel. Tror nog att han överlever, utan att få springa lös jämt, men det känns verkligen tråkigt.

Fick lite snö här på morgonen, men den försvann ganska snabbt. Det var iaf underbart att se den, som hastigast, och jag hoppas den kommer på ett längre besök nästa gång.

Valpplanerna

Jag berättade för min mamma att tiken gått tom, och att det alltså inte blev någon valp från henne. Mamma frågade då varför jag ska ha så många hundar, och jag frågade henne varför skulle jag inte ha det? Jag är pensionär, ensamstående, skuldfri och älskar hundar. Finns inget som skulle bli sämre för mig, om jag skaffade en hund till. Jag lade också till att jag lägger mina pengar på hundar och tekniska prylar, medan hon lade ned en halv förmögenhet på att röka, och jag har aldrig klandrat henne för det. Fick inget svar på det och nu är frågan bordlagd, eller det är vad hon tror iaf. Jag har faktiskt fått svar från uppfödaren jag mejlade, och hon säger att det möjligen kan bli en valpkull i vår. För att ha något att drömma om har jag nu hämtat en bild från nätet, på den tik som kan bli mamman.

Vad som händer och fötter

Den sista tiden har det byggts och väsnats på/i vår fastighet. Det är dags för takbyte och ställningar har så klart sats upp. Det tog ett tag, men blev så äntligen klart för en vecka sedan. Grannarna på övervåningen fryser, eftersom isoleringen tagits bort. Föreningens lösning på det var att låna ut element till de drabbade, men när sådant skulle hämtas fanns de inte att hitta. Stackars grannen fryser fortfarande och kommer att få frysa fram till februari 2019. Jag rekommenderade att hon skulle ringa förvaltaren och be dem om hjälp, så vi får väl se hur det går.

Tiken, som jag hoppades på valp ifrån, gick tom. Alternativet hos den uppfödaren är en jättesöt b/t som heter Skrållan. Jag gissar dock att det är mindre chans att hon ska få en röd killvalp, då hon ska paras med en b/t vilket borde ge b/t och svart, först och främst. Vi får väl se. Jag har faktiskt mejlat den uppfödare, som fått flest röda valpar, men vet inte om hon fortfarande föder upp. Har inte hunnit få något svar ännu. Mer väntan alltså.

Jag har börjat med mer hundpassning, men måste lära mig att inte ta det för givet. Bokar de in en vecka kan det bli som det blev den här gången, vovve fick kennelhosta, och veckan avbokades. För att trösta oss, tog jag och pojkarna, bussen till Hagaparken och gick runt hela. Sedan tog vi bussen hem igen. Killarna ligger nu och sover i varsin möbel, och verkar ganska nöjda.

Kvarterspolisen

Så är man ute på en kissrunda i området. När vi går förbi ett hörn, dyker det plötslig upp en goldenhanne, och mina killar blir urförbannade. Enligt dem dök han upp ur tomma intet, och måste såklart bli utskälld. Jag försöker lugna och dra bort dem från goldenhannen, men plötsligt svarar denne och går till attack, mot mina killar. Där går fanemej gränsen! Så jag skriker åt honom att lägga av, och dänger till honom med min kasse, som det bara är ganska lätta grejer i. Snacka om chockad golden! 😱 Han tvärvände och slank tillbaka, där han kom ifrån. Ingen ägare inom synhåll såklart, men van hundägare reder sig själv och går därifrån, med två stolta pälsbollar, som självklart tror att det var de som jagat bort hunden. Visst hjälpte matte till, men de hade ju redan skrämt honom. 😜
Inte en lugn stund, i det här kvarteret. 😆🤣

Trägen vinner!

Idag fick jag äntligen tillbaka mina pengar. Då hade jag dock fått lov att blandat in både PayPal och ARN. Jag tror att det var ARN, som gjorde det stora jobbet. Räckte med att de skickade ett hot, med ett bäst före datum, och vips kom pengarna. Tack för det ARN!

Konstiga hundägare

Nu kommer det lite gnäll igen. Varför förstår inte hundägare att hundars klor måste klippas, och tänder rensas? Som jag sagt förut, har jag informerat ett flertal hundägare, om kloklippningens absoluta natur. DU MÅSTE KLIPPA KLORNA PÅ HUNDEN. BASTA!!! Om du inte klipper klorna kommer din hund få felställda tassar, vilket orsakar smärta och ger hunden artros i fötterna och benen. Om du inte kan klippa dem själv, gå till en som kan. Samma gäller tandstenen på din hunds tänder. Tandsten orsakar hål! Det får minsta skitunge lära sig, och det är därför vi tvingar dem att borsta tänderna. Om du inte kan/vill borsta tänderna på din hund, måste du med jämna mellanrum, gå och få tänderna skrapade från tandsten. Du kan även göra detta själv, men om du inte kan/vill, får du betala någon som gör det åt dig. Nästa sanning är att om du använder Plaque Off behöver du varken borsta eller skrapa tänderna, särskilt ofta. Jo, jag vet att veterinärerna säger att Plaque Off inte funkar, men JAG har själv sett resultatet på mina två tibbar. Ymer har knappt någon tandsten alls, och han fyller 5 om några dagar. Han har fått Plaque Off, sedan han flyttade hem till mig, vid 12 veckors ålder. Loke hade massor med tandsten, men sedan fick veterinären rensa tänderna, och han började direkt efter med Plaque Off. Sedan dess har han bara lite tandsten på en huggtand, som jag kan skrapa loss med tumnageln. Dessutom förbättras andedräkten ganska radikalt, om vovve inte har tandsten. ;-)

Tibbeskylten är på plats. Den blev inte hängande, som det var tänkt, eftersom jag insåg att stöldrisken var för stor. Alltså blev det en tibbe på väggen istället, och det är knappast fel, eller hur?

Loke och tibetanska grejer

Han har tillfrisknat och ansågs fullt frisk idag, när jag sett att hans avföring var ok. Han har heller inte matvägrat sedan han mådde som värst. Canikur är faktiskt riktigt bra och lugnade ned magen riktigt snabbt. Nu är allt lugnt i familjen igen.

För att fira gör vi av med lite pengar. På Rennerbroderis hemsida hittade jag jättefina metallskyltar. Beställde en Tibetansk Spaniel med väggfäste för alldeles för mycket pengar, men nu när jag fått den, ångrar jag mig inte ett ögonblick. Inte nog med det, jag gick dit och beställde hyllkonsoler, med Tibetansk Spaniel som accent. Jag hade ändå tänkt gå och köpa mig smideskonsoller, men varför inte köpa något mer rasrelaterat? Alltså skickade jag iväg beställningen och väntar på att de skall anlända. Får bara fråga någon som kan borra upp dem i min betongvägg, då jag lyckats lustmörda min egen borr. *lol*

Det eviga nätfiskandet

Jag har tidigare skrivit om hur jag råkat ut för olika försök till nätfiskande. Någon påstod sig vara Scott Stapp, som är i verkligheten är en mycket bra rocksångare. Jag har följt honom och hans karriär i flera år. Ett annat försöket var när jag lade ut en biblioteksstege till försäljning på blocket.se. Då försökte det med att de skulle köpa stegen, men den skulle skickas till Tyskland och jag skulle bli tvungen att betala portot, som låg på mer än vad stegen kostade. Dessa puckon försökte till och med två gånger, med några veckors mellanrum. De skrev alltså exakt samma mejl igen, med exakt samma försök att jag skulle betala portot. *suck* Nu till det senaste försöket. Denna gång är det någon som utger sig för att vara Gerard Butler och ni som känner mig, vet ju vad jag tycker om honom. Jag väntar bara på att han vill ha mig att betala portot för någon present, som är "jättefin", men kostar mer än min månadsavgift till lägenheten, i porto. Det är så jäkla tröttsamt. Just nu försöker jag få honom att avslöja sig själv. Det har tagit ca. en timme att berätta för mig vad hans hund heter, vilket med en enkel sökning på google säger att hon heter Shushka. Jag har också frågat honom om vad hans hund hette, innan han adopterade den nuvarande, men det har jag inte fått svar på än. Försöker också komma på en fråga, vars svar inte är så enkelt att googla på.

Egentligen vet jag inte varför jag överhuvudtaget bryr mig.

Loke dålig

Vovve har världens sprutdiarré och är slö. Vill inte äta, vare sig vommen eller annan mat. Han började bli dålig i förrgår, men det är först idag, som det blivit så här. Gissar att han kanske har satt i sig ekollon, när vi var i Farsta i torsdags, men om han gjort det borde han väl ha blivit dålig tidigare? Nu har jag givit honom Canikur och en granne skall köpa med sig aktivt kol på hemvägen, så får vi se hur det går.

Förkylning och inkontinens

Jag har blivit förkyld. Händer inte så ofta, så jag kan inte klaga, men nu visar det sig att jag har svårt att hålla tätt. Åtminstone när jag hostar eller nyser, vilket sker ganska ofta just nu, som ni säkert kan förstå. Har verkligen inte velat drabbas av detta, då de "gamla" blöjorna var så hemulligt stora och verkade så obekväma att ha på sig. Gick dock ut och letade efter inkontinensskydd, för att se om jag kunde hitta något bättre, och det fanns det. Nu finns det blöjor som är av samma storlek och tjocklek, som vanliga trosskydd. Vad skönt! Jag får gå iväg till en affär och köpa upp mig på ett lager. Måste självklart också träna blåsan och 'klämmet', så att det inte blir värre.

Den dåliga affären har inte klarats upp ännu, men jag ger mig inte. Måste bara komma på ett argument, som kan få henne att ändra sin inställning, och betala tillbaka mina pengar.

Har köpt insynsskydd, att sätta i fönsterna. Har ju först och främst använt mig av filmjölk, men nu har jag tröttnat, då jag inte kan göra några snygga bilder i filmjölken. Har sett andra som gjort jättesnygga saker, men jag verkar inte vara så händig med sådant. Jag gick och köpte mig andras arbeten istället. Nu kommer mitt köksfönster prydas av gräs och sovrumsfönstret av maskrosor. Kommer att bli jättefint.

Pensionens känns ännu inte riktigt verklig, men jag njuter av varje sekund.

Dåliga affärer

Jag gjorde ett dåligt köp häromdagen. Jag beställde en hundvagn, som jag ville använda för att kunna gå på Pride, utan att behöva oroa mig för vovvarnas tassar, eller värmen. Jag lade en beställning på Markesh Design AB, men ångrade mig efter att inte ha fått svar på de mejl jag skickade. Jag ville veta om de skulle hålla leveranstiden, men som sagt fick jag inget svar. Jag skickade två mejl på tre dagar, men ändå inget svar. Alltså ångrade jag köpet, vilket de ignorerade och lämnade in vagnen på Posten, fyra timmar senare. Sedan dess har jag då försökt få tillbaka mina pengar, som jag blev tvungen att betala i förskott, vid beställningen. När jag äntligen fick svar, på mejl nummer fem, ville de ha vagnen i retur, så att de kunde kolla att den fortfarande var ok. Detta innebär att jag fick lov att vänta på att Posten returnerade vagnen, vilket tog en månad. Jag har nu fått informationen om att de fått tillbaka vagnen och de frågade vart de skulle skicka pengarna, och sedan dess har inget hänt. JAG BLIR SÅ JÄVLA ARG!!! Hur svårt kan det vara? Vi kom överens om att de skulle swisha pengarna och det tar ju bara så lång tid som det tar att knappa in det på telefonen, men efter tre dagar och tre mejl, har fortfarande inget hänt. *suck* Nu har jag hotat dem med att ta upp ärendet med PayPal och även att lägga in taskiga recensioner på alla forum som bara finns för sådana saker.

Fortsättning följer...

Regn!

Nu regnar det äntligen i Sollentuna. Iofs regnade det i ca 30 minuter häromdagen, och jag håller tummarna för att det skall bli längre den här gången. Enligt en granne kom det 10 mm regn förra gången, vilket är jäkligt snålt, med tanke på den långa torka vi haft. Väderleksrapporten har lovat regn i flera veckor, men de har bara haft rätt idag. Värmen som varit upp i 30 grader varje dag, den senaste veckan gör livet svårt för mig och hundarna. Vi kan inte gå så långt och vi dricker en hemulig mängd med vatten. Tyvärr blir det väl ännu högre luftfuktighet, av regnet, som om det inte räckte med hur hög den redan varit de senaste dagarna. Blä!

*** Det regnade bara i 30 minuter den här gången också. :-( ***

För närvarande sitter jag och väntar på pappsen, som lovat att komma och sätta upp min takfläkt. Den var en gång svart, men eftersom jag vill ha den i vardagsrummet, där det är ljust, har den nu bytt till en vit kostym. Den blev ganska bra faktiskt. När jag ändå höll på att måla fick jag för mig att även måla om en stor utomhuskruka, som jag fått av en granne. Den var en gång grön/brun/tråkig.



Men sedan blev den blå.



Jag skall nu bara köpa mig lite urnjord och sedan planterar jag en vit hortensia i den. Kommer att bli jättefint.

Spola och tvätta bort asbest

Jo, man vet ju att asbest bara är farligt om man håller på och rör upp dammet, men vid brand flyger askan omkring. För att ta det säkra med det osäkra satte jag igår på vattenspridaren för att förhoppningsvis skölja bort eventuell asbestaska på tomten. Passade då också på att tvätta om kläderna och handdukar, som hängde i badrummet, där jag glömt att stänga fönstret. Tog och gjorde detsamma med de tyger, som funnits på tomten, då det hände. Sköljde av allt och nu ser det riktigt mysigt ut därute. Satt en stund i min rena hängstol, på min rena kudde, och mös. Tyvärr jagades jag dock därifrån ganska snart då det blev alldeles för varmt, men jag tror jag skall tillbaka dit strax, nu när solen har vandrat längre ut. OM man har tur kan det bli lite svalare då. *pusta*

Alla hundarna ligger utslagna runt om i lägenheten. Kanske borde jag lägga mig under takfläkten istället?

Insåg igår, att det här var den andra gången jag bott precis bredvid ett hus, som gått upp i rök.

Brand på Skogstorpsvägen

Igår brann grannhuset. Jag och killarna låg under takfläkten i sovrummet, när jag plötsligt hörde flera stycken dova smällar, och det lät sedan som om någon sprutade vatten mot något. Gick ut på uteplatsen för att se vad som hände och insåg att grannhuset brann mellan två balkonger. Skrek att någon måste ringa brandkåren. En granne som bor i huset mitt över från mitt kom med en vattenslang i ena handen och mobiltelefonen mot örat. Jag såg till att hundarna gick in i lägenheten, informerade de som försökte släcka branden, men inte hade slang så det räckte, att det fanns fler slangar som skulle gå att sätta ihop. De fortsatte med släckningsförsöket i väntan på brandkåren och jag studerade hur branden spreds sig upp till taket och började vandra vidare i huskroppen. Den enda tanke jag hade var att jag verkligen hoppades att branden inte skulle spridas vidare till mitt hus, men som tur var blåste det åt andra hållet och vi klarade oss. Brandkåren var ganska snabbt på plats och påbörjade släckningsarbetet.


Så här ser huset ut från gården, när branden är släckt.



Alla de boende i det huset har evakuerats och just nu är det bara tyst och stilla i grannskapet.

Hetta hetta hetta het och mer hetta

Det är alldeles för varmt för Sverige just nu. Torka och elände på alla breddar. Bönderna gråter och behöver foder till sin boskap och vatten till sin säd. Det är bra exempel på klimatförändringarna, och värre kommer det att bli, även om folk fram till nu tyckt att det varit fantastiskt. Vovvarna går på utmattat skick och jag ligger inte långt efter. Mina växter slokar och jag måste spara på vatten, även om det inte är bevattningsförbud i Sollentuna, men det är bara en tidsfråga om det fortsätter så här.

Gjorde bort mig lite, genom att beställa en för liten hundvagn från Amazon.co.uk. Skickade ett mejl med att jag kommer att returnera den, så fort den dyker upp, och har beställt en ny. Detta innebär dock att jag ligger ute med 1 500 kr, tills den returnerade vagnen kommer till återförsäljaren, och godkänt returen. Vi får väl se hur det går. I fortsättningen måste jag kolla alla olika detaljerna några extra gånger, innan jag trycker på köpknappen. Den större vagnen lär iaf orka med vovvarna, matkasse och kanske t.o.m. en valp. Man vet ju aldrig vad som änder i framtiden. Vagnen kommer också användas till att kunna smyga in i Sollentuna C, utan att bli utskälld av vakterna. Iaf inte om jag maskerar den som en barnvagn. Då gäller det bara att se till att inte någon glad människa vill se bebisen. *lol*

Men varför?

Varför köper du en hund, om du inte tar hand om den, såsom den behöver bli omhändertagen? Varför köper du en pälshund, om du inte vill ta hand om pälsen? Varför borstar du inte vovven några gånger i veckan, så han inte behöver bli ihoptovad och inte kan gå som han ska? Hur svårt kan det vara? Jag har visat dig den fantastiska kardan och den ännu mer fantastiska effileringssaxen. Dessa verktyg hjälper dig med de tovor, som vovve har och vilka inte skulle uppstå, om du bara borstade hunden några gånger i veckan.

Idag har jag först och främst fått reda ut och effilera vovves öron. Vet du förresten att din vovve har början på öroninflammation i ena örat? Nu har vovve ett mycket lättare öronpar, då hälften av pälsen är borta, vilket gör att han inte behöver gå med tungt huvud och böjd nacke. Därefter borstade jag hela hunden och redde ut alla tovorna som fanns mellan bakbenen, så nu behöver inte vovve gå som han hade skitit på sig. Detta jobb tog en timme, men den tiden berodde på att vovve inte borstats tillräckligt.

Jag har haft denna diskussion förut med just den här ägaren. Faktiskt hela två gånger. Första gången var förra sommaren, då jag upptäckte hur jävlig han såg ut och kändes, när jag väl tog på honom. Det är ju knappast hans fel, eller hur? Den gången var det många gånger värre än nu, och när vi talades vid avhämtningen, erkände du att du ALDRIG hade borstat honom mellan bakbenen?! Den gången tog jag bara lätta tag på öronen, då de var så ihopklibbade av gammal mat, att jag bara kände att det var mig övermäktigt. Jag berättade dock att du MÅSTE borsta hunden, även mellan bakbenen, och du lovade att göra det.
Andra gången jag pratade om detta, var nästa gång jag hade tagit hand om vovven, och när jag skulle lämna tillbaka honom, så gjorde jag misstaget att känna på hans öron, vilka visade sig i princip helt bestå av tovor. Medan du och dina barn väntade, tog jag fram effileringssaxen och kardan, och fixade till detta. Jag berättade också att jag inte velat ta i hundens öron just pga att de var så snuskiga.

Tydligen räckte det inte med två tillsägelser och jag undrar hur jag skall göra nu? Ska jag, som en person föreslagit, anmäla dig för djurmisshandel? Eller ska jag bara informera igen och sedan lägga till 600 kr för friseringen? Skulle någon av dessa åtgärder hjälpa?

****

Jag har så jäkla svårt för människor, som inte tar sitt ansvar för sina husdjur. Det finns ju som sagt flera hundägare, vars hundar jag tar hand om ibland, som inte får sina klor klippta. Att för långa klor, kan orsaka svåra smärtor i hundens leder, verkar vara helt okänt för dessa människor. Det är för sorgligt.

Lite struligt är de ju

Jag har ända sedan jag köpte denna lägenhet, velat ha en diskho, stor nog att bada vovvarna i. Trodde att jag köpt en sådan, men det visade sig att Loke blev för stor, och tillslut inte passade i hålet. Sedan dess har jag då och då försökt byta ut diskhon mot en enkelho, istället för den dubbla jag har nu. Det har varit mycket snack fram och tillbaka med stoppklossarna, i.e. far och mor. Tillslut har jag dock drivit min vilja igenom, men då kom nästa hinder upp. Det finns inga diskhoar, stora nog, som passar i hålet där den ska sitta. Det finns så mycket tjafs, som sätter hinder i vägen, och då jag väl hittat en diskho jag vill ha, så dyker alltid "nej, det funkar inte" upp. Nu har jag fått klart för en diskho, som ska passa i hålet, men den har då 2 kranhål, av vilka det ena är till för att sätta en sorts kontroll, som gör att jag kan öppna avloppet och tömma hon, utan att behöva sätta ned händerna i det smutsiga diskvattnet. Låter väl bra? Nej, eftersom det idag endast finns ett kranhål, måste det borras upp nya i skivan, fick jag veta. Då kan skivan bli för ömtålig och kanske inte håller. Men, vad faen! Varför kan det inte bara funka? Visar sig dock att så icke var fallet, då dagens diskho, har kranhålet direkt i metallen, och inget hål har borrats upp i skivan. HURRA! Nu är det bara att vänta och se hur lång tid det tar innan den blir installerad. Borde kanske kolla på tillbehören också? Vill kanske ha en gallermatta som man kan fungera som ett diskställ, som ligger över hon, och för att kunna skölja och torka grönsaker på? Eller varför inte en sköljlåda? Lägg i potatisken, skölj och rengör. Säkerligen superdyra, men vad faen, skall jag spara allt jag jobbat in i sommar? Verkar jättedumt. *lol*

Ibland undrar man och nätfiskeförsök

Som jag skrev i mitt förra inlägg, kommer mitt hem denna sommar, i princip vara ett hundhotell. Alla, utom en, har varit här tidigare. Alla de som vi träffat, och klappat, har problem. Den ene får inte sin päls borstad, vilket resulterar i tovor, både mellan bakbenen, och på öronen. De har alla problem med kloklippning, och deras klor är horribelt långa. Ingen av vovvarna har dock några problem med att få klorna klippta, vilket förvånade mig. Trodde att de kanske var lika besvärliga som Loke var, när han var valp, men så var alltså inte fallet. En hundägare hade ALDRIG borstat sin hund mellan bakbenen! En annan säger att hunden är "lite" bortskämd, och därför blir inga klor klippta. De andra vågar inte klippa klorna själva, men verkar inte fatta att det finns en uppsjö med folk, som för en billig peng, kan göra det åt dem.
Av de fyra, är det två, som drar som fan i kopplet. Deras ägare säger att det inte gör något, då deras hundar nästan aldrig går i koppel?! Sedan har vi ju det där snacket om, att deras hundar inte tycker om att gå långa promenader. VA?! En sådan hund har jag aldrig träffat, men vi får väl se hur det går, när han är hos oss.

Jag har mina funderingar över dessa hundägare. De är alla jättetrevliga, men ingen av dem vill spendera sin semester med hunden. Ingen av dem inser att vovve behöver skötas om, mer än de gör. Verkar nästan som om de köpt sig en nalle, att krama när de vill, men inte mer än så. Jag undrar varför? Räcker det inte med att skaffa en massa ungar, som gör att de ändå inte har tid med något annat? Behöver de verkligen en hund, som de också försummar, mer eller mindre?

Äsch, vad vet väl jag.

Tror faen i mig att jag nu utsatts för mitt första, riktade, nätfiskeförsöket. Oskuld tagen! ;-)
Anmält allt till PayPal, så får vi se vad det blir av det.

Vad ska jag göra nu då?

Nu är det högsommar, redan i juni, och alla blommor, som kan blomma, blommar. Undrar hur det kommer att se ut resten av sommaren, när allt som blommat alldeles för tidigt, har blommat över? Kanske får de fnatt och blommar om? Hettan och torkan har satt sina spår och det lilla regn som kommit har inte varit tillräckligt rikliga för att faktiskt göra någon nytta. I min egen lilla trädgård, har jag stödvattnat, några gånger. Detta gör att mina blommor, blir otroligt rikliga, i sin blomning.







I-landsproblem: Har fått stopp i ena diskhon. Det är den vänstra som krånglar igen, och efter rensning, blev det bättre. Det jag inte fattar är varför, med tanke på att det i princip inte fanns något skräp i avloppet, som skulle stoppa upp? Efter samtal med mamma och pappa, kom vi fram till att jag borde byta ut diskhon, mot en annan modell. Jag ville ju ha en STOR ho, som jag skulle kunna bada Loke i, så jag slipper att stå dubbelvikt i badrummet, och bli lika blöt som hunden. Efter en hel del letande hittade vi två modeller, som skulle kunna funka, men jag kanske struntar i det. Jag kommer att få nya grannar, med spädbarn, vilket är droppen som kommer att få bägaren att rinna över. Inte nog med att de bygger en skola för elever, från ettan till nian, i området, nu får jag också en jobbig unge som granne. Nä, jag överdriver antagligen om ungen. Hen kanske är den stillsamma typen? Det finns iaf planer på att flytta, men det verkar nästan mer besvär än vad det är värt. Om jag flyttar, behöver jag då verkligen en ny diskho? Det är inte klokt vad jag svamlar.


Den här sommaren har jag blivit inbokad, att vara hundpensionat, åt flera olika hundar. Killarna är lite tveksamma till detta, men de accepterar det utan problem. Konstiga hundägare, som inte vill tillbringa sin semester, med sin hund, men det tjänar vi ju på. Inget klagande från vårt håll.

Praktnäva, fingerborgsblomma och iris

Kollofrilla och födelsedag

Loke fyllde sju år den 27:e maj. Han är fortfarande en bortskämd och egocentrerad vovve, men jag älskar honom så himla mycket. Han och brorsan har fått kolloklippning, då Ymer har stora problem med den förbaskade värmen, som vi drabbats av denna vår. En månad med över 20 grader, på dagtid, och inget regn. Det har varit jobbigt för honom, så han lämnades in för klippning först och när jag såg resultatet fick även Loke en likadan. De är så himla söta, som små teddybjörnar, och folk känner inte igen oss.

Värmen och torkan är besvärlig för naturen. Det ser ut, och känns, som högsommar. Nästan alla växter blommar i förtid. Mina midsommar blomster är redan överblommade. Det som är bra, är dock att mina klematis verkar komma starkt. Min älskade madame Plantier, har blivit jättestor och är överfull av knoppar. Självklart mår min lilla täppa ganska bra eftersom jag stödvattnar den. Annars hade det nog varit väldigt annorlunda. Det blir förstås bildbevis, allt eftersom de blommar.

Nästan en månad av frihet!

Nu har det nästan gått en månad sedan jag fick beskedet om min "sjukpension" och jag har fortfarande inte riktigt landat. Jag är fortfarande trött, vilket jag kommer att vara i resten av mitt liv, men jag känner mig bättre och inte så tyngd av min vardag. Killarna har vant sig vid att aldrig behöva gå upp till väckarklockan och väcker mig när de anser att det är dags för frukost. Jag klagar inte, men eftersom jag inte riktigt fått till det med min dygnsrytm, kan det ibland bli lite jobbigt. Måste lära mig att gå och lägga mig i "tid", för att göra killarna glada. Det är så underbart att bara ha mig själv och djuren att bry mig om.

Som nybliven sjukpensionär kan jag heller inte klaga på min ekonomi. Får t.o.m. mer pengar nu, än jag fick när jag "tjänstgjorde" på arbetsförmedlingens villkor. När jag sedan blir en riktigt pensionär kommer jag dock att krypa på knäna, så nu får jag lära mig att spara regelbundet. Inte shoppa järnet alltså, även om jag använt en del av överskottet till sådant som jag anser som viktigt. Det har blivit en ordentlig skoskrapa, med borstar, som står utanför dörren. Jag har tröttnat rejält på den förbaskade sanden och gruset, som låg över hela hallgolvet, och nu är det ett minne blott.

Nu skall jag ut med djuren i det vackra vädret. Höres!

Utskriven/avskriven

Nu har jag blivit utskriven från arbetsförmedlingen och jag kommer aldrig behöva bry mig om dem igen!
Solen skiner och jag mår riktigt bra.

Äntligen!

I morse hörde jag att jag fick ett sms, men jag orkade inte gå upp och kolla, även om vovvarna ansåg att jag nu var vaken och borde ge dem frukost. Efter sisådär 10 minuter ringde telefonen, så då var det ju bara att gå upp och svara. Den som ringde presentera sig med att hon ringde för FK och ville prata med mig om min ansökan om sjukpenning. Hon sa att jag inte fick söka sjukpenning när jag hade 100% sjukersättning. VA?! Jo, sade hon du har ju nu, per den 24:e mars, fått 100% sjukersättning och då kan du inte söka sjukpenning. Självklart skulle jag inte göra det, men jag har inte fått något besked om detta ännu. Enligt henne var det beslutat den 24:e och om jag inte fått brevet om detta, skulle hon skicka en kopia. När jag lagt på telefonen och satt mig ned och kollade visade det sig att stackars PostNord kanske inte hunnit leverera brevet, då det skickades i lördags, och det bara är tisdag idag. *lol*

HURRA!

Kanske?

Igår var det 6 månader och 2 dagar sedan jag ansökte om 100% sjukersättning. Ringde då för att fråga handläggaren om hur länge till jag skulle behöva vänta, men hon var borta hela dagen. Testade igen i morse och fick svar. Hon informerade mig om att de skickat ut ett brev till mig, och jag bekräftade detta. Jag sade också att tiden för att protestera mot vad som sades i det, gått ut för en vecka sedan. Alltså undrade jag om de kommit fram till något. Hon började prata om annat, då hon letade efter mig i datorn, för att få informationen. Tillslut kom hon iaf fram till att beslut skulle komma den 27:e, men att hon skulle be handläggaren snabba på om det gick. Hon nämnde också i förbigående att hon hade att rekommenderat att de skulle bevilja min ansökan. Nu vågar jag ju inte ropa hej, förrän jag kommit över ån, så än så länge är det _kanske_ som gäller. Återkommer när/om bekräftelsen på det hela dyker upp i min brevlåda. Tills dess skall jag försöka undvika att bli för glad, tills det faktiskt är helt säkert att det är klart.

Att leva i limbo

Det senaste halvåret har jag levt i ett slags limbo, och bara existerat. Ännu inget besked angående sjukersättningen och jag börjar bli något otålig. Vare sig det blir avslag eller godkänt, vore det bra att få veta, och om det blir avslag måste jag börja planera för hur jag skall göra när sjukskrivningen är slut. Det är ju inte så att arbetsförmedlingen är till någon hjälp direkt. Jag är som vanligt helt slut och inte blir det bättre av att inte veta.

Sjukskriven

Jag har pratat med min neurolog som blev förbannad, muttrade en stund om odugliga läkare, och sjukskrev mig sedan i hela 6 månaderna. Jag sade bara tack och kände en oerhörd tyngd lyftas från mina axlar.

Vårdcentralens läkare suger

För en vecka sedan sjukskrev jag mig då jag helt enkelt tagit slut. Extrem fatigue och smärtor, var orsaken. I torsdags gick jag till min husläkare på VC:n för att be om sjukintyg och fortsatt sjukskrivning. Läkaren är den jag valde en gång för länge sedan och jag har i princip bara varit där tre gånger för att få nya recept för mina mediciner.

När jag kommer in till honom, ursäktar jag att jag inte tar av mig jackan, då jag fryser för mycket. Det första läkaren frågar är om jag är deprimerad (?). Jag nekar till detta och informerar honom, ytterligare en gång, om att jag har MS och fibromyalg. Det vet han redan, men verkar ha "glömt", och för att för att göra det "lättare" för honom att förstå säger jag att jag har influensaliknande symptom. Då berättar han för mig att samhället vill att alla skall arbeta(?). Självklar skall vi alla göra det, men just nu mår jag så kasst att jag inte klarar det. Han tycker inte att jag behöver vara sjukskriven för "trötthet" utan att det är bättre att umgås med mina arbetskamrater?! Jag frågar honom om han vet något om MS och han svarar med att säga att han inte behöver redovisa det för mig. Jag frågar då om han kanske vet något om fibromyalgi? Detta svarar han inte ens på. Han mumlar dock något om att han kan sjukskriva mig i en vecka, vilket är ok för mig, men han informerar mig också om att han tycker att jag skall vända mig till min neurolog i fortsättningen. Jag säger att jag inte vill störa honom med en sådan enkel grej, och att jag trodde att det var en av sakerna man skulle ha en husläkare till? Jag frågar också om det hade varit enklare för honom att förstå, om jag ljugit och sagt att jag fått influensa? Det svarar han inte på, men han ger mig sedan ett sjukintyg och sjukskriver mig i tre veckor. Jag tackar och går därifrån, men jag vet redan att det där sjukintyget inte kommer att godkännas av FK. När jag sedan läser vad han skrivit, inser jag att jag hade rätt.

Han har skrivit:
Sjukdomskänsla och trötthet.
Insjuknat i trötthet i samband med infektion.
Sitter påpälsad och är nedstämd.
Upplever att det inte går att arbeta och att det som behövs är vila.

Jag bad min neurolog höra av sig till mig, via 1177.se. Vi får se vad han säger när jag berättar det här för honom.

FK

Idag ringde jag försäkringskassan för att höra om det fattades något för att beslutet skall tas i frågan om min sjukersättning. Personen jag talade med sa att så inte var fallet, men hen ville ändå ställa några följdfrågor till mig, eftersom hen ändå tänkt ringa mig om detta. Vi pratades vid en stund och det var ett mycket trevligt samtal, även om det självklart inte gav några ledtrådar till om vad beslutet kommer att bli. Det är ju en helt annan person som skall bestämma, efter att ha fått all information från handläggaren. Så min väntan är ännu inte över. Jag försökte också nå min arbetsförmedlare för att höra hur det blir för mig efter fredag, men hen var självklart ute på tjänsteärende, och jag hade inte kraft nog att ringa upp igen. Jag får väl mejla hen och se om jag kan få svar den vägen istället.

WTF?!

Men vad fan! Det jag sa om att få stanna på SKOPAN till i december 2018, var helt fel. Detta datum gällde bara min så kallade arbetsträning, men det gällde inte att denna skulle göras på SKOPAN. Detta fick jag veta igår morse, när jag informerade AF, om att jag fortfarande inte fått något svar från FK. Då sa min handläggare att jag måste byta plats, och att hon funderade på något ställe som heter Värmekällan. Har inte fått något svar på min fråga om djuren får hänga på och när chefen för SKOPAN undrade vad hon höll på med, fick han ett surt svar att det skulle han inte bry sig om. Alltså slutar min tid på SKOPAN, fredagen den 16/2. De är otroligt duktiga på framförhållning på AF, eller hur? *NOT* Just nu föregår iaf ett mejlbrevskrig mellan handläggaren på AF och chefen på SKOPAN, och jag gissar att AF kommer att gå segrande ur striden. *suck* Med allt detta tjafs så vet jag inte hur jag skall göra i fortsättningen och jag vet inte hur det kommer att gå överhuvudtaget.

Till något ännu allvarligare (för jag vet inte om jag skall skratta eller gråta när det gäller AF och SKOPAN) lyckades jag mörda min pump till hundarnas vattenfontän. Skulle rengöra den och hällde hett vatten på den, vilket resulterade i att plasten smälte och inte längre passar där den skall sitta. Detta gör att pumpen är obrukbar. Försökte hitta en ersättningspump att köpa och jo, det finns det i USA, men den skulle kosta alldeles för mycket för min plånbok. Jag mejlade tillverkaren av vattenfontänen, men i väntan på svar hittade jag en hel fontän, med alla tillbehör, för en billigare peng på blocket.se. Denna har jag nu bokat för köp och skall hämta den på söndag. Tack och lov för mamma som är hjälpsam och kör mig.

Pojkarna är inne i en period av total hängivenhet och lydnad. Detta njuter jag av, så länge det nu varar. Kan vara slut imorgon, om jag har otur.

Den där eviga väntan

Just för ögonblicket sitter jag och sorterar min musik på datorns olika hårddiskar. Kollar att alla skivorna faktiskt finns på den nya och raderar dem på den gamla. Ganska långtråkigt jobb, om man inte som jag samtidigt ser på tv-serier. Hjärnan behöver inte jobba så hårt för någotdera arbete. Hjärndött alltså.

Har fortfarande inte hört något från FK och har ju inte förväntat mig det heller, men det är evigt jobbigt att vänta och inte veta hur det blir. Har dock råkat få veta, på omvägar, att AF har beviljat mer tid för arbetsträningen. Den tiden tar inte slut förrän den 3 december 2018, och självklart hade det varit väldigt trevligt om jag fått veta detta genom de rätta kanalerna, istället för att ha råkat läsa det över axeln på chefen för SKOPAN. Denne chef sade också att vi i fortsättningen bara behöver be AF skicka papper för påskrift och han kommer att fortsätta att skriva på. Detta innebär att jag inte behöver oroa mig, men också att Pingstkyrkan kan fortsätta utnyttja mitt arbete alldeles gratis, och jag får inga mer pengar. Kommer alltså att få fortsätta att leva på existensminimum, åtminstone ett år till. Yippeeee, eller kanske inte.

Med anledning av allt tjafs blir jag bara surare och elakare. Klarar inte av folks förbaskade dumhet och alla dessa jävla ungar, som springer och skriker överallt. Varför kan ingen umgås i vanlig samtalston, nu för tiden, och hur kommer det sig att folk tror att de kan göra vad fan de vill utan att behöva bry sig om konsekvenserna? Tafsa inte på mina hundar, bara för att du vill det, jag sa NEJ! Låt dem vara, de har inte bett dig om din uppmärksamhet, och vill verkligen inte bli klappade av ditt barn. Lägg av för fan!

Min ena granne har visning idag, då hon skall sälja sin lägenhet. Hennes lägenhet har det inte gjorts något i, på de 27 år hon bott där, förutom lite ommålning. Skall bli intressant och se om hon kan få de 3 200 000 kr, som hon vill ha, eftersom hon köpt sig en ny och dyrare lägenhet i Norrtälje. Själv slösurfar jag på Hemnet.se för att se om jag kan hitta något, som jag vill flytta till. Den dagen det gör det, så packar jag mina hundar och min elektronik, och drar.

Kalhygge

Nu är även ersättningsträdet borta. Jag har inte vågat berätta för mamma att jag bad min granne att hjälpa mig med återlämnandet. Gissar att hon inte ens kommer märka att det är borta, nästa gång hon kommer på besök. Eftersom jag har väldigt specifika regler för träds estetik, fanns det inte en chans att ersättningsträdet kunde uppfylla dem. Alltså är det återlämnat och jag är nu ljusträdlös. Det är självklart inget att klaga över, snacka om i-landsproblem, men jag är ändå ledsen.

Jobbet på SKOPAN är fortfarande kul, men jag är inte längre lika entusiastisk, och jobbar inte mer än absolut nödvändigt. Inget jag försöker göra, faller i god jord, och därför är det bara att sitta och prismärka böcker och inget annat. Att försöka förändra och förbättra är bara att strunta i, då ingen annan är intresserad.

De pengar jag fått i julklapp och de jag sparat ihop har gått till kläder från Gudrun Sjödén, som kanske inte är den billigaste, men möjligen hållbarare än H&M. Det finns en jacka, för hundpromenader, hos henne, men där räckte inte pengarna till. Får vänta, och köpa dyrare efter rean, precis som vanligt.

Jag blir bara så himla ledsen

Inget svar från försäkringskassan än, men det är inte det som gör mig ledsen, utan ljusträdet som jag fått av mamma. Det höll bara i ca en månad. Sedan började lamporna att avta i ljusstyrka och av någon outgrundlig anledning har Jysk redan plockat undan alla "julsaker", vilket gör att jag inte kan byta mot ett nytt. Tillslut åkte vi till Jula istället och mamma köpte ett annat träd, som hon tyckte var lika fint. Ledsen mamsen, men det ser förjävligt ut i jämförelse med det andra. När vi sedan plockade upp det och monterade det, syntes det med all önskvärd tydlighet hur mycket sämre det var. Dessutom visade det sig att en lampa redan var trasig och när vi skulle skruva fast grenarna, så att de inte skulle kunna lossna, gick lödningen sönder på en av fästskruvarna. Alltså var det nya trädet inte bara fulare utan också redan trasigt, innan det ens hade tänts. Det är verkligen så att jag nästan börjar gråta.

En enda lång väntan

De senaste veckorna har jag levt i en enda lång väntan på besked. Besked om ifall jag skall vara kvar på SKOPAN och/eller besked om ifall jag får 100% sjukersättning. Det visar sig iaf att chefen för SKOPAN inte bett om förläning för mig av Arbetsförmedlingen, innan han åkte på en två veckor lång semester. Han kommer inte tillbaka förrän min tid tagit slut den 3/12. Självklart kommer det att ordna sig på något sätt, men nog vore det trevligt om folk faktiskt tänkte på hur stressande det är för en arbetslös och sjuk person, att aldrig få klara besked. När jag ringde och pratade med AF visar det sig också att jag kan stanna ända till i februari, om de vill ha mig. Hade också varit bra att veta, innan jag började oroa mig för vad som skall hända. Man blir jäkligt trött på sånt här.
Dessutom har det börjat dra in gråa moln på SKOPAN. Dessa gråa moln består av den totala oviljan i att vilja förbättra hur saker och ting hanteras. I detta fall gäller det väldigt dyra böcker, som ligger och skräpar på en hylla. Vi har inte det klientelet, som är villiga att betala upp till tusen kronor för en sällsynt bok. Mitt förslag, var redan i mars, att vi istället skulle lägga upp dem på t.ex. Bokbörsen (bokborsen.se). Där lägger antikhandlare upp böcker till försäljning, men efter att ha försökt få min arbetsledare att ta tag i detta de senaste månaderna, har jag givit upp. Hen vill helt enkelt inte göra en extra ansträngning och sitter glatt på sin stol och prismärker. Hen har tid att kolla vilket pris som vi kan ta ut för böckerna, men mer än så blir det inte. Det är många förslag jag kommit med, för att förbättra och förenkla, men de har alla i princip ignorerats eller rubricerats som för jobbiga. Detta gäller inte bara vad min arbetsledare tycker, utan även ledningen. Just nu känner jag inget som helst intresse för att göra någon nytta där och jag sitter för det mesta av tiden och gör bara det mest minimala.

Mer positivt; Jag har köpt mig en ny soffa. Den är RÖD! En MIO-soffa, som heter Boston. Den säljs inte längre, men på SKOPAN stod ett underbart exemplar och den blev min för endast 1 200 kr. Min gamla soffa, som jag köpte förra året, sålde jag för samma pris, som jag köpte den för, vilket gjorde att jag fick en ny, snyggare soffa, med vinst.

Mamma köpte mig ett ljusträd, som nu står och lyser upp mörkret på min lilla tomt. Det går inte att smyga obemärkt förbi därute längre.

Vovvarna mår bra, men jag och Ymer hade ett mer argt samtal igår kväll om hur mycket man måste skälla och morra på hundar man skall gå förbi. Enligt Ymer får man låta som ett rabiat monster, men enligt mig kan man föra samtalet i vanlig samtalston. Tillslut fick jag lov att välta omkull honom för att försöka tvinga honom att lyssna, vilket självklart inte föll väl ut. Då lyfte jag upp honom i selen och gick förbi den andra hunden för att en bit därifrån sätta ned honom igen. Problemet med Ymer är att han verkar ha vax i öronen och han kan bara inte sluta låta. Jo, han är en larmhund, men hur mycket måste man fortsätta att larma när matte redan sagt att det räcker? Ibland blir jag så frustrerad på honom. *suck* Jag vet inte vad det är jag gör fel just nu, men jag kan tänka mig att mitt allmänna mående spelar in en hel del. Jag är så himla trött och har ont överallt. Då är det svårt att handskas med en galen dvärghund på ett vettigt sätt.

Silver är kul!

En mycket god väninna uppmuntrar mig i mitt silverfixande och köpte mig t.o.m. en såg och Dremel, så att jag skulle kunna såga, borra, slipa och polera, i födelsedagspresent. Nu har jag äntligen fått tid att testa ordentligt.
Jag började med att ta fram ett fint smycke, som jag aldrig använder, och sågade isär det. Sedan slipades och putsades det en del. Därefter borrades ett hål, på passande plats, och nu har jag en ny berlock.

Överraskning och födelsedag

Igår var jag hos neurologen, för att försöka få honom att hålla med Arbetsförmedlingen, om att jag borde ansöka om 100% sjukersättning. Jag hade förberett mig för ett längre samtal/diskussion och snack om olika alternativ och kanske även kompromiss om hur mycket sjukersättning jag skulle kunna ansöka om. Doktorerna är ju iaf en av de få, som har något att säga till om i denna fråga, även om försäkringskassans personal är den som faktiskt bestämmer och beslutar.
Döm om min förvåning när min läkare direkt, efter min inledande monolog om vad AF tyckt och sagt, sade att jag borde ansöka om 100%?! Verkligen inte vad jag hade förväntat mig. Dessutom bad han om ursäkt (!) för att han i princip försummat mig de senaste 2 åren, då han varit överhopad av annat jobb. Jag blir så förvirrad när de jag varit sur på en längre tid, insett att de faktiskt gjort fel, utan att jag behöver säga något. Nu var då min doktor väldigt positiv och skrev genast ett mer detaljerat och koncist utlåtande. Dessutom insåg han att jag inte varit på någon MR de senaste två åren, vilket inte är som det ska.

Idag skickade jag alltså in en ansökan till FK och nu är det bara att vänta in beslut eller förfrågan om ytterligare intyg och andra kompletterande uppgifter/yttranden. Vi får väl se hur det går.

Ymer fyller förresten 4 år idag! Det är knappt att man kan tro att det är sant. Tänk att den lille pälsbollen har delat min vardag så länge. Kommer fortfarande ihåg, hur liten han var när jag hämtade honom på Ronnebys flygplats. Tänk att han fick plats i en pytteliten kattbur, som gick in under flygplanssätet?! Nu är hans ego för stort för att han skall anses som liten, förutom när Loke utnyttjar sin storlek för att lyckas trycka ned honom, och förhindra det eviga svansdragandet.

Grattis söttrollet!

Utmattad

De senaste månaderna har jag jobbat tre dagar i veckan, på SKOPAN i Upplands Väsby. Det är ett perfekt jobb, men jag är alldeles utmattad. Jag orkar helt enkelt inte.
På måndag ska jag träffa min läkare för att ansöka om hel sjukersättning, som arbetsförmedlingen vill, men fråga är om han går med på det. Jag önskar att jag inte behövde hålla på med sånt då det bara gör mig ännu tröttare.

Mina hundar mår alldeles utmärkt vilket gör mig så himla glad. Jag har också grävt en ny rabatt och satt fler klematis. Köpte även nya små perenner, så som vädd och näva i olika färger och former. Satte även nya riddarsporrar av vilken den ena nu satt knopp. Undrar om den hinner gå fram?

Hundpäls och cyklopuppdatering

Det är oerhört viktigt för mig att hundar mår bra och trivs med livet. Tyvärr ser jag att en del människor kan svårt att förstå och/eller inse att man måste arbeta för att detta ska kunna ske. Om man köper sig en pälshund bör man göra sitt bästa för att sköta denna päls och inte låta den tova ihop sig så hunden får svårt att röra sig. Det finns absolut inget att skylla på! Om du själv inte kan göra jobbet så finns det kanske kompisar eller ett bra hundtrim som kan hjälpa till med det.
Själv gjorde jag ett lyckokast när jag köpte mig en tibbe, som endast behöver borstas för att fluffa upp svansen och fanorna, och kanske lite oftare när den vill "byta" frisyr (läs fäller), men samtidigt har jag absolut inga problem med pälsvård. Hade jag haft det skulle jag ha köpt mig en mindre bepälsad ras. Just nu finns det en hund i min närhet som verkligen behöver hjälp med sin ihoptovade päls. Idag tog jag den stackars vovven med mig till vår speciella borstahundplats. Där blev han effilerad, borstad och kammad. Det tog lång tid, då tovorna var så omfattande, men tillslut blev han fågelfri och kunde röra sig ordentligt igen. Hittade också en del fästingar på honom, så jag undrar om han kanske inte har något fästingmedel på sig? Jag har frågat ägaren, via sms, men inte fått svar än.

Mitt svullna öga är fortfarande svullet. Min rosacea är mycket bättre efter medicineringen, men ögat är som sagt fortfarande svullet. Jag skall ta upp det med min doktor, nästa gång vi ses.

Mina jyckar mår bra, men har det jobbigt med värmen. Loke älskar solen, men det är svårt att röra sig när det blir för varmt. Ymer tycker att solen går ann i små doser och tycker att det är skitjobbigt med värmen. Alltså går vi inte så långt just nu.

På måndag börjar jobbet igen. Har redan fått uppdatering från min arbetsledare om att jag inte kommer att få tråkigt, första dagen tillbaka. Tydligen finns det en massa böcker att prismärka och sätta upp på hyllorna. Hon har också frågat mig om vi kanske skulle starta en klassiker hylla, där man skall kunna hitta Austen, Wild, Bronté, Moberg, Sappho och Dickens bland andra. Det kommer att bli jättekul! Nu skall jag ta och slöa fritt i fyra dagar, innan allvaret börjar.

Smetestren två veckor to go

Hallojsan igen! Jag har haft en välbehövlig semester de senaste två veckorna och jag har nu fortfarande två kvar, eller hur man nu ser det, då jag skall vara hundvakt båda två. Varsin minivovve kommer och bor hos oss, en vecka var. Det blir pudeln Charlie och Cavalieren Fred. Vi får väl se hur det går, med tanke på att de båda kommer att ha åtminstone fyra dagar ihop, tillsammans med mina två killar. Vi kommer alltså att vara småhundsmaffian ett tag framöver. Jag kommer att tjäna ihop lite pengar att stoppa i de stora hålen som alltid uppstår, hur försiktig jag än är. Vi har spenderat semestern med att ta det väldigt lugnt och tänkt på allt det där man kanske skulle orka göra, men än så länge har bara nyckelskåpet kommit upp igen. Resten ligger fortfarande på is, och jag kommer antagligen inte orka göra så mycket åt det, än på ett tag.

I min underbara trädgård blommar det blommor och jag har idag varit ute och stulit en massa frö från grannarnas växter. Bl.a. blev det mer akleja i andra färger och knallröd jättevallmo. Hoppas fröna är mogna nog för att ta sig i min trädgård också.

Vovvarna mår bra och Loke är inne i sin absolut värsta avhårningsperiod någonsin. Det är helt galet hur mycket han fäller! Det är knappt att man vill ha honom i möblerna eller ens klappa honom, då det bara dräller en massa päls. Det är sådant man får leva med när man köper en snygg tibetan. *suck*

Zephyrin Drouhin är också på gång

Skedarosen har börjat blomma

Sommar, rosor och arbetsträning

Verkar som om sommaren har egna idéer om hur den ska vara. Ena dagen är det varmt och svettigt. Nästa dag är det svinkallt och sedan regnar det. Svalkan är inte fel, då det gör att det tar längre tid för blommorna att blomma ut, och regnet gör att växterna håller sig gröna och frodiga. Värmen gör att mina jordgubbar, som växer som de vill på tomten, får underbart goda gubbar. Det enda som gör att jag ens säger något om detta är att det är jäkligt svårt att bestämma sig för att vad man ska ha på sig när man går till jobbet på morgnarna. Ska det vara långbyxor och jacka, eller shorts och linne? Ett ilandsproblem om något. 😀

Pojkarna tycker att värmen kan vara jobbig, men då håller vi oss i skogen, skuggan, och tar ett bad när andan faller in.

För stunden jobbar jag fortfarande på SKOPAN och trivs något alldeles otroligt. Jag har aldrig någonsin tidigare haft ett jobb som varit så tillfredsställande och roligt. Böcker is-the-shit! Jag har burit dit en massa böcker från mina bokhyllor, och sedan burit hem en massa att fylla dem med igen. Det är inte klokt vilka bra böcker folk inte vill ha. Det är såklart mest religion-, historie- och växtböcker, som flyttar hem till mig. För dem finns det alltid plats, speciellt när man flyttat bort allt annat.
Frågan är väl nu hur länge jag får stanna, men den dagen den sorgen. Om en vecka är det semester och jag skall göra mitt bästa för att inte oroa mig i förväg.

Min underbara ros, Madame Plantier, blommar och doftar något alldeles extra. Hon är underbar!
I höstas flyttade jag ett av rostornen och gjorde ett nytt försök med min andra favorit, Zephyrin Drouhin, och han verkar må bra så här långt. Han är inte så stor, men har faktiskt 4-5 knoppar och jag återkommer med bilder på dem när de slagit ut. Jag fick också en överraskning när två av de klematis jag trodde jag lyckats mörda, med flytten av rostornet, verkar komma igen. Mina andra klematis, som jag har mot förrådsbodens vägg, har också kommit starkt och jag väntar ivrigt på blomningen.

Fortsättning följer...

Du ska inte tro att...

Jag har idag ännu en gång fått det bevisat att jag bor i en bostadsrättsförening där de boende är idioter. Jag har också fått det demonstrerat att den nya styrelsen skiter fullständigt i vad de gamla styrelserna har beslutat. Lite som Trump som river upp allt bra Obama gjorde, bara för att kan och vill. 😢
Detta är bara ytterligare anledning till att flytta härifrån. Det samlas en massa skit och det har redan börjat rinna över.

Silver, cyklopen och växtlighet

Veckan före påsk gick jag en intensivkurs i silversmide. Lärde mig en hel del och uppdaterade sådant jag redan kunde. Kursen var bra, men läraren hade ingen riktigt koll på pedagogiken och det var för många deltagare. Jag lyckades iaf lära mig att löda, vilket var den kunskap jag verkligen kände att jag saknade.
När finanserna tillåter kommer jag antagligen gå på flera kurser. Just nu har jag shoppat upp ett presentkort jag fått av en god vän, Elin, på Slöjd-detaljer. Det resulterade i att jag nu äger en såg och flera sågblad, så nu skall det tränas sågning i silver.

När det gäller mitt svullna öga, ser det fortfarande likadant ut, men nu har jag varit hos huddoktorn, som tror att det hela beror på min rosacea och jag har fått piller och salvor, för att försöka råda bot på den. Detta är dock en långtidsbehandling, så resultatet kommer säkerligen börja visa sig först om en månad och inte vara helt ok, förrän om ett år eller mer. Det är såååååååååååå himla kul att ha obotliga sjukdomar. Citat från hemsidan jag länkat till: " Inte sällan kan hudutslagen komma i samband med olika typer av ögoninflammationer eller ögonproblem. Om man har ögonbesvär i samband med sin rosacea bör man söka vård för att få behandling, eftersom problemen i längden kan orsaka synnedsättning." Tänk att ingen läkare på vårdcentralen ens anade detta? Jag har ändå träffat fyra olika läkare där.

Min kruka som jag hade satt en bambuplanta i förra sommaren, frös sönder denna vinter. Krukan har hängt med i många år, så jag kan bara tacka den för det, och skaffa en ny. Visar sig dock att stora krukor i naturmaterial är DYRT. Kollat upp på blocket.se också, men det fanns inget som skulle passa i storlek. Efter funderande och undersökande kom jag plötsligt ihåg att en granne har en stor gammal kruka utanför sin ytterdörr, som för det mesta bara är tom. Sagt och gjort, jag ringde och frågade och vips var den min. Nu sitter bambun i den och ser väldigt eländig ut, men förhoppningsvis kommer den att vakna till och trivas.

Annars fortsätter livet som vanligt. Jobbar på Skopan och håller tummarna för förlängning. Loke hoppade ned från sängen i tisdags och skrek och hade fruktansvärt ont. Som tur var hade jag smärtstillande kvar sedan Ymer hade problem med analsäckarna, så nu går Loke på låg drogdos och får ta det lugnt ett tag. Förhoppningsvis var det faktiskt bara en stukning och inget värre. Han är iaf glad och har mördat lillebror som vanligt idag på promenaden, så det ser ljust ut. Ymer mår som en prins och är den mest mysiga krambjörn man kan tänka sig.
Våren säger sig vara i antågande och som bevis för det blommar min julros, någon månad försent, men inte blir man ledsen för det.

Våren...

Som ni säkert vet har det hänt en del här i Stockholm de senaste dagarna. Terrordådet var hemskt och jag känner verkligen med de som blev offer för det sanslösa våldet. Vi visste att det skulle komma hit, förr eller senare, och nu har det hänt, men jag måste också säga att jag är oerhört stolt över mina medmänniskor, som verkligen visat sig från sin bästa sida. Tack till alla er som gjort ert bästa för att minska lidandet och sorgen!

Kalhygge

Nu har jag avslutat vårens första kalhygge. Alla budlejor är nedklippta för att kunna växa upp i ett mer buskigt format och inte bli allt för stora. Just nu ser det dock förskräckligt ledsamt ut, då det nya gröna ännu inte riktigt påbörjats.

Jag har också totalt klippt ned förortsrosorna som växer i rabatten under sovrumsfönstret. Dessa röda rosor, som varken doftar eller är särskilt vackra, ska grävas bort. Där tänker jag försöka skarva med plank, så att jag kan ställa ut mina hibiskusar i sommar. Då kanske de får tillräckligt mycket ljus för att sedan blomma till hösten. När vi kommit längre med våren är det dags att gräva bort en del ogräs, som har fått härja ganska fritt i rabatterna. Oh, joy! 😃

Nu rör det på sig minsann!

Jag har börjat arbetsträna på SKOPAN och det är jättekul. Har fått ansvar för den engelska bokhyllan, som från början endast var fylld av böcker huller om buller. De stod inte ens i bokstavsordning. Jag började med att sortera upp dem och fick ihop två hyllplan med Science fiction och Fantasy, sorterade bort i princip allt som jag inte kunde tänka mig skulle sälja. Det var konstiga vetenskapsböcker, som inte längre är tillförlitliga och en hel del romaner. Gjorde tre hyllplan med deckare och thrillers istället. Första försäljningsdagen blev lyckad och jag fick en hel bokhylla till att fylla med engelskt. Den nya bokhyllan fyllde jag med de där romanerna som jag sorterat bort, några kokböcker och annat diverse. När så detta blivit en klar succé kommer jag försöka nästla mig in på avdelningen för DVD-filmerna. ;-D

Nu när jag börjar känna mig uppåt och våren visar sig i korta glimtar, kände jag att det var dags att försöka gå vidare med sådant som jag verkligen gillar. Detta innebär att jag nu anmält mig till en silversmideskurs, på tre dagar, i april. Spänningen stiger!

Fortsättningen på...

... egentligen ingenting.

Sanningen är ju den att allt är som vanligt. Fortfarande svullet högeröga. Jag har som sagt träffat 3 olika ögonläkare, diverse läkare på vårdcentralen och 1,5 öron/näsa/halsläkare. Halvan kommer sig av att det senaste öron/näsa/halsläkaren endast tittade på röntgenbilderna, som den tidigare läkaren tagit, och han hittade inget han heller. Alla har stått handfallna och har inte kunnat klura ut vad det beror på. Jag har ingen aning om vad jag skall göra nu. Tidigare hade jag inga besvär alls. Endast svullnaden, som lade sig längre fram på dagen, men nu har det blivit något annat. Ögat är svullet dygnet runt och det rinner hela tiden. På morgonen måste jag tvätta rent det, då det är helt ihopklistrat. Ibland känns det som om det blir varmt runt hela ögat och det värker i pannbenet. Svårt att förklara, men det är så det känns.

Nästa sak som egentligen inte har förändrats är AFs försök att hjälpa mig med en plats att arbetsträna på. Den nya handläggaren började med att skicka mig till ett ställe där jag absolut inte kunde vara. Efter att ha gått dit för att bekräfta det jag redan visste, gav jag henne informationen om SKOPAN och hon lovade att kontakta dem. Har dock ännu inte hört något om hur det gått.

Styrelsearbetet är nu avklarat och lättnaden är fantastisk.

Jag testade med ett extrajobb som gick ut på att skriva rent bandade intervjuer. Det gick åt helsike då min hjärna och mina händer inte samarbetar speciellt bra, men nu har jag iaf testat. Får se om jag kanske kan hitta något annat, som funkar bättre.

Det här jäkla vintervädret driver mig till vansinne. Det är skitjobbigt att behöva duscha hundarna efter varenda promenad. Det är ju knappast så att jag inte haft samma problem andra vintrar, men just nu känns det extra jobbigt. Det är iaf underbart att två söta killar som samarbetar varenda gång.

Så var det över för den här gången

Jul och nyår avklarade utan några större men. Julmat och samkväm hemma hos mamma på julafton. Nyår var lugnt och firades hemma med överbliven julskinka och pälsbollarna som sällskap. Vovvarna mådde bra under smällandet och jag somnade i soffan. Alldeles perfekt alltså.

Nu har vardagen kommit igång igen och jag har fått en ny handläggare på AF. Det första som gjordes var att jag blev inlagd som 100% arbetsför, men fortfarande lika risigt betalt, så jag opponerade mig och det blev ändrat till 50% igen. Skall besöka den nya handläggaren den 16:e så får vi se vad hon tänker hitta på. Jag skall iaf ta med mig ett CV, men ingen vet varför?!

Har gjort ett testjobb, som gick ut på att skriva ned intalade intervjuer och det verkade inte så komplicerat, men har inte fått något svar ännu, på hur det gick. Gissar att jul och nyår kommit emellan.

Nu är det bara två veckor kvar på styrelsejobbet, och jag arbetar bort sådant som jag tagit på mig. Ska bli underbart att slippa detta sedan.

Cykloptiden är fortfarande inte över. Ingen av alla de läkare jag besökt har kommit på något som funkat. Nu skickar de mig ännu en gång till Öron-Näsa-Hals och hoppas på det bästa. *suck*

Gick inte så bra

Som jag trodde funkade det inte så bra att sitta ensam och scanna gamla papper. Fick lappsjuka redan första dagen. Det enda bra med jobbet var promenaden på 2.5 km från pendeltåget. Annars sög det precis så mycket som jag visste att det skulle göra.
I tisdags berättade jag för chefen att jag skulle sluta. Han var mycket förstående och tyckte ändå att jag skött mig jättebra, beklagade att han inte hade något annat att erbjuda, men lovade att höra av sig om det dök upp något. På torsdagen scannade jag in den sista pärmen och gick ut med flaggan i topp.
Samma dag som jag sade upp mig sms:ade jag även handläggaren på W4U och mejlade handläggaren på AF. Ingen av dem har hört av sig tillbaka, vilket stör mig något otroligt. Det kan knappast kallas professionellt, eller hur? Jag ger dem till och med måndag, tisdag ska jag ta fram den stora släggan.