Smetestren två veckor to go

Hallojsan igen! Jag har haft en välbehövlig semester de senaste två veckorna och jag har nu fortfarande två kvar, eller hur man nu ser det, då jag skall vara hundvakt båda två. Varsin minivovve kommer och bor hos oss, en vecka var. Det blir pudeln Charlie och Cavalieren Fred. Vi får väl se hur det går, med tanke på att de båda kommer att ha åtminstone fyra dagar ihop, tillsammans med mina två killar. Vi kommer alltså att vara småhundsmaffian ett tag framöver. Jag kommer att tjäna ihop lite pengar att stoppa i de stora hålen som alltid uppstår, hur försiktig jag än är. Vi har spenderat semestern med att ta det väldigt lugnt och tänkt på allt det där man kanske skulle orka göra, men än så länge har bara nyckelskåpet kommit upp igen. Resten ligger fortfarande på is, och jag kommer antagligen inte orka göra så mycket åt det, än på ett tag.

I min underbara trädgård blommar det blommor och jag har idag varit ute och stulit en massa frö från grannarnas växter. Bl.a. blev det mer akleja i andra färger och knallröd jättevallmo. Hoppas fröna är mogna nog för att ta sig i min trädgård också.

Vovvarna mår bra och Loke är inne i sin absolut värsta avhårningsperiod någonsin. Det är helt galet hur mycket han fäller! Det är knappt att man vill ha honom i möblerna eller ens klappa honom, då det bara dräller en massa päls. Det är sådant man får leva med när man köper en snygg tibetan. *suck*

Zephyrin Drouhin är också på gång

Skedarosen har börjat blomma

Sommar, rosor och arbetsträning

Verkar som om sommaren har egna idéer om hur den ska vara. Ena dagen är det varmt och svettigt. Nästa dag är det svinkallt och sedan regnar det. Svalkan är inte fel, då det gör att det tar längre tid för blommorna att blomma ut, och regnet gör att växterna håller sig gröna och frodiga. Värmen gör att mina jordgubbar, som växer som de vill på tomten, får underbart goda gubbar. Det enda som gör att jag ens säger något om detta är att det är jäkligt svårt att bestämma sig för att vad man ska ha på sig när man går till jobbet på morgnarna. Ska det vara långbyxor och jacka, eller shorts och linne? Ett ilandsproblem om något. 😀

Pojkarna tycker att värmen kan vara jobbig, men då håller vi oss i skogen, skuggan, och tar ett bad när andan faller in.

För stunden jobbar jag fortfarande på SKOPAN och trivs något alldeles otroligt. Jag har aldrig någonsin tidigare haft ett jobb som varit så tillfredsställande och roligt. Böcker is-the-shit! Jag har burit dit en massa böcker från mina bokhyllor, och sedan burit hem en massa att fylla dem med igen. Det är inte klokt vilka bra böcker folk inte vill ha. Det är såklart mest religion-, historie- och växtböcker, som flyttar hem till mig. För dem finns det alltid plats, speciellt när man flyttat bort allt annat.
Frågan är väl nu hur länge jag får stanna, men den dagen den sorgen. Om en vecka är det semester och jag skall göra mitt bästa för att inte oroa mig i förväg.

Min underbara ros, Madame Plantier, blommar och doftar något alldeles extra. Hon är underbar!
I höstas flyttade jag ett av rostornen och gjorde ett nytt försök med min andra favorit, Zephyrin Drouhin, och han verkar må bra så här långt. Han är inte så stor, men har faktiskt 4-5 knoppar och jag återkommer med bilder på dem när de slagit ut. Jag fick också en överraskning när två av de klematis jag trodde jag lyckats mörda, med flytten av rostornet, verkar komma igen. Mina andra klematis, som jag har mot förrådsbodens vägg, har också kommit starkt och jag väntar ivrigt på blomningen.

Fortsättning följer...

Du ska inte tro att...

Jag har idag ännu en gång fått det bevisat att jag bor i en bostadsrättsförening där de boende är idioter. Jag har också fått det demonstrerat att den nya styrelsen skiter fullständigt i vad de gamla styrelserna har beslutat. Lite som Trump som river upp allt bra Obama gjorde, bara för att kan och vill. 😢
Detta är bara ytterligare anledning till att flytta härifrån. Det samlas en massa skit och det har redan börjat rinna över.

Silver, cyklopen och växtlighet

Veckan före påsk gick jag en intensivkurs i silversmide. Lärde mig en hel del och uppdaterade sådant jag redan kunde. Kursen var bra, men läraren hade ingen riktigt koll på pedagogiken och det var för många deltagare. Jag lyckades iaf lära mig att löda, vilket var den kunskap jag verkligen kände att jag saknade.
När finanserna tillåter kommer jag antagligen gå på flera kurser. Just nu har jag shoppat upp ett presentkort jag fått av en god vän, Elin, på Slöjd-detaljer. Det resulterade i att jag nu äger en såg och flera sågblad, så nu skall det tränas sågning i silver.

När det gäller mitt svullna öga, ser det fortfarande likadant ut, men nu har jag varit hos huddoktorn, som tror att det hela beror på min rosacea och jag har fått piller och salvor, för att försöka råda bot på den. Detta är dock en långtidsbehandling, så resultatet kommer säkerligen börja visa sig först om en månad och inte vara helt ok, förrän om ett år eller mer. Det är såååååååååååå himla kul att ha obotliga sjukdomar. Citat från hemsidan jag länkat till: " Inte sällan kan hudutslagen komma i samband med olika typer av ögoninflammationer eller ögonproblem. Om man har ögonbesvär i samband med sin rosacea bör man söka vård för att få behandling, eftersom problemen i längden kan orsaka synnedsättning." Tänk att ingen läkare på vårdcentralen ens anade detta? Jag har ändå träffat fyra olika läkare där.

Min kruka som jag hade satt en bambuplanta i förra sommaren, frös sönder denna vinter. Krukan har hängt med i många år, så jag kan bara tacka den för det, och skaffa en ny. Visar sig dock att stora krukor i naturmaterial är DYRT. Kollat upp på blocket.se också, men det fanns inget som skulle passa i storlek. Efter funderande och undersökande kom jag plötsligt ihåg att en granne har en stor gammal kruka utanför sin ytterdörr, som för det mesta bara är tom. Sagt och gjort, jag ringde och frågade och vips var den min. Nu sitter bambun i den och ser väldigt eländig ut, men förhoppningsvis kommer den att vakna till och trivas.

Annars fortsätter livet som vanligt. Jobbar på Skopan och håller tummarna för förlängning. Loke hoppade ned från sängen i tisdags och skrek och hade fruktansvärt ont. Som tur var hade jag smärtstillande kvar sedan Ymer hade problem med analsäckarna, så nu går Loke på låg drogdos och får ta det lugnt ett tag. Förhoppningsvis var det faktiskt bara en stukning och inget värre. Han är iaf glad och har mördat lillebror som vanligt idag på promenaden, så det ser ljust ut. Ymer mår som en prins och är den mest mysiga krambjörn man kan tänka sig.
Våren säger sig vara i antågande och som bevis för det blommar min julros, någon månad försent, men inte blir man ledsen för det.

Våren...

Som ni säkert vet har det hänt en del här i Stockholm de senaste dagarna. Terrordådet var hemskt och jag känner verkligen med de som blev offer för det sanslösa våldet. Vi visste att det skulle komma hit, förr eller senare, och nu har det hänt, men jag måste också säga att jag är oerhört stolt över mina medmänniskor, som verkligen visat sig från sin bästa sida. Tack till alla er som gjort ert bästa för att minska lidandet och sorgen!

Kalhygge

Nu har jag avslutat vårens första kalhygge. Alla budlejor är nedklippta för att kunna växa upp i ett mer buskigt format och inte bli allt för stora. Just nu ser det dock förskräckligt ledsamt ut, då det nya gröna ännu inte riktigt påbörjats.

Jag har också totalt klippt ned förortsrosorna som växer i rabatten under sovrumsfönstret. Dessa röda rosor, som varken doftar eller är särskilt vackra, ska grävas bort. Där tänker jag försöka skarva med plank, så att jag kan ställa ut mina hibiskusar i sommar. Då kanske de får tillräckligt mycket ljus för att sedan blomma till hösten. När vi kommit längre med våren är det dags att gräva bort en del ogräs, som har fått härja ganska fritt i rabatterna. Oh, joy! 😃

Nu rör det på sig minsann!

Jag har börjat arbetsträna på SKOPAN och det är jättekul. Har fått ansvar för den engelska bokhyllan, som från början endast var fylld av böcker huller om buller. De stod inte ens i bokstavsordning. Jag började med att sortera upp dem och fick ihop två hyllplan med Science fiction och Fantasy, sorterade bort i princip allt som jag inte kunde tänka mig skulle sälja. Det var konstiga vetenskapsböcker, som inte längre är tillförlitliga och en hel del romaner. Gjorde tre hyllplan med deckare och thrillers istället. Första försäljningsdagen blev lyckad och jag fick en hel bokhylla till att fylla med engelskt. Den nya bokhyllan fyllde jag med de där romanerna som jag sorterat bort, några kokböcker och annat diverse. När så detta blivit en klar succé kommer jag försöka nästla mig in på avdelningen för DVD-filmerna. ;-D

Nu när jag börjar känna mig uppåt och våren visar sig i korta glimtar, kände jag att det var dags att försöka gå vidare med sådant som jag verkligen gillar. Detta innebär att jag nu anmält mig till en silversmideskurs, på tre dagar, i april. Spänningen stiger!

Fortsättningen på...

... egentligen ingenting.

Sanningen är ju den att allt är som vanligt. Fortfarande svullet högeröga. Jag har som sagt träffat 3 olika ögonläkare, diverse läkare på vårdcentralen och 1,5 öron/näsa/halsläkare. Halvan kommer sig av att det senaste öron/näsa/halsläkaren endast tittade på röntgenbilderna, som den tidigare läkaren tagit, och han hittade inget han heller. Alla har stått handfallna och har inte kunnat klura ut vad det beror på. Jag har ingen aning om vad jag skall göra nu. Tidigare hade jag inga besvär alls. Endast svullnaden, som lade sig längre fram på dagen, men nu har det blivit något annat. Ögat är svullet dygnet runt och det rinner hela tiden. På morgonen måste jag tvätta rent det, då det är helt ihopklistrat. Ibland känns det som om det blir varmt runt hela ögat och det värker i pannbenet. Svårt att förklara, men det är så det känns.

Nästa sak som egentligen inte har förändrats är AFs försök att hjälpa mig med en plats att arbetsträna på. Den nya handläggaren började med att skicka mig till ett ställe där jag absolut inte kunde vara. Efter att ha gått dit för att bekräfta det jag redan visste, gav jag henne informationen om SKOPAN och hon lovade att kontakta dem. Har dock ännu inte hört något om hur det gått.

Styrelsearbetet är nu avklarat och lättnaden är fantastisk.

Jag testade med ett extrajobb som gick ut på att skriva rent bandade intervjuer. Det gick åt helsike då min hjärna och mina händer inte samarbetar speciellt bra, men nu har jag iaf testat. Får se om jag kanske kan hitta något annat, som funkar bättre.

Det här jäkla vintervädret driver mig till vansinne. Det är skitjobbigt att behöva duscha hundarna efter varenda promenad. Det är ju knappast så att jag inte haft samma problem andra vintrar, men just nu känns det extra jobbigt. Det är iaf underbart att två söta killar som samarbetar varenda gång.

Så var det över för den här gången

Jul och nyår avklarade utan några större men. Julmat och samkväm hemma hos mamma på julafton. Nyår var lugnt och firades hemma med överbliven julskinka och pälsbollarna som sällskap. Vovvarna mådde bra under smällandet och jag somnade i soffan. Alldeles perfekt alltså.

Nu har vardagen kommit igång igen och jag har fått en ny handläggare på AF. Det första som gjordes var att jag blev inlagd som 100% arbetsför, men fortfarande lika risigt betalt, så jag opponerade mig och det blev ändrat till 50% igen. Skall besöka den nya handläggaren den 16:e så får vi se vad hon tänker hitta på. Jag skall iaf ta med mig ett CV, men ingen vet varför?!

Har gjort ett testjobb, som gick ut på att skriva ned intalade intervjuer och det verkade inte så komplicerat, men har inte fått något svar ännu, på hur det gick. Gissar att jul och nyår kommit emellan.

Nu är det bara två veckor kvar på styrelsejobbet, och jag arbetar bort sådant som jag tagit på mig. Ska bli underbart att slippa detta sedan.

Cykloptiden är fortfarande inte över. Ingen av alla de läkare jag besökt har kommit på något som funkat. Nu skickar de mig ännu en gång till Öron-Näsa-Hals och hoppas på det bästa. *suck*

Gick inte så bra

Som jag trodde funkade det inte så bra att sitta ensam och scanna gamla papper. Fick lappsjuka redan första dagen. Det enda bra med jobbet var promenaden på 2.5 km från pendeltåget. Annars sög det precis så mycket som jag visste att det skulle göra.
I tisdags berättade jag för chefen att jag skulle sluta. Han var mycket förstående och tyckte ändå att jag skött mig jättebra, beklagade att han inte hade något annat att erbjuda, men lovade att höra av sig om det dök upp något. På torsdagen scannade jag in den sista pärmen och gick ut med flaggan i topp.
Samma dag som jag sade upp mig sms:ade jag även handläggaren på W4U och mejlade handläggaren på AF. Ingen av dem har hört av sig tillbaka, vilket stör mig något otroligt. Det kan knappast kallas professionellt, eller hur? Jag ger dem till och med måndag, tisdag ska jag ta fram den stora släggan.

Kors i taket!

Idag, söndag, svarade min handläggare, AF, på mitt mejl. Det trodde jag aldrig och inte nog med det, hon bad också om ursäkt för att hon inte varit tillräckligt stödjande de senaste månaderna. Dessutom försäkrade hon mig om att om vi började med platsen i betongbunkern, kunde vi därefter gå vidare till secondhandstället, och se om det passade bättre.

Så här långt; HURRA!

Rävsaxen slog igen ännu en gång

Nu har det blivit precis samma, som det alltid blir. Jag kände mig tvingad att tacka ja, till ett jobb jag inte kommer att trivas med, eftersom man borde vara tacksam för det som erbjuds. Det här jobbet kommer förhoppningsvis att bli en fast anställning så småningom, vilket gjorde att jag kände mig tvungen att ta det. Arbetet kommer att gå ut på att jag skall scanna in dokument, fyra timmar i sträck, varje dag. Det kommer, så småningom, antagligen att utvecklas till att jag kommer att få scanna in stora ritningar! Wow, vad kul, eller hur? NOT!
Arbetsplatsen ligger i Upplands Väsby, en busstur ifrån stationen. Rummet jag kommer att sitta i, är ett litet rum i en jourlokal, där jag kommer att vara alldeles jävla ensam. Repris av min karriär som originalare, när jag satt ensam i ett industriområde. Jag kan redan känna hur jag börjar klättra på väggarna. Skälet till att jag blivit utvisad, är förstås hundarna. Det är ju svårt att anpassa en arbetsplats om jag vill ha med dem. Jag försökte förklara, att det finns inga problem bara möjligheter, men det verkade inte uppfattas. Jag sa också till min handläggare, att jag blivit erbjuden en arbetsträningsplats på ett secondhändställe, där hundarna skulle vara välkomna, men eftersom det antagligen inte skulle leda till ett fast arbete, så det viftade han bara bort det.
VARFÖR SKA DET VARA SÅ JÄVLA SVÅRT?!

Nu har jag mejlat min handläggare på AF och informerat henne om båda ställena och bett om råd för hur jag skall göra, men jag förväntar mig inget svar. Jag kommer antagligen, ännu en gång, hamna på ett jobb som är dödfött och segar ned hjärnan till kladdig gelé.

Cyklopen som kastade in handduken

Fortfarande ingen förändring angående svullet öga. Blodprov har tagits, men ännu inte fått något svar. Egentligen är det som sagt mest irriterande, men vad fasen, borde de inte komma på något någon gång?

Jag har sagt upp mig från styrelsen. Det var vad som hände sist, när jag försökte göra våra boende glada med ett informationsmöte, som skulle klara upp varför vi höjt avgiften så mycket, som fick droppen att rinna över. Med tanke på hur motarbetad jag blev, känner jag mig inte manad att fortsätta jobba. Alltså tackar jag för mig vid nästa årsstämma och de andra får klara sig bäst de vill. Har också börjat leta efter annat boende, inte så mycket pga styrelsen och föreningens erbarmliga skick, utan mer eftersom det är ungar ÖVERALLT och vi har inget existensberättigande. Barnen går ALLTID först och vi andra får backa och släppa fram dem. Jag orkar inte med det längre. Skall försöka hitta någonstans där barnen inte bor så tätt inpå mig och mina fluffbollar. Vi får väl se hur det går och jag känner redan att jag är trött och sliten inför det som skall komma. Värst blir det att flytta ifrån min lilla trädgård, som blivit så underbart fin, på så kort tid.

Fortfarande cyklop och ny mobil

Idag var jag hos doktorn för "öron, näsa, hals", som inte heller kunde hitta vad det är för fel. Han tyckte att jag skulle gå tillbaka till ögonläkaren för att se om det var något fel på tårkanalen, men jag sa att jag redan varit hos tre ögonläkare, så jag hoppas att de inte missat att kolla den.
Skitsamma, nu tar jag paus från läkare resten av veckan och roar mig med min nya mobil istället.
Köpte mig en HTC 10, genom att förlänga ett redan superbra abonnemang och endast göra avbetalningar på telefonen. Den enda extra kostnaden blir uppläggningsavgiften på 250 kr. Inte fel när man inte har hela summan att lägga denna gång.

Annars går livet vidare med att vänta på att andra ska göra sitt jobb. Jyckarna och jag mår bra med det, så jag klagar inte. Endast lite gnagande oro för hur det ska gå, men jag försöker slå det ifrån mig och tänka på annat.

Nähä, det funkade inte det heller

På det senaste läkarbesöket försökte läkaren gissa sig till vad mitt svullna öga kunde bero på och det han tyckte stämde närmast, trots mina protester, var någon sorts allergisk reaktion. Sagt och gjort, recept på antihistaminer. Hur gick det då? Ingen skillnad över huvud taget. Är du förvånad, för det är inte jag. På torsdag i näsa vecka skall jag tillbaka och rapportera resultatet som blir noll och ingenting. Tiden bara går och går. Nej, jag har inte ont, men jag ser ut som fanken och nu går det inte att dölja vid någon tidpunkt på dygnet. Totalt igensvullen på mornarna och nästan lika igensvullen resten av dygnet.

Jag gick till tandläkaren häromdagen, för att kolla om tänderna hade något med saken att göra, men tandläkaren sa att mina tänder såg bra ut och det verkade inte finnas några fel på dem. Hon hittade iofs ett hål, mellan visdomstanden och den framför, på höger sida. Den vill hon dra ut i nästa vecka och det kan hon ju få göra. Jag använder den ju inte så mycket att jag kommer sakna den. ;-)

Men hundarna mår bra. :-D

Läkarvärlden står stumma av ovetande

Äsch, jag blir bara så trött på dem. Jag har nu pratat med favoritsköterskan på neurologen och kommit fram till att jag skall gå till husläkaren och försöka få honom att göra en mer detaljerad undersökning. Ringer alltså vårdcentralen och vill ha en tid med honom. Tyvärr får jag då vänta i 3 veckor, vilket jag inte vill och får då istället träffa någon som är där tillfälligt. Inte kan det bli så himla bra, speciellt om denne sedan inte gör detaljerade anteckningar i min journal (vis av skadan). Det som gör mig extra sur är att sköterskan som tar emot mitt samtal börjar med utfrågning och föreslår att det kan vara något fel på mina tänder. Långsökt säger hon sedan, men ändå?! Tröttsamt säger jag för mig själv och ger henne den information hon vill ha, men innerst inne undrar jag varför jag skall berätta det för henne? Hon är ingen läkare och skriver ju inte ned det någonstans och samma frågor kommer ju upp igen vid läkarbesöket. Det känns lite tjatigt. *suck*

Det regnar, hurra!

Äntligen regnar det, vilket gör mina blommor och mig jätteglada. Det har ju inte regnat på flera veckor i Sollentuna och det är stört omöjligt att gräva i den hårda jorden. Försöker förflytta mitt rostorn, men inte fasen får jag ens ned spaden så långt ned jorden som behövs, just på grund av detta. Nu blir det iaf något lättare. Det står en balja full med växter som jag grävt upp från förra stället och skall flytta till det nya stället. Aklejor, fingerborgsblommor och klematis. Jag funderar också på att försöka få tag på en Zepherine Drouhin, men så här långt har jag inte hittat någon i plantaffärerna. Får kanske vänta till våren i värsta fall. Hade dock varit bra att kunna sätta ned allt i jorden, utan att sedan behöva störa dem en gång till.

***UPPDATERAT 20160929 kl.19***

Zepherine hittad och beställd! Nu är det bara den låååååånga väntan till dess den kommer fram som gäller. ;-)

Periorbital Edema (periorbital ödem)

Efter ett jäkla letande på nätet hittade jag iaf vad läkarbenämningen är på det jag lider av: Periorbital Edema. Vilket innebär att jag har vätskeansamling i ögonhålan (periorbital) och detta kan bero på en massa roliga saker. Bland annat kan jag ha problem med hormonerna, njurarna, äta för mycket salt, supa eller röka alldeles hemuligt mycket, blivit känslig mot något av mina läkemedel och mycket mycket annat. Egentligen borde läkarna faktiskt utreda vad det kommer sig av, eftersom om det är problem med njurarna så kan det vara ett tecken på att det ligger allvarliga saker bakom. Jag får ta det när jag går tillbaka till ögonakuten om ett par dagar, då det läkemedel de ordinerade inte hjälper alls.

Cyklopuppdatering igen då

NÄ, neurologen kunde inte heller hjälpa. Ingen vet vad det är för fel och ingen vet hur jag ska gå vidare. Det är bara för mig att sitta här och vänta och se, eller inte, om något kanske ändrar sig på egen hand. *suck*

Cyklopen del nummer sjuhundraförtielva

Nu har jag gått 14 dagar med svullet öga och ännu har ingen kunnat hittat orsaken. Vårdcentralen skickade mig till ögonakuten, där en ögonläkare skickade mig till en annan ögonläkare. De har givit mig salva att kladda in runt ögat och ögondroppar att hälla i ögat, men inget av detta har hjälpt. I morse vaknade jag med ögat _totalt_ igensvullet. Så illa att jag inte kunde öppna det över huvud taget. *suck* På måndag morgon ringer jag neurologen och frågar dem istället.

Min nyfixade murgröna tog 3 och en halv timme för tatueraren (Tom, Carneval Tattoo) att fixa och den blev supersnygg, som ni ser här nedan. Det gjorde riktigt förjäkla ont denna gång och han bad om ursäkt för detta, men förklarade också att det var nödvändigt för att få det så bra som möjligt. Jag klagade såklart inte, men han kanske såg det på hur spänd jag var, när jag låg där på bordet. ;-)

Cyklopen del två, flera år senare

Ni som faktiskt följer min blogg kanske kommer ihåg ett inlägg för länge sedan som handlade om mitt uppsvullna öga? Cyklopen hade jag som rubrik den gången vilket gör att detta inlägg får heta del två. Den gången var det början på att läkarna äntligen fattade att jag hade MS, men eftersom jag redan har MS, gissar jag att det denna gång "bara" handlar om ett skov. Detta innebär antagligen att jag måste få en kortisonbehandling, för att svullnaden skall gå ned. Hoppas verkligen att jag slipper synnervsinflammationen denna gång, speciellt eftersom det nu är mitt braiga öga som är drabbat. *suck*

Tatueringen

Bild ett är hur den såg ut från början. Bild nummer två hur den såg ut när den blivit "fixad". Det kommer en tredje bild när den läkt klart och bytt skinn. Självklart har jag redan beställt tid för att friska upp murgrönan också. Dessutom finns det planer för fler. ;-)

Seg mobil, i-landsproblem

Ännu en grej som strular och segar. Min mobil är så trög att jag känner att jag vill krossa den med en hammare. Självklart känner jag då att jag borde köpa en ny, eller hur?! Närru, min plånbok har satt hänglås på kassan och jag fick ta mig i kragen och fabriksåterställa skräpet, som självklart blivit mycket bättre och snabbar. Det som är jobbigt med en sådan återställning är istället att allt måste göras om. De appar man använder skall installeras igen och alla inloggningar måste göras om, BankID måste ansökas om och annat tjafs, med diverse lösenord måste fixas till. Då inser jag såklart att det lösen jag hade uppskrivet inte var det lösen jag faktiskt använder!? Hur jäkla tröttsamt är det inte? Skitsamma att telefonen är snabbare och gladare, när man blir förbannad på att man inte kommer ihåg vilket lösen det var?! Lite sur blir man ju...

Som blixten på hal is!

Idag fick jag en tid för tatueringsfixandet och den blev redan nästa onsdag! Jäklar vad bra det ska bli. :-D

Arbetsträning, tatuering och styrelsen

När det gäller arbetsträningen har jag givit upp helt. Problemet är bara för mig att få min s.k. handläggare att fatta det. Jag vill gå vidare med att söka upp ett annat ställe, men hon tycker att jag skall stanna. Jag fattar inte hur det kan vara så svårt för henne att förstå att jag inte kan jobba där och varför skyller hon på att jag är för besvärlig att hitta något nytt till? Visar sig också att hon numera bara jobbar 25% och egentligen inte har tid med mig. Kanske det största problemet ligger hos henne och inte mig?! Hon tycker iaf att jag skall vara kvar i minst en vecka till och sedan skall hon komma och prata med min arbetsledare. VARFÖR?! Vad spelar det för roll att prata med hen, när problemet inte ligger där, utan i arbetsuppgifterna? Funderar just nu på att sjukskriva mig en vecka. Behöver vila upp mig inför nästa batalj. *mutter*

Jag har bestämt mig för att snygga till mina eklövstatueringar. Jag är lite ledsen på hur färgerna blivit och känner att de behöver rättas till. Skickade ut en del mejl till tatueringsstudios för att höra om de kan hjälpa mig och har fått ett svar från Carneval Tattoo, som absolut kunde hjälpa mig med detta. De skall kolla upp i sina kalendrar och återkomma med ett datum. Om de är bra, kanske jag även skall snygga till murgrönerankan på andra benet.

Jag har efter en hel del strul, bestämt mig för att hoppa av styrelsearbetet, och säga upp mig inför nästa stämma. Det finns inte en chans att jag tänker stå ut med den skit både de boende och en del av styrelsen spyr ur sig. Det är inte värt det.

***UPPDATERAT***
Jag har nu skickat ett mejl till min handläggare på AF, med information om hur jag känner angående min arbetsträning och min handläggare på företaget som skall hjälpa mig. Återkommer med vad som händer där.

Ekonomiångest

Nej, jag är inte utfattig, om man inte räknar med att jag endast har 1500 kr kvar att leva på denna månad, men har en skuld kvar att betala på 1800 kr. Det var ganska länge sedan jag hade det så svårt med pengar, men om man tänker på att ersättningen sjunkit till 65% de senaste månaderna är det helt förståeligt. Att vara hundvakt gjorde att jag kunde köpa den billiga soffan och fylla igen några hål, men nu är det slut på sötbrödsdagarna. Det finns Inga pengar kvar på kistbottnen. Det är så illa att jag inte ens såg att det kommit in pengar på kontot, eftersom de bara var inne och vände.

Arbetsträningen har givit mig en del att fundera över. Att jobba på en bensinmack verkar ju perfekt, ända till dess man inser att det inte är så enkelt längre. Jag har noll stresstålighet och min kropp klarar inte längre att jag gör tunga lyft. De vill att jag skall fylla på varorna och då helst läsken och mejerierna. Låter inte så svårt, men om man tänker på att jag skall lyfta upp 1,5 litersförpackningarna, som består av 6 stycken sådana flaskor på en vagn, kan ni tänka er hur tungt det blir. Samma sak med de mindre flaskorna där varje flak består av nio plastflaskor à 33 till 50 cl. Jäkligt tungt! Vi testade med att jag skulle lära mig kassan, och det ska ju inte vara så svårt? Jag har suttit i kassan förr, utan problem, men på macken blev det alldeles för många saker att hålla reda på samtidigt. Inte nog med att du ska ha koll på kunden du har framför dig. Du ska också ha koll på kunden utanför butiken, se till att de kan tanka och inte smiter ifrån räkningen, sätta igång pumpen när de ringer på klockan, komma ihåg alla plu-nummer och även vara trevlig. Det blev bara för mycket och så här långt är jag bäst på att tvätta toaletterna, plocka skräp och byta soppåsar ute på området. Tror ni att jag får ett jobb på det?

IKEA en vacker sommardag

Jag och mamsen åkte till IKEA denna underbara sommardag, under bästa semestertiden, och det blev ett lyckokast. Inte nog med att det var svalt och skönt i varuhuset, det var också i princip tomt. Det var nästan så det ekade i de obefolkade gångarna. Det gjorde att vi lugnt och stilla kunde såsa runt och testa alla soffor och fåtöljer vi bara kände för. Jag hittade en soffa, som jag kände kunde passa hemma hos oss, då den gamla börjar bli lite väl åldrig. Den jag gillade hette Dagarn och var i svart konstskinn. Kostade _bara_ 6000 kronor, så det får bli en annan dag, tänkte jag och gick och köpte mig en ny servis Dinera, i blågrått, i stället. Det var iaf den jag var ute efter från början. Sedan gick vi och käkade lunch och snackade skit. Så var det dags att ta sig till kassorna, men mamma envisades med att vi skulle kolla in fyndhörnan, så då gjorde vi så klart det. Gissa vad som stod där som dagens fynd?! Dagarn!

Gissa vad den kostade som fyndvara? Nedsatt till 3000 kronor, då det var något märke på den, som jag inte kunde hitta! Gissa vad som kommer hem till mig om ett par timmar? :-D

Inte så bra dag så här långt.

Nej, denna dag började inte så bra. Vaknade med blodiga lakan, då den inackorderade inte verkar ha något fästingmedel, vilket gör att hon får sådan där _stora_ fästingar. De syns inte förrän de är stora som kulor och faller av henne var hon än råkar stå för ögonblicket, eller som idag ligger. När jag vaknade, satte jag mig upp i en äcklig blodpöl. Fästing har ramlat av och blivit krossad av någon, vilket gjorde att det bara var skalet och slafset kvar. *blä* Det är tur att man har tvättmaskin! ;-)

Sedan gick vi ut i skogen och där stötte jag på en av de boende i föreningen. Denne frågade en neutral fråga, som sedan urartade i att han skrek och domderade, började prata om storleken på min kroppshydda och att jag bara ville förstöra för de boende i föreningen?! Helt galet... Det hela slutade med att jag skrek tillbaka att han kunde fara åt h-vete och sedan gick jag och djuren vidare.
Det blev en helrenovering av pälsar och klor. Därefter sprang de fyrfota som galningar på den stora ängen och jag gick och försökte få klart för mig vad den där galna boende egentligen höll på med?

När jag kommer hem och öppnar min mejl, visar det sig att personen i fråga skrivit ett mejl till styrelsen, där han anklagade mig för att ha varit den som var aggressiv och stod och skrek åt honom? Dessutom anklagade han mig för att vilja förstöra för alla boende i föreningen och att han minsann visste att det var flera i styrelsen som tyckte samma sak? Jag fattar fortfarande ingenting, men jag skrev i ihop ett svar som jag sedan vidarebefordrade till alla i styrelsen med hans mejl, där jag frågade om det han sagt om vad styrelsemedlemmarna tyckte stämde och att jag i så fall kan avgå. Så nu sitter jag här och väntar på svar... :-(

Lite mys och för mycket jobb

Bilden visar Hannas näsa när hon sover i vår soffa. Hon är inackorderad hos oss i ett par veckor, eftersom hennes familj har åkt till Frankrike på semester. Hanna, som är en cairnterrier, är en jättemysig tjej. Väldigt försiktig, framåt, jaktbenägen, för rund för sin storlek och har ett skall som kan väcka döda. På grund av att hon gärna sätter efter rådjuren får hon gå kopplad, vilket inte är det roligaste, varken för mig eller henne. Hon har nämligen en ganska dålig koppelvana, eftersom hon för det mesta går lös med sin matte. Det funkar för dem, då de i princip alltid går på stigarna, men när vi går där vi alltid går, är det en helt annan sak. Då finns det alldeles för mycket frestelser för att kunna gå lös säkert. Ymer tycker hon är både jobbig och jättemysig. De leker på samma sätt, vilket är kul, men hon är lite för hårdhänt, vilket inte är lika kul, men för det mesta funkar det utmärkt och Ymer är glad. Loke är inte lika road och har sin vanliga suragubbeattityd, vilket Hanna bara inte kan fatta, vilket gör honom ännu surare. :-) Personligen kan jag stå ut med det mesta, då jag faktiskt tjänar en del pengar på hennes närvaro.
Dagen efter att Hanna fått gå hem, kommer Charlie (pudeln) och hon skall stanna i 10 dagar, vilket tillför lite mer pengar i kassan. Semestertider är pengatider. ;-)

Annars har jag utökat mina arbetsträningsdagar med en timme, vilket gör att jag nu arbetar två dagar i veckan 3 timmar/dag. Inte speciellt blodigt kan man tycka, men jag precis som de flesta nybörjare får göra de rena skitjobben, som de andra inte vill göra. Jag får alltså; stå i frysen och kylen för att fylla på varor, fylla på varor i kyldiskarna, tömma soptunnor, tvätta kundtoaletterna och spola ur tvätthallarna. Inte så jobbigt kanske, men samtidigt inte speciellt kul. De vill också att jag skall lära mig kassan, men där har jag satt stopp, än så länge. Det jag, ännu en gång lär mig av denna arbetsträning, är att arbetsgivarna i princip skiter i sina arbetare. Och att arbetare som känner att arbetsgivaren skiter i dem, absolut inte har någon lojalitet gentemot denne arbetsgivare. Arbetsmiljön ser bra ut, från kundens synsätt, alltså ute i butiken, men bakom kulisserna är det en helt annan sak. Där är det trångt, svårt att ta sig fram och svårt att få fram varorna till rätt ställe. Just den här arbetsgivaren, byggde om hela sin lokal, den del som kunderna ser, men det som är bakom ser ut som fan och är riktigt kasst planerat. Frågan är om utifall chansen skulle uppstå, skulle jag ta jobb här då? Om chansen skulle uppstå, borde jag väl ändå vara tacksam och tacka ja? Vi får se hur det går med detta, men som det ser ut just skulle jag antagligen kasta mig över en jobbet, även om jag verkligen inte skulle trivas med det. Så har jag ju haft det på varenda arbetsplats jag varit hittills, så varför skulle det någonsin bli bättre?

Stressen av den kassa ekonomin, hundar som inte kan vara ensamma och önskan om att få sova resten av mitt liv, gör mig ganska svag i sinnet. Denna månad har jag t.o.m. glömt att lämna in en försäkran till både FK och AF, vilket måste göras, i början av varje månad. I morse vaknade jag med ett ryck och kastade mig över datorn för att rätta till detta, och det gick alldeles utmärkt på FKs hemsida, men på AFs hittar jag inte ens att jag kan fylla i perioden. Måste ringa dem på måndag och fråga hur jag skall göra nu?!

Och så undrar folk vad jag gör, när jag är "ledig" varje dag? Svaret är; egentligen ingenting av det jag skulle vilja göra, eftersom jag inte ORKAR!

Madame Alfred Carriere

Madame Plantier

Skedarosen

Ett steg fram åt och tre steg tillbaks

Denna gång gäller det teknikutvecklingen i mitt hem. Alltså bara ett av alla i-landsproblem som teknik- och filmnördar kan råka ut för när tekniken fallerar.

En gång för måååååånga år sedan fann jag paradiset genom att upptäcka att man kunde ladda ned både det ena och det andra från nätet. I början såg jag på filmerna på datorn och brände musiken på cd-skivor. Himla bra om något obekvämt, men tillslut tog jag ett steg framåt och brände det jag ville se på dvd-skivor istället och gick över till en mp3-spelare. Det blev väldigt mycket bekvämare, men fortfarande omständligt. Tiden gick och jag upptäckte mediaspelarens underbara värld. Då behövde jag inte längre bränna utan behövde bara streama direkt från datorn till tv:n. Mp3-spelaren hängde fortfarande med utan problem. Jag gick sedan över till att använda mobilen som en mp3-spelare och det  har varit superbt. Aldrig några missade samtal på grund av att jag inte hört ringsignalen och det var en underbar tid, men som vanligt hamnar det grus i maskineriet. De senaste dagarna har fjärren till mediaspelaren inte fungerat. Ingen vet varför och jag försökte hitta info om det på nätet som kunde hjälpa, men "no joy". Försökte se om jag kunde köpa en ny, men min spelare är så gammal att de inte längre säljer reservdelar till den. Jag försökte komma runt problemet genom att streama via min chromecaster till tv:n, men det fanns ingen app som lyckades bra med det och tillslut gav jag upp, satte mig framför datorn och började leta efter alternativ. Började med att kolla om det fanns någon annan _billig_ mediaspelare att köpa, men insåg snart att jag inte hade råd med det. Satt och kollade runt i datorns inställningar och plötsligt hittade jag "sänd till enhet". Den enda enhet som fanns där var min blu-rayspelare. Hm... vad menades med detta då? Satte igång spelaren och tryckte på "sänd till enhet" och vips visades programmet på tv:n. 😃

Vilken lycka! Men det är här i-landsproblemet dyker upp, för nu måste jag gå in till datorn och trycka på knappen eller släpa in den i vardagsrummet. Vad jobbigt det blev och då är jag i princip tillbaka på steg ett igen. Lite irriterande är det ju. *suck* Nu när jag sitter här och ojar mig över detta så inser jag att det går att göra en lista på vad som ska "sändas till enhet" och det blev jag faktiskt gladare. Nu kan jag ladda listan, som på Netflix, och titta på alla avsnitt i en serie. Hurra!

Vad har vi gjort de senaste dagarna?

I helgen gick jag förbi vår återvinningsstation och såg då att vår hårt arbetande tiggerska denna dag hade med sig sin dotter och hennes lilla hundvalp. Insåg ganska snabbt att de inte hade något koppel eller riktigt halsband, så jag gick hem igen och hämtade från vår hundlåda. Nu är valpen ganska säker från trafiken. Hoppas verkligen att den inte har några läskiga sjukdomar, då jag antar att den är insmugglad.

Jag jobbar ganska hårt för vår förening och ser verkligen fram emot löningen. Den kommer förhoppningsvis att fylla igen ett eller två hål i min ekonomi. Det har som sagt varit en del utlägg, av vilka åtminstone ett var ganska onödigt. Inte blev det bättre av att routern gick sönder och jag insåg hur beroende av den jag är. Inte för att kunna surfa, utan för att kunna se på tvserierna jag har på NASen. Den nya kostade så klart en del.

Det är alldeles för torrt i markerna. Det regn som föll för ett par dagar sedan räcker inte på långa vägar. Får antagligen fuskvattna, genom att sätta på vattenspridare och gå ut med hundarna ett par timmar. Då lär blommorna resa på sig igen. Mme Plantier är full med knoppar. Hon kommer att ha en överdådig blomning när hon kommer igång. De andra rosorna har inte kommit lika långt ännu. Aklejorna har alla nästan blommat ut och jag går runt med sekatören för att se till att de, som det för många av, inte fröar av sig. Jag fick en planta med vita fyllda blommor på från lilla mamsen. Jag hade bett henne om att märka ut de vita på sin tomt, för att kunna samla in fröer, men hon grävde upp en istället. Den är jättevacker. Mina praktnävor blommar fantastiskt och äntligen har jag lyckas köpa den perfekt mörkröda stjärnflockan. Underbar!

De senaste veckorna har jag arbetstränat ett par timmar i veckan. De vill att jag ska öka på tiden och det är inga problem med jobbet, men jag lider verkligen av svår separationsångest. Jag försökte ännu en gång att förklara detta, för både handläggaren från W4U och arbetsledaren på arbetsplatsen, men de verkade inte särskilt intresserade. Tillslut slog jag till med vad handläggaren på AF hade sagt och då lugnade de ned sig lite.

I söndags fick killarna bada. Detta på grund av att den lille svarte hade rullat sig i något äckligt, och när jag gjort honom tog jag även blondinen. Lika bra att passa på. Jag var inte så himla populär i säkert fem minuter därefter, men sedan var det röj som vanligt.

Sveriges nationaldag!

Idag har vi hissat flaggan i vår trädgård! Hurra för Sverige!

För att fira ordentligt har även den vita trädgårdsirisen slagit ut med alla sina blommor.

Delseger!

Nu är det klart. Vi har haft en extrainspektion av föreningens/boendes förrådsbodar. Jag har kämpat för det här i mer än sex månader, med tidsgränsen hängande över mig hela vägen. Tidsgränsen är när garantin för bygget går ut, men vi hann med god marginal.
Enligt, den oberoende inspektören, finns det brister i utförandet och då speciellt i målningen av dörrarna, som pga detta blivit fuktskadade. Leverantören ställdes in för fakta och lovade att åtgärda, men det är där delsegern kommer in. Det är tveksamt om ifall det kommer att göras, men vi håller tummarna och jag håller ett kontrollerande öga på hur det går.

Läkare och stress

I måndags var jag hos min neurolog, som är en väldigt trevlig kille. Tyvärr gick det dock inte att få honom att förstå hur dåligt jag mår och inte heller stannade han kvar för att göra ett riktigt avslut på vårt möte. Istället visade han ut mig till en trevlig dam, som skulle fotografera mina ögon och kolla hur det stod till med näthinnorna och sedan försvann han!? Jag frågade honom om vi var klara, innan han gick, eftersom jag skulle säga att vi inte var det, men han sa att vi skulle ses igen. Han gick ju ändå förbi där vi satt, men som sagt, han försvann och var borta när jag var klar med ögonen. Den här sortens behandling är jag verkligen inte van vid och eftersom mamsen hade hundarna, ville jag inte sitta och vänta utifall han dök upp igen. :-( Det var alltså tre bortslösade timmar på det läkarbesöket... *suck*

Idag är min första dag på arbetsträningen, som jag lyckats få till på OKQ8, som ligger tvärs över vägen. Hundarna kommer självklart att skälla hela tiden, men jag orkar fan inte bry mig. Låt dem skälla och vara ledsna, precis som jag kommer att vara ledsen, medan jag är borta. Som tur är gäller det bara en timme idag och en imorgon. Sedan skall det fortsätta så i en månad, där jag och djuren skall kunna acklimatisera oss till den nya ordningen, men jag tror inte på det över huvud taget. Stressen blir bara värre och värre.


Ekonomin gråter stora tårar och inte blev det bättre av att jag köpte det där vackra halsbandet, men jag klarar mig ändå, även om jag går på knäna. Hundarna får sin mat och sitt godis. Det är det enda som betyder något.

Det händer så mycket här...

Det blir så mycket att jag inte orkar skriva ner allt, men jag skall försöka uppdatera en del iaf.

Dörrjäveln är på plats, med dörrfoder och funkar strålande! Vilken lycka att äntligen få bevis på att jag hade rätt. Det är knappt att man hör när grannen kommer och går. Till och med tömningen av återvinningsstationens containrar dämpas.

Hundarna mår strålande och verkar tycka att det mesta går ann.
Jag borde så klart städa mer, såsom att dammsuga, men vem orkar.
Jag plockade på mig mer sopor, som stod vid föreningens container. Det blev en skinnpuff, med lock, som jag hade tänkt att använda som fotpuff, men den är för hög, så den får istället fungera som förvaringsbox av filtar. Det andra jag hittade var en Kallax från IKEA, som jag nu använder som blomhylla i vardagsrummet, och den som stod där tidigare är inflyttad i sovrummet. Det blev jättebra.
Jag har också roat mig med att tvätta mattor och kläder, men strykningen får stryka på foten. ;-)
Köpt och planterat mer växter i min lilla trädgård. Ministaketet är ännu en gång uppsatt, då hundarna har svårt att fatta, att de inte får sitta mitt i rabatten. Klematisarna verkar alla ha överlevt och rosorna växer så det knakar.
Försöker hitta nya brallor, då de gamla tjänat ut, men det är svårt då KappAhl slutat att sälja de braiga jeansen i min storlek. Ingen fattar varför, men det är som det är. :-/
Väntar fortfarande på min nya berlock. Enligt spårningen skall den ha gått över gränsen från ursprungslandet och är någonstans "abroad", vilket innebär att den kan vara i princip var som helst. Väntan är inget nytt och förhoppningsvis är den lika fin som på bilden, när den väl landar här hemma. Funderar dock på om jag kanske måste gå och köpa mig en ny halskedja, men det blir en något senare fråga.

Och där gick luften ur mig...

Dörrjäveln del 2

Så här långt verkar det inte bättre än att den blivit en succé. :-D Jag hör inte lika mycket av tömningen vid återvinningsstationen och oljudet av grannens försök att komma in genom sin ytterdörr har minskat så totalt att jag inte ens vet om hon varit hemma sedan igår.
Mamsen var snäll nog att köra mig för att införskaffa nytt handtag och färg för att måla vitt runt dörren. Nu kan jag både öppna och stänga den och första varvet med målapenseln är gjort. Om ett par timmar är det dags för varv nummer två. Förhoppningsvis kommer hantverkarna och sätter upp dörrfordren imorgon. Sedan kan jag luta mig tillbaka och slappna av utan störningar. ;-)

Dörrjäveln

Nu blir en innerdörr monterad i slutet av min hall. Allt för att försöka minska grannens störningar, när hon försöker ta sig in genom sin ytterdörr. Hon har verkliga problem och det är så irriterande då mina vovvar varnar varenda gång. Dessutom hör man när folk går förbi och står och snackar utanför. Denna vinter har det också varit riktigt jobbigt på grund av att sandbilen i princip lämnat ett sandtag utanför, och när man ligger i sängen hör man hur folk släpar fötterna igenom sanden, på vägen förbi. Jag hoppas på att den nya dörren åtminstone skall kunna minska ljudintaget. :-) Det är förresten fyra killar, plus chefen, som jobbar på installationen. Känns lite som om det vore kommunalarbetare som gör jobbet. Två stycken fixar och tre tittar på. :-D

Ymer är ihopläkt och mår bra. Ekonomin haltar nu då han kostade cirkus 7000 kr denna månad. Inte hans fel så klart, men plånboken skriker och vad gör man då?! Jo, man beställer och handlar saker för över 2000 kr, bara därför att. :-P Shoppat saker till trädgården, som såklart är nödvändiga, men jag beställde också en berlock, som kanske inte var så nödvändig. ;-)

Annars har jag som sagt fått en ny handledare för arbetsträningen. Hon beklagade att jag fått byta igen och jag sa bara "tredje gången gillt?" Hon verkar precis lika trevlig som de andra har varit, men förhoppningsvis kanske hon också kan ha lite bättre koll på vad det står i mina papper. Vi får se hur det går. Nästa träff kommer iaf bli telefonledes då hon, precis som jag, inte tycker att det är vettigt att jag skall åka så långt för ett tiominuterssnack. Hon har också en del vettiga idéer angående hundhållandet, vilket gör mig glad. Att det antagligen inte kommer att hjälpa är en annan sak, men tanken är god.

I min lilla trädgård blommar den nyinköpta julrosen och de nyinköpta penséerna tillsammans med den svarta violen. Scillorna och krokusarna har redan blommat över och tulpanerna är på gång. Har sett att en del av klematisarna börjar komma och rosorna har jag redan klippt ned då de höll på att växa sig alldeles för stora, för tidigt. Jag ser verkligen fram emot alla blommor denna sommar.

Gårdagens akuta veterinärbesök

Igår var en underbar dag. Jag och pojkarna gick till Ulriksdal och tillbaka, utan några konstigheter och de var ypperligt lyhörda och lydiga. :-) Tog det lugnt när jag kom hem, tittade lite på tv och läste lite i boken. Sedan blev det middagstid och när jag givit dem mat såg jag att Ymer hade blod i hela rumpan?! Försökte se vad som hänt, men det blev inget villigt samarbete från plutten. Till slut insåg jag dock att det inte verkade bättre än att en analsäck spruckit. :-( Det blev ett akut besök hos veterinären, lugnande medel, urspolning (smärtsamt) och nu är det pyjamasbyxor på. Allt som allt en ganska dyr och sorglig eftermiddag och kväll. :-/

Idag är han inte glad, då han fortfarande måste ha pyjamas på, men det ser ut att läkas fint och jag är nöjd så länge han inte mår dåligt och har ont. Hoppas verkligen att vi aldrig behöver uppleva något sådant igen!

Negativitet

Ibland känner jag att negativitet sprids som en skitbrun filt över mina dagar. Jag går ut starkt med flaggan i topp och sedan händer det något som störtar mig ned i en lerpöl och resten av dagen är förstörd. Ett exempel är idag när var vi ute på en underbar promenad och jag tränade hundarna på inkallning och kommandot stanna. De var jätteduktiga och jag berömde dem med ord godis. Sedan släppte jag uppmärksamheten i bråkdelen av en sekund, eftersom jag pratade med en annan hundägare, och självklart gick det åt helvete. Det kom en joggare med sin hund, som jag aldrig hann se, och Loke bara exploderade efter den stackars jycken, och Ymer hängde på. Ingen av dem lyssnade och jag fick till och med springa efter för att få stopp på dem. Det gör mig så jävla förbannad att jag inte kan få Loke att lägga av med detta! Vi har iaf tränat i snart 5 år på att INTE gör så här, men det hjälper inte och jag vet fan inte vad jag ska göra. Är det jag, rasen eller individen som är problemet? Jag vet att jag fick träna mina bouvierer på att inte jaga joggare/cyklister ganska länge, men de var aldrig så nonchalanta gentemot mig när jag sade ifrån. Och det tog ta mig fan inte fem år att få dem att förstå.

Nästa negativa grej är hur ordförande i föreningen inte tänker ta tag i att byggarna gjort fel vid konstruktionen av våra förråd. Inte just nu iaf, eftersom det hela är så infekterat?! Vad fan menar han med det? De har gjort fel och måste stå för konsekvenserna. Det är väl ändå inget att hymla om? Vi har alla papper och kan utan tvekan peka ut var de brustit i sitt utförande av jobbet. De måste ju stå för detta och åtgärda felen, men ordföranden kommer inte att ta tag i detta förrän om möjligen flera veckor. Varför?! Jag har jobbat med detta i flera månader, och nu när vi fått resultat i min ände, ska det läggas på is?

Tredje strulet är att jag lovat att sätta igång områdets vatten i utekranarna, men jag lyckas inte, och frågade tre styrelsemedlemmar om hur man gör. Deras svar var goddag yxskaft och tillslut att vi skulle lämna ärendet till fastighetsskötarna, vilket verkar idiotiskt. Varför betala för något som vi gör åtminstone två gånger om året. Någon borde väl ändå veta?

På den vägen är det och hade jag haft en bil hade den inte gått bra. 😞

Trägen vinner!

Att vara envis,, som en gris i lera, gör att man emellanåt får det som man vill ha det. ;-) Det där företaget, som vägrade att skicka avtal och offert till oss, kan ta sig i h-en. Jag lyckades efter mycket om och men få veta vilket företag det var som hjälpte oss med upphandlingen, och de hade fortfarande ALLA papper vi behövde. :-D Nu är det bara att reklamera hela skiten och få det utfört så snart som möjligt. Det kommer inte att bli billigt för företaget som gjorde jobbet helt fel från början. Jag kommer inte att vara älskad av dessa människor i fortsättningen heller. *rått asgarv*

Blöjbarn och annat knäppt

Blöjbarnet heter Ymer och blöjan beror på att han, som så många andra killar, har svårt att låta bli att pilla sig i skrevet. Detta har gjort att ärret efter kastreringen har börjat att vätska sig igen. Därav blöjan. Vi har också fått en tub med salva som skall minska vätskandet och främja läkandet. Just nu ser det iaf ut som om det går framåt. Loke bara skakar på huvudet och suckar tungt. ;-)

Min veranda är felkonstruerad. Tydligen har hantverkaren lyckats lägga plankorna med kärnvirket uppåt, vilket gör att plankorna samlar vatten i rännorna som uppstår då de bågnar konkavt istället för konvext, vilket i sin tur gör att de spricker av fukten och färgen flagnar av. Verandan blir ful av alger i fukten och torkar inte ordentligt mellan regnskurarna. Det ser rent ut sagt för jävligt ut. Inte har jag heller pengar nog att göra något åt det då kvarskatten tömmer sparkontot. Otroligt deprimerande.

Föreningen beställde ett jobb med att byta ut våra gamla förrådsbodar för ett par år sedan. För ca ett år sedan började kvisthålen på dörrarna att tappa färgen, vilket gör att de nu ser ut att ha fått vitfläcksjukan. Jag har försökt hitta avtalet för jobbet för att se vad vi har för garantier, men det är lögn i h-vete att hitta. Jag har sökt i snart ett halvår men inget hittat. Tillslut har jag till och med bett leverantören om en kopia från dem, men de vägrar. Inte nog med det, så har vi även upptäckt att leverantören gjort fel vid installationen av dörrarna. Eftersom dörrarna levererades helt obehandlade och med instruktionen om att man måste måla alla ytorna, kanter, in- och utsida, för att de ska hålla vilket inte har gjorts, börjar de nu också bågna och falla isär, på grund av vattenskadorna. Vi får fortfarande inte ta del av avtalet vilket nu gjort att vi vänt oss till RB för att få hjälp. Jag håller tummarna för att de ska kunna få ordning på detta. Annars måste föreningen antagligen stå för ordentligt stora kostnader för att åtgärda det hela. Det är verkligen inte lätt att bo i en bostadsrättsförening. *suck*

Det är kul nästan jämt. :-\

Vad har hänt med dagens hundar?

Jag har haft hund, med några års mellanrum, sedan jag var sju år. Det blir alltså 43 år i år. De uppehåll som varit, har blivit pga att jag lyssnat på de som säger sig veta, men de åren har också varit de jag mått sämst. Den ras jag fastnade för var Bouvier Des Flandres, som är en stor boskapshund, med ett fantastiskt psyke. Av de 3 hanhundarna jag haft, var det ingen som var aggressiv eller konstig mot andra hundar, vilket jag ansåg var en självklarhet.
Nu har jag bytt till Tibetansk Spaniel, av hälsoskäl, då jag trodde att min kropp kanske inte skulle hålla för det som en bouvier kräver. Jag ångrar det inte och de ger mig precis lika mycket glädje och kärlek som de större gjorde. Enda skillnaden är att jag nu måste se upp för andra hundägare! Mina vovvar är inte speciellt stora och umgås mest med större hundar, eftersom andra småhundsägare lyser med sin frånvaro. Verkar som om de inte vill att deras hundar skall umgås med andra. Har till och med hänt att folk vänt och gått åt ett annat håll när vi kommer. (Detta beror inte på min personlighet, eftersom vi aldrig egentligen träffats! :-P) Det har varit en del utmaningar med att välja en ny ras. Tibbar är inte lika enkla som bouvieren var. Dessa småhundar har ett ego som är större än Eiffeltornet och är inte rädda att visa det. Om de hade mött mina bouvierer hade det inte uppstått något problem, då de stora bara hade ignorerat de små, men så funkar det inte med andra hundar jag möter nu för tiden. Loke har blivit påhoppad av MYCKET STÖRRE hundar, 4 gånger under sitt snart 5åriga liv. Det har varit labradorer, vorsthe, mellanpinscher och senast idag en flatcoated retriever. Det som de alla har haft gemensamt är att de uppfört sig helt fel i det sociala sammanhanget och har ägare som inte fattar ett dugg.

Min Loke är kastrerad och det har inte gjorts för att han är aggressiv, utan det är för att vi skall kunna umgås med alla hundar vi träffar, vilket då också kan inkludera löptikar. Att mina tibbar står stolt och visar upp sig, beror inte på att de vill slåss, utan på att det är så de är byggda. Att Loke morrar, beror inte på att han vill mucka gräl, utan på att han vill att den andra hunden skall hålla avståndet. När Loke säger till, vill han inte starta ett slagsmål, utan att den andra hunden skall visa respekt och faktiskt fatta att den skall hålla avståndet. SKA DET VARA SÅ JÄVLA SVÅRT ATT FÖRSTÅ?! När inte ens hundägaren fattar detta, hur skall då deras hundar göra det?! Ifrågasätt inte Lokes försök till att få er att hålla er på er kant. Han gör inte det för att vara elak eller sur, utan för att din hund inte är socialt fostrad och inte vet hur den skall uppföra sig!

Från och med idag, får ni och era hundar inte hälsa på mina om jag inte är säker på att ni faktisk har koll på dem!

Tistlar och spyor

Den hund, som bor här i en vecka när hennes familj åker skidor, roade sig i går med att äta en tistel, vilket hittills har resulterat i:
3 spyor på den fina mattan
1 spya i sängen på duntäcket
1 STOR spya på fårskinnet
2 spyor på golvet

För att rätta till detta kommer jag att få köra tvättmaskinen hela dagen och hänga tvätt på alla möjliga ställen. Mattan är en som måste kemtvättas, så den får ligga. *suck*

Som grädde på moset spydde Ymer nu på morgonen, men han var mer hänsynsfull och spydde bara galla på golvet. Enkelt att torka upp. Han är snäll han. ;-)

It's alive!

Nu har den laddat klart och blivit redo för användande och jag är så lycklig! I princip en helt "ny" padda för 600 pix i delar och allt är väl på denna front. Lite kul var det att leka tekniker och plocka isär och sätta ihop apparaten. En del efterforskning i hur det skulle göras, via nätet, blev det också. Inte så svårt, men det var jäkligt små skruvar att hålla reda på. Dessutom glömde jag att koppla på sladden till bildskärmen, så först trodde jag att plattan inte gick att rädda, men tillslut kom jag på missen och fixade det. Nu kan jag roa mig med solitair, facebook och chromecast igen. :-D

Surfpaddan!

Nu är hela innanmätet utbytt och den ligger på laddning.

Fortsättning följer..............................

Ymer snippad

Igår blev Ymer kastrerad och fick sitt lilla navebråck ihopsytt. Allt har gått bra så här långt och just nu ligger han i sängen med brorsan och är lite ynklig. Jag sydde ett klädesplagg som täcker både kastrations- och navelbråcksåret. Detta för att Ymer skall slippa den dumma tratten. Veterinären var inte road av den lösningen, men jag sa att kostymen ändå kommer att användas. Veterinären tyckte inte att jag, med bara 3 andra kastrerade vovvar, hade erfarenhet nog att veta vad jag talade om, men som sagt det struntade jag i. Det blir små promenader och inga vilda lekar de närmaste tio dagarna, vilket kommer att tära på oss alla. Senare skall jag kolla om Ymer fortfarande går ned i valpväskan, för då kan jag och Loke iaf promenera längre. Kanske vi då kan ta oss till Ulriksdal för en bulle och en kopp choklad? Fiket vid slottet rockar, då hundarna är hjärtligt välkomna! :-)

***UPPDATERAT***

Jäklar vilken kvarskatt jag får i år! :'(

Jag klarar det inte

Två veckor av ickefungerande surfplatta har givit mig megaabstinens. Kände av det redan efter första veckan så jag beställde ett nytt moderkort till apparaten, för att se om jag kan få den att funka igen. Nu går jag då i väntans tider och håller tummarna för att leveransen kommer att ske mighty quick! När kortet väl har anlänt blir det nästa kallsvettsläskiga försök att installera det, och hoppas på att detta kommer att reda ut problemet med paddan. Håller febrilt tummarna.

Fortsättning följer...

Lådan passade inte...

Den där leveransen som inte kom fram, hämtades med hjälp av mor. Bra så.
Glatt kastade vi oss in i monteringen och den var för hållande vis enkel för att vara IKEA. Bra så.
Här hamnar vi i ett aber. Lådorna passade inte? Hur det kunde det gå till? Det var ju standardskåp och standardlådor, från IKEA? De borde väl ändå få ihop grejerna så de stämmer? Hyllplanen, som suttit i skåpet sedan inflytt och montering, passade perfekt, men inte de nya lådorna? Hur gick det till? Reklamationen hade heller ingen aning och efter en del överläggningar åkte vi tillbaka med paketet till varuhuset. Alltså inga underlättande lådor på Skogstorpet. :-(

Det äventyret kostade en del i frakt, bensinpengar och förlorad tid. *suck*

Min fina Nexus 7 verkar ha totaldött. Ingen aning om vad som kan ha hänt, förutom möjlig krasch pga Googles uppdatering, eller att något gått sönder inne i apparaten, då den faktiskt fallit i golvet ett antal gånger. För att vara en teknisk pryl har den ändå hållit riktigt bra och nu är frågan om ny platta (av ny årsmodell) skall inhandlas, eller om jag skall testa med att byta ut moderkortet på denna för att se om det fixar till problemet? Än så länge funderar jag, då plånboken kommer att bli väldigt tom inom den närmaste framtiden. Ilandsproblem delux. ;-P

Jag blir så jävla arg!

För någon vecka sedan bestämde jag mig för att köpa utdragslådor, istället för hyllor, till mina köksskåp. Visade sig ganska snart att mina skåp var för gamla för den "smarta" lösningen och lådorna måste specialbeställas från Tyskland. Spelar väl ingen roll tänkte jag och ringde för att göra just detta. När jag gjorde beställningen sade IKEA att #PostNord skulle sms:a mig med exakt leveranstid och dag. Tyvärr fungerade det inte så och idag fick jag två brev i lådan om att mina lådor ligger på utlämningstället i Sollentuna Centrum. Självklart kan jag inte bära paketen själv, vilket gjorde att jag ringde och skulle beställa en ny utkörning. Detta skulle de ta extra betalt för, vilket jag får lov att leva med, men de kunde inte ge mig en tid för när de skulle komma, utan jag skulle få lov att sitta hemma mellan 08 och 17. Detta funkar ju inte för mig och mina hundar?! Hur fan tänker de? Jag vet sedan gammalt att det brukar vara så med leverantörer, men när det drabbar en själv på detta sätt, blir man bara arg och ledsen. Jag sa att jag får återkomma, och ringde och grät i luren till mamsen, som säger att hon kommer och kör mig. Jättesnällt, men hur gör en person som inte har snälla föräldrar eller grannar?! Tar en taxi och hämtar eller vad gör man?

#postnordsuger #förbannadepostnordspolicy #nästagångblirdetenannanleverantör

Smärtsamma fötter och ishalka

Ibland är man bara lite väl korkad, vilket innebär att jag igår gick ut med djuren utan att sätta på mig mina broddar. Kunde inte få på mig mina fina IceBugs på grund av det förbannade skavsåret jag har mellan lilltån och ringtån, men nog faen kunde jag ha tagit på mig mina apoteketbroddar... om jag bara varit smart nog. Det hela slutade med mitt första platta fall denna vinter och under svärandet och ojandet, kände jag mig bara korkad. Allstå intet nytt på denna front. ;-P

Djuren tog inte illa upp och ansåg, antagligen precis som jag, att jag borde ha tagit på mig broddarna. Det är svårt att resonera om dumhet med dem, då de har inbyggda broddar och aldrig behöver bry sig. Ymer hade dessutom mage att springa fort som faen och tvärnita, vilket gjorde bromsandet till en sladd och sedan slänga sig över "stackars" Loke, som stoiskt tog emot allt han blev tilldelad, den här gången. Ibland är de värre än sämsta hollywoodactionfilmerna. *suck*

#inteerkvinna

Veterinären

Idag har vi varit och vaccinerat Loke, och nästa gång blir inte förrän om 3 år. Jag kommer ihåg när man fick gå varje år, men nu har det tydligen blivit bättre grejer som håller längre. Bra för plånboken och bra för vovve. :-D
Beställde också tid för Ymers kastration och navelbråcksoperation. Ligger en månad fram i tiden, då den kemiska kastreringen skall ha hunnit gå ur honom. Navelbråcket är inget stort eller farligt, men tänkte att om han ändå skall vara nedsövd och skäras i kan man ju passa på.

Snön den kommer och går. Ena dan är det barmark och andra är det slasksnö. Inget kul då vovvarna blir jäkligt skitiga. Tur att badrummet ligger precis innanför ytterdörren, och inte i andra änden av lägenheten, som det gjorde i Hagalund.

#inteerkvinna

Jag vill tacka livet

Det finns så himla mycket skit i dagens samhälle och världen över huvud taget, men här hemma i min lilla värld av blommor har jag det faktiskt ganska bra. Vovvarna gör mig glada varje dag och när jag kommer ihåg att ta mina piller håller sig smärtorna till en ganska ok nivå. Nu när snön är borta igen, är jag iaf glad över att isen verkar ha följt med den och det går ganska bra att promenera. Inte många halkincidenter i år, vilket jag kan tacka mina IceBugs för. Om jag kommer ihåg att hålla i plånboken kommer diverse större kostnader kunna betalas utan större problem, även om det finns en låååååång önskelista som ligger på vänt. ;-) Ingen hund är ledsen och ingen av dem mår dåligt, vilket gör mig oerhört tacksam. Visst har jag och Loke en del diskussioner om det där med att försöka nypa folk i hasorna, men det är en bagatell i det stora hela.

När jag ser hur dåligt andra människor i min omgivning mår, inser jag att jag kan se att det finns en hel del ljus i mörkret. Förhoppningsvis är det inte det där tåget som kommer, men att dessa människor totalt missar det, är för mig en gåta. Negativiteten som omringar dem är så svart och det finns inget som kan gå rätt för dem. De vill inte ens försöka hitta en bättre väg. Har ett svagt minne av att jag också varit nere i det där svarta hålet, men nu kravlat mig upp till kanten. Kanske tappar jag taget och ramlar ned igen, men jag hoppas att jag fortfarande kan se stjärnljuset på den mörka himlen. Jag försöker att undvika att umgås med de negativa, då de suger musten ur mig, men samtidigt vill man ju vara lite vänlig och snäll mot dem, så att de åtminstone kan få en ljusglimt. Måste bara komma ihåg att inte sugas in i deras mörker och själv komma ihåg att fortsätta titta på stjärnorna och ljuset, som jag vet finns där. Hur skulle jag annars kunna skönja en skugga?

#inteerkvinna

Underbara vinterväder

Det tog ett tag att komma tillbaka efter förkylningen, men nu verkar det som om jag är relativt frisk. Precis före jul gjorde jag en total rengöring av hemmet och satte äntligen upp altaret igen. Det plockades ned under tiden som fönster- och dörrbytet pågick. Tänkte inte så mycket på det, men nu när det är uppe igen känns hemmet mer hemma igen. Konstigt att en sådan sak kan påverka så mycket?! Har tänkt att sätta upp ännu en hylla därunder, för resten av grejerna som ska stå där, men konsolerna tog slut så jag måste iväg och köpa två till. Det kommer nog att ta lite tid, men när det blir gjort kan jag känna mig nöjd.
Två delar av mitt nygamla satsbord är äntligen på plats och det blev jättefint. Den tredje delen är under konstruktion, eftersom pappsen lyckades stuka till skivorna av misstag. Han kommer fixa till den tredje skivan när han har tid och då blir det komplett.

Nu när vintervädret äntligen har kommit trivs vi verkligen. Både jag och djuren älskar snön. När jag går ut ser jag ut som om jag skulle delta i ett ryskt drama, då jag har varm fleecekrage och pälspannband. Doktor Zivago, here I come! :-D

#inteerkvinna

Nästäppa och torrhosta från helvetet

Senaste veckan har jag varit allvarligt förkyld. Fick till och med ställa in mitt dropp med bromsmedicin. Turligen fanns det en ny tid i början av nästa vecka. Jag gick ändå på mitt möte med AFs konsulter, men informerade om att det inte skulle bli några kramar, pussar eller ens något handhållande. ;-)
Nästäppan har gjort min nattsömn lidande då jag vaknat, trots nässpray, varannan timme då andningen varit omöjlig. Sprayat näsan och satt mig framför TV:n till dess att den verkat. Största problemet har dock varit torrhosta som uppstått de tre senaste dygnen. När nässprayen väl har fungerat vaknar jag istället av att jag inte kan sluta hosta. Torrhosta som endast resulterar i total sömnlöshet och en evig träningsvärk i bröst- och magmusklerna. Riktigt irriterande. Men det tar inte slut där. Nu har rösten givit upp och när jag ringde kommunen igår, hade jag en del problem med förståelsen och när jag skulle fya Ymer, för att han gick rakt ut i gatan utan tillåtelse, kom det bara ut något som lät som en förstoppad kråka. *suck*

Håller tummarna för ett tillfrisknade före tisdag, då jag skall göra nästa försök med att få bromsmedicinen.

#inteerkvinna

Energitjuv

Jag har en granne, som verkade ganska OK de första gångerna jag träffade henne. Hon är hundägare till en Pumi, som är sjuk, vilket gör att hon har en vagn att dra runt honom i. Själv har hon en svår sjukdom, som gjort att hon fått opereras ett otal gånger, och har i princip alltid ont. Efter att ha gått några korta promenader med henne insåg jag att hon är en rasist. Det är inte invandrarna som är värst utan det är svenskarna. Allt som svenskar gör är fel och danskarna, eller i princip vilken annan europé som helst, är mycket bättre och trevligare. Om hon kunde, skulle hon flytta till Danmark direkt, men det vill inte hennes make. Detta är dock inte det som är det jobbigaste med henne, utan det är att hon är så himla bitter och egocentrisk. Allt, som alla andra gör, är fel och i princip bara för att djävlas med henne och det hon vill göra. Hon öser galla över allt och alla, speciellt sin make. Jag har länge undrat över att han fortfarande är kvar. Om hon någonsin kommer ihåg att fråga hur det är med mig, så lyckas hon få det till att någon är dum eller vill mig illa. När jag försöker säga emot, talar hon om att hon minsann vet bättre än vad jag gör. Det är många gånger som jag bestämt mig för att aldrig mer umgås med henne, men hon lyckas alltid att veva in mig igen.

I lördags fick jag ett sorgligt SMS, där hon informerade mig om att maken lämnat henne. Jag har svarat att jag är ledsen för hennes skull och har sedan försökt hålla mig undan. Tyvärr hann hon upp mig idag, vilket gjorde att jag och grabbarna fick gå och lyssna i över en timme, medan hon berättade hur hemsk hennes make har varit i alla år, men att nu förstod t.o.m. hans föräldrar hur hemsk han är. Hon undrar över hur hon ska klara sig på sin sjukersättning och om hon kommer att bli tvungen att flytta. Det enda jag kunde tänka på var att hennes stackars hund tvingades att lyssna på hennes bittra tirad. Det är inte underligt att han är sjuk i all den negativa atmosfär han tvingats leva i.

Jag önskar innerligt att jag inte kommer att bli likadan i framtiden. Det är självklart jobbigt att vara sjuk och ha ont, men jag får helt enkelt inte låta det bryta ned mitt sinne för allt det vackra som finns överallt omkring oss. Vissa dagar känns det som om allt går nedför, men nästa så ser jag koltrasten som flaxar omkring och letar efter mat, eller Ymer som försöker gräva sig ned i den frusna marken. Om de inte ger sig, varför skulle jag göra det?

Jul?

Julkänslan har inte direkt infunnit sig i år. Vet inte riktigt vad det kan bero på, men en absolut orsak är det totala tråkvädret. Egentligen ingen större skillnad mot hur det var samma tid förra året, men i år tar det hårdare.
Har varit på min första träff med handläggaren som ska utvärdera mig, för att kanske få klart för sig vad jag ska jobba med i framtiden. Vi hade en jättetrevlig pratstund, men jäklar vad slut jag var när jag gick därifrån. Kommer att bli intressant att se vartåt det barkar hän.

Egna funderingar på vad jag kan göra ger bara stiltje i hjärnan. Visst kommer jag på saker som jag skulle _vilja_ göra, men inget som man kan försörja sig på. Var på ett glöggmingel där den som bjudit in visade sina keramikarbeten, och det enda jag kunde se var att jag skulle kunna göra samma sak. Om jag tänker lite närmare på saken inser jag också att det mesta hon gjort, har jag redan gjort själv.

Om jag hade pengarna skulle jag investera i silvertråd och verktyg, garn och en hel del lera. En och annan bok skulle också köpas in, för att ge både inspiration och tips.

Drömmar finns det iaf.

Folk bara gnäller

I vårt område har vi fått både ytterdörrar och alla fönster utbytta. Personligen tycker jag att det blivit jättebra, även om jag tycker att det har blivit alldeles FÖR varmt i lägenheten. Inga små ilande drag, som gör att det faktiskt blir luftombyte. Nu har vi energisnåla fönster och dörrar, vilket gör att de faktiskt sluter tätt. Personligen hade jag önskat att jag kunde ha fått ett lutande fönster i sovrummet, då vädringsluckan inte gör någon direkt nytta, men man kan inte få allt... Nåja, det har iaf varit ett himla gnäll på mina grannar då montörerna också har haft den dåliga smaken, att installerat tittögat i ytterdörren, på standardhöjd. Detta duger ju inte, då en del tanter är för korta för att se något. I min dörr kunde jag inte se något förut, men nu kan jag stå på tårna och faktiskt se om det står någon där ute, eller om det var en busringning. Nästa gnäll har varit att den där pinnen som man skall kunna vinkla persiennerna med är alldeles för kort, och dessutom måste man linda persiennsnöret runt två, säger TVÅ, plastgrejer. Tydligen har de som satt dit dem lyckats missa, och satt dem för långt ifrån varandra, vilket gör att persiennsnöret inte räcker både upp och ned. Jag har precis gjort en enkel ändring. Den plastgrej, som man skall spänna snöret runt, för att hålla persiennen i höjt läge, har jag nu flyttat ned istället, vilket då gör att det nu är hur enkelt som helst att linda runt snöret och spänna det. Varför inte fler lyckas fixa detta själva och istället gnäller, gör mig ganska trött. Vi har också haft problem med kondens, mellan rutorna, vilket jag gick ut på nätet och kollade vad det berodde på, och nu är det också fixat hos mig. Ingen kondens så långt ögat når. Google can be your friend, och just detta var inte ogooglebart. ;-)

Annars har det inte hänt så mycket. Jag har fortfarande inte hört något från AF och jag orkar inte ta tag i det just nu. Iofs funderar jag allvarligt på att göra "jobbet" själv, även om det bär emot. Det är ju meningen att jag ska få hjälp, men den verkar som vanligt utebli. *suck*
Nya datorn är jättebra och enkel. Inga problem alls. Gör det jag ber av den, även om den ibland blir lite trött när den skall prata med NASen. Då kan det bli segt.
Jag köpte mig ett satsbord från IKEA, på Blocket.se, för en hundring. Nu håller jag på att ta bort färgen på benen, för att de skall vara enkelt metallfärgade, istället för grå, och sedan ska pappsen skära till några överblivna klinkers, som skall bli bordskivorna. Det kommer att bli jättefint. :-D

Just idag är en bra dag.

Hemsidans vara eller icke vara, det är frågan?!

Idag har jag suttit i två timmar och försökt förstå varför Word Press är ett så underbart hemsidesystem. Jag hajjade nada? Det enda jag kände var att det var ett korkat och omständigt system och att det är enklare, och snabbare, att hårdkoda. Visst finns det en tjusning med alla coola extragrejer, som kan vara ganska enkla att lägg in, men vem har tid att sitta med det? Jobbet skall göras ideellt av vilken amatör som helst, men med tanke på hur svårt det var att fatta vilka vägar/omvägar man skulle ta, för att det skall läggas rätt på sidan, blev jag bara jäkligt frustrerad. När jag försökte få den, som är den som propagerar för systembytet, att föstå gick jag på grund. Han fattar inte att jag inte känner för att bygga en ny sida, utan hellre jobbar med att uppdatera den, vilken den än blir, med aktuell information. Han kan leka med designen och uppbyggnaden om jag bara får göra den aktuell med viktig information. Webdesignern i mig känner sig klar för pension. :-)

Hårt att vara tibbe

Inte nog med att kärringen släpar en land och rike runt, när man äntligen landar hemma igen, så sätter hon igång och badar oss också. :-D
Mina bebisar doftar schampo och ligger, riktigt trötta, bredvid mig i soffan. Jag tror droppen som fick bägaren att rinna över var borstningen, manikyren och pedikyren. Mina mjukisar. ;-)

Tekniknördens liv och leverne

Eftersom jag gjorde bort mig och lät mig väljas in i styrelsen, kommer jag att bli belönad för min dumhet med ett arvode. Detta arvode är löjligt högt, men det var inte jag som var med och beslutade om det, vilket gör att jag bara tackar och tar emot. Eftersom min hembyggda dator fick för sig att dö ännu en gång, tog jag den största andelen av arvodet, och köpte mig en laptop. Jag har inget större samvetskval för detta då jag hittade en riktigt bra till kampanjpris. De pengar som kampanjen sparade in åt mig, använde jag mig av för att köpa en NAS, vilket gör att jag nu har ett nätverk med riktigt stort utrymme att spara en massa jox på. :-P

Så långt allt väl.

När jag igår satt och surfade på fejjan såg jag att Webhallen hade en kampanj, som jag självklart gick in och kikade på. Detta resulterade i att jag hittade en trådlös högtalare, för mindre än halva priset! Dessutom med ett riktigt bra ljud, enligt recensionerna på nätet. Jo, den fick komma hem till oss och den har redan visat vad den går för, när jag skurade badrummet idag. Det blev allsång på högsta volym och jag hoppas att grannarna inte blev allt för störda. :-D

Nu bara måste jag sluta handla teknikprylar. Om inte annat för att extrapengarna helt tagit slut. ;-)

Vovvarna mår alldeles utmärkt. Deras närvaro lyser upp min tillvaro och gör mig tillfreds. Vi försöker gå en riktigt lång promenad (ca. 1 mil), åtminstone var annan dag. Loke har till och med gått ned nästan ett kilo, vilket är superbra. Nu gäller det bara för mig att följa hans goda exempel. :-)

Slitigt att vara sjuk

Händer inte mycket här på bloggen, men det beror på att det händer alldeles för mycket i verkliga livet. Jag blir helt slut av alla krav som ställs av människor som inte verkar fatta att jag inte mår bra. Att sitta i styrelse är inte särskilt slitigt, förutom det att jag blir vansinnig på mina styrelsemedlemmar, som säger sig ha så himla mycket att göra och därför inte hinner med styrelsearbetet. Det innebär att det blir mer jobb för de som faktiskt gör något annat än att sitta och pilla sig i naveln, varpå det helt plötsligt blir slitigt att sitta i styrelsen. *suck*
Det som betyder något fungerar dock alldeles utmärkt, men jag måste få Loke att kunna vara ensam. Det håller inte längre som det ser ut just nu. Jag fick lov att jaga hundvakt i två dagar för att kunna hämta paket på posten!? Jävligt irriterande,speciellt när det var den nya datorn som låg och väntade. :-)

Ymer provar just nu på kemisk kastrering och den enda skillnaden jag märker av är att han äter mer hetsigt. Får lov att hålla koll på vikten. Pojkarna verkar annars att må utmärkt, vilket är det absolut viktigaste i livet.

Min gamla dator har ännu en gång fått fnatt och vägrar funka, åtminstone inte när jag vill det. Alltså blev det att investera i en laptop istället. Det är den jag nu äntligen har hämtat från posten och den jag nu skriver detta inlägg på. De slantar jag får för mitt hårda arbete i styrelsen är de som använts till inköpet. Alltså inga större hål i den vanliga kassan. Det kändes som en stor lättnad.

Trädgården ligger i vintervila och är nästan färdigstädad. Lite rabattrensning kvar, men det går ju att göra ända tills snön anländer. Min stora bambu fick flytta från min trädgård och bor nu istället ute på allmänningen, där jag hoppas den kommer att ta sig lika fint som den gjorde hos mig.

Min hälsa är som vanligt tröttsam att ta itu med, speciellt som inte ens min doktor verkar bry sig längre. Enligt arbetsförmedlingen skall jag gå på arbetsträning, vilket säkert blir ok (?), men än vet jag inte när det blir av. Ju längre jag väntar desto bättre. Kanske hinner jag träna Loke lite mer under tiden?

Ymer

Idag fyller lillplutten två år. :-D