Ett steg fram åt och tre steg tillbaks

Denna gång gäller det teknikutvecklingen i mitt hem. Alltså bara ett av alla i-landsproblem som teknik- och filmnördar kan råka ut för när tekniken fallerar.

En gång för måååååånga år sedan fann jag paradiset genom att upptäcka att man kunde ladda ned både det ena och det andra från nätet. I början såg jag på filmerna på datorn och brände musiken på cd-skivor. Himla bra om något obekvämt, men tillslut tog jag ett steg framåt och brände det jag ville se på dvd-skivor istället och gick över till en mp3-spelare. Det blev väldigt mycket bekvämare, men fortfarande omständligt. Tiden gick och jag upptäckte mediaspelarens underbara värld. Då behövde jag inte längre bränna utan behövde bara streama direkt från datorn till tv:n. Mp3-spelaren hängde fortfarande med utan problem. Jag gick sedan över till att använda mobilen som en mp3-spelare och det  har varit superbt. Aldrig några missade samtal på grund av att jag inte hört ringsignalen och det var en underbar tid, men som vanligt hamnar det grus i maskineriet. De senaste dagarna har fjärren till mediaspelaren inte fungerat. Ingen vet varför och jag försökte hitta info om det på nätet som kunde hjälpa, men "no joy". Försökte se om jag kunde köpa en ny, men min spelare är så gammal att de inte längre säljer reservdelar till den. Jag försökte komma runt problemet genom att streama via min chromecaster till tv:n, men det fanns ingen app som lyckades bra med det och tillslut gav jag upp, satte mig framför datorn och började leta efter alternativ. Började med att kolla om det fanns någon annan _billig_ mediaspelare att köpa, men insåg snart att jag inte hade råd med det. Satt och kollade runt i datorns inställningar och plötsligt hittade jag "sänd till enhet". Den enda enhet som fanns där var min blu-rayspelare. Hm... vad menades med detta då? Satte igång spelaren och tryckte på "sänd till enhet" och vips visades programmet på tv:n. 😃

Vilken lycka! Men det är här i-landsproblemet dyker upp, för nu måste jag gå in till datorn och trycka på knappen eller släpa in den i vardagsrummet. Vad jobbigt det blev och då är jag i princip tillbaka på steg ett igen. Lite irriterande är det ju. *suck* Nu när jag sitter här och ojar mig över detta så inser jag att det går att göra en lista på vad som ska "sändas till enhet" och det blev jag faktiskt gladare. Nu kan jag ladda listan, som på Netflix, och titta på alla avsnitt i en serie. Hurra!

Vad har vi gjort de senaste dagarna?

I helgen gick jag förbi vår återvinningsstation och såg då att vår hårt arbetande tiggerska denna dag hade med sig sin dotter och hennes lilla hundvalp. Insåg ganska snabbt att de inte hade något koppel eller riktigt halsband, så jag gick hem igen och hämtade från vår hundlåda. Nu är valpen ganska säker från trafiken. Hoppas verkligen att den inte har några läskiga sjukdomar, då jag antar att den är insmugglad.

Jag jobbar ganska hårt för vår förening och ser verkligen fram emot löningen. Den kommer förhoppningsvis att fylla igen ett eller två hål i min ekonomi. Det har som sagt varit en del utlägg, av vilka åtminstone ett var ganska onödigt. Inte blev det bättre av att routern gick sönder och jag insåg hur beroende av den jag är. Inte för att kunna surfa, utan för att kunna se på tvserierna jag har på NASen. Den nya kostade så klart en del.

Det är alldeles för torrt i markerna. Det regn som föll för ett par dagar sedan räcker inte på långa vägar. Får antagligen fuskvattna, genom att sätta på vattenspridare och gå ut med hundarna ett par timmar. Då lär blommorna resa på sig igen. Mme Plantier är full med knoppar. Hon kommer att ha en överdådig blomning när hon kommer igång. De andra rosorna har inte kommit lika långt ännu. Aklejorna har alla nästan blommat ut och jag går runt med sekatören för att se till att de, som det för många av, inte fröar av sig. Jag fick en planta med vita fyllda blommor på från lilla mamsen. Jag hade bett henne om att märka ut de vita på sin tomt, för att kunna samla in fröer, men hon grävde upp en istället. Den är jättevacker. Mina praktnävor blommar fantastiskt och äntligen har jag lyckas köpa den perfekt mörkröda stjärnflockan. Underbar!

De senaste veckorna har jag arbetstränat ett par timmar i veckan. De vill att jag ska öka på tiden och det är inga problem med jobbet, men jag lider verkligen av svår separationsångest. Jag försökte ännu en gång att förklara detta, för både handläggaren från W4U och arbetsledaren på arbetsplatsen, men de verkade inte särskilt intresserade. Tillslut slog jag till med vad handläggaren på AF hade sagt och då lugnade de ned sig lite.

I söndags fick killarna bada. Detta på grund av att den lille svarte hade rullat sig i något äckligt, och när jag gjort honom tog jag även blondinen. Lika bra att passa på. Jag var inte så himla populär i säkert fem minuter därefter, men sedan var det röj som vanligt.

Sveriges nationaldag!

Idag har vi hissat flaggan i vår trädgård! Hurra för Sverige!

För att fira ordentligt har även den vita trädgårdsirisen slagit ut med alla sina blommor.

Delseger!

Nu är det klart. Vi har haft en extrainspektion av föreningens/boendes förrådsbodar. Jag har kämpat för det här i mer än sex månader, med tidsgränsen hängande över mig hela vägen. Tidsgränsen är när garantin för bygget går ut, men vi hann med god marginal.
Enligt, den oberoende inspektören, finns det brister i utförandet och då speciellt i målningen av dörrarna, som pga detta blivit fuktskadade. Leverantören ställdes in för fakta och lovade att åtgärda, men det är där delsegern kommer in. Det är tveksamt om ifall det kommer att göras, men vi håller tummarna och jag håller ett kontrollerande öga på hur det går.

Läkare och stress

I måndags var jag hos min neurolog, som är en väldigt trevlig kille. Tyvärr gick det dock inte att få honom att förstå hur dåligt jag mår och inte heller stannade han kvar för att göra ett riktigt avslut på vårt möte. Istället visade han ut mig till en trevlig dam, som skulle fotografera mina ögon och kolla hur det stod till med näthinnorna och sedan försvann han!? Jag frågade honom om vi var klara, innan han gick, eftersom jag skulle säga att vi inte var det, men han sa att vi skulle ses igen. Han gick ju ändå förbi där vi satt, men som sagt, han försvann och var borta när jag var klar med ögonen. Den här sortens behandling är jag verkligen inte van vid och eftersom mamsen hade hundarna, ville jag inte sitta och vänta utifall han dök upp igen. :-( Det var alltså tre bortslösade timmar på det läkarbesöket... *suck*

Idag är min första dag på arbetsträningen, som jag lyckats få till på OKQ8, som ligger tvärs över vägen. Hundarna kommer självklart att skälla hela tiden, men jag orkar fan inte bry mig. Låt dem skälla och vara ledsna, precis som jag kommer att vara ledsen, medan jag är borta. Som tur är gäller det bara en timme idag och en imorgon. Sedan skall det fortsätta så i en månad, där jag och djuren skall kunna acklimatisera oss till den nya ordningen, men jag tror inte på det över huvud taget. Stressen blir bara värre och värre.


Ekonomin gråter stora tårar och inte blev det bättre av att jag köpte det där vackra halsbandet, men jag klarar mig ändå, även om jag går på knäna. Hundarna får sin mat och sitt godis. Det är det enda som betyder något.

Det händer så mycket här...

Det blir så mycket att jag inte orkar skriva ner allt, men jag skall försöka uppdatera en del iaf.

Dörrjäveln är på plats, med dörrfoder och funkar strålande! Vilken lycka att äntligen få bevis på att jag hade rätt. Det är knappt att man hör när grannen kommer och går. Till och med tömningen av återvinningsstationens containrar dämpas.

Hundarna mår strålande och verkar tycka att det mesta går ann.
Jag borde så klart städa mer, såsom att dammsuga, men vem orkar.
Jag plockade på mig mer sopor, som stod vid föreningens container. Det blev en skinnpuff, med lock, som jag hade tänkt att använda som fotpuff, men den är för hög, så den får istället fungera som förvaringsbox av filtar. Det andra jag hittade var en Kallax från IKEA, som jag nu använder som blomhylla i vardagsrummet, och den som stod där tidigare är inflyttad i sovrummet. Det blev jättebra.
Jag har också roat mig med att tvätta mattor och kläder, men strykningen får stryka på foten. ;-)
Köpt och planterat mer växter i min lilla trädgård. Ministaketet är ännu en gång uppsatt, då hundarna har svårt att fatta, att de inte får sitta mitt i rabatten. Klematisarna verkar alla ha överlevt och rosorna växer så det knakar.
Försöker hitta nya brallor, då de gamla tjänat ut, men det är svårt då KappAhl slutat att sälja de braiga jeansen i min storlek. Ingen fattar varför, men det är som det är. :-/
Väntar fortfarande på min nya berlock. Enligt spårningen skall den ha gått över gränsen från ursprungslandet och är någonstans "abroad", vilket innebär att den kan vara i princip var som helst. Väntan är inget nytt och förhoppningsvis är den lika fin som på bilden, när den väl landar här hemma. Funderar dock på om jag kanske måste gå och köpa mig en ny halskedja, men det blir en något senare fråga.

Och där gick luften ur mig...

Dörrjäveln del 2

Så här långt verkar det inte bättre än att den blivit en succé. :-D Jag hör inte lika mycket av tömningen vid återvinningsstationen och oljudet av grannens försök att komma in genom sin ytterdörr har minskat så totalt att jag inte ens vet om hon varit hemma sedan igår.
Mamsen var snäll nog att köra mig för att införskaffa nytt handtag och färg för att måla vitt runt dörren. Nu kan jag både öppna och stänga den och första varvet med målapenseln är gjort. Om ett par timmar är det dags för varv nummer två. Förhoppningsvis kommer hantverkarna och sätter upp dörrfordren imorgon. Sedan kan jag luta mig tillbaka och slappna av utan störningar. ;-)

Dörrjäveln

Nu blir en innerdörr monterad i slutet av min hall. Allt för att försöka minska grannens störningar, när hon försöker ta sig in genom sin ytterdörr. Hon har verkliga problem och det är så irriterande då mina vovvar varnar varenda gång. Dessutom hör man när folk går förbi och står och snackar utanför. Denna vinter har det också varit riktigt jobbigt på grund av att sandbilen i princip lämnat ett sandtag utanför, och när man ligger i sängen hör man hur folk släpar fötterna igenom sanden, på vägen förbi. Jag hoppas på att den nya dörren åtminstone skall kunna minska ljudintaget. :-) Det är förresten fyra killar, plus chefen, som jobbar på installationen. Känns lite som om det vore kommunalarbetare som gör jobbet. Två stycken fixar och tre tittar på. :-D

Ymer är ihopläkt och mår bra. Ekonomin haltar nu då han kostade cirkus 7000 kr denna månad. Inte hans fel så klart, men plånboken skriker och vad gör man då?! Jo, man beställer och handlar saker för över 2000 kr, bara därför att. :-P Shoppat saker till trädgården, som såklart är nödvändiga, men jag beställde också en berlock, som kanske inte var så nödvändig. ;-)

Annars har jag som sagt fått en ny handledare för arbetsträningen. Hon beklagade att jag fått byta igen och jag sa bara "tredje gången gillt?" Hon verkar precis lika trevlig som de andra har varit, men förhoppningsvis kanske hon också kan ha lite bättre koll på vad det står i mina papper. Vi får se hur det går. Nästa träff kommer iaf bli telefonledes då hon, precis som jag, inte tycker att det är vettigt att jag skall åka så långt för ett tiominuterssnack. Hon har också en del vettiga idéer angående hundhållandet, vilket gör mig glad. Att det antagligen inte kommer att hjälpa är en annan sak, men tanken är god.

I min lilla trädgård blommar den nyinköpta julrosen och de nyinköpta penséerna tillsammans med den svarta violen. Scillorna och krokusarna har redan blommat över och tulpanerna är på gång. Har sett att en del av klematisarna börjar komma och rosorna har jag redan klippt ned då de höll på att växa sig alldeles för stora, för tidigt. Jag ser verkligen fram emot alla blommor denna sommar.

Gårdagens akuta veterinärbesök

Igår var en underbar dag. Jag och pojkarna gick till Ulriksdal och tillbaka, utan några konstigheter och de var ypperligt lyhörda och lydiga. :-) Tog det lugnt när jag kom hem, tittade lite på tv och läste lite i boken. Sedan blev det middagstid och när jag givit dem mat såg jag att Ymer hade blod i hela rumpan?! Försökte se vad som hänt, men det blev inget villigt samarbete från plutten. Till slut insåg jag dock att det inte verkade bättre än att en analsäck spruckit. :-( Det blev ett akut besök hos veterinären, lugnande medel, urspolning (smärtsamt) och nu är det pyjamasbyxor på. Allt som allt en ganska dyr och sorglig eftermiddag och kväll. :-/

Idag är han inte glad, då han fortfarande måste ha pyjamas på, men det ser ut att läkas fint och jag är nöjd så länge han inte mår dåligt och har ont. Hoppas verkligen att vi aldrig behöver uppleva något sådant igen!

Negativitet

Ibland känner jag att negativitet sprids som en skitbrun filt över mina dagar. Jag går ut starkt med flaggan i topp och sedan händer det något som störtar mig ned i en lerpöl och resten av dagen är förstörd. Ett exempel är idag när var vi ute på en underbar promenad och jag tränade hundarna på inkallning och kommandot stanna. De var jätteduktiga och jag berömde dem med ord godis. Sedan släppte jag uppmärksamheten i bråkdelen av en sekund, eftersom jag pratade med en annan hundägare, och självklart gick det åt helvete. Det kom en joggare med sin hund, som jag aldrig hann se, och Loke bara exploderade efter den stackars jycken, och Ymer hängde på. Ingen av dem lyssnade och jag fick till och med springa efter för att få stopp på dem. Det gör mig så jävla förbannad att jag inte kan få Loke att lägga av med detta! Vi har iaf tränat i snart 5 år på att INTE gör så här, men det hjälper inte och jag vet fan inte vad jag ska göra. Är det jag, rasen eller individen som är problemet? Jag vet att jag fick träna mina bouvierer på att inte jaga joggare/cyklister ganska länge, men de var aldrig så nonchalanta gentemot mig när jag sade ifrån. Och det tog ta mig fan inte fem år att få dem att förstå.

Nästa negativa grej är hur ordförande i föreningen inte tänker ta tag i att byggarna gjort fel vid konstruktionen av våra förråd. Inte just nu iaf, eftersom det hela är så infekterat?! Vad fan menar han med det? De har gjort fel och måste stå för konsekvenserna. Det är väl ändå inget att hymla om? Vi har alla papper och kan utan tvekan peka ut var de brustit i sitt utförande av jobbet. De måste ju stå för detta och åtgärda felen, men ordföranden kommer inte att ta tag i detta förrän om möjligen flera veckor. Varför?! Jag har jobbat med detta i flera månader, och nu när vi fått resultat i min ände, ska det läggas på is?

Tredje strulet är att jag lovat att sätta igång områdets vatten i utekranarna, men jag lyckas inte, och frågade tre styrelsemedlemmar om hur man gör. Deras svar var goddag yxskaft och tillslut att vi skulle lämna ärendet till fastighetsskötarna, vilket verkar idiotiskt. Varför betala för något som vi gör åtminstone två gånger om året. Någon borde väl ändå veta?

På den vägen är det och hade jag haft en bil hade den inte gått bra. 😞

Trägen vinner!

Att vara envis,, som en gris i lera, gör att man emellanåt får det som man vill ha det. ;-) Det där företaget, som vägrade att skicka avtal och offert till oss, kan ta sig i h-en. Jag lyckades efter mycket om och men få veta vilket företag det var som hjälpte oss med upphandlingen, och de hade fortfarande ALLA papper vi behövde. :-D Nu är det bara att reklamera hela skiten och få det utfört så snart som möjligt. Det kommer inte att bli billigt för företaget som gjorde jobbet helt fel från början. Jag kommer inte att vara älskad av dessa människor i fortsättningen heller. *rått asgarv*

Blöjbarn och annat knäppt

Blöjbarnet heter Ymer och blöjan beror på att han, som så många andra killar, har svårt att låta bli att pilla sig i skrevet. Detta har gjort att ärret efter kastreringen har börjat att vätska sig igen. Därav blöjan. Vi har också fått en tub med salva som skall minska vätskandet och främja läkandet. Just nu ser det iaf ut som om det går framåt. Loke bara skakar på huvudet och suckar tungt. ;-)

Min veranda är felkonstruerad. Tydligen har hantverkaren lyckats lägga plankorna med kärnvirket uppåt, vilket gör att plankorna samlar vatten i rännorna som uppstår då de bågnar konkavt istället för konvext, vilket i sin tur gör att de spricker av fukten och färgen flagnar av. Verandan blir ful av alger i fukten och torkar inte ordentligt mellan regnskurarna. Det ser rent ut sagt för jävligt ut. Inte har jag heller pengar nog att göra något åt det då kvarskatten tömmer sparkontot. Otroligt deprimerande.

Föreningen beställde ett jobb med att byta ut våra gamla förrådsbodar för ett par år sedan. För ca ett år sedan började kvisthålen på dörrarna att tappa färgen, vilket gör att de nu ser ut att ha fått vitfläcksjukan. Jag har försökt hitta avtalet för jobbet för att se vad vi har för garantier, men det är lögn i h-vete att hitta. Jag har sökt i snart ett halvår men inget hittat. Tillslut har jag till och med bett leverantören om en kopia från dem, men de vägrar. Inte nog med det, så har vi även upptäckt att leverantören gjort fel vid installationen av dörrarna. Eftersom dörrarna levererades helt obehandlade och med instruktionen om att man måste måla alla ytorna, kanter, in- och utsida, för att de ska hålla vilket inte har gjorts, börjar de nu också bågna och falla isär, på grund av vattenskadorna. Vi får fortfarande inte ta del av avtalet vilket nu gjort att vi vänt oss till RB för att få hjälp. Jag håller tummarna för att de ska kunna få ordning på detta. Annars måste föreningen antagligen stå för ordentligt stora kostnader för att åtgärda det hela. Det är verkligen inte lätt att bo i en bostadsrättsförening. *suck*

Det är kul nästan jämt. :-\

Vad har hänt med dagens hundar?

Jag har haft hund, med några års mellanrum, sedan jag var sju år. Det blir alltså 43 år i år. De uppehåll som varit, har blivit pga att jag lyssnat på de som säger sig veta, men de åren har också varit de jag mått sämst. Den ras jag fastnade för var Bouvier Des Flandres, som är en stor boskapshund, med ett fantastiskt psyke. Av de 3 hanhundarna jag haft, var det ingen som var aggressiv eller konstig mot andra hundar, vilket jag ansåg var en självklarhet.
Nu har jag bytt till Tibetansk Spaniel, av hälsoskäl, då jag trodde att min kropp kanske inte skulle hålla för det som en bouvier kräver. Jag ångrar det inte och de ger mig precis lika mycket glädje och kärlek som de större gjorde. Enda skillnaden är att jag nu måste se upp för andra hundägare! Mina vovvar är inte speciellt stora och umgås mest med större hundar, eftersom andra småhundsägare lyser med sin frånvaro. Verkar som om de inte vill att deras hundar skall umgås med andra. Har till och med hänt att folk vänt och gått åt ett annat håll när vi kommer. (Detta beror inte på min personlighet, eftersom vi aldrig egentligen träffats! :-P) Det har varit en del utmaningar med att välja en ny ras. Tibbar är inte lika enkla som bouvieren var. Dessa småhundar har ett ego som är större än Eiffeltornet och är inte rädda att visa det. Om de hade mött mina bouvierer hade det inte uppstått något problem, då de stora bara hade ignorerat de små, men så funkar det inte med andra hundar jag möter nu för tiden. Loke har blivit påhoppad av MYCKET STÖRRE hundar, 4 gånger under sitt snart 5åriga liv. Det har varit labradorer, vorsthe, mellanpinscher och senast idag en flatcoated retriever. Det som de alla har haft gemensamt är att de uppfört sig helt fel i det sociala sammanhanget och har ägare som inte fattar ett dugg.

Min Loke är kastrerad och det har inte gjorts för att han är aggressiv, utan det är för att vi skall kunna umgås med alla hundar vi träffar, vilket då också kan inkludera löptikar. Att mina tibbar står stolt och visar upp sig, beror inte på att de vill slåss, utan på att det är så de är byggda. Att Loke morrar, beror inte på att han vill mucka gräl, utan på att han vill att den andra hunden skall hålla avståndet. När Loke säger till, vill han inte starta ett slagsmål, utan att den andra hunden skall visa respekt och faktiskt fatta att den skall hålla avståndet. SKA DET VARA SÅ JÄVLA SVÅRT ATT FÖRSTÅ?! När inte ens hundägaren fattar detta, hur skall då deras hundar göra det?! Ifrågasätt inte Lokes försök till att få er att hålla er på er kant. Han gör inte det för att vara elak eller sur, utan för att din hund inte är socialt fostrad och inte vet hur den skall uppföra sig!

Från och med idag, får ni och era hundar inte hälsa på mina om jag inte är säker på att ni faktisk har koll på dem!

Tistlar och spyor

Den hund, som bor här i en vecka när hennes familj åker skidor, roade sig i går med att äta en tistel, vilket hittills har resulterat i:
3 spyor på den fina mattan
1 spya i sängen på duntäcket
1 STOR spya på fårskinnet
2 spyor på golvet

För att rätta till detta kommer jag att få köra tvättmaskinen hela dagen och hänga tvätt på alla möjliga ställen. Mattan är en som måste kemtvättas, så den får ligga. *suck*

Som grädde på moset spydde Ymer nu på morgonen, men han var mer hänsynsfull och spydde bara galla på golvet. Enkelt att torka upp. Han är snäll han. ;-)

It's alive!

Nu har den laddat klart och blivit redo för användande och jag är så lycklig! I princip en helt "ny" padda för 600 pix i delar och allt är väl på denna front. Lite kul var det att leka tekniker och plocka isär och sätta ihop apparaten. En del efterforskning i hur det skulle göras, via nätet, blev det också. Inte så svårt, men det var jäkligt små skruvar att hålla reda på. Dessutom glömde jag att koppla på sladden till bildskärmen, så först trodde jag att plattan inte gick att rädda, men tillslut kom jag på missen och fixade det. Nu kan jag roa mig med solitair, facebook och chromecast igen. :-D

Surfpaddan!

Nu är hela innanmätet utbytt och den ligger på laddning.

Fortsättning följer..............................

Ymer snippad

Igår blev Ymer kastrerad och fick sitt lilla navebråck ihopsytt. Allt har gått bra så här långt och just nu ligger han i sängen med brorsan och är lite ynklig. Jag sydde ett klädesplagg som täcker både kastrations- och navelbråcksåret. Detta för att Ymer skall slippa den dumma tratten. Veterinären var inte road av den lösningen, men jag sa att kostymen ändå kommer att användas. Veterinären tyckte inte att jag, med bara 3 andra kastrerade vovvar, hade erfarenhet nog att veta vad jag talade om, men som sagt det struntade jag i. Det blir små promenader och inga vilda lekar de närmaste tio dagarna, vilket kommer att tära på oss alla. Senare skall jag kolla om Ymer fortfarande går ned i valpväskan, för då kan jag och Loke iaf promenera längre. Kanske vi då kan ta oss till Ulriksdal för en bulle och en kopp choklad? Fiket vid slottet rockar, då hundarna är hjärtligt välkomna! :-)

***UPPDATERAT***

Jäklar vilken kvarskatt jag får i år! :'(

Jag klarar det inte

Två veckor av ickefungerande surfplatta har givit mig megaabstinens. Kände av det redan efter första veckan så jag beställde ett nytt moderkort till apparaten, för att se om jag kan få den att funka igen. Nu går jag då i väntans tider och håller tummarna för att leveransen kommer att ske mighty quick! När kortet väl har anlänt blir det nästa kallsvettsläskiga försök att installera det, och hoppas på att detta kommer att reda ut problemet med paddan. Håller febrilt tummarna.

Fortsättning följer...

Lådan passade inte...

Den där leveransen som inte kom fram, hämtades med hjälp av mor. Bra så.
Glatt kastade vi oss in i monteringen och den var för hållande vis enkel för att vara IKEA. Bra så.
Här hamnar vi i ett aber. Lådorna passade inte? Hur det kunde det gå till? Det var ju standardskåp och standardlådor, från IKEA? De borde väl ändå få ihop grejerna så de stämmer? Hyllplanen, som suttit i skåpet sedan inflytt och montering, passade perfekt, men inte de nya lådorna? Hur gick det till? Reklamationen hade heller ingen aning och efter en del överläggningar åkte vi tillbaka med paketet till varuhuset. Alltså inga underlättande lådor på Skogstorpet. :-(

Det äventyret kostade en del i frakt, bensinpengar och förlorad tid. *suck*

Min fina Nexus 7 verkar ha totaldött. Ingen aning om vad som kan ha hänt, förutom möjlig krasch pga Googles uppdatering, eller att något gått sönder inne i apparaten, då den faktiskt fallit i golvet ett antal gånger. För att vara en teknisk pryl har den ändå hållit riktigt bra och nu är frågan om ny platta (av ny årsmodell) skall inhandlas, eller om jag skall testa med att byta ut moderkortet på denna för att se om det fixar till problemet? Än så länge funderar jag, då plånboken kommer att bli väldigt tom inom den närmaste framtiden. Ilandsproblem delux. ;-P

Jag blir så jävla arg!

För någon vecka sedan bestämde jag mig för att köpa utdragslådor, istället för hyllor, till mina köksskåp. Visade sig ganska snart att mina skåp var för gamla för den "smarta" lösningen och lådorna måste specialbeställas från Tyskland. Spelar väl ingen roll tänkte jag och ringde för att göra just detta. När jag gjorde beställningen sade IKEA att #PostNord skulle sms:a mig med exakt leveranstid och dag. Tyvärr fungerade det inte så och idag fick jag två brev i lådan om att mina lådor ligger på utlämningstället i Sollentuna Centrum. Självklart kan jag inte bära paketen själv, vilket gjorde att jag ringde och skulle beställa en ny utkörning. Detta skulle de ta extra betalt för, vilket jag får lov att leva med, men de kunde inte ge mig en tid för när de skulle komma, utan jag skulle få lov att sitta hemma mellan 08 och 17. Detta funkar ju inte för mig och mina hundar?! Hur fan tänker de? Jag vet sedan gammalt att det brukar vara så med leverantörer, men när det drabbar en själv på detta sätt, blir man bara arg och ledsen. Jag sa att jag får återkomma, och ringde och grät i luren till mamsen, som säger att hon kommer och kör mig. Jättesnällt, men hur gör en person som inte har snälla föräldrar eller grannar?! Tar en taxi och hämtar eller vad gör man?

#postnordsuger #förbannadepostnordspolicy #nästagångblirdetenannanleverantör

Smärtsamma fötter och ishalka

Ibland är man bara lite väl korkad, vilket innebär att jag igår gick ut med djuren utan att sätta på mig mina broddar. Kunde inte få på mig mina fina IceBugs på grund av det förbannade skavsåret jag har mellan lilltån och ringtån, men nog faen kunde jag ha tagit på mig mina apoteketbroddar... om jag bara varit smart nog. Det hela slutade med mitt första platta fall denna vinter och under svärandet och ojandet, kände jag mig bara korkad. Allstå intet nytt på denna front. ;-P

Djuren tog inte illa upp och ansåg, antagligen precis som jag, att jag borde ha tagit på mig broddarna. Det är svårt att resonera om dumhet med dem, då de har inbyggda broddar och aldrig behöver bry sig. Ymer hade dessutom mage att springa fort som faen och tvärnita, vilket gjorde bromsandet till en sladd och sedan slänga sig över "stackars" Loke, som stoiskt tog emot allt han blev tilldelad, den här gången. Ibland är de värre än sämsta hollywoodactionfilmerna. *suck*

#inteerkvinna

Veterinären

Idag har vi varit och vaccinerat Loke, och nästa gång blir inte förrän om 3 år. Jag kommer ihåg när man fick gå varje år, men nu har det tydligen blivit bättre grejer som håller längre. Bra för plånboken och bra för vovve. :-D
Beställde också tid för Ymers kastration och navelbråcksoperation. Ligger en månad fram i tiden, då den kemiska kastreringen skall ha hunnit gå ur honom. Navelbråcket är inget stort eller farligt, men tänkte att om han ändå skall vara nedsövd och skäras i kan man ju passa på.

Snön den kommer och går. Ena dan är det barmark och andra är det slasksnö. Inget kul då vovvarna blir jäkligt skitiga. Tur att badrummet ligger precis innanför ytterdörren, och inte i andra änden av lägenheten, som det gjorde i Hagalund.

#inteerkvinna

Jag vill tacka livet

Det finns så himla mycket skit i dagens samhälle och världen över huvud taget, men här hemma i min lilla värld av blommor har jag det faktiskt ganska bra. Vovvarna gör mig glada varje dag och när jag kommer ihåg att ta mina piller håller sig smärtorna till en ganska ok nivå. Nu när snön är borta igen, är jag iaf glad över att isen verkar ha följt med den och det går ganska bra att promenera. Inte många halkincidenter i år, vilket jag kan tacka mina IceBugs för. Om jag kommer ihåg att hålla i plånboken kommer diverse större kostnader kunna betalas utan större problem, även om det finns en låååååång önskelista som ligger på vänt. ;-) Ingen hund är ledsen och ingen av dem mår dåligt, vilket gör mig oerhört tacksam. Visst har jag och Loke en del diskussioner om det där med att försöka nypa folk i hasorna, men det är en bagatell i det stora hela.

När jag ser hur dåligt andra människor i min omgivning mår, inser jag att jag kan se att det finns en hel del ljus i mörkret. Förhoppningsvis är det inte det där tåget som kommer, men att dessa människor totalt missar det, är för mig en gåta. Negativiteten som omringar dem är så svart och det finns inget som kan gå rätt för dem. De vill inte ens försöka hitta en bättre väg. Har ett svagt minne av att jag också varit nere i det där svarta hålet, men nu kravlat mig upp till kanten. Kanske tappar jag taget och ramlar ned igen, men jag hoppas att jag fortfarande kan se stjärnljuset på den mörka himlen. Jag försöker att undvika att umgås med de negativa, då de suger musten ur mig, men samtidigt vill man ju vara lite vänlig och snäll mot dem, så att de åtminstone kan få en ljusglimt. Måste bara komma ihåg att inte sugas in i deras mörker och själv komma ihåg att fortsätta titta på stjärnorna och ljuset, som jag vet finns där. Hur skulle jag annars kunna skönja en skugga?

#inteerkvinna

Underbara vinterväder

Det tog ett tag att komma tillbaka efter förkylningen, men nu verkar det som om jag är relativt frisk. Precis före jul gjorde jag en total rengöring av hemmet och satte äntligen upp altaret igen. Det plockades ned under tiden som fönster- och dörrbytet pågick. Tänkte inte så mycket på det, men nu när det är uppe igen känns hemmet mer hemma igen. Konstigt att en sådan sak kan påverka så mycket?! Har tänkt att sätta upp ännu en hylla därunder, för resten av grejerna som ska stå där, men konsolerna tog slut så jag måste iväg och köpa två till. Det kommer nog att ta lite tid, men när det blir gjort kan jag känna mig nöjd.
Två delar av mitt nygamla satsbord är äntligen på plats och det blev jättefint. Den tredje delen är under konstruktion, eftersom pappsen lyckades stuka till skivorna av misstag. Han kommer fixa till den tredje skivan när han har tid och då blir det komplett.

Nu när vintervädret äntligen har kommit trivs vi verkligen. Både jag och djuren älskar snön. När jag går ut ser jag ut som om jag skulle delta i ett ryskt drama, då jag har varm fleecekrage och pälspannband. Doktor Zivago, here I come! :-D

#inteerkvinna

Nästäppa och torrhosta från helvetet

Senaste veckan har jag varit allvarligt förkyld. Fick till och med ställa in mitt dropp med bromsmedicin. Turligen fanns det en ny tid i början av nästa vecka. Jag gick ändå på mitt möte med AFs konsulter, men informerade om att det inte skulle bli några kramar, pussar eller ens något handhållande. ;-)
Nästäppan har gjort min nattsömn lidande då jag vaknat, trots nässpray, varannan timme då andningen varit omöjlig. Sprayat näsan och satt mig framför TV:n till dess att den verkat. Största problemet har dock varit torrhosta som uppstått de tre senaste dygnen. När nässprayen väl har fungerat vaknar jag istället av att jag inte kan sluta hosta. Torrhosta som endast resulterar i total sömnlöshet och en evig träningsvärk i bröst- och magmusklerna. Riktigt irriterande. Men det tar inte slut där. Nu har rösten givit upp och när jag ringde kommunen igår, hade jag en del problem med förståelsen och när jag skulle fya Ymer, för att han gick rakt ut i gatan utan tillåtelse, kom det bara ut något som lät som en förstoppad kråka. *suck*

Håller tummarna för ett tillfrisknade före tisdag, då jag skall göra nästa försök med att få bromsmedicinen.

#inteerkvinna

Energitjuv

Jag har en granne, som verkade ganska OK de första gångerna jag träffade henne. Hon är hundägare till en Pumi, som är sjuk, vilket gör att hon har en vagn att dra runt honom i. Själv har hon en svår sjukdom, som gjort att hon fått opereras ett otal gånger, och har i princip alltid ont. Efter att ha gått några korta promenader med henne insåg jag att hon är en rasist. Det är inte invandrarna som är värst utan det är svenskarna. Allt som svenskar gör är fel och danskarna, eller i princip vilken annan europé som helst, är mycket bättre och trevligare. Om hon kunde, skulle hon flytta till Danmark direkt, men det vill inte hennes make. Detta är dock inte det som är det jobbigaste med henne, utan det är att hon är så himla bitter och egocentrisk. Allt, som alla andra gör, är fel och i princip bara för att djävlas med henne och det hon vill göra. Hon öser galla över allt och alla, speciellt sin make. Jag har länge undrat över att han fortfarande är kvar. Om hon någonsin kommer ihåg att fråga hur det är med mig, så lyckas hon få det till att någon är dum eller vill mig illa. När jag försöker säga emot, talar hon om att hon minsann vet bättre än vad jag gör. Det är många gånger som jag bestämt mig för att aldrig mer umgås med henne, men hon lyckas alltid att veva in mig igen.

I lördags fick jag ett sorgligt SMS, där hon informerade mig om att maken lämnat henne. Jag har svarat att jag är ledsen för hennes skull och har sedan försökt hålla mig undan. Tyvärr hann hon upp mig idag, vilket gjorde att jag och grabbarna fick gå och lyssna i över en timme, medan hon berättade hur hemsk hennes make har varit i alla år, men att nu förstod t.o.m. hans föräldrar hur hemsk han är. Hon undrar över hur hon ska klara sig på sin sjukersättning och om hon kommer att bli tvungen att flytta. Det enda jag kunde tänka på var att hennes stackars hund tvingades att lyssna på hennes bittra tirad. Det är inte underligt att han är sjuk i all den negativa atmosfär han tvingats leva i.

Jag önskar innerligt att jag inte kommer att bli likadan i framtiden. Det är självklart jobbigt att vara sjuk och ha ont, men jag får helt enkelt inte låta det bryta ned mitt sinne för allt det vackra som finns överallt omkring oss. Vissa dagar känns det som om allt går nedför, men nästa så ser jag koltrasten som flaxar omkring och letar efter mat, eller Ymer som försöker gräva sig ned i den frusna marken. Om de inte ger sig, varför skulle jag göra det?

Jul?

Julkänslan har inte direkt infunnit sig i år. Vet inte riktigt vad det kan bero på, men en absolut orsak är det totala tråkvädret. Egentligen ingen större skillnad mot hur det var samma tid förra året, men i år tar det hårdare.
Har varit på min första träff med handläggaren som ska utvärdera mig, för att kanske få klart för sig vad jag ska jobba med i framtiden. Vi hade en jättetrevlig pratstund, men jäklar vad slut jag var när jag gick därifrån. Kommer att bli intressant att se vartåt det barkar hän.

Egna funderingar på vad jag kan göra ger bara stiltje i hjärnan. Visst kommer jag på saker som jag skulle _vilja_ göra, men inget som man kan försörja sig på. Var på ett glöggmingel där den som bjudit in visade sina keramikarbeten, och det enda jag kunde se var att jag skulle kunna göra samma sak. Om jag tänker lite närmare på saken inser jag också att det mesta hon gjort, har jag redan gjort själv.

Om jag hade pengarna skulle jag investera i silvertråd och verktyg, garn och en hel del lera. En och annan bok skulle också köpas in, för att ge både inspiration och tips.

Drömmar finns det iaf.

Folk bara gnäller

I vårt område har vi fått både ytterdörrar och alla fönster utbytta. Personligen tycker jag att det blivit jättebra, även om jag tycker att det har blivit alldeles FÖR varmt i lägenheten. Inga små ilande drag, som gör att det faktiskt blir luftombyte. Nu har vi energisnåla fönster och dörrar, vilket gör att de faktiskt sluter tätt. Personligen hade jag önskat att jag kunde ha fått ett lutande fönster i sovrummet, då vädringsluckan inte gör någon direkt nytta, men man kan inte få allt... Nåja, det har iaf varit ett himla gnäll på mina grannar då montörerna också har haft den dåliga smaken, att installerat tittögat i ytterdörren, på standardhöjd. Detta duger ju inte, då en del tanter är för korta för att se något. I min dörr kunde jag inte se något förut, men nu kan jag stå på tårna och faktiskt se om det står någon där ute, eller om det var en busringning. Nästa gnäll har varit att den där pinnen som man skall kunna vinkla persiennerna med är alldeles för kort, och dessutom måste man linda persiennsnöret runt två, säger TVÅ, plastgrejer. Tydligen har de som satt dit dem lyckats missa, och satt dem för långt ifrån varandra, vilket gör att persiennsnöret inte räcker både upp och ned. Jag har precis gjort en enkel ändring. Den plastgrej, som man skall spänna snöret runt, för att hålla persiennen i höjt läge, har jag nu flyttat ned istället, vilket då gör att det nu är hur enkelt som helst att linda runt snöret och spänna det. Varför inte fler lyckas fixa detta själva och istället gnäller, gör mig ganska trött. Vi har också haft problem med kondens, mellan rutorna, vilket jag gick ut på nätet och kollade vad det berodde på, och nu är det också fixat hos mig. Ingen kondens så långt ögat når. Google can be your friend, och just detta var inte ogooglebart. ;-)

Annars har det inte hänt så mycket. Jag har fortfarande inte hört något från AF och jag orkar inte ta tag i det just nu. Iofs funderar jag allvarligt på att göra "jobbet" själv, även om det bär emot. Det är ju meningen att jag ska få hjälp, men den verkar som vanligt utebli. *suck*
Nya datorn är jättebra och enkel. Inga problem alls. Gör det jag ber av den, även om den ibland blir lite trött när den skall prata med NASen. Då kan det bli segt.
Jag köpte mig ett satsbord från IKEA, på Blocket.se, för en hundring. Nu håller jag på att ta bort färgen på benen, för att de skall vara enkelt metallfärgade, istället för grå, och sedan ska pappsen skära till några överblivna klinkers, som skall bli bordskivorna. Det kommer att bli jättefint. :-D

Just idag är en bra dag.

Hemsidans vara eller icke vara, det är frågan?!

Idag har jag suttit i två timmar och försökt förstå varför Word Press är ett så underbart hemsidesystem. Jag hajjade nada? Det enda jag kände var att det var ett korkat och omständigt system och att det är enklare, och snabbare, att hårdkoda. Visst finns det en tjusning med alla coola extragrejer, som kan vara ganska enkla att lägg in, men vem har tid att sitta med det? Jobbet skall göras ideellt av vilken amatör som helst, men med tanke på hur svårt det var att fatta vilka vägar/omvägar man skulle ta, för att det skall läggas rätt på sidan, blev jag bara jäkligt frustrerad. När jag försökte få den, som är den som propagerar för systembytet, att föstå gick jag på grund. Han fattar inte att jag inte känner för att bygga en ny sida, utan hellre jobbar med att uppdatera den, vilken den än blir, med aktuell information. Han kan leka med designen och uppbyggnaden om jag bara får göra den aktuell med viktig information. Webdesignern i mig känner sig klar för pension. :-)

Hårt att vara tibbe

Inte nog med att kärringen släpar en land och rike runt, när man äntligen landar hemma igen, så sätter hon igång och badar oss också. :-D
Mina bebisar doftar schampo och ligger, riktigt trötta, bredvid mig i soffan. Jag tror droppen som fick bägaren att rinna över var borstningen, manikyren och pedikyren. Mina mjukisar. ;-)

Tekniknördens liv och leverne

Eftersom jag gjorde bort mig och lät mig väljas in i styrelsen, kommer jag att bli belönad för min dumhet med ett arvode. Detta arvode är löjligt högt, men det var inte jag som var med och beslutade om det, vilket gör att jag bara tackar och tar emot. Eftersom min hembyggda dator fick för sig att dö ännu en gång, tog jag den största andelen av arvodet, och köpte mig en laptop. Jag har inget större samvetskval för detta då jag hittade en riktigt bra till kampanjpris. De pengar som kampanjen sparade in åt mig, använde jag mig av för att köpa en NAS, vilket gör att jag nu har ett nätverk med riktigt stort utrymme att spara en massa jox på. :-P

Så långt allt väl.

När jag igår satt och surfade på fejjan såg jag att Webhallen hade en kampanj, som jag självklart gick in och kikade på. Detta resulterade i att jag hittade en trådlös högtalare, för mindre än halva priset! Dessutom med ett riktigt bra ljud, enligt recensionerna på nätet. Jo, den fick komma hem till oss och den har redan visat vad den går för, när jag skurade badrummet idag. Det blev allsång på högsta volym och jag hoppas att grannarna inte blev allt för störda. :-D

Nu bara måste jag sluta handla teknikprylar. Om inte annat för att extrapengarna helt tagit slut. ;-)

Vovvarna mår alldeles utmärkt. Deras närvaro lyser upp min tillvaro och gör mig tillfreds. Vi försöker gå en riktigt lång promenad (ca. 1 mil), åtminstone var annan dag. Loke har till och med gått ned nästan ett kilo, vilket är superbra. Nu gäller det bara för mig att följa hans goda exempel. :-)

Slitigt att vara sjuk

Händer inte mycket här på bloggen, men det beror på att det händer alldeles för mycket i verkliga livet. Jag blir helt slut av alla krav som ställs av människor som inte verkar fatta att jag inte mår bra. Att sitta i styrelse är inte särskilt slitigt, förutom det att jag blir vansinnig på mina styrelsemedlemmar, som säger sig ha så himla mycket att göra och därför inte hinner med styrelsearbetet. Det innebär att det blir mer jobb för de som faktiskt gör något annat än att sitta och pilla sig i naveln, varpå det helt plötsligt blir slitigt att sitta i styrelsen. *suck*
Det som betyder något fungerar dock alldeles utmärkt, men jag måste få Loke att kunna vara ensam. Det håller inte längre som det ser ut just nu. Jag fick lov att jaga hundvakt i två dagar för att kunna hämta paket på posten!? Jävligt irriterande,speciellt när det var den nya datorn som låg och väntade. :-)

Ymer provar just nu på kemisk kastrering och den enda skillnaden jag märker av är att han äter mer hetsigt. Får lov att hålla koll på vikten. Pojkarna verkar annars att må utmärkt, vilket är det absolut viktigaste i livet.

Min gamla dator har ännu en gång fått fnatt och vägrar funka, åtminstone inte när jag vill det. Alltså blev det att investera i en laptop istället. Det är den jag nu äntligen har hämtat från posten och den jag nu skriver detta inlägg på. De slantar jag får för mitt hårda arbete i styrelsen är de som använts till inköpet. Alltså inga större hål i den vanliga kassan. Det kändes som en stor lättnad.

Trädgården ligger i vintervila och är nästan färdigstädad. Lite rabattrensning kvar, men det går ju att göra ända tills snön anländer. Min stora bambu fick flytta från min trädgård och bor nu istället ute på allmänningen, där jag hoppas den kommer att ta sig lika fint som den gjorde hos mig.

Min hälsa är som vanligt tröttsam att ta itu med, speciellt som inte ens min doktor verkar bry sig längre. Enligt arbetsförmedlingen skall jag gå på arbetsträning, vilket säkert blir ok (?), men än vet jag inte när det blir av. Ju längre jag väntar desto bättre. Kanske hinner jag träna Loke lite mer under tiden?

Ymer

Idag fyller lillplutten två år. :-D

Skitjobbigt

Idag har jag träff med neurologen och har fått hjälp med att skriva ned vad jag ska fråga om, och säga. Bra så långt. Lämnar vovvarna hos mamsen och blir varse om en situation som gör mig så ledsen. Hon ska skriva ihop något, som hon  aldrig gjort förut, och lyckas inte hitta informationen om hur man går till väga. Istället för att be om hjälp har hon struntat i det och nu har det blivit bråttom. När jag nu försöker bena ur var problemet ligger, och ger henne råd om en lösning, så blir hon  gråtfärdig. Jag känner så väl igen situationen och kan bara se på hur jag hade det sist jag försökte göra något, men för mitt liv inte kunde räkna ut hur. En total hjärnlåsning.
Jag är påväg till doktorn för att försöka få en lösning på mitt problem, men om jag får den lösningen jag vill ha kommer jag ändå sitta med mammas problem och på den finns ingen lösning än att finna någon annan som kan ta över. Jag gissar att de helst vill att jag ska ta över,  men då får jag tillbaka det jag försöker bli av med idag. Sitter alltså i en förbannad rävsax.

Den elaka tanten som bara snackar skit!

Det är såklart mig jag talar om. Stod och pratade med grannarna varpå den ena började fråga om vad han kunde göra på sin uteplats. Han ville bygga ett skåp för sina skidor och jag sa att det antagligen skulle gå bra, men bara för att följa de nya uteplatsregler styrelsen beslutat om, bad jag honom att skicka in en ansökan om byggplanerna för godkännande. Som exempel på fel tillvägagångssätt påvisade jag honom den uteplats, som byggts med en styrelsemedlems godkännande, men ändå blivit helt fel. Problemet med denna uteplats är att den blivit alldeles för stor och klumpig, och den som godkänt vägrar ge sig till känna.

När jag står och berättar om detta kommer en av de personer som byggt uteplatsen och frågar om vi pratar om deras uteplats. Jag sade då att jag bara informerade grannen om vad som gällde och att det tyvärr blivit fel med deras uteplats. Hen blev då jätteförbannad och frågade om det var jag som skickat det otrevliga brevet om att den kunde rivas. Jag erkände mig skyldig, men sade också att det även godkänts av resten av styrelsen, och såvitt jag visste hade det inte varit otrevligt skrivet, utan bara sakligt. Tyvärr ansåg Hen ändå att jag varit otrevlig och att jag borde sluta gnälla och vara snäll mot mina grannar.
Jag blev alldeles ställd, då jag inte kunde påminna mig om att jag varit otrevlig och jag inte säger ifrån bara för att jävlas. Det handlar ju om grannsämjan. OM den ena får måste ju också den andre få, och om inte grannarna som påverkas får något att säga till om, kommer bråken som ett brev på posten. Konstigt att de inte förstår det?! Det har redan kommit in ansökningar om att få göra en precis lika stor uteplats, som Hen gjort och det var ju därför vi äntligen beslutade om ett regelverk, för att undvika bråk. Jag frågade Hen, när hen stormade därifrån, om hen också fått godkännande från sina grannar. Även de rätt att säga till om de inte godkänner planerna eller inte, men hen bevärdigade sig inte med att svara, så antagligen inte. *suck*

Sanningen är väl den att jag är väl medveten om att jag anses vara en surkärring av vissa, men så är det alltid om man berättar att de inte får göra precis som de vill. Det känns lite som att jobba på ett dagis. *mutter*

Jo, plötsligt händer det.

Jag har haft dejt med en gammal klasskamrat. Vi kallar honom X. Han var, enligt mitt dåliga minne, en trevlig kille redan i skolan, för 35 år sedan. Visar sig när vi pratar om det mesta, att han då, egentligen var en riktig buse. Mitt minne har ännu en gång svikit mig. ;-) Han berättar om hur hans liv varit och det har varit ganska omtumlande. Jag har levt i en säker, och vadderad, bubbla jämfört med honom. Det han gjort är inte superfarligt eller otäckt, men heller inte det allra bästa. Han tog tag i sitt liv, när han flyttade tillbaka till Stockholm, och nu lever han ihop med sitt ex, som det tog slut med för två år sedan. Snacka om att sitta i rävsaxen. Han har jobbat som byggare och pluggar nu till elektriker. Allt verkar gå framåt och uppåt. Vi hade det trevligt och hade akrobatiska övningar i sängen, och sedan sa vi hejdå. I söndags ringde han mig och frågade om han fick komma över, och kanske sova över. Javisst, sa jag och såg fram mot dejt nummer två. Denna gång var också jättetrevlig, men jag fick en fråga som jag verkligen inte väntat mig. Han frågade om vi kunde flytta ihop ett tag, högst två månader, så han kunde komma ifrån sitt ex. Vad svarar man på det?! Hade jag varit kär i honom hade jag självklart sagt ja, men jag känner honom knappt, även om vi haft sex. Dessutom har han en stor rottweiler, som X själv berättat, tagit både hare och katt?! Hur skulle det gå med mina nötter, som inte har någon självbevarelsedrift över huvud taget? X sa också, på vår första dejt, att skälet till att han lämnat vovve hemma den gången, var för att han inte var säker på att jycken skulle gilla två små tibbar, som ser ut som att de skall attackera bara genom att stå där. De har alldeles för dominant kroppsspråk, vilket jag är fullt medveten om. X trodde dock att vi kunde få dem att gå ihop, om vi bara gjorde rätt vid presentationen, men jag tänker att jag aldrig skulle lita på en rottweiler som tar smådjur. Vad är skillnaden på en tibbe och en katt? Båda är små och arroganta!

Om vi struntar i hundfrågan, undrar jag då, hur det kommer sig att han inte gjort något åt sin situation tidigare? Vad tror han förresten skall hända om två månader? Varför har han inte försökt hitta ett annat boende redan, även om han tror att han skall få ta över lägenheten, när de väl flyttar isär? Man kan alltid vara förberedd, eller hur? Jag står t.ex. fortfarande i bostadskö, inför den dag då jag kanske behöver ett annat boende. Bara för att jag bor i min egen bostadsrätt, betyder det inte att jag är säker på att kunna stanna där för all framtid. Han säger sig kunna betala hälften av mina boendekostnader och maten, men han har ingen riktig inkomst, bara CSN. Han tycker att vi kan utnyttja varandra som hundvakt åt varandras hundar, men som sagt, jag litar inte på honom och hans hund. Vi känner inte varandra tillräckligt väl. Jag är rädd om mina pälsbollar och X är mest en förströelse. Nej, jag kommer inte låta honom flytta in, men jag kommer att erbjuda mig att försöka hjälpa honom med att hitta ett nytt boende.

Veterinärbesök med Loke

Jag har oroat mig för Loke och misstänkt borrelia. Han verkar trött och hängig, har haltat lite till och från, och varit lite surare än vanligt. Eftersom han faktiskt var sjuk förra sommaren, med just dessa symptom, tog jag med honom till veterinären. Där tog de blodprov och röntgade höger framtass. Det var den som var känslig när veterinären kände igenom honom. Resultatet av besöket blev att han inte hade borrelia, att han hade lite för många röda blodkroppar och hans tass var lite svårtydd. Alltså är han satt på medicinering av svullnad och smärta i tassen och han blir avmaskad för säkerhet skull. Vi ska tillbaka och kolla upp värdena för att se om det blivit bättre, om två veckor.
Ymer mår som en kung och är pigg för oss alla tre. Han är en liten mysbjörn, som sympatigrät med Loke, när denne blev klämd på och undersökt. Ymer var faktiskt den mest högljudda vovven igår. Knäppskalle! :-D

Dagen efter dagen D

Bara positiva grejer hände på vår dejt igår. Han kom, flera gånger och jag kände mig väl omhändertagen. :-D Han är ganska stor och välbyggd. Muskulös och vältrimmad och skall springa Lidingöloppet i september. Just nu kämpar han med sånt där som träning, dieter och mer träning. Jag kände mig inte ledsen för det och ser fram emot att kanske höra av honom igen för att kunna recensera utvecklingen. Det var kul att prata med honom och få lite information om vad som egentligen hände när vi gick på högstadiet tillsammans. Inser så här i efterhand att jag egentligen inte mindes något alls av det han berättade. Kommer inte ihåg att han var en busig och störig kille. Kommer inte ihåg att han hängde med mobbarna och kommer inte ihåg att han, efter att mobbarna blev utslängda från skolan, bättrade sig och blev ordentlig. Jag har alltså en stor lucka i minnet och kommer bara ihåg honom efter att han bättrat sig, vilket faktiskt är konstigt. Jag kände mig dock lika trygg som jag gjorde redan innan vi träffades och det gör jag fortfarande. Det förändrades inte. Han har så här långt varit mycket bra för min självkänsla, vilket jag kommer att försöka tacka honom för, om vi träffas igen. Det jag också lärde mig av denna träff var, att jag inte behöver vara så självmedveten och rädd. Jag kanske till och med vågar att se mig om med ett mer öppet sinne i framtiden?! Vem vet, det finns mycket därute, att se och pröva.

På torsdag smäller det

Vi har slutat att prata väder och skall träffas på torsdag. Enligt uppgift skall det bli ett heldagsevent. Vi får väl se. Konstigt nog känner jag mig, så här långt, helt trygg med denna utveckling.

Återkommer!

Hundorgie från Tjörn

Och varifrån kom du?

Det är iaf över 30 år sedan vi träffades sist och nu har du börjat snacka lite löst med mig igen. Ganska kul, men oj, vad skall man säga?! Har vi överhuvudtaget något gemensamt eller skall vi prata väder länge till? Vet inte faktiskt inte hur jag skall göra, vågar inte tro något, och vill inte förstöra den spirande "bekantskapen". Lite skärrad blir man. ;-)

Saker jag verkligen avskyr

* Människor som säger sig vara djurvänner, men inte känner att de behöver ha koll på sin nya valp, eller ens försöker lära sig hur den fungerar och få den att må så bra det bara går.
* Folk som säger sig vara människovänner, men inte alls tycker att de behöver respekterar sina grannars önskningar, utan istället tycker att de är småsinta.
* Folk som klagar över sina krämpor, men inte vill ta råden de får för att de ska må bättre.

Tre dagar med en gammal 'bekant' fick mig att inse, och komma ihåg, varför vi inte längre umgås regelbundet. Hoppas allt går bra med den nya valpen, men mer än råd via Internet kommer det inte bli. Tycker faktiskt inte att Tjörn är så mycket vackrare än någon annan del av Sverige och alla maneterna i vattenbrynet fick mig att förstå varför jag inte är så imponerad av västkusten. :-P

Nu är vi på väg hem igen och jag bara längtar efter min trädgård och lägenhet. Där får vi det lugnt och skönt. Hoppas bara att min vackra madame Plantier fortfarande blommar. Att åka med MTRexpress var/är rena drömmen. Mycket plats för både mig och hundarna. Tyst, bekvämt och vänlig personal. Rekommenderas varmt! #mträrrenalyxen #mtrexpressärbäst 

Still alive...

PåAtt gå på rehab är ganska intressant. Hade trott att det skulle bli mycket prat, kanske en del nytt att lära, koll av vad man klarar och inte klarar av. Det blev inte riktigt så. Det blev istället en hel del stretching, balans, qi-gong, avslappning och styrketräning. Inte helt fel, men inte riktigt vad jag förväntat mig. Trevliga människor och trevlig personal, men jag inser också att jag behöver mer än en dag vila emellan "rehabdagarna". Hinner inte återhämta mig ordentligt, vilket innebär att jag är ganska låg när jag är där, men det är skönt under styrketräningen, då man inte behöver interagera med någon annan. Det är bara att förflytta sig mellan de olika "stationerna". Vi får se om jag får ut något mer än muskelstyrka av det här. :-)

Idag var jag ledig, men fick ändå gå upp okristligt tidigt, då det kom en massa hantverkare för att byta ut mina fönster. Det skall göras i hela föreningen, men de började i min fastighet i tisdags, och idag kom de till mig. Alla fönster och även balkongdörren är nu bytta. De fortsätter imorgon med finslipningen, då de skall sätta upp nya fönster- och dörrkarmar. Sedan måste det målas och de ska även byta ut ytterdörren, men det lär nog ske först i nästa vecka. Vovvarna har uppfört sig exemplariskt och jag blir så jäkla stolt över dem. Jag kunde till och med lämna dem ensamma i några minuter när jag gick och kikade hur det blivit hos grannen. De sa inte ett knyst utan väntade bara på att jag skulle komma tillbaka. :-D

Förhoppningsvis får jag en lång och lugn helg. Jag skall iaf göra mitt bästa för att göra så lite som möjligt. Jag har lyckats fixa till min uteplats med den nya rabattkanten. Jag skulle behöva fylla på ny jord, men det kan vänta tills jag känner att jag har ork. Vill bara hinna med det innan jorden, som ligger så att alla kan ta, tar slut. Min fantastiska Mme Plantier har blivit jättestor. Ser fram mot att alla knopparna, som hon har, börjar slå ut. Min lilla klematis Romantika, ser ut att ta sig bra. Den kommer inte att blomma än på länge, men den lever och mår bra. Kajsa har blommat ett bra tag nu, men for illa av det där hällregnet som var för några dagar sedan, så hon har blivit lite nedtryckt i skorna. Alla mina tulpaner har blommat och en del av dem har ännu inte givit upp. De var verkligen värda pengarna och de har gjort den kyliga våren färgglad. Mina mörkblå och rosa/vita aklejor blommar fantastiskt och har blivit många. Såg att en granne hade nästan röda och svartlila. Ska fråga om jag får ta lite fröer när det är dags.

Min kära doktor har förresten sjukskrivit mig ända in i augusti. Jag ska verkligen njuta av den ledigheten, när rehaben är slut i början av juli. :-D 

Men vad faen håller ni på med?

Idag skall vi ha ett informationsmöte där leverantören, som skall byta alla fönster och dörrar i föreningen, skall berätta hur det går till. Jag hade hört på ett styrelsemöte att det skulle ske idag, men det skulle komma lappar i brevlådan om det, så jag glömde bort det. Igår insåg jag att ingen lapp dykt upp och jag träffade en annan styrelseledamot som när jag frågade sa att han frågat, men inte fått svar. I morse ringde jag leverantören som informerade att lapparna till de boende hade de två som var på ett möte för ett par veckor sedan sagt att de skulle ta hand om. Fick veta av killen jag pratade med att de som var på mötet var ordföranden och en kvinnlig styrelseledamot. De två har verkligen sjabblat till det. Ingen har fått informationen vilket gör att de som kommer att vara där är de tre som jag lyckats få tag på, MEN FÖR H-VETE!!! Vad sysslar idioterna med? Istället för att gå hem och vila upp mig inför kvällen, efter dagens rehab, får jag skriva ut en sjuhelvetes massa lappar och tejpa upp på dörrar och fönster till de andra boende.

***UPPDATERAT***

Efter allt tjafs, som jag haft idag med det här jäkla mötet, visar det sig att det blivit inställt. Det blev också en del sura miner från styrelseledamoten, som inte gjort sitt jobb. Enligt hen hade de minsann tänkt gå ut med, att informationsmötet skulle bli en annan dag och därför hade de tänkt informera först när det nya datumet var klart. Mitt svar på det är, att de skulle ha gått ut med informationen om när mötet skulle varit långt tidigare, innan de visste att det blivit inställt. Då hade folk inte behövt blivit både förvirrade och förbannade! Sedan, när det blev inställt kunde man ha satt upp en lapp på möteslokalens dörr.

Det är förjävligt dåligt med information över huvud taget i den här förbannade föreningen. *mutter*

Resultatet blev...

...att jag fortfarande är med i styrelsen, med hundarna som mina sidekicks. Det gjordes en röstning om utifall pälsdjur skulle få vistas i våra allmänna utrymmen. Jasidan vann överväldigande och nejsidan såg inte glad ut. Jag är ledsen, men jag kan inte säga annat än tack till de som röstade ja. Till och med vår allergiker röstade ja, vilket förvånade mig. Han sa att han självklart drogade sig med allergimediciner, vilket gjorde att han absolut inte kände av mina hundar. :-) Nu gäller det bara att fortsätta med att påpeka för de andra i styrelsen att inte göra av med pengar vi inte har. Oh, joy! :-P

Dagens (förväntade) överraskning

Jag fick ett mejl från styrelsen idag, där det står att någon allergiker känner av att det varit hundar i vår jour/styrelselokal, vilket resulterat i att de nu förbjuder pälsdjur att vistas i någon av de allmänna lokalerna. Detta i sin tur resulterar i att jag då får lov att lämna alla mina uppdrag inom föreningen. Jag kan tyvärr inte lämna hundarna ensamma ännu och om de anser att EN allergiker går före en styrelsemedlem får de klara sig själva. Lättnaden är iofs stor från min sida, men samtidigt känns det som att de hittade på en orsak för att bli av med mig, som är så förbannat besvärlig. Ett annat resultat är också att jag kanske inte kan fortsätta att vara gårdsvärd, då dessa möten också hålls i föreningen lokaler? Det känns mest bittert, eftersom det är ett uppdrag som jag gillar. Kanske vi kan hålla mötena hemma hos mig i fortsättningen? Då behöver ju ingen allergiker känna av pälsdjuren? :-) Vi får se hur det går...

Läskunnighet...

...verkar det vara ont om. Åtminstone om man dömer efter hur många som envisas med att knacka på dörren, efter det att jag satt upp en lapp som ber dem att använda ringklockan. Mina hundar lärde sig ganska snabbt att om det knackar på dörren så är det någon som vill komma in, vilket innebär att om det knackar på TV:n så är det också någon som kommer. Slutresultatet blir så klart att båda killarna kastar sig upp och börjar skälla välkomnande. Helt OK på dagtid, men inte lika OK mitt i natten. Därav lappen som säger att de skall ringa på ringklockan. Tre gånger har jag varit förbannad nog att fråga hur det står till med deras läskunnighet. Hur kan de missa den? Den sitter ju precis där de knackar. Jäkla blindstyren. *suck* Kanske borde trycka upp en lapp i neonfärger?

Inte speciellt förvånad, men jävligt besviken

Styrelsearbetet fortsätter och min kamp för det där med att tänka på hur man gör med föreningens pengar, går vidare. Tyvärr verkar mina argument för att spara och kanske höja månadsavgifter inför dyrt underhåll, falla kort. Ingen verkar oroa sig annat än jag. Jag har visat hur dyrt det skulle bli med lån och hur mycket vi måste höja avgifterna, men de verkar inte fatta allvaret. Nu vill de bara göra av med mer pengar på saker som antagligen skulle kunna vänta eller göras enklare och billigare. Ingen fattar när jag skriker STOPP och tänk på vad ni gör. :-( Kanske borde ringa Lyxfällan iaf? Undrar om de kan ta en hel styrelse och sätta dem ned för att förklara att om det inte finns några pengar kan man inte heller göra av med dessa ickeexisterande pengar? Skulle antagligen bli ett program med ögonöppnare för andra föreningar också. :-\

Klar för nästa projekt

Nu är den äntligen klar och levererad till mamsen. Nu ska jag förbereda för nästa projekt, vilket jag tror ska bli en dubbelstickad halsduk. Måste bara klura ut ett mönster och vilka  färger jag vill ha. Funderar på något fornnordiskt mönster och färgerna rött och svart. Det röda skall vara av typen som varierar i nyanser allteftersom man stickar. Det svarta ska vara kontrasten. Jag tror på iden, men ska tänka lite innan jag skaffar materialet. Återkommer med uppdatering. :-D

Sol, förmörkelse och snö

Jag är rejält kass på att göra inlägg numera. Det är livet som kommer emellan. Är man ständigt trött och gör en massa ändå, så blir bloggen lidande.

Hundarna mår utmärkt och Ymer har börjat bli lite stadigare i kroppen, vilket gör att han faktiskt kan låtsas vara den stora killen, även om hans röst kan väcka döda. Inte pga att den är ljudlig, utan pga att den skär i öronen. ;-) Loke har äntligen börjat tillåta mer närhet, vilket gör lillen glad, men än är det långt kvar till att ligga i hög, om inte jag är underst i högen och de täcker upp sidorna. :-P

Jag har haft den dåliga smaken att bli invald i styrelsen. Kunde ha varit ett spännande äventyr, men så här långt har jag mest fått vänta. Enkla saker tar alldeles för lång tid och motstånd blir det från alla håll. Nu skall jag försöka få dem att höja hyran för parkeringsplatserna, för att de ska börja försörja sig själva, istället för att ta av den allmänna potten. Hur svårt kan det va?! Hyran vi har på p-platserna är löjligt låg och en höjning med 50 spänn skulle ge ca. 100 000 kr mer per år i kassan. Detta borde täcka reparationer av elstolpar och snöröjning, men det går trögt så här långt. Jag skall ta upp det igen på nästa styrelsemöte och se vad de säger denna gång, när jag kommer med reella siffror. *håller tummarna*
Annars känner jag som om de flesta i styrelsen borde gå en kurs hos Lyxfällan. De vill bara göra av med pengar överallt, helt i onödan, och det gör mig sur. Varför betala för något som vi som förening kan göra själva?! Nu vill de också lägga ut 10 000kr på att skaffa en projektor, projektorduk och ett whiteboard. När skall vi använda det och varför? Jag har aldrig varit på något möte inom föreningen som behövt något sådant? Dessa pengar skulle passa bättre till att reparera elstolparna som är vid vissa parkeringsplatser. Det borde väl ändå vara prioriterat?! Nåja, vi får se hur det går, jag är ju bara invald som suppleant vilket innebär att jag egentligen inte har någon talan alls. Sorry, no can do! :-P

Annars studerar jag min lilla tomt och funderar på diverse förbättringar och tillägg. Det visade sig nämligen att jag får betalt både för att jag är gårdsvärd och för att jag sitter i styrelsen. Hade ingen aning om något av detta, vilket innebär att köptarmen vaknade till liv igen. ;-)

Jag är ju arbetslös och jag väntar på att jag skall få gå på rehab i maj. Insåg att jag kanske inte skulle sno mina a-kassedagar i väntan på detta och bad min gulliga läkare att sjukskriva mig istället. Detta gjorde han och nu skall jag bara informera min handläggare på Arbetsförmedlingen. Undrar om jag fortfarande måste lämna in en aktivitetsrapport om jag är sjukskriven och inte söker jobb då? Får fråga om det i samma mejl.

Gårdagens solförmörkelse höll på att bli ett mörker då det var mulet när det skulle ske. Trodde inte jag skulle ha en chans att se något alls, men det visade sig att molntäcket var så tunt att det gick att se solen och månen igenom det. Detta utan att behöva några speciella glasögon som skydd. Det var jätte snyggt och jag såg nästan hela förmörkelsen från en bänk ute i naturen. När jag vaknade i morse var det strålande solsken och snö till vovvarnas förtjusning. Inte illa för en helt vanlig lördag. :-D

Lite trevliga nyheter med solen

Juli mår bra igen. Vi träffade henne idag och hon var så glad och pigg. Mager som en sticka, men annars verkade hon jätteglad och bra. :-)

Och här händer det en del

Jag blev invald som suppleant i bostadsrättsföreningens styrelse. Insåg redan de första minuterna av vårt första styrelsemöte att jag kommer att få kämpa i motvind. De är oerhört sega. :-\ Vi får se om jag kommer att kunna elda på dem. Har lyckats få inloggningen till hemsidan och har lagt in lite fina blomsterbilder. Måste få bort det gråa som verkar vara den tongivande färgen där. Har även uppdaterat och ändrat en del i informationen som var inaktuellt och felaktigt. Nu ska jag försöka och göra mallar för utskicken. Vill få dem att bli lite trevligare, men först måste jag skaffa ett bättre ordbehandlingsprogram.

Vi har fått en del sorgliga nyheter. Pojkarnas lilla tjejkompis har blivit sjuk och ligger på sjukhus. De har inte kunnat hitta felet och alla verkar inställda på att hon inte kommer att klara sig. Stackarn är bara sju månader gammal och ägarna är förtvivlade. Vi försöker med att hålla tummar och tassar, men vi är också ganska nere. :'(

Solen skiner

Nu är det ganska precis ett år sedan jag hade mitt senaste skov och först nu börjar jag känna mig någorlunda ok. Detta beror inte bara på att det gått lite tid, utan antagligen också på att jag de senaste sex månaderna har varit helt arbetsbefriad. Det är faktiskt det enda sättet för mig att kunna återhämta mig. När jag var sjukskriven pga hjärnblödningen tog det nästan 1,5 år innan jag egentligen kände mig som en människa igen. Tyvärr gjorde jag misstaget att direkt kasta mig ut i arbetslivet och det visade sig senare ha varit ett mycket stort misstag. Just nu sitter jag mest och tänker på enkla saker såsom stickning och hundarna. Det har faktiskt gått så långt att jag t.o.m. sitter och funderar på om jag kan göra mina egna mönster att sticka efter. Snacka om för mycket fritid, men Gudinna vad det är skönt. :-)

Kontakt av första graden

Jag har äntligen fått prata med min neurolog och han har skickat en remiss för att jag ska få gå på rehab. Nu är det bara väntan kvar. När vi pratade berättade jag om mina problem och han tyckte att det var jättebra att jag ville gå på rehab, då deras åsikt i frågan skulle spela stor roll. Även om de inte gör någon officiell utredning kommer de ändå berätta i en skrivelse hur de uppfattar mig och det jag klagat över. Förhoppningsvis kommer de att se det jag pratat om. Vi får väl se, men svaret kommer inte förrän i april eller maj. Jag gråter inte över det då alla berörda myndigheter är medvetna om detta och inte kommer att hetsa mig tills dess.

Uppdatering rehab och försök till att nå läkare

Rehab är bestämt och det enda som saknas är en remiss. Denna har jag bett om för en vecka sedan, men den är inte skickad ännu. Min läkare är överarbetad. Jag har dock inget tvivel om att han kommer att göra sitt jobb, men för säkerhets skull ringde jag och kollade idag. När jag ändå pratade med sköterskan "beställde" jag ett telefonsamtal från honom, där jag skall försöka kommunicera hur jävla dåligt jag mår. Fick dock något nytt att fundera över. När jag pratade med sköterskan om detta, för ett år sedan, fick jag ett helt annat bemötande. Då var det hon som föreslog att jag borde be min läkare om att få utökad sjukersättning. Kanske till och med till 100%. Just då kände jag mig inte så säker på hur jag mådde och lade ner det, men idag blev bemötandet mer i linje med att det kanske går att fixa genom terapi och samtal med kurator?! Jag vet inte vad som har ändrats sedan förra gången, men något är det. Måste fundera ut vad det är som egentligen förväntas av mig, utifrån, och när jag väl listat ut det kanske jag kan bemöta det, på något bättre sätt än idag.

Snö, stickning, glada vovvar, trötthet och rehab.

All denna snö som fallit och faller gör både mig och mina hundar riktigt glada. Vi har varit ute mycket i snöstormen, som här i Sollentuna är relativt lugn. Iaf om man får döma efter hur det ser ut i resten av landet.


Jag håller på med min Britta sjalkrage (bilden ovan) och nu när jag bytt färg fungerar det mycket bättre. Det enda jag undrar över är varför man stickar den på långsidan och inte kortsidan? Antalet maskor på långsidan är 540 st och det är ganska svårt att hålla dem alla på rundstickan. Det blir konstigt nog ganska trångt. ;-)
Ymer har försökt göra processen kort med stickningen, men vi har haft våra samtal och nu verkar det nästan som att han fattat vad som gäller. *håller tummarna*

Sitter och tittar på bloggar och forum om MS och det verkar väldigt olika hur folk mår och hanterar sjukdomen. Visst vet jag att det är oerhört olika hur sjuk man är, men att folk som mår så fruktansvärt dåligt, som de beskriver, fortfarande arbetar 100%, gör mig förvirrad. Jag vill inte jobba så mycket nu när jag är sjuk, eftersom jag vet att det kommer att bli sämre. Alltså vill jag ha chansen att göra det jag vill göra, nu, när jag faktiskt fortfarande kan. Undrar om FK kommer att förstå det argumentet? Min handläggare på AF gör det iaf, men sedan vete fasen. Jag har ringt till Rehab Stockholm, i Liljeholmen, och bett att få komma dit. Första mötet blir imorgon. Vi har träffats redan en gång för två år sedan, men då kände jag mig inte redo att prata med andra sjuka. Var rädd för att jag antingen skulle börja känna mig ännu sämre, eller kanske till och med få veta att jag inte var dålig nog och borde skärpa till mig. Nu håller jag tummarna för att det blir ett lyckosamt möte och att jag kanske vågar se framåt igen. :-)

Gott slut och gott nytt!

Nu när gårdagens eufori lagt sig något börjar funderingarna på hur det skulle gå om det jag ville slog in. Jag undrar hur jag skall kunna försörja mig på endast sjukpengen? Självklart kommer jag att kunna betala det nödvändigaste, såsom avgiften på lägenheten, mat till killarna och mig, men det där lilla extra då? Vad kan jag göra för att få lite extrapengar? Några tycker, att jag som en f.d. vän gör, ska rasta hundar för en ok peng. Problemet med detta blir dock att jag hamnar i samma stressituation igen. Måste hinna gå ut med dem och gå tillräckligt långt för att alla skall bli nöjda. Om de inte bor i närheten, blir det resande som gäller och jag kan inte bli sjukare, vilket innebär att det inte någon bra idé för mig. Mamma föreslog att jag skulle sticka sjalar och sälja, men när jag går ut på nätet och kollar verkar återbäringen på detta vara ganska låg. Kanske göra smycken i silverlera? Hm... lite kul, men skulle någon köpa mina smycken och blir det någon vinst? Äsch, om jag nu skulle bli få 100% sjukersättning, kan jag göra vad fanken jag vill utan att behöva oroa mig för vad någon annan tycker NÅGONSIN igen! Jag kan sitta och rulla tummarna, vilket skulle vara ganska så gratis och kanske hitta restgarn och göra restgarnshalsdukar till hemlösa. Fan, vad mysigt det skulle kunna bli. :-D

Arbetsförmedlingen rular!

Idag träffade jag min alldeles egna handläggare på arbetsförmedlingen. Elin var mycket trevlig och vi pratade om allt möjligt. Vi kom fram till att vi båda älskar Gerard Butler och Phantom of the Opera. Som tur var fick jag dock behålla Robert Downey Jr. då hon tyckte bättre om Jude Law. Vi lade också upp en handlingsplan som bestod i att jag skulle ta det lugnt och prata med min doktor om att få 100% sjukersättning. Enligt Elin var min hälsa mycket viktigare än min närvaro på arbetsmarknaden. Hon är faktiskt den tredje handläggaren som sagt samma sak. Jag behöver inte söka något jobb medan jag väntar på att träffa doktorn, få intyg från honom, och söka sjukersättningen. Jag ska dock fortsätta med avrapporteringen varje månad och då berätta om hur det går. Efter detta började vi prata hund och jag fick visa kort på mina killar. Hon tyckte såklart att de var jättefina och att de var den bästa medicinen för mig. :-) 

En lyckad dag där en tung tyngd lyftes från mina axlar. Nu ska jag vänta på att sjuksköterskan, som är min kontaktperson på neurologiska, ska komma tillbaka efter julledigheten och hjälpa mig med att fånga in neurologen Fredrik. :-D

Fortsättning följer.

UFOstickningen är äntligen klar

Min mössa, som jag började sticka på förra vintern, har äntligen blivit klar. Den har i princip varit nästan klar sedan förra vintern, men det som saknades var öronlapparna och fodret. Nu är detta fixat och mössan används flitigt i kylan. :-)

Grupptryck i en grupp av två individer

De två individerna var så klart Loke och Ymer och individen, som utgjorde trycket, var så klart Ymer. Jag hade tröttnat på hans jäkla tonårsfasoner, som visar sig genom att han rusa iväg efter hundar han ville träffa. När han gör detta varken hör eller ser han och bryr sig inte heller om att hunden han springer fram till vrålar av ilska. Jag valde ett beprövat knep, för att få slut på detta, vilket antagligen skulle ha fungerat jättebra om det inte var så att Loke är en jäkla softie. Jag kopplade ihop dem, och 99% av promenaden fungerade precis som tänkt. Sista stunden såg Ymer några Jack Russels, som jag vet är ilskna, och rusade iväg mot dem. Han brydde sig inte om att han hade Loke hängande som ett ankare efter och ingen av dem stannade när jag vrålade. Loke såg ut som en släpvagn, men han gjorde fan i mig ingen direkt insats i att förhindra Ymers framfarande. Att terrierna vrålade och ville mörda utgjorde heller inget hinder. Ymer studsade glatt runt dem, precis utom räckhåll och Loke bara hängde på. Jävla skithundar! När jag väl hann ifatt, fick han sig en rejäl tillrättavisning, som jag vet inte kommer att gälla nästa gång han får för sig att sätta iväg igen, men från och med nu kommer han att gå kopplad i lina. Så får det bli, tills han visat att han lärt sig lyda. Skithund!

Minneslucka

Jag har ju alldeles glömt att berätta att mitt silversmycke anlände i tisdags. Det tog bara åtta dagar från Israel till min brevlåda. Berlocken är jättefin och ser precis ut som på bilden. Varken mer eller mindre, men nu bär jag den, och det gör det så mycket bättre. :-D

Jag har också glömt att berätta att jag nu stickat färdigt mössan jag påbörjade för ett år sedan. Den blev riktigt bra, men jag tog i lite för mycket. Mössan blev alldeles för löst stickad och lite väl stor, vilket innebär att jag måste göra några små förändringar. Jag tänker helt enkelt fodra den med fleece. Då kan jag dra ihop den lite och det kommer inte att blåsa igenom maskorna. Alltså ännu en sejour med min nya fina symaskin. Tror nog jag kan överleva det arbetet. :-D

Arbetssökande

Det är ju meningen att jag ska söka jobb, helst aktivt och entusiastiskt. Tyvärr funkar det inte så. Jag orkar knappt göra mina 'måsten'. Hundarna lider, tack och lov, inte. Det måstet blir alltid gjort, även om jag är helt slut. De har dessutom stor hjälp av varandra. De leker med varandra och tröttar ut sig tillsammans, vilket underlättar för mig. Det enda jag behöver göra är att ta en promenad i skogen och de sköter resten. Skogen gör mig också lugn och ganska glad, men när jag kommer hem är jag helt slut. Både fysiskt och psykiskt.

Allt krångel med arbetsförmedlingen och a-kassan tär en del. De har verkligen strulat en massa och det gör knappast arbetssökandet enklare. Jag har fått lov att ringa och stöta på dem, flera gånger i veckan, så att de reder ut situationen. Stressande och tröttande vilket inte är särskilt bra för min hälsa. Förra gången jag kände mig så här stressad resulterade det i ett rejält skov, som det tog mig över ett halvår att bättra mig ifrån. Och det är egentligen en ganska kort återhämtningstid i MS-kretsen.

Vadå fattig?

Verkar inte bättre än att jag inte är så fattig, som bankkontot gör gällande. Möjligen kan det vara mitt taskiga siffersinne som hamnar i konflikt med vad kontot säger, men eftersom jag har fingrar kan jag fortfarande trycka på KÖP. :-P Alldeles nyss skickade jag nästan sjuhundra spänn till en smyckesmed i Israel. Köpte ett litet vackert silversmycke och jag hoppas att det är lika vackert som bilden visar.
Företaget heter Siberian Art Jewelry och där finns många fantastiska hundsmycken, både i silver och guld. Rekommenderas varmt till er, som precis som jag, vägrar att lyssna till vad bankkontot säger. ;-)

***UPPDATERING 20141202***

Har fått info om att berlocken är skickad från Israel. Nu kommer den låååååååååånga väntan innan den dyker upp här hemma.