I karantän

Min bloggande väninna har haft möte med diverse chefer och fack. Där fick hon en massa förmaningar, som mest påminner om lekskolefrökens "fy så får du inte göra". Hon har dessutom blivit satt i karantän. Fått eget rum de två dagar hon hade kvar av veckan. "Gruppen måste få arbeta i lugn och ro." Hon har tack och lov semester med början nästa vecka, men hur går det sedan? Jobbet har hon kvar, men hur kul är det att arbeta på ett företag som lever i denna sortens lekskoleverkstad? De verkar fortfarande gå på dagis och inte vill de släppa in min kompis i klassen/gruppen. Det var iofs så redan före bloggen, men är de inte vuxna människor? Har de inte intelligens nog att se hur löjligt det hela ter sig? Mobbing på riktigt låg nivå kan man tycka efter att ha hört och läst vad som sagts. Jag kan inte fatta hur dessa människor kan leva med sig själva? Deras attityd och handlande stinker. Satan, vad arg man blir!

Bloggandets faror

En kamrat till mig har bloggat precis som jag. Hennes misstag var att hon lagt en länk från sin sida på Facebook till bloggen, vilket innebär att hennes arbetskamrater kunnat gå och läsa allt hon skrivit. Någon av dem har känt sig förorättad av det som skrivits och skvallrat till "chefen". Denne kallade då in min kompis och talade om att man verkligen inte kunde blogga om sina arbetskamrater. Då kunde ju vem som helst läsa det. Min kompis har inte varit dum nog att skriva några namn, men de har lyckats lista ut vilka som menats ändå. Hon har också fått veta att hon inte får skriva om företaget, som inte heller är namngivet, på bloggen. Min väninna sa "OK" och bestämde sig för att inte skriva något sådant igen. Saken verkade vara ur världen, men idag kom det två "chefsämnen" och sa att de måste tala med henne. Gick in i ett annat rum, där hon fick veta att hon blivit avstängd pga "samarbetssvårigheter". Det skulle inte ha något med bloggandet att göra, för den saken var ju ur världen, men det gick ju inte att jobba med henne och alltså blir hon avstängd. Någon av arbetskamraterna har klagat. Resultatet blev alltså avstängning i väntan på utredning. På torsdag skall min kompis få träffa cheferna och facket. Innan dess får hon ingen mer information om vad det egentligen är som hänt. Spänningen är olidlig.

När min kompis ringde mig igår angående mötet om bloggen, så berättade jag om de artiklar jag läst på senaste tiden. Det har skrivits en del i pressen om folk som blivit avstängda och avskedade pga sitt bloggande, men då har det åtminstone handlat om att de skrivit i negativa ordalag om ett namngivet företag. Jag har också personliga erfarenheter av att en arbetskamrat blev avskedad på studs, men då hade han skrivit om affärshemligheter på en offentlig websida. Det är ju ganska självklart att det blir så, men detta blir jag inte klok på.

Alldeles nyss fick jag info att min väninna fått veta, på omvägar, att alla på företaget fått veta att det skall bli möte om detta på torsdag och att hon inte är avskedad "än".

Vilken chock!

För er som känner oss kommer det knappast som en överraskning att min hund älskar att plaska i vattnet. Det han inte vill är att förlora fotfästet. Detta innebär att pinnar som ligger för långt ut i vattnet får ligga kvar. Just den här pinnen låg nedanför bryggan och såg oerhört frestande ut. Eftersom jag är en dålig mor låter jag honom hållas. Han skäller på pinnen och springer lite fram och tillbaka på bryggan. Jag vet ju att han inte kommer att hämta den iaf.

Plötsligt händer det! =cO

Strax efter dyker han upp igen. Något blötare och något surare. Man får vara tacksam för att han inte är långsint iaf. =cD


För första gången i mitt liv, hade jag kameran redo. Det var den verkliga chocken i sammanhanget. =c)

Allt möjligt dårå

Min lilla mobiltelefon har fått fnatt. Det första som hände var att när jag försökte fota fick jag bara upp ett svart fönster. När jag sedan av ren frustration tryckte på att ta bilden, hoppade fönstret tillbaka till bakgrundsbilden utan att någon bild togs. Jag startade om mobilen och samma sak igen. När jag sedan gnällde om detta för kära mor, och skulle visa hur det såg ut funkade det! Ingen vet vad som hände. Nästa grej som hände var att jag klickar kameran får jag upp en ruta där det står "Ett program körs redan. Stäng det och försök sedan starta kameran igen". Det finns inget jäkla program som körs och jag blir så frustrerad. Efter nittioelva försök gjorde jag en total återställning på mobilen, men det hjälpte inte heller... Det är något mjukvaroproblem och nu skickar jag den lille på reparation.

Dagen efter jag hämtat en lånemobil hos mamsen dör Bluetoothen. Går inte att hitta den med någon av mina arbetskamraters mobiler. Reklamation!

*mutter*

Caspian, Prins av Narnia

Jag såg denna fantastiska film igår. Jag satt och förundrades över att de ännu en gång lyckats fånga hela känslan och alla miljöer från boken, som jag läste första gången för över 20 år sedan. De hade ju självklart kastat om ordningen i handlingen för att göra den mer filmtittarvänlig, men det gjordes så rätt. Det hade också lagts till en hel del händelser, men det gjorde att filmen blev djupare. Hade de bara filmat bokan rakt upp och ned hade man nog inte gillat den lika mycket. Att läsa en bok är ju en helt annan sak än att se den som film. Vissa miljöbeskrivningar i filmen gav mig rysningar. De var precis så som jag föreställt mig dem. Alla repliker, som var av vikt i filmen, var ordagrant hämtade ur boken . Otroligt! En värdig filmuppföljare till Häxan och Lejonet som var den förra filmen som gjordes. Jag går redan och funderar på hur den tredje blir. "Kung Caspian och skeppet Gryningen", som den hette på svenska kommer inte förrän 2010. Jag kommer att lida alla helvetes kval i väntan på den. *suck*

Just because you're paraonid...

...doesn’t mean they're not out to get you.

Jag gjorde som tusentals andra svenskar och använde mig av Expressens mailformulär för att skicka min protest till svenska riksdagen angående FRA-frågan. Jag uppskattade Expressen initiativ, eftersom jag är för lat för att ta reda på vilken riksdagsledarmot som är "min" och bör lyssna på mina åsikter i frågan. Jag har redan fått svar från två stycken. Imponerande att de har tid att svara på de 35 000 mejl de säger sig ha fått genom det där mejlformuläret. Enligt uppgifterna från bloggar och medier ute på nätet är det över en halv miljon!!! Min tanke är då den, att nog borde de väl fatta att det är något som inte stämmer, när så många lata svenskar gör sig besväret att protestera? Nu verkar sidan vara borttagen från Expressens hemsida. Annars hade jag uppmanat er att använda den ni också. Det finns dock alternativ! Om du orkar ta tummen ur arslet kan du använda något av förslagen på hejFRA.se för hur det kan gå till. =c)

Och hur går det sedan?

Jag är så trött på det här jävla jobbet. Den nya jobbmiljön, de nya arbetskamraterna och den nya arbetsgivaren. Egentligen är det kanske inte fel på arbetskamraterna om jag bara slapp höra dem. Arbetsgivaren är ett problem, det gör att jag inte är ett dugg motiverad och har ingen lust att ens försöka. Lokalerna är alldeles för små för arbetsstyrkan som jag sagt tidigare. Ljudnivån är besvärande. För att höra vad kunderna säger måste jag skruva upp så mycket att min hörsel blir lidande. Egentligen är det ju inte så att kunderna inte hörs. De överröstas av allt tjafs runt omkring. Det är olidligt!
De två semesterveckorna var ljuvliga, men jag kan inte förstå hur jag fick för mig att bara ta ut två till att börja med? Jag har iofs en vecka till i augusti och jag har även ansökt om en vecka semester då jag skall göra ansiktsblekningen i september. Vi får väl se om den blir godkänd. Annars får jag kanske bli "sjuk" i några dagar.
Jag har lite sporadiskt sökt nya jobb, men inte fått ett enda svar. Jag kan bara inte få tummen ur. =c( När det gäller fötterna lever jag i smärta. Just nu beror den mest på att jag håller på att gå in de nya skoinläggen. När jag gått i skorna en timme har fötterna givit upp och låtsas inte om det onda längre, men så fort jag gör någon förändring är den tillbaka i samma omfattning. Vi får väl se om det blir bättre om någon månad.

Angående film

Hur kommer det sig att folk bara älskar att hata M. Night Shyamalan? Han har av Peter Bradshaw på The Guardian blivit jämförd med 2000-talets Ed Wood. Inte speciellt smickrande kanske, men om man ser till att Ed Wood som en gång blev utsedd till tidernas absolut sämsta regissör senare blivit kulförklarad, kanske man borde tolka det lite annorlunda?! Det kan ju faktiskt bli så att de där djävulskt nedlåtande kritikerna kommer att få omrevidera sin uppfattning? Ingen verkar gilla senaste filmen "The Happening". Jag tyckte om den. Takten han sätter i sina filmer är långsam och eftertänksam. Sådant gillar jag skarpt och jag är också förtjust i hur Shyalaman gör personbeskrivningarna. I den här filmen är den otäcka känslan man får extra krypande eftersom man inte vet vad det är som egentligen händer. Kanske vi skulle ha fått vänta lite längre in i filmen innan det kom en förklaring? Tyckte nog att det gick för fort. Jag hade gärna stannat kvar i den krypande spänningen ett tag till. Jag blev lite besviken över att Mark Wahlberg verkar göra samma "person" som Mel Gibson gör i "Signs", men när jag funderat kom jag fram till att Shyalaman är mer intresserad av en viss typ. Skådisarna är ju till och med lika varandra, åtminstone som de ser ut i dessa två filmer. The Happening behöver dock inte ses på bio. Det går lika bra hemma i tvsoffan. =c)

Svavel i dieten?

Mina silversmycken har alla blivit kolsvarta. Efter rengöring visar det sig att två örhängen verkar vara bortom all räddning. Kunde inte fatta vad som hänt. Varför blev de helt plötsligt alldeles svarta? Ser ut som någon svartlackat dem. Pratade med kära mor om fenomenet då hon upplyste mig om att mormor alltid sagt att man har för mycket svavel i kroppen när silversmyckena svartnar. Mamma funderade då på hur jag helt plötsligt skulle ökat mitt svavelintag? Upplyste om svavelsalvan jag fått recept på av läkaren, för att använda i på rosacean i ansiktet. Kanske gammeltanten faktiskt hade rätt? Fick ett mejl igår där mamma skickade med en länk som bekräftar misstanken. http://www.bifrost.se:80/page.php?iPageId=23

Jag har annars målat bröstpanelen två varv. Fattas ett sista för att färgen skall täcka ordentligt. Blir jättesnyggt. Måste dock klura ut hur jag skall kunna måla sista varvet utan att det blir fula streck av färgen från täcklisten? Har fortfarande inte fått några hål för kontakter. Alltså snubblar jag och hundskrället på förlängningssladden varje gång vi går in och ut ur rummet. Vi har dock inte lyckats välta ned något ännu. *håller tummarna*

Med mera...

Denna vecka har jag verkligen utnyttjat dubbelmoralen i hyresrätternas värld. Inte nog med att jag bygger om i lägenheten, genom att sätta upp bröstpanel i sovrummet, jag har också ringt om att mitt avlopp är kaputt. Idag dök det då upp en trevlig nisse och rensade det åt mig. Hade jag bott i en bostadsrätt hade jag fått göra det själv eller ringa, och betala, en avloppsfirma. Hurra för hyrerätt! =c)Just nu håller jag på att lacka alla kvistar i panelen för att de sedan inte skall blöda igenom lasyren. Väntar annars på att min lille hantverkare skall dyka upp och såga fram eluttagen som just nu är väl dolda bakom panel. =c)

E-legitimation är något jag dragit ut på i det längsta med att skaffa. Igår gick jag dock ned till Nordea och skaffade mig ett bankkonto för att få e-legitimationen gratis. Att jag är kund hos dem med ett plusgiro räckte inte. Jag verkar dock inte vara den enda som missat det där med hur det funkar. Damerna i kassan fick lov att springa efter hjälp och efter att ha fixat och donat i en bra stund skrevs det ut en halv uppsats i papper på allt och det skulle vara klart. Tackade för hjälpen och gick hem. Gjorde mig dock inte besväret att läsa i alla dessa papper förrän idag. Visade sig då att jag inte fått informationen om hur jag skulle gå till väga. Fick lov att ringa supporten och be om hjälp. ;c) Tur att supportmänniskorna är så förstående när vi "dataidioter" ringer och frågar dumma frågor. *rofl* Nu är det dock fixat och jag kan gladeligen logga in på Apoteket och Vårdguiden med hjälp av den nya legitimationen. Föll ju till föga för apotekspersonalens tjat om att lägga upp alla recepten på deras databank, vilket nu förstås innebär att jag inte har en aning om vad jag har för recept. Om jag inte har e-legitimation måste jag personligen gå in på apoteket eller lägger ned tid på att ringa dem. Ingen receptsamling i plånboken att enkelt kolla. Tänkte på detta de första femton gångerna de informerade, men den dag jag föll till föga hade jag av någon andledning glömt bort det. *suck* Därav legimitationtjafset.

Har börjat lyssna på Everlast efter att ha hört signaturmelodin till Saving Grace. Rekommenderas varmt. Riktigt jäkla bra!

Halva inne

Min käre hantverkare dök tillslut upp igår. Visade sig dock att han ansåg att det inte gick att sätta upp något annat än reglarna då de skulle limmas. Måste alltså vänta till idag för att få själva panelen uppsatt. JÄVLA SKIT! När han väl dök upp, han sa att han skulle komma på förmiddagen men dök upp först kl. 15:30, gick det dock på en knapp halvtimme att få upp dem. Nu är det bara laseringen och diverse lister som skall fixas till. Visade sig också att jag nu måste möblera om eftersom mitt databord kommer så långt ut att jag inte kan öppna garderobsdörren. *suck* Att man då aldrig får vara glad.

Suck...

Just nu sitter jag och surar och känner att jag fått alla mina fördomar om hantverkare bekräftade. Det värsta är att jag inte borde sura eftersom den har hantverkaren ska fixa det gratis bara för att göra mig glad. Vi hade bestämt att han skulle komma kl 12, men jag ringde vid elva för att kolla att han faktiskt skulle dyka upp. Fick då veta att det sprungit läck på ett annat jobb och skulle bli försenad. Hans bud var då att han skulle komma efter tre. Jag anade då några ugglor i mossan, men höll hoppet uppe. När karln inte kommit klockan 18:45 ringde jag honom igen. Fortfarande läckor. Han kommer imorgon istället. Inte något större problem eller hur? Det är bara röran som gör mig less och att datorn är bortplockad. Den ska ju inte vara i vägen. Jag vill nörda och istället sitter jag här och hittar inget att se på tv:n. Prutt! :-(

Saving Grace

En fantastiskt bra tvserie som börjat gå på TV3. Huvudpersonen är en polis som har problem med sprit, droger och sitt känsloliv. På jobber är hon respekterad och omtyckt, men privat är det en helt annan femma. Av någon anledning blandar sig Gud i det hela och skickar en ängel som heter Earl. Han är Guds "Fed-ex" med budskapet att det är dags att skärpa sig. Kan låta lite fånigt, men blir en jättebra soppa. Att se en kvinna på tv, vara precis så emotionellt vrickad som vi faktiskt kan vara, blir oerhört befriande. Rekommenderas varmt! Går sen lördagkväll på TV3.

Att vara

Är det inte konstigt att smärtan inte minskar av att äta de smärtstillande piller doktorn ordinerar? Den största smärtan sitter fortfarande i fötterna och det har blivit värre sedan jag följt doktorns ordinationer. Muskelvärken kan jag faktiskt leva med, men att knappt kunna sätta ned fötterna utan att känna sig som ett offer, gör ingen glad. Verkar inte som han förstår att problemet för mig är fötterna. Nästa träff med doktorn är inte förrän i augusti. Vad gör man till dess? Skiter i doktorn och börjar med Voltaren igen. *suck*

Idag är det min tredje dag på semestern. Av någon outgrundlig anledning har jag bara tagit ut två veckor denna gång. Kommer att ha en vecka i augusti också, men resterande veckor ligger sparade. Kanske blir det riktig vinter i år? I så fall skall jag ta ut allt jag har sparat och njuta av snön. =c)Konstigt nog blev det faktiskt svensk sommar nu när jag tog semester. Kallt och regnigt. Jag och vovven är glada. Vi behöver verkligen inte värmen. Dessutom har jag fått stränga order att hålla mig borta från solen då den antibiotika jag äter för rosacea gör hyn känslig. Jag har varit hos Conturkliniken och beställt tid för laserblekning av rodnaden som inte vill ge med sig. Det kommer att kosta en hel förmögenhet. Behandlingen kommer att ske i höst, då jag förhoppningsvis bleknat så mycket som det bara går, och inte har någon kvarvarande solbränna som kan störa.

Alla dessa jävla koder

Fick ett nytt ICAkort härom veckan. Försökte följa instruktionerna så att jag kunde betala mina räkningar över nätet. Visar sig att jag slog in fel kod och kortet blev spärrat för betalningar via nätet. Ringer till ICAbanken för att få veta hur jag nu skall gå till väga. Där frågar de också efter en kod. De kan inte hjälpa mig, via telefon, om jag inte slår in koden. Frågan var då "vilken jävla kod"? Enligt människan i telefon skall jag ha fått den via brev. Letar febrilt igenom alla mina koder och hittar ingen. Upplystes om att ny kod måste skickas ut. Ok, tänkte jag. Det är tur att man är ute i god tid. Väntade sedan på att koden skulle komma. När jag väl fått den försökte jag sedan logga in på banken igen för att kolla ekonomin. Slog in den kod jag alltid använt, men fick då veta att det var fel och inloggningen spärrats. VAD I HELVETE! När jag kollar mina papper inser jag att den nya koden jag fått också gällde själva inloggningen på ICAbanken. Vore det inte på sin plats att upplysa om detta när jag ringde? Hade bruden som jag pratade med sagt det hade jag direkt kunna ge henne min kod, eftersom jag kan den utantill. Visste bara inte att den även gällde servicen via telefon. Det är alltså två olika koder för att använda mitt jävla ICAkort. En kod som jag slår in när jag handlar med kortet i affären och en som jag använder när jag försöker logga in på ICAbanken och betala på nätet. Mitt kodminne på mobilen är fullt. *gråt och tandagnisslan*

Hetta

Igår satt jag med några vänner på en gräsmatta i Hagaparken och svettades. Personligen flyttade jag mig efter skuggan hela eftermiddagen. Alldeles för varmt annars. Gissar att några i sällskapet idag har svidande skinn. De satt mitt i solen hela tiden. Att de inte fick solsting är för mig en gåta? =c)Idag är det dock befriande blåsigt och svalt på min sida av huset. Blir väl ändring så fort solen kommer runt hörnet.

För ett par dagar sedan satte jag äntligen upp min egentillverkade fontän på balkongen. Nu porlar det trivsamt. Eller man kanske inte skall säga "porlar". Låter mer som någon som pinkar med stopp i ledningen. ;cD
Blev iaf glad över hur enkelt det faktiskt var att få den på plats. Alltid roligt att något funkar på första försöket för en gångs skull. Skall bara köpa en något kortare förlängningssladd. Den jag har nu ligger ihoprullad bakom Tujan i en hög. Inte så snyggt. =c/ Synd förresten att de där små pumparna bara tillverkas med svart sladd. Den syns alldeles för tydligt mot en vit vägg. Undrar vad jag skall hitta på som nästa projekt? Jag är fortfarande lite sugen på att lära mig blyinfatta glas. Hittade en kurs på nätet, men den gick bara i Linköping och jag är alldeles för lat för att ta mig dit. Tydligen gick det också en i studiefrämjandets regi, men den hittade jag aldrig, så det blev inte av. Framtiden får utvisa hur det går. =c)

Tekniken är fantastisk... när den funkar. För fyra månader sedan köpte jag en Moustrapper som jag bara älskar. Äntligen kan man sitta vid datorn hur mycket som helst utan att få ont i axlar och armbåge. Den dog för några dagar sedan. Nu glider muspekaren runt efter eget huvud och låååååååååååångsamt av bara tusan. Den har som tur är 2 års garanti, men måste ju då skickas bort för att fixas. *suck* Ännu en gång leta kartong att lägga den i, omslagspapper och betala porto. Inte speciellt komplicerat, bara tröttsamt. Gissar att sand och hundhår, som blåser runt i lägenheten, är skurken i dramat.

Segt som tuggummi under skon

Igår satt jag och väntade på tåget och passade då på att blogga via mobilen. Skrev ett långt inlägg, som skulle avslutas strax innan jag kom hem. Precis innan jag tryckte på knappen för att skicka upp den ringer telefonen och allt bara går upp i rök. *suck* Där hade jag ansträngt mig, varit fyndig, och rolig i missären, så blir det bara 'blip' och borta. =c/

Då blir det instant replay på inlägget här nedan:

Jag vantrivs något offantligt i de nya lokalerna. Vi är alldeles för många på för liten yta. Tack och lov är jag bara där på kvällarna då det är mycket mindre folk på plats. Det finns bara EN herr- och EN damtoalett, vilka blir vansinnigt snuskiga. Och hur kommer det sig att folk idag inte fattar att man lägger pappershanddukarna i papperskorgen och inte slänger dem på golvet? Idag blev äckelupplevelsen tusenfaldigad när jag upptäckte att det var stopp i köksavloppet. I sörjan ligger bestick och diskborste. Folket här kan alltså inte inse att det kanske vore smartare att lägga sina använda bestick i den diskmaskin, än lassa ned dem i en äcklig diskho. Och vem fan är så dum att hon/han tömmer blomjord i diskhon så det blir stopp? Tydligen har de då ringt, men någon trevlig person med en "plunger" kommer inte dyka upp före helgen. Förhoppningsvis är det iaf fixat till på måndag när jag är tillbaka efter min tredagarshelg.

Igår när jag kom till jobbet sprang jag som en blådåre för att hinna in genom dörren innan den gick i lås. Utanför står en TL och några andra. Den jäkla TL:n kläcker då ur sig "Jag har väntat i flera år på att se dig springa. HAHAHA!" "Vad fan pratar du om?" tänker jag och säger sedan "Du kan ju följa med mig på mina milslånga promenader varje dag. Då lär du se mig springa både en och två gånger". När jag sedan går in genom porten vräker jag ur mig "Jävla kärring!". Skiter i om hon hörde mig. Hon är ju för helvete en chef och hur tänker hon när hon säger något sådant till någon hon egentligen inte känner? Inte blir man gladare för det bemötandet på sin arbetsplats. *mutter*

Har börjat titta på Terminator: The Sarah Connor Chronicles. Har inte ännu fattat vad alla snackar om. Ganska ordinär tycker jag, men jag har iofs bara sett tre delar ännu. Jag funderar på om de tänker knyta an till den asdåliga Terminator III eller helt enkelt skiter i den?

Schlagerfestivalen

Jag tittar ju aldrig på detta program, men efter all hypen runt Charlotte Perelli passade jag på att se hennes låt när det gick. Den var riktigt tråkig! Och det jag slogs av var att hon är fruktansvärt lik Christer Lindarw när hon sjunger "Hero" i silverklänningen. Hon rör sig likadant som honom och har samma smala ben. Enda skillnaden var nog att Christer är snyggare än Charlotte. Han vet åtminstone hur man sminkar sig smickrande.

Uppdatering av en del

Jag fick en helt ny DVDspelare (inget gammalt, lagat skräp) och den är nu installerad och används flitigt. ;c) Visar sig dock att en av de saker jag anmälde som trasigt på den gamla tydligen är någon sorts bugg i maskineriet. Får väl leva med det, men det är något som kommer att skrivas på listan över "icke önskvärt".

Dagen tillbringas med att tvätta fönster och blommor. Inte det mest inspirerande kanske, men jäkligt nödvändigt. Känner det dock som att tiden inte riktigt räcker till. =c/

Såg att de skall börja visa Moonlight på TV3. Ganska sorgligt då serien avslutas utan att egentligen få ett riktigt slut. Den har nämligen blivit nedlagd i USA. OM man är medveten om att man aldrig får veta hur det går för de inblandade, är serien iaf sevärd. Vampyrer och lite deckare. Inte helt fel i mitt tycke. =c)

En skön syn

Jag satt här och funderade över kunders BB-problem, när jag plötsligt upptäcker kollegors intresse och fnissande. Försöker se vad de ser och där är han! En Adonis endast iklädd kalsonger, står och tvättar sina fönster två våningar över vårt plan och det är en skön syn. Han är läcker när han lutar sig över för att kunna torka av de nedre fönsterrutorna. Senig och musklad. Wow!

Tack goda moder för denna vackra syn en dag som denna.

Väntans tider

I går ringde jag och efterlyste min DVD. Enligt killen jag fick tag i denna gång var den hos dem och väntade på att skickas till mig. Fick dock ett kollinummer vilket gjorde mig fundersam. Borde ju inte finnas något om paketet inte redan gått iväg. Fick också veta att jag kanske inte skulle få en helt ny DVD. Jag kunde lika gärna få en gammal som de lagat. Det kan alltså bli vilken skit som helst om jag har otur. Spårade paketet idag och det ligger på mitt utlämningsställe och väntar. Hämtar ikväll så får jag veta.

Elak och bitter, jävla kärring.

Enligt mina arbetsledare har jag taskig attityd och får inte sprida mitt "gift" så de omkring oss hör. Skälet till att jag var förbannad denna gång är för att jag aldrig får någon information och anser att de som arbetsledare borde göra sitt jobb bättre. Jag är arg och frustrerad över min arbetssituation och har jävligt svårt att acceptera all skit som vi får sta ut med sedan vi blivit uppköpta. Ingen vet något och ingen kan ta reda på det man frågar om. Jävligt sorgligt hur det sköts.

Midsommar?

Mer än en månad kvar, men midsommarblomstrena blommar redan för fullt.

Evigt trött

Nu sitter jag här och väntar på att nästa blodprov skall tas. Denna gång blir det dock för att kolla om jag fått borelia. Fick tjata en massa. Även denna doktor ansåg att det var onödigt eftersom provet antagligen inte skulle säga något definitivt. Om jag har antikroppar skulle det inte säga om jag fortfarande lider av smittan. Det kan nämligen läka ut av sig själv. Jag fattar ingenting.Jag blir så trött. Vill bara gå hem och gräva ned mig. :-(

Snöpligt

Gick ganska nöjd med mig själv från jobbet. Skulle hinna med tåget som gick 5 min senare. Står på perrongen och knappar på mobilen. Tittar upp och ser ett tåg åka därifrån. Dagens jäkla pendel hörs ju för fasen inte. Får stå och vänta på nästa en kvart senare. :@

Skönhet en varm vårdag

Ny DVD, den gamle dog tydligen ohjälpligt

Jag ringde igår och frågade hur länge jag skall vänta på att få tillbaka min apparat. Kundtjänsten ringde tre timmar senare och informerade mig om att de fått lov att byta ut hela grejen. Så det kommer en ny dvd till mig i nästa vecka. Då får man ju hoppas att den funkar bättre. =c)
Jag har ju låneapparaten så länge. Lider alltså inte nämnvärt... Fast jag hade gärna velat kunna spela in filmen som går på Kanal 8 ikväll. Typiskt.

Fibromyalgi

Nu har jag fått min diagnos. Enligt uppgift har jag alltså fibromyalgi. Finns inget botemedel. Man måste leva med det. Jag tror dock inte att detta kommer att ändra något. Det enda läkaren kunde komma med var mer smärtstillande. FAN jag vill inte äta mer piller. Det jag känner störst behov av är en lång tids ledighet, men det är inte aktuellt. Min läkare tycker också att jag skall gå hos en psykiatiker och prata om jobbstress. Hans förslag var också att jag skulle byta jobb och jag vet ju att han har rätt, men jag vet inte vilken väg jag skall gå. Allt verkar bara gå förbi mig. Alla vet ju hur jag vill jobba, men de verkar inte förstå att det går att fixa om jag bara får en anledning. Det finns ju faktiskt arbetsplatser som skulle kunna göra det värt det.
Nä... Jag får nog ta och lägga mig ned och dö. Det är enklare.

Tvättmaskin?

Min jävla tvättmaskin dog i helgen. Den har iaf funkat felfritt i 15 år, men nu tvärdog den. Tvättprogrammet började med att fylla på vatten och sedan dog maskinen. Jag gjorde de gamla vanliga supportförsöken, men inget hjälpte. Ringde mamma för att gråta på hennes axel. Kära far satt i bakgrunden och när han hörde vad som hänt, sa han att jag skulle strunta i det. Jag blev nästan sur på honom. Vadå strunta i? Jag behöver min jäkla tvättmaskin! *mutter* Visade sig att de hade en tvättmaskin till mig, som han och kära mor skulle ha givit mig i födelsedagspresent. Tjoho! Leverans utlovades på söndag kväll. Eftersom jag känner mannen förväntade jag mig dock inte att han skulle dyka upp på utlovad tid, men när han var mer försenad än vanligt började jag ana ugglor i mossen. När han väl ringde visade det sig att han inte hade någon tvättmaskin. Han trodde han hade köpt en, men det han fått var en torktumlare. *snyfta* Nåja, vi skall ut nu på lördag och se om vi hittar en. Hamnar då i problemet att försöka hitta en bra maskin. Att söka på nätet är en jungel. Det finns massor av olika märken och inte fasen blir man klokare av att läsa produktionsinfon. Försökte då med att läsa användarrecentionerna istället, men det var blandad kompott. En säger att maskinen är jättbra och en säger att den suger. "Vem skall man lita på?" Det löser sig väl. Finns antagligen bara en maskin att välja på iaffären. =c)

Och hur tänkte du där då?

Att gå till sjukgymnasten börjar kännas som en övning i meningslöshet. Sjukgymnasten har de två möten vi haft, följt ett frågeformulär där hon bett mig göra rörelser och sedan frågat hur jag känner det. Det är väl helt ok, men när de olika försöken är över rekommenderar hon akupunktur. Egentligen får hon ju inte göra det, säger hon, och i nästa andetag rekommenderas Quigong. Verkar lite motsägelsefullt? Alla övningar som görs skall dessutom bara göras tills det känns obehagligt och jag försöker följa instruktionerna. Resultatet blir att hon, vid nästa möte, skall visa hur man stärker magmusklerna. Enligt andra tränare har jag ovanligt starka magmuskler? Det är dock så att det gör ont och är obehagligt när jag försöker göra övningen. Alltså lägger jag av långt innan mina magmuskler protesterar. Jag har också problem med övningarna som involverar knäna. Genast kommer då förslaget på att jag borde börja cykla, för att mina benmuskler skall stärkas. Detta efter att jag berättat för henne att jag är ute och går ca en mil om dagen och har vader som jävla träd?! Jag är ledsen, men mina ben är starka.
Jag fattar inte hur hon tänker?

Jo, jag vet att akupunktur fungerar mot smärta, men det är enligt min mening, ett smärtstillande, precis som mina tabletter. Det botar inte problemet. Jag vill att de talar om vad som är fel, innan jag använder mig av mer smärtstillande. Även om det nu är utan konstgjorda kemikalier. Quigong är en fantastisk övning i andning och stretching. Inget att protestera mot där och det hjälper säkerligen också mot smärta, men botar det problemet? Berättade om att jag sysslat med Aikido och Tai Chi, men det gav absolut inga pluspoäng... Jag talade om vad jag kände om de som lärde ut Tai Chi, utan att lägga någon kraft på att kombinera övningarna med andningen. Detta gav ingen som helst reaktion och hon började istället prata om sina mästare som lärt henne hur man gör. Jag kände mig inte särskilt imponerad.

Vi får väl se hur det går. Skall träffa läkaren på torsdag.

Annars saknar jag min DVD som bara fan. Fick tack och lov låna en av Anna (tack gullet), men jag saknar ändå min egen som jag faktiskt har koll på hur den funkar. =c)

Böjda knän!

Igår var jag i Hagaparken och njöt av det vackra vädret. Träffade massor av trevliga hundar och hundägare. Vovve lekte och uppförde sig som vilken värsting som helst. ;c) Som hundägare till en av de något större raserna, lär man sig att alltid stå med böjda knän när dessa leker. Kan ju tacka diverse volter i spenaten för den läxan. Just denna gång gick det då inte att undvika kraschen, men som tur var blev varken jag eller hunden skadad... Eller man kanske ska säga, att än så länge tror jag inte att jag har några bestående men. De där jäkla Rottweilerna har ingen koll på sina kroppar och de tror att de är av storleken Yorkshireterrier. Att en 40 kiloshund använder dig som stoppkloss i 100 miljoner kilometer i timmen, är inte en fantastisk känsla. Hundskrället kraschade rakt in i mitt ben, i jämnhöjd med knät och knastret i min kropp gjorde att jag funderade på om en ambulans var på sin plats. Förvånande nog var knät inte krossat och gick att gå på med viss smärta. Höftmuskeln på motstående sida vart dock helt uttänjd, nytt sätt att stretcha på, vilket gör att jag idag har en förjävla träningsvärk och svårt att gå. Jag är dock för korkad för att veta när det är nog och gick hem från Fridhemsplan idag. Hunden måste ju få röra på sig. När jag kommit halvvägs, insåg jag dock att jag skulle låtit bli. Tog bussen resten av vägen och stoppade i mig en större dos av värktabletterna. Nu känns det riktigt redigt och kanske borde jag gå och nanna kudde innan tabletterna slutar verka?

Hur var din dag?

Vad hände?

Alla går förbi mig. Ibland känns det som man var osynlig. Det är bara när jag försöker prata och vara delaktig som man verkar existera, men bara för en sekund. Sedan är man ännu en gång osynlig. Värst är det när folk ställer en fråga som jag vet svaret på. När jag svarar hör ingen och de fortsätter att fråga de som är i närheten. Jag blir så frustrerad. Jag är knappast liten nog att inte synas och röstresurser har man ju. Vad har hänt?

Man skall inte tro vad man läser i tidningen

Fick brev idag från stationsbefäl Bengt Hellström. Den där notisen i Aftonbladet.se, verkar varit något mer kortfattad än nödvändigt. Visar sig att det var hundvakten som var ute med hunden okopplad. Människan gick dessutom över gatan, utan att ha koll på att hunden faktiskt var med, och när saknaden upptäcktes ropade hon på hunden som då lydde inkallningen och blev överkörd. Enligt Bengt har han heller inte sagt att hundens död var straff nog. Det enda han gjorde var att bekräfta att det råder koppeltvång i stan. Citat: "Men att det med tanke på omständigheterna inte fanns någon anledning att bry sig om detta i detta fallet."

Jag säger bara att jag i framtiden personligen tänker fråga de inblandade, och sedan bli upprörd om det faktiskt behövs.

Mea culpa. Mea maxima culpa.

Farbror polisen

Igår faxade jag Bengt Hellström, på Södermalmspolisen, och påpekade att jag tyckte han uttryckt sig klumpigt angående den överkörda hunden. Jag gissar att det han egentligen menade att matte inte fick böter, pga brott mot koppeltvånget. Hon drabbades hårt nog av att hunden dött i olyckan. Tyärr var det inte så det uppfattades av notisen, vilket gjorde mig och många andra hundpolare upprörda. Alltså skrev jag ihop ett brev och faxade till honom.
Fick frågan från en kollega vad jag förväntade mig för resultat av detta fax. Man blir lite förvånad över hur flata folk är. Inte förväntar jag mig något särskilt av detta, men nog fan vill jag att Bengt skall veta hur hans uttalande uppfattats. Inte underligt att världen ser ut som det gör, när ingen vågar opponera sig när någon gör fel. =c/

Annan fundering: Varför jobbar det inte en enda japan på en japansk restaurang i kvarteret? De säljer bara japansk mat och jättegod sashimi, men de kunde inte berätta för mig vad fotsvamp heter på japanska. Då frågar ni er säkert hur det kommer sig att jag vill veta det? Jag försökte hjälpa japanska turister på Apoteket. De förstod inte svenska eller engelska och efter en del gissande och lite teckenspråk, kom vi fram till att det var fotsvampssalva de var ute efter. När jag gick därifrån gick jag och köpte lunchen på den japanska krogen som ligger bredvid. Kom då på att jag kunde fråga därinne vad det faktiskt heter på japanska, men ingen japan så långt ögat nådde.

Trubbel i tvparadiset

Min DVD har fått fnatt. Den vägrar att öppna luckan ibland. Inte alltid, utan bara ibland. Det står då "blocked" i displayen. Det behöver inte finnas någon skiva i spelaren, men den anser ändå att den är blockerad. Ingen aning om vad som hänt och det är jäkligt irriterande. Har ringt till inWarehouse som jag köpte den av och har fått "reklamationen" godkänd. Fick ett mejl med godkännandet där det också stod att jag kunde få en förbetald frakthandling skickad till mig. Jag mejlade och bad att få det och fick svaret att de skulle skicka ut en sådan. Efter fyra dagar hade jag inte fått någon lapp hem så jag ringde jag och påminde dem. Två dagar senare landade den. Visade sig att jag skulle skicka med företagspaket och att jag måste beställa hämtning. Nu var det så att jag tyckte det var onödigt att skicka iväg dvdn över helgen, så jag väntade. Ringde i morse bara för att höra om tidspMin DVD har fått fnatt. Den vägrar att öppna luckan ibland. Inte alltid alltså, bara ibland. Det står då "blocked" i displayen. Det behöver inte finnas någon skiva i spelaren, men den anser ändå att den är blockerad. Ingen aning om vad som hänt och det är jäkligt irriterande. Har ringt till inWarehouse som jag köpte den av och har fått "reklamationen" godkänd. Fick ett mejl med godkännandet där det också stod att jag kunde få en förbetald frakthandling skickad till mig. Jag mejlade och bad att få det och fick svaret att de skulle skicka ut en sådan. Efter fyra dagar hade jag inte fått någon lapp hem så jag ringde jag och påminde dem. Två dagar senare landade den. Visade sig att jag skulle skicka med företagspaket och att jag måste beställa hämtning. Nu var det så att jag tyckte det var onödigt att skicka iväg dvdn över helgen, så jag väntade. Ringde i morse bara för att höra om tidsspannet för hämtningen och om jag kunde få vänta till på måndag. Den trevliga killen jag pratade med sa att det gick bra. Vi bestämde att de kommer mellan 8-12 på måndag. Fan vad bra! En timme senare ringde det på dörren. Det var företagspaket som kom för att hämta!!! Där står jag alldeles förvirrad. Enligt den killen kunde man verkligen inte bestämma dag och tid sådär. Han hade heller inte tid att vänta på att jag packade ihop spelaren för att skicka med honom direkt. Det är så man blir gråtfärdig. Som tur var visade det sig att mannen var en medgörlig cool snubbe. Han hämtar på måndag som det var bestämt från början.
Hade jag vetat att det skulle gå sådär fort med hämtningen hade jag självklart skickat skrället idag. Då hade jag nog fasen klarat mig över helgen utan.
För sent nu. Lätt att vara efterklok. *suck*

Nallenyheten är att den är precis lika bra som alltid, men snyggare och hel dessutom. =c)

Aftonbladet.se - papperskopian

I denna blaska läste jag idag en notis om en hund som blivit överkörd. Matte hade gått över gatan, med hunden lös, gående efter sig. En bil hade kört över hunden, som dog. Enligt notisen var det ju mattes fel eftersom hunden var lös. Inget snack, men polisen tyckte att hundens död var straff nog. Min fundering blir då vad som hade hänt om jag och min hund hade gått över gatan? Han är alltid kopplad vid trafikerade vägar, men han går så långt bort i kopplet som han bara kan. Detta innebär att när vi går över gatan, ligger han åtminstone en och en halv meter bakom mig. Han skulle alltså lätt kunna bli överkörd av en jävla bilförare som inte är uppmärksam. Vad hade det då blivit för efterverkningar? Och vad hade hänt om det varit en förälder som gått med sitt barn över gatan, men med ungen lite efter? Hade det också blivit förälderns fel? Problemet ligger ju i att bilförare har så jävla bråttom i korsningar och vid övergångsställen att de inte har någon koll på om vi som går där faktiskt hunnit över. Personligen har jag, efter några nära träffar, alltid Fenrir precis vid min sida när vi går över. Jag har sett hur det ser ut och jag tar inga chanser.

Uppdaterat nu när jag hittade notisen igen:

Hund blev ihjälkörd på Södermalm

En hund blev påkörd av en bil och dog i går morse på Södermalm. Det var när matte korsade Nytorgsgatan som bilisten inte såg att hunden kom trippande efter.
Enligt polisen bröt kvinna mot lagen om kopplingstvång.
- Men vi räknar det som straff nog att hunden dog, säger Bengt Hellström vid Södermalmspolisen.

Nallehämtning!

Jag fick det lilla sms:et som talade om att min order är klar. Imorgon bär det iväg till farbror doktorn och hämta hem den lille. Jag är spänd på att se hur han ser ut nu när han skall ha fått en ny tangentmatta. Längtar efter att kunna lyssna på musik när jag åker till jobbet. Något jag verkligen saknat under alla dessa dagar (8 st).

Gårdagen på jobbet var nog bland det tråkigaste man kan ha varit med om. Jag tror jag fick c.a. 8 samtal på 5 timmar. Snacka om segt.

Solen skiner...

och jag sitter på jobbet. Inte så kul, men vad fan gör man. Eller... jo man ber att få minska sin arbetstid mer! Undrar om jag kommer att ha råd? Har bett dem tala om för mig hur mycket mindre arbetstid det blir om jag bara jobbar 5,25 pass varje vardag och varannan söndag. Nu ska jag ju jobba 75%, men de har de inte lyckats med sedan ett och ett halvt år. När de upptäckte det la det ett helt omöjligt schema och jag har protesterat. De surar fortfarande över det och det är också därför jag bett att få minska min arbetstid. Vi får väl se var det slutar. =c/
Söker gladeligen nya jobb, men det är få arbetsgivare som är intresserade av deltidsarbetare. *suck*

I torsdags var jag på nytt läkarbesök, men denna gång hos en kvinna som mätte upplevd smärta via tryck på olika punkter. Något som skall bestämma om jag faktiskt har fibromyalgi. Gissar att jag får ett nekande svar. Svårigheten var att avgöra vad som skall sägas vara smärtsamt överhuvudtaget. Jag har ont, men det är inte en stickande smärta, mer än ibland och inte där hon klämde. Min smärta är mer en molande värk överallt. Känns som om jag har en konstant träningsvärk i hela kroppen. I fötterna är det en helt annan sak, men det var de inte intresserade av denna gång. De tror att fötterna kommer att lösa sig när jag får de nya inläggen. Jag håller tummarna.

Abstinensen, efter Nalle som fortfarande är hos doktorn, är sorgligt jobbig. De där med 5 arbetsdagar har gått i stöpet iaf. Undrar hur länge jag skall lida? *snyft & snörvel*

Vårtecken

Idag har jag studerat de absoluta vårtecknena.

1. Tussilagon bara sprutar ur marken. Gula små solar.

2. Solen skiner och himlen är blå. Det blåser vårvindar friska och det blir vackra stormökenmoln, när blåsten tar tag i sanden och blåser runt den. Jag har sand mellan tänderna, eftersom gatorna fortfarande inte är sopade.

3. Grannen stod utanför porten med fyra cyklar, som han pumpade och fixade med frenetiskt. Dags för ungarna att racea runt i området alltså. =c)

4. Snygga killar ser ännu snyggare ut på pendeltåget och tunnelbanan. Kille med blå ögon får den där isblå färgen som jag är så förtjust i.

Fabror Doktorn...

... är en cool kille. Besök nummer två ägnades åt att klämma och dra. Lyssna på hjärta och andning. Mäta blodtryck och sånt där tjafs. Massor av frågor om tatueringar och fråga om religion. Jag blev så förvirrad, och lycklig över intresset, att jag alldeles tappade tråden. ;c) Det blev en hel del prat om mina åderbråck och ännu en remiss skickades iväg, eftersom doktorn inte tyckte att de bara var kosmetiska skäl till att de skulle bort. Frågan är om nästa läkare håller med, men jag håller tummarna.

Än så länge känns det bra med den här doktorn och jag ser fram emot vår nästa dejt. Nu har jag dock tre andra dejter som han bokat in med andra. Skall på provtagning för att se om det är fibromyalgi det handlar om och skall också gå till sjukgymnast.

Fortsättning följer... =c)

Smärtkliniken

Idag var jag på smärtkliniken, för att påbörja utredningen. Jag hade fyllt i ett frågeformulär där det fanns en massa frågor smärtan och hur jag mår i allmänhet. Doktorn frågade också om min sjukdomshistoria. Där hamnade jag i problem. Inte fasen kommer jag ihåg när jag fick min diabetes och hur behandlingen hållit på innan jag blev kostbehandlad? Hur länge tog jag insulingsprutor och hur länge åt jag tabletter? Inte kommer jag heller ihåg värdena för Hba1c eller vad mitt förra morgonsocker låg på?! Nästa fråga var om jag blivit opererad någon gång och den enda gång jag kom ihåg var mitt öga när jag var 4 år. När vi pratat en halvtimme kom jag på att jag faktiskt blivit opererad i båda händerna. Inte klokt att jag inte kommer på det förrän jag ser ärren?! Frågade också om min jobbhistoria där jag hamnade i samma problem. Jag blir alldeles snurrig. Jag tillhör dem som inte kommer ihåg sådant jag inte ser. *suck* Out of sight, out of mind... Doktorn tycket nog att jag var lite vimsig. =c) Imorgon skall jag tillbaka för fortsatt utredning och provtagning. Framtiden får utvisa hur det går.

Nallesaknad

Idag åkte jag till farbror reparatören och lämnade in min älskade nalle. Han skall få en ny tangentbordsmatta och ny ringupp-knapp. Detta skall allt gå på garantin. Med hjärtat i halsgropen frågade hur länge jag skulle behöva vänta på att få tillbaka min vän och svaret blev: 5 arbetsdagar. WOW! Det lät ju lovande, men jag har hört den förrut. Just nu väljer jag dock att tro på uppgiften och ser fram emot att få tillbaka lillen redan i slutet av nästa vecka.
Jag har just nu en gammal trotjänare, men det är ju inte riktigt samma sak. Tänk vad man vänjer sig snabbt vid coola grejer.

Ett steg framåt och två steg bakåt

Då börjar den eviga schemastrulet igen. Nu har de äntligen kommit på att jag jobbar för lite. Var det något nytt? Hur många gånger ska jag behöva påpeka det? Om jag har otur kommer jag få lov att jobba 6 dagar veckan. :'(

Dagens påhitt

I morse var jag hos ortopedkirugen och fick veta att jag är plattfot och behöver inlägg. Och absolut inte de inlägg jag fick för ganska precis ett år sedan. Den var tydligen helt fel. Jag kommer att bli kallad på ny fotavgjutning och den här gången skall det bli stöd under framfoten och under hålfoten. Sedan skall det bli bättre, men det kanske aldrig blir helt bra. Doktorn var ganska arg på att jag käkade så mycket smärtlindring och sa att det är ju inte bra för kroppen. Duh! Du predikar för en redan frälst publik. Vi får väl se hur det går med de nya inläggen.

Sedan ringde jag inWarehouse och undrade vad jag skulle göra åt min jäkla DVD som nu bestämt sig för att emellanåt inte kunna öppna luckan. De skulle se om reklamationsavdelningen godkände detta och då möjligen skicka mig en fraktsedel. Oh, tänkte jag. Det blir som på mitt jobb där någon stackare skickar in en box och får vänta i veckor på att få tillbaka den igen. *suck*

Sedan ringde jag Mobilbyrån för att höra om de fått in en tangentmatta till min mobil ännu. Jag har väntat sedan i mitten av mars, men ännu har ingen dykt upp. De tror att de skall få den nu på torsdag och då åker jag dit i hundra knyck för att lämna in min lille mobil på reparation. Jag kommer lida alla helvetes kval när jag blir av med den. Har ju vant mig vid att ha 8 Mb musik att välja på och aldrig missa ett samtal. ;cP

Före och efter

Glädje i en liten kartong

Jag har shoppat och imorgon skall jag titta på fyndet. 6 st dvdskivor med favoriten Eddie Izzard! Lyckan är fullständig. =c)

Fundering...

Hur kommer det sig att folk tar sig friheten att hoppa på folk, och komma med personangrepp, på sådana som skriver om sina åsikter på nätet? Kan det bero på att de känner sig så anonyma och säkra och därför tycker att det är ok? Hur sorgligt feg kan man då vara?

Hur kommer det sig att mina åsikter, angående ev. ombildning, kan väcka så starka känslor i dessa anonyma? Vad spelar det för roll vad jag tycker och tänker? Det är ju knappast speciellt revolutionerande?

Hur kommer det sig att dessa anonyma människor verkar ha svårt för läsförståelsen? Hmm... En läsförståelsekurs kanske ligger i tiden? (Läs och begrunda de kommentarer som en av dessa anonyma ansett sig nödgad att göra mig uppmärksammad på. Om inget annat så inser man hur fattigas dessa människors liv verkar vara.)

Fundering numero uno! Kan man, som de där som tjänar storkovan på sina bloggar, kanske få lite betalt för mödan? Vore ju inte helt fel om man fick lite dinero också? Gissar att det är kört. Jag pratar ju aldrig om mode, smink och sådant skräp som företag tjänar pengar på. Kanske borde man sätta sig in i detta... Undrar hur man gör? Läste att Blondinbella gick och handlade för över 10 000 kr i veckan. Undrar om hon gjorde det innan hennes blogg blev ett AB och hon fick miljoner för reklamen hon gör? Borde kanske mejla henne och fråga efter lite tips. Hon verkar ha huvudet på skaft. Hon får också skit för sin blogg, men hon verkar ta det med ro. =c)

Ombildningen igen

Egentligen är det idiotiskt att ta den diskussionen som blev på kommentarsidan, efter förra inlägget. Det är ju inte er köplust jag opponerar mig emot. Vill du köpa så köp! Det finns massor av lägenheter till salu. Tidningarna är fulla av dem.

Jag anser att vi behöver allmännyttan! Jag vill inte att våra fastigheter säljs ut.

Det förvånar mig, att diskussionen hamnade på kostnanden för alla som vill äga sitt boende, när det jag är emot är försäljningen och utarmandet av allmännyttan? Vad hände? Missade ni poängen?

Ombildning - nej tack

Varför är det någon som snor mina lappar mot bostadrätter? Jäkla sätt tycker jag. Pratat med några av mina grannar och de håller med mig, angående ombildningen, men andra har inte ens hunnit se lapparna innan de försvann. Imorgon skall jag skriva nya lappar och sätta upp i portarna. Denna gång skall jag uttryckligen skriva att lapparna inte får tas ned. Håller tummarna för att de faktiskt bryr sig.
Skall också gå in mer detaljerat på varför jag anser att bostadrätter inte är en så himla bra idé i alla lägen. Läste förresten att det försvunnit 75% av alla hyresrätter i Stockholm. De har alla blivit bostadrätter istället. Hur skall ungdomarna ha råd att flytta hemifrån om de måste köpa sina lägenheter? Det blir väl som i USA där föräldrarna måste börja spara för skolan direkt när barnet är fött. Jag har oerhört svårt att förstå varför politikerna är så himla heta på att sälja ut den allmännytta, som vi alla betalt för genom skatterna? Nu blir det då så att några lyckliga människor, kan utnyttja det vi alla betalt för och får köpa sina lägenheter, om de nu har råd, men tillslut finns det inget annat och hur ska vi fattiga människor då göra?

Hyresrätter blir bostadrätter

Jävlar vad förbannad jag blir. Jag vill inte köpa min hyreslägenhet, men nu har mina grannar skapat en bostadrättsförening och fått löfte om värdering av fastigheten. Hur gör man för att hindra detta? Skulle ett blått lakan, hängande från balkongen, kunna ge röst åt min protest? Jag vet att det finns flera i fastigheten som inte heller vill köpa sin lägenhet, men vi måste ju ändå höja våra röster.

Skall nu ta mig i kragen och skriva lappar och sätta upp i portarna för att se om det blir någon respons.

Angående bloggen

Jag vill härmed klargöra varför jag skriver denna blogg. En gång i tiden var det några som undrade vad fan jag höll på med egentligen. Tydligen kände de att de förlorade kontakten med mig, eftersom jag bara jobbar kvällar. Har iofs aldrig insett att det jag gör har så himla stor betydelse, men kände att jag nog kunde ställa upp med en blogg. Visade sig efter att ha bloggat ett tag att det var ett utmärkt sätt att få utlopp för en massa tankar och tjafs. Därför har jag bara fortsatt.

Upptäckte också att jag hållit tyst om mycket, som nu bara vräker ur mig. Det är ju något nytt för mig att berätta i princip allt som händer.

Jag vill dock framföra, att skälet till att jag bloggar här, endast är för att hålla gamla/nya vänner och bekanta uppdaterade. Denna blogg är inte till för att ni skall känna er tvugna att finna en lösning på mina problem eller ens hjälpa till med dem. Enligt uppgift vill kvinnor helst bara prata om saker och ting, och inte att någon annan skall lösa allt. Det är något jag till fullo håller med om. Det är trevligt att höra ett medhållande "ojdå, vad synd", då och då, men jag begär inte att någon annan skall känna sig extra ledsen för min skull. Jag vill inte ha det på mitt samvete.

Så, kära vänner, vänligen ta hand om er själva!!!

Drömma...

...kan man ju alltid göra. Denna man har jag drömt om sedan ca 2000 och det blir aldrig tråkigt. =c) Klicka på bilden så får du bilden som skrivbordsbild.

Att gå in i väggen?

Hur gör man? Förutom att jag har ont och är allmänt skitarg på det mesta, undrar jag över om jag kanske har gjort det. Alla pratar ju om dessa väggar. Kanske jag är drabbad? Inget verkar funka längre. Jobbet har blivit så jävla sugit att jag måste tvinga mig själv, varje dag, för att komma iväg dit. När jag väl sedan landat på plats, blir jag redigt förbannad innan jag ens hunnit logga in. Antingen är det någon stackars kollega som gjort ohjälpligt bort sig, eller också är det företagssystemet som är så jävla taskigt uppbyggt att man bara kan bli vansinnig. Hur kan man bygga upp ett företag, där kundernas välbefinnande är lika med ointressant? Och hur kan man bygga upp ett företagsklimat där arbetstagarnas välbefinnande inte ens finns på kartan? Jag orkar fan inte längre...
Enligt uppgift måste jag ingå i teamet och sälja, sälja, sälja och sälja. Om jag inte säljer så kan det bli tal om ...öh... uppsägning? Nej, jag är fast anställd. Man kan inte bara säga upp mig hur som helst. Jag sköter mig och är på plats. Om jag sedan inte säljer är det inte ett vettigt skäl för att bli av med mig. Vet dock att det är många av mina arbetskamrater som inte har denna insyn och de mår dåligt. Det är sorgligt.
Numera kan man heller inte jobba över och tjäna extra pengar på det. Det som du sitter över blir samlat i en tidsbank och sedan får du ta ut denna tid i samrådan med din TL. Där rök alltså mina extrapengar. Skitsamma. Det är småsummmor det rör sig om, men det finns knappast ett indikament att stanna kvar och hjälpa till längre. Kl. 21 slänger man bara på luren och stänger ner skiten. Sedan får jag iofs vänta en bra stund innan det går någon buss, men det är det fan värt.

Jag bara måste hitta ett nytt jobb!

2 till 6 månader blev en och en halv

Intressant nog fick jag idag en kallelse till Smärtkliniken den 15/4. Jag blev alldeles konfys. Nu har jag X-antal blad som skall fyllas i där jag skall beskriva vilken smärtupplevelse jag har på en skala från 1 till 100. Oj, jag blev alldeles trött. ;c)

Problem med kroppen

Min läkare på Skytteholms Vårdcentral skickade iväg en bunt remisser för ett bra tag sedan. Idag fick jag svar från Smärtkliniken att de tagit emot remissen och att väntetiden kunde bli mellan 2 och 6 månader, men de hade även skrivit att det kunde ta längre tid än så. Ingen vet alltså när i h-vete jag skall få komma dit. Vad som hände med remissen till Ortopediska kirurgen, Odenplan, vet vi dock inte ett skit om. Remissen som gick iväg till retinamottagningen på S:t Eriks Ögonsjukhus fick jag också svar på. De skrev att det var fint att de fått en remiss, men att min kallelse skulle dröja till i juni. Ringde till dem och frågade varför de skulle vänta så länge, med tanke på att jag egentligen skulle ha blivit kallad redan i oktober förra året? Efter ett evigt bläddrande och konsulterande i papper, fick jag dock en tid om... WOW! ...endast en månad.
Jag har jävligt ont och inte fan blir det något gjort. Jag blir less. *suck*

Täppt kran

Har varit hemma från jobbet mellan onsdag och söndag. Trodde jag var hemma för att jag var lat, men dagen efter så visade det sig att det hela utvecklat sig till en redig förkylning. Det var ett evigt snorande och nysande. Känns lite surt när man hade tänkt att vara hemma och sega. Det var väl beroende på att man är en kvinna som är evigt uppe i varv och när man då slappnar av tar bacillerna chansen.
Nu är jag dock tillbaka på jobbet och jag har blivit tvingad att flytta. För ögonblicket är det dock lugnt. Bara jag här som vanligt. Jobbar inte särskilt hårt. Skönt.

Jobbsökande och skit i att gå till jobbet

Den rubriken säger allt om hur det ser ut här just nu. Satte mig ned och sökte två jobb idag. Det tog sammanlagt 4 timmar. Det var ett jäkla ifyllanden av en massa webformulär, med exakt samma info i båda, men ingen chans att bara föra över. Småpluttande som tog evigheter. Jag är så otroligt dålig på sånt.

Igår hade jag en "livlig" diskussion, med den som nu säger sig vara min TL. Handlade förstås om var jag skall sitta någonstans. Slutade med att jag uttryckligen sa att hon fick flytta mig med en pirra om hon ville att jag skulle sitta någon annanstan i lokalen. Kanske inte var den mest smarta diskussion jag fört med någon de senaste dagarna, men kvinnan retade fullkomligt gallfeber på mig. Evigt tjatande om "att så är det bara". Min önskan var att få en mer konstruktiv insyn i varför det nu bara skulle vara så, men den gav ingenting. Personligen är jag mest upprörd över att jag, pga olika omständighetet, inte kan föra en intelligent diskussion längre. Kan bara inte hitta orden eller argumenten och jag hatar det! Jag kommer ihåg när jag för några år sedan ifrågasatte människor som återföll till personliga påhopp i en diskussion, istället för att komma med vettiga argument. Numera känner jag att det är precis på den nivån jag rör mig. I min hjärna finns alla argument, men IRL hittar jag bara skällsorden. Det är bara kört för mig. Fan ta mitt liv och min situation, som numera gör det omöjligt att hålla ett argument igång med vettiga inlägg istället för att bli så förbannad att jag nästan börjar storböla... Jag hittar inte orden! Börjar känna mig som ett affischbarn för alzheimer och touretts.

Gick iväg till pendeltåget idag. Var redan då jätteledsen. När jag kommer fram till tåget, och har väntat i 5 minuter, visar det sig att tåget är inställt. Vad gör då jag? Jo, jag går hem igen och ringer mig sjuk. Hur smart är det på en skala? Jag har alltså hamnat i den situation jag brukar hamna i efter 2-3 år på ett jobb... Jag bara skiter i att gå, vilket kommer att göra mig jävligt fattig igen. *suck*

DET SUGER!!!

Varför?

Nu har jag varit anställd av MP i flera dagar. Jag har fortfarande ingen info angående ev. ändringar i vem jag rapporterar till och hur jag når de ansvariga på företaget. Möjligen menar de att infon om att jag nu fått ännu en ny Teamleader skall vara tillräcklig. Personligen känner jag dock att jag vill ha tillgång till deras avtal och deras olika idéer om hur saker och ting skall göras. Enligt mina kollegor har de fått muntlig info vid möten, men vi som inte är på mötena av olika anledningar, har fortfarande inte fått den.
Den nya TL:aren har också berättat att jag måste flytta ihop med mitt team och alltså måste packa ihop mitt pick och pack. Detta blir den 7 gången som jag blivit beordrad samma sak. Av dessa 7 gånger har jag lika många gånger berättat varför jag inte kan sitta i klump med de andra, men inte en enda gång har det tagits hänsyn till detta. Denna gång lär inte bli någon ändring, men fan ta dem... Om de vill att jag skall flytta får de handgripligen flytta mig med en pirra. Jag bara vägrar! De vill att vi skall sitta i teamklump av den enkla anledning att vi skall bli en enhet. För mig som aldrig träffar mina teammedlemmar är det löjligt. De jobbar inte när jag jobbar. Det sägs också att det skall vara enkelt för oss att fråga våra kollegor om vi behöver hjälp. Ledsen, men det finns ingen i teamet som vet mer om jobbet än vad jag gör. Jag är en av dem som jobbat längst. De som skulle kunna veta mer, är inte intresserade av att hjälpa till och är heller aldrig på plats när man behöver dem. Alltså är det ointressant att sitta där de sitter.
Största skälet till att jag inte vill sitta i klump är att jag inte hör vad kunderna säger i telefonen. Det har varit samma problem sedan jag började på UPC. Kollegorna pratar och skriker över hela rummet och jag hör inget. Det funkar inte ens med ett dubbelt headset. Värst är det när någon blir förbannad och börjar skrika på en kund. Inte fasen vill jag att min kund skall höra det i bakgrunden. Därför har jag satt mig längst bort i hörnet. Det händer ju också att jag själv höjer min stämma av olika anledningar. Jag vill inte att mina kollegor skall bli störda av mig. DÄRFÖR SITTER JAG BORTA I HÖRNET!!! Varför skall det vara så jävla svårt att fatta?

Sista kvällen

Sista kvällen som anställd på Com Hem. Imorgon är jag anställd av Multipartner, men som tur är behöver jag inte tänka på det förrän på måndag.

Idioter i Hagaparken

Gick i parken idag. Hittade två vuxna kvinnor, med meföljande yngel, som mitt i skogen tänt en grill på en nedfallen gren. Frågar dem då om de är medvetna om att eldning är förbjuden i parker (speciellt vår nationalstadspark) och speciellt inne i skogen? Svaret blir ju att det skall väl gå bra, eftersom de använder en medtagen grill. Men snälla rara... du har ju ställt den på en död trädgren? Vad tror du att de har för konsekvenser? Vi har ju tagit med oss vatten, vittnar två enlitersflaskor om. Dagens vuxna har ingen som helst koll på konsekvenserna av sitt handlande och dessutom har de yngel med sig. Vem vet vad de hittar på som gör att föräldrarna får lov att släppa grillen med blicken? Kommer de sedan att vänta tills grillen svalnat innan de lämnar den i sopkorgen, eller kommer den också att brinna upp?
Varje dag häpnar jag över människors dumhet!

PS. Angående att sopa ned folks fötter från tunnelbane/pendeltåg/buss-säten gör jag det varje gång jag ser det. Någon jävla måtta på idiotin får det väl ändå vara? DS.

Idioter på tåg

När jag gick på tåget mot jobbet idag, satt det en kille och tog upp en hel sådan där tresitssoffa. Han hade dessutom sina fötter på soffan mitt emot. Motvalls som jag är så går jag rakt fram, knuffar ned hans fötter från sätet och sätter mig närmast fönstret. Killen ignorerar det hela och forstätter att blippa på sin mobil med skrevande ben. Efter ett par minuter lägger han sitt knä mot mitt. Det blir skaver lite och jag knuffar tillslut undan hans knä. Han fräser då till och undrar vad jag håller på med. Min kommentar är att jag vill att han slutar tafsar på mig. Han blir skitförbannad och börjar tjafsa om att han minsann inte tafsar, varpå jag säger att jag inte vill att hans kropp nuddar min. Han drar då åt sig sina ben och sedan sitter vi de fem minuter som är kvar till T-centralen. Jag har under hela den här incidenten självklart musik i öronen. Jag hör inte detaljerna utan bara anar mig till vad han faktiskt säger, förutom när han fräser högt. När han nu går av tåget säger han något som jag inte hör. Antagligen var det något riktigt fult, med tanke på de andra passagerarnas miner. Inom mig tänker jag bara att jag är så glad att jag slipper höra honom. Jävla idiot!

Vansinne och going postal

När jag var ute med djuret på min vanliga promenad idag, tänkte jag på att jag har full förståelse för de där som blir vansinniga och tar fram hagelgeväret. Just nu känns termen "going postal" som ett helt logiskt alternativ i det allmänna vansinnet. Att det då aldrig kan ta slut, att det då aldrig kan ordna sig, att det då alltid skall göra ont, att det då alltid skall vara jag som pekar på självklarheter, att det då alltid ska vara så jäääääääääääävla tröttsamt att leva.

Min läkare ringde mig idag. Han frågade om jag var vegeterian. "Nej för fan!" blev då självklart svaret. Enligt doktorn har jag blodbrist och det var därför han frågade. Han sa dock inte vad, eller ens om, jag behöver göra något åt det.
Nästa sak han sa var att jag har ett förhöjt värde av vita blodplättar. Tydligen tecken på att jag har någon inflammation i kroppen. Oj, vad förvånad jag blev då... Jag äter ju för helvete inflammationshämmande tabletter!!!
Sedan fick jag veta resultatet från röntgen av mina fötter. Tydligen har jag början till hälsporre, alldeles för platta fotvalv i framfoten (vad det nu betyder) och ett snett/böjt ben i foten(?). Vad gör vi då åt detta? Skickar mig till fotkirurgen för ytterligare undersökning och eventuell operation. Jag fattar ingenting. Vad fasen har då dessa problem med att göra att jag har ont i fötterna? Det läkaren beskriver är inte i närheten av den smärta jag faktiskt har. Jag har inte ont i framfoten eller i hälen. Jag har ont i fotleden, men inte vet jag om det är där det böjda benet skulle vara. Teorin om muskelinflammation verkar mycket bättre, men det enda de vill göra åt det är att ge mig mer piller. Frågade också läkaren vad han tänkte göra åt resten av smärtan jag har i kroppen och efter en hel del dividerande erkände han tillslut att han inte visste och nog får lov att skicka mig till smärtkliniken för undersökning.

Den som lever får se...

Det kan alltid bli värre

Igår fick jag veta att min arbetsgivare bestämt sig för att avveckla sin kundtjänst och lägga ut det på ett callcenter istället. Detta innebär att alla som varit anställda blir överflyttade till en ny arbetsgivare och arbetsplats. Detta skall ske den 1/3 och sista dagen för mig att meddela min nuvarande arbetsgivare, om jag vill följa med eller bli uppsagd pga arbetsbrist, är nästa fredag. Vi fick alltså 6 arbetsdagar på oss att bestämma hur vi skall göra. Inte schysst!

Apropå fästingsjukdomar och läkare

Pratade precis med min läkare. Han sa att de symptom jag hade verkligen inte stämde in på eventuell fästingsmitta. Det är alltså ingen idé att ta något blodprov för sådana.
Jag återgår alltså till väntan på bättre tider...

Värk och vanmakt

Vad gör man när man har ont hela tiden? Inte bara i fötterna utan i hela kroppen. Det känns som om man går omkring med konstant träningsvärk i alla muskler. Tycker ju att alla de där pillerna jag äter borde hjälpa, men de hjälper inte ens mot det man tar dem för. *suck* Jag är jävligt trött och vill bara gå och lägga mig. Det är rent ut sagt som förgjort. Senaste veckorna har varit så fruktansvärt jobbiga att jag allvarligt funderat på hur jag skall ha råd att sjukskriva mig i några veckor. Vilken läkare kan tänka sig att skriva ett intyg? Jag känner ingen. Problemet är väl att även om man har ett läkarintyg är det ändå inte säkert att man faktiskt får sina pengar.
Gick ut och sökte på mina fotbesvär på nätet och fick upp skräckexemplet Fibromyalgi, men det vägrar jag att acceptera, eftersom det inte finns någon bot... Pratade ändå med min läkare som gjorde några tryckpunktstester, men det verkade inte ge något. Han beordrade en del provtagning, men jag glömde förstås be honom ta med test för fästingsjukdomar, så jag måste ringa honom och be honom få dem gjorda också. Det är jobbigt att vara dålig... Du måste sparka på läkarna för att de ska testar allt. Annars blir det inget resultat.

Nej, jag är inte deprimerad. Bara väldigt trött. Jag äter fortfarande Voltaren och nu också Alvedon. Stora doser och det känns som man är drogad nästan jämt. Tyvärr gör det ändå ont. Undrar om min läkare kommer att komma fram till något?

Engelsk romantik rekommenderas

Jag såg North & South här i veckan. Fantastiskt romantiskt. Richard Armitage är bland det läckraste som finns om man vill se en man som tittar under lugg och ser svårmodig ut. =c) Miniserien rekommenderas varmt. Den är i samma stil som de Jane Austenserier ni säkerligen redan sett, men hjältinnan är ännu mer frispråkig och hjälten är sårbar. Richards roll jämställs med Colin Firths Darcy, men enligt min uppfattning är de mer ett kompliment till varandra. Om inte annat är de båda attraktiva och svårmodiga. ;cP


För någon helg sedan såg jag också Sparkhouse. Passion, bråk, oförstående föräldrar och kärlek. En mordern nytolkning av den gamla klassiska Wuthering Heights. Fantastiskt bra och full av allt man kan önska sig när det gäller engelsk passionerad romantik.

Torchwood

Nytt avsnitt i ny säsong finns ute nu. Det var himla bra och roligt. De är så coola och läckra hela bunten. Måste ses av oss som gillar engelska SF-serier. Kasta er på valfritt medie och se denna fantastiska serie och njut av de nya avsnitten som nu kommer att gå på onsdagskvällarna kl. 21 i England.

Lite film

Jag har sett två filmer de senaste dagarna. Den första var "The Brave One" med Jodie Foster. Jag har väldigt delade känslor angående henne som skådespelare. Av någon outgrundlig anledning vill jag se de filmer hon gör, men jag kan bara komma ihåg att jag verkligen gillade en och det var "När lammen tystnar". Den gillade jag skarpt, men sedan dess kan jag inte komma på en enda som gjort något intryck. Varför envisas jag då med att se allt hon gör? Jag vet faktiskt inte. Den här filmen var helt ok. Fanns dock några luckor och egentligen var den ganska lik flera andra på samma tema. Det som var mest intressant var nog hennes röstläge och de snygga bilderna. Funderade en hel del över saker som: hur kommer det sig att hennes skador läks så helt och snyggt så snabbt? Var är resten av hennes familj och var är vännerna? Hur ensam var hon egentligen? Sevärd rulle iaf. Kul att se Naveen Andrews, i något annat än Lost. Även om han nu bara var med en liten stund.
Den andra filmen var då "The Hunting". Fantastiskt bra film. Överraskande, spännande och rolig. Under ytan av humor låg det ett svart töcken av förtvivlan och vanmakt, vilket gjorde filmen fyllig och intressant. Rekommenderar den varmt för er som inte bara vill se det gamla vanliga, utan faktiskt engagera er en aning.

En skådis var med i båda filmerna och jag blev fascinerad av hans röst och hur han pratade. När jag hörde honom tyckte jag att jag kände igen rösten, men jag gick och kikade på IMdb och kunde inte för mitt liv se något som skulle ha gjort intryck på mig. Han heter Terrence Howard. Snacka om sammanträffande att han var med i båda de två filmer jag såg.

Hormoner

Idag stannar jag hemma från jobbet, med anledning av hormonerna, som gjorde att jag började gråta när jag inte fick på mig jackan på första försöket. Detta är något ganska nytt för mig. Jag har liksom aldrig haft problem med sådant förr. De senaste två-tre åren har det dock blivit illa. Snörvlar för jävla jämnan och nu när jag har min menstruation blev resulterat att jag gav upp och stannade hemma idag. Andra får migrän och smärtor... Jag snörvlar till reklamen för toapapper med små lamm. Visa mig en romantisk film och jag gråter som en bäck... nä, Niagarafallet är det! *suck* Det är dock väldigt övergående så imorgon blir det tillbaka till saltgruvan.
Bästa perioden är två veckor före mensen. Då blir jag fixerad vid valfri manlig/kvinnlig person... Hitta en snygging och jag tar reda på allt jag kan om honom/henne och funderar på hur vi skulle ha det tillsammans. Fånigt nog håller det inte länge. Det är bara de där två veckorna och sedan är allt som vanligt igen. Den här gången var det sheriffen i Eureka. Just den här perioden var han oerhört charmig, läcker i sin uniform och rolig när han inte fattade vad som hände. (För tre veckor sedan tyckte jag inte ens serien var någe bra, men det blev ju ändring under den här perioden. ;c)

Relgion & magi

Jag håller just nu på och läser en riktigt bra bok: Spellbinder av Melanie Rawn. Jag har aldrig läst några böcker av henne förr och enda skälet till att jag tog den här var, att den lät spännande på baksidetexten. Jag hade inga större förväntningar med tanke på hur sega de senaste böckerna jag köpt var. Har haft otroligt lågt vattenmärke på mina bokval på sista tiden. *suck* Den här boken började inte bättre, men den växte med uppgiften. Jag hade förväntat mig en lätt humoristisk "förhäxad"-kliché med inslag av romantik. Det visade sig vara något helt annat. Som vilken välskriven roman som helst, med häxiga inslag.
Det jag dock hänger upp mig på är hur intressant det verkar med magitrollandet och ceremonier, men hur ointressant det verkar att ens nämna att det också rör sig om en religion? Dessutom är huvudpersonen katolik? Hur fasen går det till? Och om det nu är så att hon endast är en häxa och inte wiccan, hur kommer det sig då att hon åkallar gudarna i ceremonierna? Katolikerna skulle nog inte uppskatta att få veta att någon som säger sig vara troende katolik också utövar häxkonst. Snacka om krutdurk!?
Det har alltid förvånat mig att hedningar och paganer har så svårt att erkänna sig troende och faktiskt tala om sig själva som religiösa människor. Det som det fokuseras på är ceremonierna, häxkonsterna, ritualerna och/eller magiska trollformler. Varför erkänner man sig till en religion när man sedan anser att dyrkan av gudomarna, inom den religionen, kommer långt efter att göra ceremonier och trollformler? Jag förstår att alla wiccanska ceremonoier innefattar magiska handlingar, de är en viktig del, men jag förstår inte varför det verkar som om gudarna inte är lika viktiga? Samma fråga ställer jag mig inför de flesta paganska/hedniska religionerna som vi ser prov på i västvärlden.

Personligen kallar jag mig Gudinnedyrkare och häxa. För mig kommer Gudinnan och religionen först. Att jag sedan emellanåt ägnar mig åt häxkonst är av underordnad betydelse.

Retreat och livet i genomsnitt

På SVT1 går just nu en serie, Retreat - den raka vägen, som är oerhört intressant. Den handlar om sex personer som åker på en islamisk retreat. Jätteintressant och lärorikt. Rekommenderas varmt om du är intresserad av religion och tro. Jag har lärt mig nya saker om Islam och Sufism. Sufismen verkar ligga väldigt nära hur jag ser min egen religion.

Annars tackar jag Gudinnan för att folket i Hagalund, årsskifter 2007/08, behärskade sitt sprängintresse så väl. Detta årsskifte har varit det lugnaste jag varit med om sedan Bullen blev fyrverkerirädd. De började smälla först den 14:e december och har nästan helt slutat redan. Fantastiskt!

Vi var hos veterinären idag och fick vaccineringen som skall ske vartannat år. Recept på hans smärtstillande och inflammationshämmande soppa förnyades också. Insåg att han och jag går på samma sorts medicinering. Världen är knasig. Annars mår han bra den lille råttan. Snuskig som fan, pga vädret. Måste duschas varje gång vi varit i parken. Den här vintern har varit för erbarmelig. De fyra dagarna med snö var himmelriket och sedan blev det slask, regn och sand igen. Egentligen bryr jag mig inte om att allt blir skitigt. Det som gör mig ledsen är att det är så mörkt och grått hela tiden. Imorse när jag gick upp och ut med djuret första varvet såg man solen genom molnsprickorna, och plötsligt kändes allt så lätt, men sedan blev det mörkt igen. *suck*

Gott Nytt och Gott Slut!

För din information skall jag idag:
Baka kanelbullar.
Baka matbröd.
Äta en massa choklad.
Gå den vanliga långpromenaden i Hagaparken med djuret.
Spela musik på högsta för att minska bullrandet av raketerna.

Nyårslöfte = inget. När man är så nära perfektion, som jag faktiskt är, är det inte läge för nya löften. ;cP

God Jul!

Via Solna Kommuns stadshus, önskar vi er alla, en riktigt god jul!

Varulvar och annat...

Den senaste tiden har jag lagt ut ett flertal böcker på tunnelbanan. Jag är ju en av de där galningarna som lägger ut böcker i stan, på en bänk eller ett bord. Medlem på BookCrossing. Jag blir av med böcker som jag inte vill ha i min bokhylla och jag känner mig så duktig. Har läst säkert 5 böcker på raken som alla sög något alldeles kapitalt. De åkte då självklart ut. Beställde ett antal nya böcker med förhoppning om att de skulle vara bättre. Började med en varulvsbok i den romantiska genren. Av baksidetexten fick jag uppfattningen att hjältinnan var en varulvsjägare och råkar på en varulv som hon sedan inte vill jaga.
Glad i hågen satte jag mig och började läsa, men vad besviken jag blev. Det visade sig att det hela rörde sig om flera olika personer. Det var två stycken kvinnliga huvudroller och tre stycken manliga, varav den ene var varulven. Boken börjar med att berätta hur det ena paret möts och sedan formligen öser de ur sig allt elände man kan tänka sig om varulvar. Det andra paret visar sig redan vara ett kärlekspar och mannen är en vampyr. Allt blir den värsta sortens Allers-novell och mer skitsnack om varulvar. Författarinnan beskriver också varulven som en psykopatisk galning med hybris. Dessutom är den tönten en smycketillverkare som klär sig chiqt. Bläääääääääää. Efter att ha läst några sidor börjar jag undra om kärringen som skrivit boken verkligen menar allvar? Av någon sorts självplågande envishet läser jag tillslut ut boken. Jag skummade en hel del, den sög verkligen rejält.
Det som gjorde mig allra mest fundersam var egentligen att jag kunde bli så jävla föbannad över att läsa om självgoda människor som snackar skit om en varulv, som dessutom är en mes? Jag menar, hur engagerad kan man bli och varför i h-veta sitter man och läser sånt skräp? När jag lugnat ned mig lite och börjat fundera mer på boken undrar jag faktiskt över författarens skrivande. Menade hon verkligen att jag som läsare skulle bli heligt förbannad på dessa människor och den där jäkla vampyren, som bara kategoriskt skulle slakta ALLA varulvar? Hon beskriver också hur vampyren kommer med en teori över hur det kommer sig att varulven blivit som han blev. Den går ut på att han inte fått någon vettig fostran i hur man är varulv. Tre sidor senare får man veta att den ende som kunnat lära honom varulvars vett och etikett dessutom blivit skjuten... av vampyren, när varulven var en liten pojke. Alltså borde man i förlängningen se det som att vampyren är skyldig till de psykiska tillkortakommanden varulven hade, genom att ha sett till att barnet inte hade någon förebild under uppväxten? Var det så författaren tänkte eller läser jag in saker som hon missat i sitt skrivande?
Värst var iaf att boken slutade med ett Harlekinslut. "Och så gifte de sig och levde lyckliga i alla sina dagar." *kräkreflex*

För er som gillar varulvar så rekommenderar jag filmen Blood and Chocolate. Det är den första varulvsfilmen jag sett där förvandlingen är precis så snygg som jag alltid föreställt mig. Filmen är också helt ok, för genren, men förvanlingen är det som gör det. =c)

Min balkong vann!

Signalisten har en tävling varje jul där de boende i Hagalund tävlar om att ha den bäst/värst dekorerade julbalkongen. I år vann min! Förhoppningsvis var det för att den var den bästa och inte den värsta. *skrattar* Tyvärr blev bilden inge bra... men det ger iaf en aning om hur den ser ut. Som pris fick vi ett kilo nougat. Det blir praliner i soffan hela julen. =c)

En vanlig dag...

Dagen började med en långpromenad i parken, i sällskap med en granne och hennes vovve. Sedan åkte jag hem till mamma och hämtade min julklapp från henne och papsen. Det blev en Kanadensisk Gås. Jättevarm och skön, men jag blev förvånad över vilken taskig kvalitet den hade i hantverket. Dåligt ihopsydd med en massa lösa trådar som hänger. Dessutom har alla de "gummisnoddar", som satt fast i alla dragkedjeödlorna, lossnat efter första försöket att dra i dem. Gåsen har dock ett par miljooooooooner fickor. Jag flyttade över hela mitt bohag i dem och gick sedan hem med djuret. Insåg i princip i samma stund jag kom hem, att jag bara måste rusa iväg igen, för att hinna till jobbet. Rusar iväg och kommer på att jag inte vet vart mitt kreditkort tagit vägen. Inget minne av var jag lagt det i den allmäna bohagsflytten. Ringer mamma för att kolla om det är glömt där, men hon hittar det inte. Funderar på om jag tappat det i flytten och den efterföljande hemresa... Börjar bli lite svettig och kommer fram till att det nog är bäst att spärra. Ringer och fixar det. Missade tåget, men tog nästa och hade det mysigt i den varma jackan. Somnade sedan nästan på bussen och vaknar med ett ryck och tanken att det fanns ju ytterligare en ficka. Kanske var det i den? Och jorå, så var det. Jävlar! Där ligger korten, som nu är helt oanvändbara eftersom jag spärrat dem. Ibland funderar jag på vad fasen jag håller på med egentligen. *suck*

Laglig?

Att vara laglig är jäkligt omständigt. *suck* Jag tog mig i kragen och besvärade mig med att ladda ned musik från CDON och försökte sedan ladda över den på min mobil. Det gick inge vidare kan jag ju tala om. Det skall synkroniseras åt alla håll och kanter och sedan ser det faktiskt ut som låtarna hade flyttats över, men när jag kollade på mobilen var de inte där?! Försökte en massa gånger... samma resultat. Till saken hör att du heller inte får ladda över musik du köpt från datorn till MP3-spelare hur många gånger som helst. Det är en viss kvot av tillåtna synkroniseringar inlagda. Detta gör att man (läs: jag) hela tiden oroade sig för att ha använt upp alla tillåtna försöken. Konstigt nog visade det sig att även om jag enligt konstens alla regler synkroniserat över alla låtarna fyrtioelva gånger på min mobil hade jag ändå lika många försök kvar? Det är något jävla fel som är trasigt, var slutsatsen jag drog och gick till jobbet och funderade.
Man har också ett antal bränningsförsök för låtarna. Uppgifterna var att denna skiva kunde jag bränna 5 gånger innan den blev "låst". Hmmmm... What to do? ;cP
Jag brände skivan och rippade den sedan i MP3-format. Lade över dessa filer på mobilen och vips kan jag spela dem när jag är ute med djuret. Hurra! När skivan väl är bränd verkar det också som de där "tillåtna" gångerna är glömda. Nu kan jag rippa skivan hur många gånger jag vill?

Slutsats: Jag har full förståelse för folk som är egenmäktiga och hämtar ned de redan rippade låtarna på nätet. Att vara laglig är alldeles för jävla omständigt. =c/ Jag har iaf betalt för just dessa skivor och kommer antagligen göra det i framtiden också (då och då), men då köper jag den nog färdigbränd i snygg omslag. Det kan det vara värt. =c)

Skitjobb och stickning

Att sitta i Nacka är inte så himla fel. Bättre lokaler och trevligare stämning. Min restid blir endast 10 minuter längre, men fy fan för att byta ressätt två gånger på de värsta stationerna i Stockholms kommunaltrafik. Stressfaktorn blir alldeles för hög. Det är dock inte det som gör att jag skriver rubriken ovan. Som vanligt är det ingen som vet någonting. Nu har dessutom den nuvarande tillfälliga teamleadern vårt team har, sagt att det är något knas med mitt schema och att vi måste prata om det. Problemet är bara det att han ALDRIG är på plats, vilket gör att jag går och oroar mig för att de jävlar till det igen... *suck*

Jag håller på att sticka en kofta. Dubbel Mosstickning i mörkgrönt silkesgarn som jag fick från min mormors dödsbo. Fantastiskt garn och jag har aldrig vågat mig på det förut, men nu måste jag ha en kofta eftersom jackan jag sydde om, blev lite kylslagen... eller möjligen blev jag lite frusen. Vem vet och vem bryr sig. Stickar som en röd iller. Tyvärr har jag fått lov att repa upp det jag stickat tre gånger eftersom jag kom på nya sätt att fixa mönstret. Man får inte vara otålig när man hittar på saker allt eftersom. ;cP Stickade förresten en ny sjal till en kompis. Hon kommer och hämtar den i helgen. Måste blocka den först, men funderar på om jag skall slöa till lite och bara blocka kanterna? Sjalen är jättesnytt och stabil annars så det känns inte som jag skulle behöva blocka hela. Den är också JÄTTEstor vilket innebär att jag inte är säker på att mattan faktiskt räcker till. =c)

Kommunal trafik

Efter tre dagars knuffande i den kommunala trafiken, på väg till jobbets nya adress, börjar jag känna en tendens att "go postal". Satan vad mycket folk och vad trångt det är. Förut hade jag turen att åka mot strömmen, men nu är det med strömmen som gäller och det är inte roligt.:-( Trängsel och vilda, galna människor som inte tar någon hänsyn alls. Hur länge orkar man stå ut tro? Kanske skall man se detta som det ultimata budskapet att man skall byta jobb.

Trötthet och smärta

Senaste månaderna har det varit jobbigt. Att gå till arbetet har inte varit någon hit och jag är trött jämt. Finns liksom ingen ljusning vid horisonten och inte ens den stundande julledigheten lyser upp mörkret. Det enda jag kan tänka på där är hur jag skall få min lilla vovve att klara alla smällarna. Inte det roligaste att tänka på när allt annat är så jäkla svart. Jag har förbannat ont i fötterna. Jag har ätit smärtstillande och inflammationshämmande nästan ett år nu, men det hjälper inte längre. Jag har försökt få en ny tid hos min läkare, men hon är sjukskriven(!). Efter fem samtal blev jag utskälld av en läkare som sa att jag skulle vara tacksam för att hon gjorde sig besvär för min skull. När jag gick dit på utsatt tid, var hon 20 minuter försenad och ville dessutom ha en ursäkt för att jag skrikit åt henne. Jag fattade ingenting. Jag vägrade att be om ursäkt och gick därifrån.
Där ser man hur det funkar inom dagens läkarvård. Jag skall vara tacksam för att läkaren jag betalar skatt och besöksavgift för faktiskt gör sitt jobb? JAG BLIR SÅ JÄLVA ARG!!!