Dåliga affärer

Jag gjorde ett dåligt köp häromdagen. Jag beställde en hundvagn, som jag ville använda för att kunna gå på Pride, utan att behöva oroa mig för vovvarnas tassar, eller värmen. Jag lade en beställning på Markesh Design AB, men ångrade mig efter att inte ha fått svar på de mejl jag skickade. Jag ville veta om de skulle hålla leveranstiden, men som sagt fick jag inget svar. Jag skickade två mejl på tre dagar, men ändå inget svar. Alltså ångrade jag köpet, vilket de ignorerade och lämnade in vagnen på Posten, fyra timmar senare. Sedan dess har jag då försökt få tillbaka mina pengar, som jag blev tvungen att betala i förskott, vid beställningen. När jag äntligen fick svar, på mejl nummer fem, ville de ha vagnen i retur, så att de kunde kolla att den fortfarande var ok. Detta innebär att jag fick lov att vänta på att Posten returnerade vagnen, vilket tog en månad. Jag har nu fått informationen om att de fått tillbaka vagnen och de frågade vart de skulle skicka pengarna, och sedan dess har inget hänt. JAG BLIR SÅ JÄVLA ARG!!! Hur svårt kan det vara? Vi kom överens om att de skulle swisha pengarna och det tar ju bara så lång tid som det tar att knappa in det på telefonen, men efter tre dagar och tre mejl, har fortfarande inget hänt. *suck* Nu har jag hotat dem med att ta upp ärendet med PayPal och även att lägga in taskiga recensioner på alla forum som bara finns för sådana saker.

Fortsättning följer...

Regn!

Nu regnar det äntligen i Sollentuna. Iofs regnade det i ca 30 minuter häromdagen, och jag håller tummarna för att det skall bli längre den här gången. Enligt en granne kom det 10 mm regn förra gången, vilket är jäkligt snålt, med tanke på den långa torka vi haft. Väderleksrapporten har lovat regn i flera veckor, men de har bara haft rätt idag. Värmen som varit upp i 30 grader varje dag, den senaste veckan gör livet svårt för mig och hundarna. Vi kan inte gå så långt och vi dricker en hemulig mängd med vatten. Tyvärr blir det väl ännu högre luftfuktighet, av regnet, som om det inte räckte med hur hög den redan varit de senaste dagarna. Blä!

*** Det regnade bara i 30 minuter den här gången också. :-( ***

För närvarande sitter jag och väntar på pappsen, som lovat att komma och sätta upp min takfläkt. Den var en gång svart, men eftersom jag vill ha den i vardagsrummet, där det är ljust, har den nu bytt till en vit kostym. Den blev ganska bra faktiskt. När jag ändå höll på att måla fick jag för mig att även måla om en stor utomhuskruka, som jag fått av en granne. Den var en gång grön/brun/tråkig.



Men sedan blev den blå.



Jag skall nu bara köpa mig lite urnjord och sedan planterar jag en vit hortensia i den. Kommer att bli jättefint.

Spola och tvätta bort asbest

Jo, man vet ju att asbest bara är farligt om man håller på och rör upp dammet, men vid brand flyger askan omkring. För att ta det säkra med det osäkra satte jag igår på vattenspridaren för att förhoppningsvis skölja bort eventuell asbestaska på tomten. Passade då också på att tvätta om kläderna och handdukar, som hängde i badrummet, där jag glömt att stänga fönstret. Tog och gjorde detsamma med de tyger, som funnits på tomten, då det hände. Sköljde av allt och nu ser det riktigt mysigt ut därute. Satt en stund i min rena hängstol, på min rena kudde, och mös. Tyvärr jagades jag dock därifrån ganska snart då det blev alldeles för varmt, men jag tror jag skall tillbaka dit strax, nu när solen har vandrat längre ut. OM man har tur kan det bli lite svalare då. *pusta*

Alla hundarna ligger utslagna runt om i lägenheten. Kanske borde jag lägga mig under takfläkten istället?

Insåg igår, att det här var den andra gången jag bott precis bredvid ett hus, som gått upp i rök.

Brand på Skogstorpsvägen

Igår brann grannhuset. Jag och killarna låg under takfläkten i sovrummet, när jag plötsligt hörde flera stycken dova smällar, och det lät sedan som om någon sprutade vatten mot något. Gick ut på uteplatsen för att se vad som hände och insåg att grannhuset brann mellan två balkonger. Skrek att någon måste ringa brandkåren. En granne som bor i huset mitt över från mitt kom med en vattenslang i ena handen och mobiltelefonen mot örat. Jag såg till att hundarna gick in i lägenheten, informerade de som försökte släcka branden, men inte hade slang så det räckte, att det fanns fler slangar som skulle gå att sätta ihop. De fortsatte med släckningsförsöket i väntan på brandkåren och jag studerade hur branden spreds sig upp till taket och började vandra vidare i huskroppen. Den enda tanke jag hade var att jag verkligen hoppades att branden inte skulle spridas vidare till mitt hus, men som tur var blåste det åt andra hållet och vi klarade oss. Brandkåren var ganska snabbt på plats och påbörjade släckningsarbetet.


Så här ser huset ut från gården, när branden är släckt.



Alla de boende i det huset har evakuerats och just nu är det bara tyst och stilla i grannskapet.

Hetta hetta hetta het och mer hetta

Det är alldeles för varmt för Sverige just nu. Torka och elände på alla breddar. Bönderna gråter och behöver foder till sin boskap och vatten till sin säd. Det är bra exempel på klimatförändringarna, och värre kommer det att bli, även om folk fram till nu tyckt att det varit fantastiskt. Vovvarna går på utmattat skick och jag ligger inte långt efter. Mina växter slokar och jag måste spara på vatten, även om det inte är bevattningsförbud i Sollentuna, men det är bara en tidsfråga om det fortsätter så här.

Gjorde bort mig lite, genom att beställa en för liten hundvagn från Amazon.co.uk. Skickade ett mejl med att jag kommer att returnera den, så fort den dyker upp, och har beställt en ny. Detta innebär dock att jag ligger ute med 1 500 kr, tills den returnerade vagnen kommer till återförsäljaren, och godkänt returen. Vi får väl se hur det går. I fortsättningen måste jag kolla alla olika detaljerna några extra gånger, innan jag trycker på köpknappen. Den större vagnen lär iaf orka med vovvarna, matkasse och kanske t.o.m. en valp. Man vet ju aldrig vad som änder i framtiden. Vagnen kommer också användas till att kunna smyga in i Sollentuna C, utan att bli utskälld av vakterna. Iaf inte om jag maskerar den som en barnvagn. Då gäller det bara att se till att inte någon glad människa vill se bebisen. *lol*

Men varför?

Varför köper du en hund, om du inte tar hand om den, såsom den behöver bli omhändertagen? Varför köper du en pälshund, om du inte vill ta hand om pälsen? Varför borstar du inte vovven några gånger i veckan, så han inte behöver bli ihoptovad och inte kan gå som han ska? Hur svårt kan det vara? Jag har visat dig den fantastiska kardan och den ännu mer fantastiska effileringssaxen. Dessa verktyg hjälper dig med de tovor, som vovve har och vilka inte skulle uppstå, om du bara borstade hunden några gånger i veckan.

Idag har jag först och främst fått reda ut och effilera vovves öron. Vet du förresten att din vovve har början på öroninflammation i ena örat? Nu har vovve ett mycket lättare öronpar, då hälften av pälsen är borta, vilket gör att han inte behöver gå med tungt huvud och böjd nacke. Därefter borstade jag hela hunden och redde ut alla tovorna som fanns mellan bakbenen, så nu behöver inte vovve gå som han hade skitit på sig. Detta jobb tog en timme, men den tiden berodde på att vovve inte borstats tillräckligt.

Jag har haft denna diskussion förut med just den här ägaren. Faktiskt hela två gånger. Första gången var förra sommaren, då jag upptäckte hur jävlig han såg ut och kändes, när jag väl tog på honom. Det är ju knappast hans fel, eller hur? Den gången var det många gånger värre än nu, och när vi talades vid avhämtningen, erkände du att du ALDRIG hade borstat honom mellan bakbenen?! Den gången tog jag bara lätta tag på öronen, då de var så ihopklibbade av gammal mat, att jag bara kände att det var mig övermäktigt. Jag berättade dock att du MÅSTE borsta hunden, även mellan bakbenen, och du lovade att göra det.
Andra gången jag pratade om detta, var nästa gång jag hade tagit hand om vovven, och när jag skulle lämna tillbaka honom, så gjorde jag misstaget att känna på hans öron, vilka visade sig i princip helt bestå av tovor. Medan du och dina barn väntade, tog jag fram effileringssaxen och kardan, och fixade till detta. Jag berättade också att jag inte velat ta i hundens öron just pga att de var så snuskiga.

Tydligen räckte det inte med två tillsägelser och jag undrar hur jag skall göra nu? Ska jag, som en person föreslagit, anmäla dig för djurmisshandel? Eller ska jag bara informera igen och sedan lägga till 600 kr för friseringen? Skulle någon av dessa åtgärder hjälpa?

****

Jag har så jäkla svårt för människor, som inte tar sitt ansvar för sina husdjur. Det finns ju som sagt flera hundägare, vars hundar jag tar hand om ibland, som inte får sina klor klippta. Att för långa klor, kan orsaka svåra smärtor i hundens leder, verkar vara helt okänt för dessa människor. Det är för sorgligt.

Lite struligt är de ju

Jag har ända sedan jag köpte denna lägenhet, velat ha en diskho, stor nog att bada vovvarna i. Trodde att jag köpt en sådan, men det visade sig att Loke blev för stor, och tillslut inte passade i hålet. Sedan dess har jag då och då försökt byta ut diskhon mot en enkelho, istället för den dubbla jag har nu. Det har varit mycket snack fram och tillbaka med stoppklossarna, i.e. far och mor. Tillslut har jag dock drivit min vilja igenom, men då kom nästa hinder upp. Det finns inga diskhoar, stora nog, som passar i hålet där den ska sitta. Det finns så mycket tjafs, som sätter hinder i vägen, och då jag väl hittat en diskho jag vill ha, så dyker alltid "nej, det funkar inte" upp. Nu har jag fått klart för en diskho, som ska passa i hålet, men den har då 2 kranhål, av vilka det ena är till för att sätta en sorts kontroll, som gör att jag kan öppna avloppet och tömma hon, utan att behöva sätta ned händerna i det smutsiga diskvattnet. Låter väl bra? Nej, eftersom det idag endast finns ett kranhål, måste det borras upp nya i skivan, fick jag veta. Då kan skivan bli för ömtålig och kanske inte håller. Men, vad faen! Varför kan det inte bara funka? Visar sig dock att så icke var fallet, då dagens diskho, har kranhålet direkt i metallen, och inget hål har borrats upp i skivan. HURRA! Nu är det bara att vänta och se hur lång tid det tar innan den blir installerad. Borde kanske kolla på tillbehören också? Vill kanske ha en gallermatta som man kan fungera som ett diskställ, som ligger över hon, och för att kunna skölja och torka grönsaker på? Eller varför inte en sköljlåda? Lägg i potatisken, skölj och rengör. Säkerligen superdyra, men vad faen, skall jag spara allt jag jobbat in i sommar? Verkar jättedumt. *lol*

Ibland undrar man och nätfiskeförsök

Som jag skrev i mitt förra inlägg, kommer mitt hem denna sommar, i princip vara ett hundhotell. Alla, utom en, har varit här tidigare. Alla de som vi träffat, och klappat, har problem. Den ene får inte sin päls borstad, vilket resulterar i tovor, både mellan bakbenen, och på öronen. De har alla problem med kloklippning, och deras klor är horribelt långa. Ingen av vovvarna har dock några problem med att få klorna klippta, vilket förvånade mig. Trodde att de kanske var lika besvärliga som Loke var, när han var valp, men så var alltså inte fallet. En hundägare hade ALDRIG borstat sin hund mellan bakbenen! En annan säger att hunden är "lite" bortskämd, och därför blir inga klor klippta. De andra vågar inte klippa klorna själva, men verkar inte fatta att det finns en uppsjö med folk, som för en billig peng, kan göra det åt dem.
Av de fyra, är det två, som drar som fan i kopplet. Deras ägare säger att det inte gör något, då deras hundar nästan aldrig går i koppel?! Sedan har vi ju det där snacket om, att deras hundar inte tycker om att gå långa promenader. VA?! En sådan hund har jag aldrig träffat, men vi får väl se hur det går, när han är hos oss.

Jag har mina funderingar över dessa hundägare. De är alla jättetrevliga, men ingen av dem vill spendera sin semester med hunden. Ingen av dem inser att vovve behöver skötas om, mer än de gör. Verkar nästan som om de köpt sig en nalle, att krama när de vill, men inte mer än så. Jag undrar varför? Räcker det inte med att skaffa en massa ungar, som gör att de ändå inte har tid med något annat? Behöver de verkligen en hund, som de också försummar, mer eller mindre?

Äsch, vad vet väl jag.

Tror faen i mig att jag nu utsatts för mitt första, riktade, nätfiskeförsöket. Oskuld tagen! ;-)
Anmält allt till PayPal, så får vi se vad det blir av det.

Vad ska jag göra nu då?

Nu är det högsommar, redan i juni, och alla blommor, som kan blomma, blommar. Undrar hur det kommer att se ut resten av sommaren, när allt som blommat alldeles för tidigt, har blommat över? Kanske får de fnatt och blommar om? Hettan och torkan har satt sina spår och det lilla regn som kommit har inte varit tillräckligt rikliga för att faktiskt göra någon nytta. I min egen lilla trädgård, har jag stödvattnat, några gånger. Detta gör att mina blommor, blir otroligt rikliga, i sin blomning.







I-landsproblem: Har fått stopp i ena diskhon. Det är den vänstra som krånglar igen, och efter rensning, blev det bättre. Det jag inte fattar är varför, med tanke på att det i princip inte fanns något skräp i avloppet, som skulle stoppa upp? Efter samtal med mamma och pappa, kom vi fram till att jag borde byta ut diskhon, mot en annan modell. Jag ville ju ha en STOR ho, som jag skulle kunna bada Loke i, så jag slipper att stå dubbelvikt i badrummet, och bli lika blöt som hunden. Efter en hel del letande hittade vi två modeller, som skulle kunna funka, men jag kanske struntar i det. Jag kommer att få nya grannar, med spädbarn, vilket är droppen som kommer att få bägaren att rinna över. Inte nog med att de bygger en skola för elever, från ettan till nian, i området, nu får jag också en jobbig unge som granne. Nä, jag överdriver antagligen om ungen. Hen kanske är den stillsamma typen? Det finns iaf planer på att flytta, men det verkar nästan mer besvär än vad det är värt. Om jag flyttar, behöver jag då verkligen en ny diskho? Det är inte klokt vad jag svamlar.


Den här sommaren har jag blivit inbokad, att vara hundpensionat, åt flera olika hundar. Killarna är lite tveksamma till detta, men de accepterar det utan problem. Konstiga hundägare, som inte vill tillbringa sin semester, med sin hund, men det tjänar vi ju på. Inget klagande från vårt håll.

Praktnäva, fingerborgsblomma och iris

Kollofrilla och födelsedag

Loke fyllde sju år den 27:e maj. Han är fortfarande en bortskämd och egocentrerad vovve, men jag älskar honom så himla mycket. Han och brorsan har fått kolloklippning, då Ymer har stora problem med den förbaskade värmen, som vi drabbats av denna vår. En månad med över 20 grader, på dagtid, och inget regn. Det har varit jobbigt för honom, så han lämnades in för klippning först och när jag såg resultatet fick även Loke en likadan. De är så himla söta, som små teddybjörnar, och folk känner inte igen oss.

Värmen och torkan är besvärlig för naturen. Det ser ut, och känns, som högsommar. Nästan alla växter blommar i förtid. Mina midsommar blomster är redan överblommade. Det som är bra, är dock att mina klematis verkar komma starkt. Min älskade madame Plantier, har blivit jättestor och är överfull av knoppar. Självklart mår min lilla täppa ganska bra eftersom jag stödvattnar den. Annars hade det nog varit väldigt annorlunda. Det blir förstås bildbevis, allt eftersom de blommar.

Nästan en månad av frihet!

Nu har det nästan gått en månad sedan jag fick beskedet om min "sjukpension" och jag har fortfarande inte riktigt landat. Jag är fortfarande trött, vilket jag kommer att vara i resten av mitt liv, men jag känner mig bättre och inte så tyngd av min vardag. Killarna har vant sig vid att aldrig behöva gå upp till väckarklockan och väcker mig när de anser att det är dags för frukost. Jag klagar inte, men eftersom jag inte riktigt fått till det med min dygnsrytm, kan det ibland bli lite jobbigt. Måste lära mig att gå och lägga mig i "tid", för att göra killarna glada. Det är så underbart att bara ha mig själv och djuren att bry mig om.

Som nybliven sjukpensionär kan jag heller inte klaga på min ekonomi. Får t.o.m. mer pengar nu, än jag fick när jag "tjänstgjorde" på arbetsförmedlingens villkor. När jag sedan blir en riktigt pensionär kommer jag dock att krypa på knäna, så nu får jag lära mig att spara regelbundet. Inte shoppa järnet alltså, även om jag använt en del av överskottet till sådant som jag anser som viktigt. Det har blivit en ordentlig skoskrapa, med borstar, som står utanför dörren. Jag har tröttnat rejält på den förbaskade sanden och gruset, som låg över hela hallgolvet, och nu är det ett minne blott.

Nu skall jag ut med djuren i det vackra vädret. Höres!

Utskriven/avskriven

Nu har jag blivit utskriven från arbetsförmedlingen och jag kommer aldrig behöva bry mig om dem igen!
Solen skiner och jag mår riktigt bra.

Äntligen!

I morse hörde jag att jag fick ett sms, men jag orkade inte gå upp och kolla, även om vovvarna ansåg att jag nu var vaken och borde ge dem frukost. Efter sisådär 10 minuter ringde telefonen, så då var det ju bara att gå upp och svara. Den som ringde presentera sig med att hon ringde för FK och ville prata med mig om min ansökan om sjukpenning. Hon sa att jag inte fick söka sjukpenning när jag hade 100% sjukersättning. VA?! Jo, sade hon du har ju nu, per den 24:e mars, fått 100% sjukersättning och då kan du inte söka sjukpenning. Självklart skulle jag inte göra det, men jag har inte fått något besked om detta ännu. Enligt henne var det beslutat den 24:e och om jag inte fått brevet om detta, skulle hon skicka en kopia. När jag lagt på telefonen och satt mig ned och kollade visade det sig att stackars PostNord kanske inte hunnit leverera brevet, då det skickades i lördags, och det bara är tisdag idag. *lol*

HURRA!

Kanske?

Igår var det 6 månader och 2 dagar sedan jag ansökte om 100% sjukersättning. Ringde då för att fråga handläggaren om hur länge till jag skulle behöva vänta, men hon var borta hela dagen. Testade igen i morse och fick svar. Hon informerade mig om att de skickat ut ett brev till mig, och jag bekräftade detta. Jag sade också att tiden för att protestera mot vad som sades i det, gått ut för en vecka sedan. Alltså undrade jag om de kommit fram till något. Hon började prata om annat, då hon letade efter mig i datorn, för att få informationen. Tillslut kom hon iaf fram till att beslut skulle komma den 27:e, men att hon skulle be handläggaren snabba på om det gick. Hon nämnde också i förbigående att hon hade att rekommenderat att de skulle bevilja min ansökan. Nu vågar jag ju inte ropa hej, förrän jag kommit över ån, så än så länge är det _kanske_ som gäller. Återkommer när/om bekräftelsen på det hela dyker upp i min brevlåda. Tills dess skall jag försöka undvika att bli för glad, tills det faktiskt är helt säkert att det är klart.

Att leva i limbo

Det senaste halvåret har jag levt i ett slags limbo, och bara existerat. Ännu inget besked angående sjukersättningen och jag börjar bli något otålig. Vare sig det blir avslag eller godkänt, vore det bra att få veta, och om det blir avslag måste jag börja planera för hur jag skall göra när sjukskrivningen är slut. Det är ju inte så att arbetsförmedlingen är till någon hjälp direkt. Jag är som vanligt helt slut och inte blir det bättre av att inte veta.

Sjukskriven

Jag har pratat med min neurolog som blev förbannad, muttrade en stund om odugliga läkare, och sjukskrev mig sedan i hela 6 månaderna. Jag sade bara tack och kände en oerhörd tyngd lyftas från mina axlar.

Vårdcentralens läkare suger

För en vecka sedan sjukskrev jag mig då jag helt enkelt tagit slut. Extrem fatigue och smärtor, var orsaken. I torsdags gick jag till min husläkare på VC:n för att be om sjukintyg och fortsatt sjukskrivning. Läkaren är den jag valde en gång för länge sedan och jag har i princip bara varit där tre gånger för att få nya recept för mina mediciner.

När jag kommer in till honom, ursäktar jag att jag inte tar av mig jackan, då jag fryser för mycket. Det första läkaren frågar är om jag är deprimerad (?). Jag nekar till detta och informerar honom, ytterligare en gång, om att jag har MS och fibromyalg. Det vet han redan, men verkar ha "glömt", och för att för att göra det "lättare" för honom att förstå säger jag att jag har influensaliknande symptom. Då berättar han för mig att samhället vill att alla skall arbeta(?). Självklar skall vi alla göra det, men just nu mår jag så kasst att jag inte klarar det. Han tycker inte att jag behöver vara sjukskriven för "trötthet" utan att det är bättre att umgås med mina arbetskamrater?! Jag frågar honom om han vet något om MS och han svarar med att säga att han inte behöver redovisa det för mig. Jag frågar då om han kanske vet något om fibromyalgi? Detta svarar han inte ens på. Han mumlar dock något om att han kan sjukskriva mig i en vecka, vilket är ok för mig, men han informerar mig också om att han tycker att jag skall vända mig till min neurolog i fortsättningen. Jag säger att jag inte vill störa honom med en sådan enkel grej, och att jag trodde att det var en av sakerna man skulle ha en husläkare till? Jag frågar också om det hade varit enklare för honom att förstå, om jag ljugit och sagt att jag fått influensa? Det svarar han inte på, men han ger mig sedan ett sjukintyg och sjukskriver mig i tre veckor. Jag tackar och går därifrån, men jag vet redan att det där sjukintyget inte kommer att godkännas av FK. När jag sedan läser vad han skrivit, inser jag att jag hade rätt.

Han har skrivit:
Sjukdomskänsla och trötthet.
Insjuknat i trötthet i samband med infektion.
Sitter påpälsad och är nedstämd.
Upplever att det inte går att arbeta och att det som behövs är vila.

Jag bad min neurolog höra av sig till mig, via 1177.se. Vi får se vad han säger när jag berättar det här för honom.

FK

Idag ringde jag försäkringskassan för att höra om det fattades något för att beslutet skall tas i frågan om min sjukersättning. Personen jag talade med sa att så inte var fallet, men hen ville ändå ställa några följdfrågor till mig, eftersom hen ändå tänkt ringa mig om detta. Vi pratades vid en stund och det var ett mycket trevligt samtal, även om det självklart inte gav några ledtrådar till om vad beslutet kommer att bli. Det är ju en helt annan person som skall bestämma, efter att ha fått all information från handläggaren. Så min väntan är ännu inte över. Jag försökte också nå min arbetsförmedlare för att höra hur det blir för mig efter fredag, men hen var självklart ute på tjänsteärende, och jag hade inte kraft nog att ringa upp igen. Jag får väl mejla hen och se om jag kan få svar den vägen istället.

WTF?!

Men vad fan! Det jag sa om att få stanna på SKOPAN till i december 2018, var helt fel. Detta datum gällde bara min så kallade arbetsträning, men det gällde inte att denna skulle göras på SKOPAN. Detta fick jag veta igår morse, när jag informerade AF, om att jag fortfarande inte fått något svar från FK. Då sa min handläggare att jag måste byta plats, och att hon funderade på något ställe som heter Värmekällan. Har inte fått något svar på min fråga om djuren får hänga på och när chefen för SKOPAN undrade vad hon höll på med, fick han ett surt svar att det skulle han inte bry sig om. Alltså slutar min tid på SKOPAN, fredagen den 16/2. De är otroligt duktiga på framförhållning på AF, eller hur? *NOT* Just nu föregår iaf ett mejlbrevskrig mellan handläggaren på AF och chefen på SKOPAN, och jag gissar att AF kommer att gå segrande ur striden. *suck* Med allt detta tjafs så vet jag inte hur jag skall göra i fortsättningen och jag vet inte hur det kommer att gå överhuvudtaget.

Till något ännu allvarligare (för jag vet inte om jag skall skratta eller gråta när det gäller AF och SKOPAN) lyckades jag mörda min pump till hundarnas vattenfontän. Skulle rengöra den och hällde hett vatten på den, vilket resulterade i att plasten smälte och inte längre passar där den skall sitta. Detta gör att pumpen är obrukbar. Försökte hitta en ersättningspump att köpa och jo, det finns det i USA, men den skulle kosta alldeles för mycket för min plånbok. Jag mejlade tillverkaren av vattenfontänen, men i väntan på svar hittade jag en hel fontän, med alla tillbehör, för en billigare peng på blocket.se. Denna har jag nu bokat för köp och skall hämta den på söndag. Tack och lov för mamma som är hjälpsam och kör mig.

Pojkarna är inne i en period av total hängivenhet och lydnad. Detta njuter jag av, så länge det nu varar. Kan vara slut imorgon, om jag har otur.