Fortsättningen på...

... egentligen ingenting.

Sanningen är ju den att allt är som vanligt. Fortfarande svullet högeröga. Jag har som sagt träffat 3 olika ögonläkare, diverse läkare på vårdcentralen och 1,5 öron/näsa/halsläkare. Halvan kommer sig av att det senaste öron/näsa/halsläkaren endast tittade på röntgenbilderna, som den tidigare läkaren tagit, och han hittade inget han heller. Alla har stått handfallna och har inte kunnat klura ut vad det beror på. Jag har ingen aning om vad jag skall göra nu. Tidigare hade jag inga besvär alls. Endast svullnaden, som lade sig längre fram på dagen, men nu har det blivit något annat. Ögat är svullet dygnet runt och det rinner hela tiden. På morgonen måste jag tvätta rent det, då det är helt ihopklistrat. Ibland känns det som om det blir varmt runt hela ögat och det värker i pannbenet. Svårt att förklara, men det är så det känns.

Nästa sak som egentligen inte har förändrats är AFs försök att hjälpa mig med en plats att arbetsträna på. Den nya handläggaren började med att skicka mig till ett ställe där jag absolut inte kunde vara. Efter att ha gått dit för att bekräfta det jag redan visste, gav jag henne informationen om SKOPAN och hon lovade att kontakta dem. Har dock ännu inte hört något om hur det gått.

Styrelsearbetet är nu avklarat och lättnaden är fantastisk.

Jag testade med ett extrajobb som gick ut på att skriva rent bandade intervjuer. Det gick åt helsike då min hjärna och mina händer inte samarbetar speciellt bra, men nu har jag iaf testat. Får se om jag kanske kan hitta något annat, som funkar bättre.

Det här jäkla vintervädret driver mig till vansinne. Det är skitjobbigt att behöva duscha hundarna efter varenda promenad. Det är ju knappast så att jag inte haft samma problem andra vintrar, men just nu känns det extra jobbigt. Det är iaf underbart att två söta killar som samarbetar varenda gång.

Så var det över för den här gången

Jul och nyår avklarade utan några större men. Julmat och samkväm hemma hos mamma på julafton. Nyår var lugnt och firades hemma med överbliven julskinka och pälsbollarna som sällskap. Vovvarna mådde bra under smällandet och jag somnade i soffan. Alldeles perfekt alltså.

Nu har vardagen kommit igång igen och jag har fått en ny handläggare på AF. Det första som gjordes var att jag blev inlagd som 100% arbetsför, men fortfarande lika risigt betalt, så jag opponerade mig och det blev ändrat till 50% igen. Skall besöka den nya handläggaren den 16:e så får vi se vad hon tänker hitta på. Jag skall iaf ta med mig ett CV, men ingen vet varför?!

Har gjort ett testjobb, som gick ut på att skriva ned intalade intervjuer och det verkade inte så komplicerat, men har inte fått något svar ännu, på hur det gick. Gissar att jul och nyår kommit emellan.

Nu är det bara två veckor kvar på styrelsejobbet, och jag arbetar bort sådant som jag tagit på mig. Ska bli underbart att slippa detta sedan.

Cykloptiden är fortfarande inte över. Ingen av alla de läkare jag besökt har kommit på något som funkat. Nu skickar de mig ännu en gång till Öron-Näsa-Hals och hoppas på det bästa. *suck*

Gick inte så bra

Som jag trodde funkade det inte så bra att sitta ensam och scanna gamla papper. Fick lappsjuka redan första dagen. Det enda bra med jobbet var promenaden på 2.5 km från pendeltåget. Annars sög det precis så mycket som jag visste att det skulle göra.
I tisdags berättade jag för chefen att jag skulle sluta. Han var mycket förstående och tyckte ändå att jag skött mig jättebra, beklagade att han inte hade något annat att erbjuda, men lovade att höra av sig om det dök upp något. På torsdagen scannade jag in den sista pärmen och gick ut med flaggan i topp.
Samma dag som jag sade upp mig sms:ade jag även handläggaren på W4U och mejlade handläggaren på AF. Ingen av dem har hört av sig tillbaka, vilket stör mig något otroligt. Det kan knappast kallas professionellt, eller hur? Jag ger dem till och med måndag, tisdag ska jag ta fram den stora släggan.

Kors i taket!

Idag, söndag, svarade min handläggare, AF, på mitt mejl. Det trodde jag aldrig och inte nog med det, hon bad också om ursäkt för att hon inte varit tillräckligt stödjande de senaste månaderna. Dessutom försäkrade hon mig om att om vi började med platsen i betongbunkern, kunde vi därefter gå vidare till secondhandstället, och se om det passade bättre.

Så här långt; HURRA!

Rävsaxen slog igen ännu en gång

Nu har det blivit precis samma, som det alltid blir. Jag kände mig tvingad att tacka ja, till ett jobb jag inte kommer att trivas med, eftersom man borde vara tacksam för det som erbjuds. Det här jobbet kommer förhoppningsvis att bli en fast anställning så småningom, vilket gjorde att jag kände mig tvungen att ta det. Arbetet kommer att gå ut på att jag skall scanna in dokument, fyra timmar i sträck, varje dag. Det kommer, så småningom, antagligen att utvecklas till att jag kommer att få scanna in stora ritningar! Wow, vad kul, eller hur? NOT!
Arbetsplatsen ligger i Upplands Väsby, en busstur ifrån stationen. Rummet jag kommer att sitta i, är ett litet rum i en jourlokal, där jag kommer att vara alldeles jävla ensam. Repris av min karriär som originalare, när jag satt ensam i ett industriområde. Jag kan redan känna hur jag börjar klättra på väggarna. Skälet till att jag blivit utvisad, är förstås hundarna. Det är ju svårt att anpassa en arbetsplats om jag vill ha med dem. Jag försökte förklara, att det finns inga problem bara möjligheter, men det verkade inte uppfattas. Jag sa också till min handläggare, att jag blivit erbjuden en arbetsträningsplats på ett secondhändställe, där hundarna skulle vara välkomna, men eftersom det antagligen inte skulle leda till ett fast arbete, så det viftade han bara bort det.
VARFÖR SKA DET VARA SÅ JÄVLA SVÅRT?!

Nu har jag mejlat min handläggare på AF och informerat henne om båda ställena och bett om råd för hur jag skall göra, men jag förväntar mig inget svar. Jag kommer antagligen, ännu en gång, hamna på ett jobb som är dödfött och segar ned hjärnan till kladdig gelé.

Cyklopen som kastade in handduken

Fortfarande ingen förändring angående svullet öga. Blodprov har tagits, men ännu inte fått något svar. Egentligen är det som sagt mest irriterande, men vad fasen, borde de inte komma på något någon gång?

Jag har sagt upp mig från styrelsen. Det var vad som hände sist, när jag försökte göra våra boende glada med ett informationsmöte, som skulle klara upp varför vi höjt avgiften så mycket, som fick droppen att rinna över. Med tanke på hur motarbetad jag blev, känner jag mig inte manad att fortsätta jobba. Alltså tackar jag för mig vid nästa årsstämma och de andra får klara sig bäst de vill. Har också börjat leta efter annat boende, inte så mycket pga styrelsen och föreningens erbarmliga skick, utan mer eftersom det är ungar ÖVERALLT och vi har inget existensberättigande. Barnen går ALLTID först och vi andra får backa och släppa fram dem. Jag orkar inte med det längre. Skall försöka hitta någonstans där barnen inte bor så tätt inpå mig och mina fluffbollar. Vi får väl se hur det går och jag känner redan att jag är trött och sliten inför det som skall komma. Värst blir det att flytta ifrån min lilla trädgård, som blivit så underbart fin, på så kort tid.

Fortfarande cyklop och ny mobil

Idag var jag hos doktorn för "öron, näsa, hals", som inte heller kunde hitta vad det är för fel. Han tyckte att jag skulle gå tillbaka till ögonläkaren för att se om det var något fel på tårkanalen, men jag sa att jag redan varit hos tre ögonläkare, så jag hoppas att de inte missat att kolla den.
Skitsamma, nu tar jag paus från läkare resten av veckan och roar mig med min nya mobil istället.
Köpte mig en HTC 10, genom att förlänga ett redan superbra abonnemang och endast göra avbetalningar på telefonen. Den enda extra kostnaden blir uppläggningsavgiften på 250 kr. Inte fel när man inte har hela summan att lägga denna gång.

Annars går livet vidare med att vänta på att andra ska göra sitt jobb. Jyckarna och jag mår bra med det, så jag klagar inte. Endast lite gnagande oro för hur det ska gå, men jag försöker slå det ifrån mig och tänka på annat.

Nähä, det funkade inte det heller

På det senaste läkarbesöket försökte läkaren gissa sig till vad mitt svullna öga kunde bero på och det han tyckte stämde närmast, trots mina protester, var någon sorts allergisk reaktion. Sagt och gjort, recept på antihistaminer. Hur gick det då? Ingen skillnad över huvud taget. Är du förvånad, för det är inte jag. På torsdag i näsa vecka skall jag tillbaka och rapportera resultatet som blir noll och ingenting. Tiden bara går och går. Nej, jag har inte ont, men jag ser ut som fanken och nu går det inte att dölja vid någon tidpunkt på dygnet. Totalt igensvullen på mornarna och nästan lika igensvullen resten av dygnet.

Jag gick till tandläkaren häromdagen, för att kolla om tänderna hade något med saken att göra, men tandläkaren sa att mina tänder såg bra ut och det verkade inte finnas några fel på dem. Hon hittade iofs ett hål, mellan visdomstanden och den framför, på höger sida. Den vill hon dra ut i nästa vecka och det kan hon ju få göra. Jag använder den ju inte så mycket att jag kommer sakna den. ;-)

Men hundarna mår bra. :-D

Läkarvärlden står stumma av ovetande

Äsch, jag blir bara så trött på dem. Jag har nu pratat med favoritsköterskan på neurologen och kommit fram till att jag skall gå till husläkaren och försöka få honom att göra en mer detaljerad undersökning. Ringer alltså vårdcentralen och vill ha en tid med honom. Tyvärr får jag då vänta i 3 veckor, vilket jag inte vill och får då istället träffa någon som är där tillfälligt. Inte kan det bli så himla bra, speciellt om denne sedan inte gör detaljerade anteckningar i min journal (vis av skadan). Det som gör mig extra sur är att sköterskan som tar emot mitt samtal börjar med utfrågning och föreslår att det kan vara något fel på mina tänder. Långsökt säger hon sedan, men ändå?! Tröttsamt säger jag för mig själv och ger henne den information hon vill ha, men innerst inne undrar jag varför jag skall berätta det för henne? Hon är ingen läkare och skriver ju inte ned det någonstans och samma frågor kommer ju upp igen vid läkarbesöket. Det känns lite tjatigt. *suck*

Det regnar, hurra!

Äntligen regnar det, vilket gör mina blommor och mig jätteglada. Det har ju inte regnat på flera veckor i Sollentuna och det är stört omöjligt att gräva i den hårda jorden. Försöker förflytta mitt rostorn, men inte fasen får jag ens ned spaden så långt ned jorden som behövs, just på grund av detta. Nu blir det iaf något lättare. Det står en balja full med växter som jag grävt upp från förra stället och skall flytta till det nya stället. Aklejor, fingerborgsblommor och klematis. Jag funderar också på att försöka få tag på en Zepherine Drouhin, men så här långt har jag inte hittat någon i plantaffärerna. Får kanske vänta till våren i värsta fall. Hade dock varit bra att kunna sätta ned allt i jorden, utan att sedan behöva störa dem en gång till.

***UPPDATERAT 20160929 kl.19***

Zepherine hittad och beställd! Nu är det bara den låååååånga väntan till dess den kommer fram som gäller. ;-)

Periorbital Edema (periorbital ödem)

Efter ett jäkla letande på nätet hittade jag iaf vad läkarbenämningen är på det jag lider av: Periorbital Edema. Vilket innebär att jag har vätskeansamling i ögonhålan (periorbital) och detta kan bero på en massa roliga saker. Bland annat kan jag ha problem med hormonerna, njurarna, äta för mycket salt, supa eller röka alldeles hemuligt mycket, blivit känslig mot något av mina läkemedel och mycket mycket annat. Egentligen borde läkarna faktiskt utreda vad det kommer sig av, eftersom om det är problem med njurarna så kan det vara ett tecken på att det ligger allvarliga saker bakom. Jag får ta det när jag går tillbaka till ögonakuten om ett par dagar, då det läkemedel de ordinerade inte hjälper alls.

Cyklopuppdatering igen då

NÄ, neurologen kunde inte heller hjälpa. Ingen vet vad det är för fel och ingen vet hur jag ska gå vidare. Det är bara för mig att sitta här och vänta och se, eller inte, om något kanske ändrar sig på egen hand. *suck*

Cyklopen del nummer sjuhundraförtielva

Nu har jag gått 14 dagar med svullet öga och ännu har ingen kunnat hittat orsaken. Vårdcentralen skickade mig till ögonakuten, där en ögonläkare skickade mig till en annan ögonläkare. De har givit mig salva att kladda in runt ögat och ögondroppar att hälla i ögat, men inget av detta har hjälpt. I morse vaknade jag med ögat _totalt_ igensvullet. Så illa att jag inte kunde öppna det över huvud taget. *suck* På måndag morgon ringer jag neurologen och frågar dem istället.

Min nyfixade murgröna tog 3 och en halv timme för tatueraren (Tom, Carneval Tattoo) att fixa och den blev supersnygg, som ni ser här nedan. Det gjorde riktigt förjäkla ont denna gång och han bad om ursäkt för detta, men förklarade också att det var nödvändigt för att få det så bra som möjligt. Jag klagade såklart inte, men han kanske såg det på hur spänd jag var, när jag låg där på bordet. ;-)

Cyklopen del två, flera år senare

Ni som faktiskt följer min blogg kanske kommer ihåg ett inlägg för länge sedan som handlade om mitt uppsvullna öga? Cyklopen hade jag som rubrik den gången vilket gör att detta inlägg får heta del två. Den gången var det början på att läkarna äntligen fattade att jag hade MS, men eftersom jag redan har MS, gissar jag att det denna gång "bara" handlar om ett skov. Detta innebär antagligen att jag måste få en kortisonbehandling, för att svullnaden skall gå ned. Hoppas verkligen att jag slipper synnervsinflammationen denna gång, speciellt eftersom det nu är mitt braiga öga som är drabbat. *suck*

Tatueringen

Bild ett är hur den såg ut från början. Bild nummer två hur den såg ut när den blivit "fixad". Det kommer en tredje bild när den läkt klart och bytt skinn. Självklart har jag redan beställt tid för att friska upp murgrönan också. Dessutom finns det planer för fler. ;-)

Seg mobil, i-landsproblem

Ännu en grej som strular och segar. Min mobil är så trög att jag känner att jag vill krossa den med en hammare. Självklart känner jag då att jag borde köpa en ny, eller hur?! Närru, min plånbok har satt hänglås på kassan och jag fick ta mig i kragen och fabriksåterställa skräpet, som självklart blivit mycket bättre och snabbar. Det som är jobbigt med en sådan återställning är istället att allt måste göras om. De appar man använder skall installeras igen och alla inloggningar måste göras om, BankID måste ansökas om och annat tjafs, med diverse lösenord måste fixas till. Då inser jag såklart att det lösen jag hade uppskrivet inte var det lösen jag faktiskt använder!? Hur jäkla tröttsamt är det inte? Skitsamma att telefonen är snabbare och gladare, när man blir förbannad på att man inte kommer ihåg vilket lösen det var?! Lite sur blir man ju...

Som blixten på hal is!

Idag fick jag en tid för tatueringsfixandet och den blev redan nästa onsdag! Jäklar vad bra det ska bli. :-D

Arbetsträning, tatuering och styrelsen

När det gäller arbetsträningen har jag givit upp helt. Problemet är bara för mig att få min s.k. handläggare att fatta det. Jag vill gå vidare med att söka upp ett annat ställe, men hon tycker att jag skall stanna. Jag fattar inte hur det kan vara så svårt för henne att förstå att jag inte kan jobba där och varför skyller hon på att jag är för besvärlig att hitta något nytt till? Visar sig också att hon numera bara jobbar 25% och egentligen inte har tid med mig. Kanske det största problemet ligger hos henne och inte mig?! Hon tycker iaf att jag skall vara kvar i minst en vecka till och sedan skall hon komma och prata med min arbetsledare. VARFÖR?! Vad spelar det för roll att prata med hen, när problemet inte ligger där, utan i arbetsuppgifterna? Funderar just nu på att sjukskriva mig en vecka. Behöver vila upp mig inför nästa batalj. *mutter*

Jag har bestämt mig för att snygga till mina eklövstatueringar. Jag är lite ledsen på hur färgerna blivit och känner att de behöver rättas till. Skickade ut en del mejl till tatueringsstudios för att höra om de kan hjälpa mig och har fått ett svar från Carneval Tattoo, som absolut kunde hjälpa mig med detta. De skall kolla upp i sina kalendrar och återkomma med ett datum. Om de är bra, kanske jag även skall snygga till murgrönerankan på andra benet.

Jag har efter en hel del strul, bestämt mig för att hoppa av styrelsearbetet, och säga upp mig inför nästa stämma. Det finns inte en chans att jag tänker stå ut med den skit både de boende och en del av styrelsen spyr ur sig. Det är inte värt det.

***UPPDATERAT***
Jag har nu skickat ett mejl till min handläggare på AF, med information om hur jag känner angående min arbetsträning och min handläggare på företaget som skall hjälpa mig. Återkommer med vad som händer där.

Ekonomiångest

Nej, jag är inte utfattig, om man inte räknar med att jag endast har 1500 kr kvar att leva på denna månad, men har en skuld kvar att betala på 1800 kr. Det var ganska länge sedan jag hade det så svårt med pengar, men om man tänker på att ersättningen sjunkit till 65% de senaste månaderna är det helt förståeligt. Att vara hundvakt gjorde att jag kunde köpa den billiga soffan och fylla igen några hål, men nu är det slut på sötbrödsdagarna. Det finns Inga pengar kvar på kistbottnen. Det är så illa att jag inte ens såg att det kommit in pengar på kontot, eftersom de bara var inne och vände.

Arbetsträningen har givit mig en del att fundera över. Att jobba på en bensinmack verkar ju perfekt, ända till dess man inser att det inte är så enkelt längre. Jag har noll stresstålighet och min kropp klarar inte längre att jag gör tunga lyft. De vill att jag skall fylla på varorna och då helst läsken och mejerierna. Låter inte så svårt, men om man tänker på att jag skall lyfta upp 1,5 litersförpackningarna, som består av 6 stycken sådana flaskor på en vagn, kan ni tänka er hur tungt det blir. Samma sak med de mindre flaskorna där varje flak består av nio plastflaskor à 33 till 50 cl. Jäkligt tungt! Vi testade med att jag skulle lära mig kassan, och det ska ju inte vara så svårt? Jag har suttit i kassan förr, utan problem, men på macken blev det alldeles för många saker att hålla reda på samtidigt. Inte nog med att du ska ha koll på kunden du har framför dig. Du ska också ha koll på kunden utanför butiken, se till att de kan tanka och inte smiter ifrån räkningen, sätta igång pumpen när de ringer på klockan, komma ihåg alla plu-nummer och även vara trevlig. Det blev bara för mycket och så här långt är jag bäst på att tvätta toaletterna, plocka skräp och byta soppåsar ute på området. Tror ni att jag får ett jobb på det?

IKEA en vacker sommardag

Jag och mamsen åkte till IKEA denna underbara sommardag, under bästa semestertiden, och det blev ett lyckokast. Inte nog med att det var svalt och skönt i varuhuset, det var också i princip tomt. Det var nästan så det ekade i de obefolkade gångarna. Det gjorde att vi lugnt och stilla kunde såsa runt och testa alla soffor och fåtöljer vi bara kände för. Jag hittade en soffa, som jag kände kunde passa hemma hos oss, då den gamla börjar bli lite väl åldrig. Den jag gillade hette Dagarn och var i svart konstskinn. Kostade _bara_ 6000 kronor, så det får bli en annan dag, tänkte jag och gick och köpte mig en ny servis Dinera, i blågrått, i stället. Det var iaf den jag var ute efter från början. Sedan gick vi och käkade lunch och snackade skit. Så var det dags att ta sig till kassorna, men mamma envisades med att vi skulle kolla in fyndhörnan, så då gjorde vi så klart det. Gissa vad som stod där som dagens fynd?! Dagarn!

Gissa vad den kostade som fyndvara? Nedsatt till 3000 kronor, då det var något märke på den, som jag inte kunde hitta! Gissa vad som kommer hem till mig om ett par timmar? :-D