Och här händer det en del

Jag blev invald som suppleant i bostadsrättsföreningens styrelse. Insåg redan de första minuterna av vårt första styrelsemöte att jag kommer att få kämpa i motvind. De är oerhört sega. :-\ Vi får se om jag kommer att kunna elda på dem. Har lyckats få inloggningen till hemsidan och har lagt in lite fina blomsterbilder. Måste få bort det gråa som verkar vara den tongivande färgen där. Har även uppdaterat och ändrat en del i informationen som var inaktuellt och felaktigt. Nu ska jag försöka och göra mallar för utskicken. Vill få dem att bli lite trevligare, men först måste jag skaffa ett bättre ordbehandlingsprogram.

Vi har fått en del sorgliga nyheter. Pojkarnas lilla tjejkompis har blivit sjuk och ligger på sjukhus. De har inte kunnat hitta felet och alla verkar inställda på att hon inte kommer att klara sig. Stackarn är bara sju månader gammal och ägarna är förtvivlade. Vi försöker med att hålla tummar och tassar, men vi är också ganska nere. :'(

Solen skiner

Nu är det ganska precis ett år sedan jag hade mitt senaste skov och först nu börjar jag känna mig någorlunda ok. Detta beror inte bara på att det gått lite tid, utan antagligen också på att jag de senaste sex månaderna har varit helt arbetsbefriad. Det är faktiskt det enda sättet för mig att kunna återhämta mig. När jag var sjukskriven pga hjärnblödningen tog det nästan 1,5 år innan jag egentligen kände mig som en människa igen. Tyvärr gjorde jag misstaget att direkt kasta mig ut i arbetslivet och det visade sig senare ha varit ett mycket stort misstag. Just nu sitter jag mest och tänker på enkla saker såsom stickning och hundarna. Det har faktiskt gått så långt att jag t.o.m. sitter och funderar på om jag kan göra mina egna mönster att sticka efter. Snacka om för mycket fritid, men Gudinna vad det är skönt. :-)

Kontakt av första graden

Jag har äntligen fått prata med min neurolog och han har skickat en remiss för att jag ska få gå på rehab. Nu är det bara väntan kvar. När vi pratade berättade jag om mina problem och han tyckte att det var jättebra att jag ville gå på rehab, då deras åsikt i frågan skulle spela stor roll. Även om de inte gör någon officiell utredning kommer de ändå berätta i en skrivelse hur de uppfattar mig och det jag klagat över. Förhoppningsvis kommer de att se det jag pratat om. Vi får väl se, men svaret kommer inte förrän i april eller maj. Jag gråter inte över det då alla berörda myndigheter är medvetna om detta och inte kommer att hetsa mig tills dess.

Uppdatering rehab och försök till att nå läkare

Rehab är bestämt och det enda som saknas är en remiss. Denna har jag bett om för en vecka sedan, men den är inte skickad ännu. Min läkare är överarbetad. Jag har dock inget tvivel om att han kommer att göra sitt jobb, men för säkerhets skull ringde jag och kollade idag. När jag ändå pratade med sköterskan "beställde" jag ett telefonsamtal från honom, där jag skall försöka kommunicera hur jävla dåligt jag mår. Fick dock något nytt att fundera över. När jag pratade med sköterskan om detta, för ett år sedan, fick jag ett helt annat bemötande. Då var det hon som föreslog att jag borde be min läkare om att få utökad sjukersättning. Kanske till och med till 100%. Just då kände jag mig inte så säker på hur jag mådde och lade ner det, men idag blev bemötandet mer i linje med att det kanske går att fixa genom terapi och samtal med kurator?! Jag vet inte vad som har ändrats sedan förra gången, men något är det. Måste fundera ut vad det är som egentligen förväntas av mig, utifrån, och när jag väl listat ut det kanske jag kan bemöta det, på något bättre sätt än idag.

Snö, stickning, glada vovvar, trötthet och rehab.

All denna snö som fallit och faller gör både mig och mina hundar riktigt glada. Vi har varit ute mycket i snöstormen, som här i Sollentuna är relativt lugn. Iaf om man får döma efter hur det ser ut i resten av landet.


Jag håller på med min Britta sjalkrage (bilden ovan) och nu när jag bytt färg fungerar det mycket bättre. Det enda jag undrar över är varför man stickar den på långsidan och inte kortsidan? Antalet maskor på långsidan är 540 st och det är ganska svårt att hålla dem alla på rundstickan. Det blir konstigt nog ganska trångt. ;-)
Ymer har försökt göra processen kort med stickningen, men vi har haft våra samtal och nu verkar det nästan som att han fattat vad som gäller. *håller tummarna*

Sitter och tittar på bloggar och forum om MS och det verkar väldigt olika hur folk mår och hanterar sjukdomen. Visst vet jag att det är oerhört olika hur sjuk man är, men att folk som mår så fruktansvärt dåligt, som de beskriver, fortfarande arbetar 100%, gör mig förvirrad. Jag vill inte jobba så mycket nu när jag är sjuk, eftersom jag vet att det kommer att bli sämre. Alltså vill jag ha chansen att göra det jag vill göra, nu, när jag faktiskt fortfarande kan. Undrar om FK kommer att förstå det argumentet? Min handläggare på AF gör det iaf, men sedan vete fasen. Jag har ringt till Rehab Stockholm, i Liljeholmen, och bett att få komma dit. Första mötet blir imorgon. Vi har träffats redan en gång för två år sedan, men då kände jag mig inte redo att prata med andra sjuka. Var rädd för att jag antingen skulle börja känna mig ännu sämre, eller kanske till och med få veta att jag inte var dålig nog och borde skärpa till mig. Nu håller jag tummarna för att det blir ett lyckosamt möte och att jag kanske vågar se framåt igen. :-)

Gott slut och gott nytt!

Nu när gårdagens eufori lagt sig något börjar funderingarna på hur det skulle gå om det jag ville slog in. Jag undrar hur jag skall kunna försörja mig på endast sjukpengen? Självklart kommer jag att kunna betala det nödvändigaste, såsom avgiften på lägenheten, mat till killarna och mig, men det där lilla extra då? Vad kan jag göra för att få lite extrapengar? Några tycker, att jag som en f.d. vän gör, ska rasta hundar för en ok peng. Problemet med detta blir dock att jag hamnar i samma stressituation igen. Måste hinna gå ut med dem och gå tillräckligt långt för att alla skall bli nöjda. Om de inte bor i närheten, blir det resande som gäller och jag kan inte bli sjukare, vilket innebär att det inte någon bra idé för mig. Mamma föreslog att jag skulle sticka sjalar och sälja, men när jag går ut på nätet och kollar verkar återbäringen på detta vara ganska låg. Kanske göra smycken i silverlera? Hm... lite kul, men skulle någon köpa mina smycken och blir det någon vinst? Äsch, om jag nu skulle bli få 100% sjukersättning, kan jag göra vad fanken jag vill utan att behöva oroa mig för vad någon annan tycker NÅGONSIN igen! Jag kan sitta och rulla tummarna, vilket skulle vara ganska så gratis och kanske hitta restgarn och göra restgarnshalsdukar till hemlösa. Fan, vad mysigt det skulle kunna bli. :-D

Arbetsförmedlingen rular!

Idag träffade jag min alldeles egna handläggare på arbetsförmedlingen. Elin var mycket trevlig och vi pratade om allt möjligt. Vi kom fram till att vi båda älskar Gerard Butler och Phantom of the Opera. Som tur var fick jag dock behålla Robert Downey Jr. då hon tyckte bättre om Jude Law. Vi lade också upp en handlingsplan som bestod i att jag skulle ta det lugnt och prata med min doktor om att få 100% sjukersättning. Enligt Elin var min hälsa mycket viktigare än min närvaro på arbetsmarknaden. Hon är faktiskt den tredje handläggaren som sagt samma sak. Jag behöver inte söka något jobb medan jag väntar på att träffa doktorn, få intyg från honom, och söka sjukersättningen. Jag ska dock fortsätta med avrapporteringen varje månad och då berätta om hur det går. Efter detta började vi prata hund och jag fick visa kort på mina killar. Hon tyckte såklart att de var jättefina och att de var den bästa medicinen för mig. :-) 

En lyckad dag där en tung tyngd lyftes från mina axlar. Nu ska jag vänta på att sjuksköterskan, som är min kontaktperson på neurologiska, ska komma tillbaka efter julledigheten och hjälpa mig med att fånga in neurologen Fredrik. :-D

Fortsättning följer.

UFOstickningen är äntligen klar

Min mössa, som jag började sticka på förra vintern, har äntligen blivit klar. Den har i princip varit nästan klar sedan förra vintern, men det som saknades var öronlapparna och fodret. Nu är detta fixat och mössan används flitigt i kylan. :-)

Grupptryck i en grupp av två individer

De två individerna var så klart Loke och Ymer och individen, som utgjorde trycket, var så klart Ymer. Jag hade tröttnat på hans jäkla tonårsfasoner, som visar sig genom att han rusa iväg efter hundar han ville träffa. När han gör detta varken hör eller ser han och bryr sig inte heller om att hunden han springer fram till vrålar av ilska. Jag valde ett beprövat knep, för att få slut på detta, vilket antagligen skulle ha fungerat jättebra om det inte var så att Loke är en jäkla softie. Jag kopplade ihop dem, och 99% av promenaden fungerade precis som tänkt. Sista stunden såg Ymer några Jack Russels, som jag vet är ilskna, och rusade iväg mot dem. Han brydde sig inte om att han hade Loke hängande som ett ankare efter och ingen av dem stannade när jag vrålade. Loke såg ut som en släpvagn, men han gjorde fan i mig ingen direkt insats i att förhindra Ymers framfarande. Att terrierna vrålade och ville mörda utgjorde heller inget hinder. Ymer studsade glatt runt dem, precis utom räckhåll och Loke bara hängde på. Jävla skithundar! När jag väl hann ifatt, fick han sig en rejäl tillrättavisning, som jag vet inte kommer att gälla nästa gång han får för sig att sätta iväg igen, men från och med nu kommer han att gå kopplad i lina. Så får det bli, tills han visat att han lärt sig lyda. Skithund!

Minneslucka

Jag har ju alldeles glömt att berätta att mitt silversmycke anlände i tisdags. Det tog bara åtta dagar från Israel till min brevlåda. Berlocken är jättefin och ser precis ut som på bilden. Varken mer eller mindre, men nu bär jag den, och det gör det så mycket bättre. :-D

Jag har också glömt att berätta att jag nu stickat färdigt mössan jag påbörjade för ett år sedan. Den blev riktigt bra, men jag tog i lite för mycket. Mössan blev alldeles för löst stickad och lite väl stor, vilket innebär att jag måste göra några små förändringar. Jag tänker helt enkelt fodra den med fleece. Då kan jag dra ihop den lite och det kommer inte att blåsa igenom maskorna. Alltså ännu en sejour med min nya fina symaskin. Tror nog jag kan överleva det arbetet. :-D

Arbetssökande

Det är ju meningen att jag ska söka jobb, helst aktivt och entusiastiskt. Tyvärr funkar det inte så. Jag orkar knappt göra mina 'måsten'. Hundarna lider, tack och lov, inte. Det måstet blir alltid gjort, även om jag är helt slut. De har dessutom stor hjälp av varandra. De leker med varandra och tröttar ut sig tillsammans, vilket underlättar för mig. Det enda jag behöver göra är att ta en promenad i skogen och de sköter resten. Skogen gör mig också lugn och ganska glad, men när jag kommer hem är jag helt slut. Både fysiskt och psykiskt.

Allt krångel med arbetsförmedlingen och a-kassan tär en del. De har verkligen strulat en massa och det gör knappast arbetssökandet enklare. Jag har fått lov att ringa och stöta på dem, flera gånger i veckan, så att de reder ut situationen. Stressande och tröttande vilket inte är särskilt bra för min hälsa. Förra gången jag kände mig så här stressad resulterade det i ett rejält skov, som det tog mig över ett halvår att bättra mig ifrån. Och det är egentligen en ganska kort återhämtningstid i MS-kretsen.

Vadå fattig?

Verkar inte bättre än att jag inte är så fattig, som bankkontot gör gällande. Möjligen kan det vara mitt taskiga siffersinne som hamnar i konflikt med vad kontot säger, men eftersom jag har fingrar kan jag fortfarande trycka på KÖP. :-P Alldeles nyss skickade jag nästan sjuhundra spänn till en smyckesmed i Israel. Köpte ett litet vackert silversmycke och jag hoppas att det är lika vackert som bilden visar.
Företaget heter Siberian Art Jewelry och där finns många fantastiska hundsmycken, både i silver och guld. Rekommenderas varmt till er, som precis som jag, vägrar att lyssna till vad bankkontot säger. ;-)

***UPPDATERING 20141202***

Har fått info om att berlocken är skickad från Israel. Nu kommer den låååååååååånga väntan innan den dyker upp här hemma.

Soffrapport del 2 av 2

Just nu sitter jag här i min fina soffa på den perfekta soffsitsen. Den blev lagom hård och hög, vilket gör den bekväm att sitta på och lätt att resa sig ur, när man nu måste göra det. För närvarande reser jag på mig så lite som möjligt. :-P

För ögonblicket har jag det förbannat bra här i Skogstorpet. :-D

Inga valpar

Fick alldeles nyss veta att Ymer inte lyckats träffa rätt och jag är lika glad för det. Hoppas den uppfödaren hittar någon bättre kandidat, så slipper jag bry mig. :-)

Soffrapport del 1

Idag fick ett meddelande från min a-kassa där de informerar mig om att de inte fått någon information om att jag lagt upp någon handlingsplan eller sökt några jobb. Detta skulle göra att jag kunde bli av med pengarna från dem. Detta gjorde verkligen inte min dag. Med tanke på att jag igår pratade både med Arbetsförmedlingen och a-kassan undrar jag över hur det kommer sig att ingen av dem gjorde sig besväret med att tala om det för mig då? Nu har jag två veckor på mig att komma in med en protest eller få Arbetsförmedlingen att ta tillbaka detta också, eftersom det är de som falerat igen. Det verkar inte vara så himla lätt att få saker och ting gjorda från Arbetsförmedlingen denna gång. Tröttande helt klart och stressnivån får mitt blodtryck att nå oanade höjder, vilket i sin tur röjer vägen för ytterligare skov. :-(

Bättre nyhet fick jag när soffkuddemannen ringde och sa att den redan var klar för avhämtning. Enligt honom hade han gjort den alldeles perfekt och det grämer mig att jag inte kan hämta den förrän på fredag. Ser verkligen fram emot att få sätta mig på den och känna om det nu blivit bättre. Kanske kan jag då också få enklare att ta mig upp ur soffan igen. ;-) Uppdatering följer.

Soffpropp

Idag lämnades soffans sittdyna in för uppiffning och lite kosmetisk förbättring. Det visar sig att sitsen blivit lite väl nedsutten, vilket innebär att den måste få ny vaddering. Jag hittade en madrass och soffsitsaffär på Nybodagatan i Solna. Den heter Dyn & Madrass inredning. Det var en mycket trevlig man (ägaren) som tog hand om mig och lät mig provsitta ett antal olika sitsmaterial, för att jag skulle kunna bestämma hur hård sitsen skulle vara. Det ska bli spännande att se om jag valde rätt. Enligt uppgift skall den vara klar att hämtas senast på fredag, och skulle den bli klar innan dess, ringer de mig.

Roligt nästan jämt

Idag fick jag ett brev från a-kassan som informerade mig om att jag inte kommer att få några pengar från dem, då de fått veta från arbetsförmedlingen att jag inte sökte några jobb. Detta stämmer självklart inte och med tanke på att jag varit på arbetsförmedlingen och haft samtal med en handläggare och då visade upp de jobb jag sökt och de jag även varit på intervju hos blir man lätt purken. Självklart får jag inte tag på min handläggare och hon kommer inte tillbaka förrän på tisdag. Tillslut lyckades jag iaf få tag på en annan handläggare, som efter mycket om och men insåg att jag talade sanning, och nu har skickat ett återtagande av deras beskyllningar. Inget händer dock förrän på måndag då jag såklart får brevet på en fredag. Helgen är räddad, eller hur? *suck*

Utmattad

Vaknar på morgonen och känner mig ganska ok. Går ut med djuren och planerar allt jag borde göra när jag kommer hem. Känner mig relativt ok och ser fram emot att sätta igång, men när jag väl är hemma igen blir ingenting gjort. Det är knappt att jag orkar äta och vi orkar verkligen inte att laga någon mat. Jag känner mig helt utmattad utan att ha gjort något alls.

Vad ska man göra?

Soffrapport

På senaste tiden har jag inte gjort så mycket nytta, förutom att söka jobb, rasta hundar och titta på tv.

Det första jobb jag sökte verkade vara helt perfekt, men tyvärr blev det inget. Jag var en av två som de valde mellan på slutet, men den andra hade 8 års erfarenhet av de arbetsuppgifter som skulle göras och blev vald istället. Det har dock också visat sig att de fortfarande inte skrivit något kontrakt då föreningen som skulle anställa inte kommit överens än.
Det andra jobbet verkade också ganska bra, men på intervjun fick jag känslan av att de egentligen skulle behöva två heltidsanställda, istället för en på halvtid. Jag oroade mig också för om jag skulle klara av den stress jobbet skulle ge. De ska ge besked i veckan om ifall de vill göra en andra intervju.
Jag har också skickat en tredje ansökan idag för ett kontoristjobb. De har sista ansökningsdag imorgon så vi får se hur det går.

Om Ymer ska bli pappa har jag ännu inte fått något besked om. Jag har frågat, men får inget veta bestämt och uppfödaren ska göra ett ultraljud för att få säkert besked. Några pengar har jag inte sett röken av. När jag pratade med en hundägare, som har en avelshanne, verkade det inte vara ovanligt att betalningen dröjer. Jag fick veta att språngpengarna ska betalas på plats, när parningen sker. Alltså har jag begått ett nybörjarfel, men när jag väl får veta om det blivit några valpar, tänker jag inte skriva på några papper utan att ha fått betalt först.

Jag njuter av att inte ha några riktiga ekonomiska problem och av att jag inte behöver oroa mig för om räntorna går upp eller ner. Pojkarna är friska och jag har inte fått något nytt skov. Vad mer kan man begära. :-D

Gårdagens utställning

Ymer var på sin andra officiella utställning igår. Det var Tibethund som alla Tibetanska hundraser visas på. Allt från Tibetansk spaniel till Tibetansk mastiff. Loke har ju också ställts på den en gång och det var trevligt. Speciellt trevligt då jag kan komma dit med bussen på tio minuter, och för att jag kan gå därifrån när jag vill. När Loke var där fick vi jättefin kritik med excellent, och Ymer fick strålande kritik, men tyvärr inget excellent. Vår närvaro i ringen var över på fem minuter och sedan gick vi. Idag såg jag bilderna från utställningen och vi skymtar förbi på en enda bild. Lite fattigt tycker jag nog, med tanke på allt snack om att Ymer är så himla snygg. Tydligen är han inte snygg nog att fota iaf, men jag bryr mig inte. Vi har det bra ändå. :-D
Jag tror nog att vi lägger det där med utställningar på hyllan och gör det vi gör bäst istället; traskar i skogen och slappar i trädgården. Hur det gick med parningen har vi ännu inte hört, men det verkar lite svårt att få betalt för den. Jag frågade uppfödaren igår om hon ville betala kontant eller sätta in pengarna på mitt konto, men hon sa bara att det tar vi en annan gång? Låter lite som farsans kunder. De vill alla ha det bästa, men är inte speciellt roade av att betala för det. Vi får väl se hur det går.

Loke har återhämtat sig från borrelian och är mycket piggare och rörligare igen. Han har också börjat var trevligare mot Ymer och de sover till och med tillsammans i soffan, nära varandra. Jag tror nog det dåliga humöret helt berodde på sjukdomen och jag är så glad.

Jag har nästan lyckats lägga stenar utmed hela den långa rabatten. Det saknas bara en meter och sedan är det klart. Nästa sommar kan jag bara sitta och njuta mellan klippningar av gräsmatta. Möjligen plocka bort de överblommade rosorna så de kan blomma ännu mer. Jag längtar redan.