Har du tråkigt?

Det har inte jag. Idag fick jag nämligen en käftsmäll från AF, eller närmare bestämt, min handläggare på AF. Hon ringde kl 17 för att informera mig om att jag blir arbetslös med början på söndag. Enligt henne har det skett en felräkning på hur lång tid jag kan utnyttja bidraget för nystartsjobb. Enligt min handläggare har de räknat fel med ETT ÅR! Detta skulle alltså innebära att de inte kan bevilja mig det som lovats muntligt, fram till slutet av augusti.

Men tack så in i helvete mycket!

Mina frågor till henne var då bl.a. hur det kom sig att de inte lyckats få koll på detta något tidigare, och informerat mig mer än EN dag innan det träder i kraft? Jag undrade också hur det kunde vara mitt problem att DE räknat fel? Varför ska min arbetsgivare och jag lida för att de är så klantiga? Hennes svar blev inte särskilt informativt, utan hon skyllde på att hennes chef inte skulle gå med på någon förlängning till augusti. Kanske skulle han gå med på några fler dagar. Kanske en hel vecka! Jag informerade henne om att han skulle bli tvungen att gå med på att bidraget skulle räcka till augusti, som det var sagt, och inte en dag mindre. Dessutom skällde jag på henne igen över att beskedet kom så sent och tätt inpå. Frågade också hur hon tänkt sig att min försörjning skulle fungera, då jag tänkt spara av lönen de sista månaderna och att jag nu inte hade någon buffert. Ville hon att jag skulle bli tvungen att gå från hus och hem?

Nej, nej, kära läsare! Ni behöver inte oroa er, men tanten behövde skrämmas upp lite. Hon verkar nämligen inte ha den minsta kontakt med verkligheten och verkliga människor. Som tur är har jag lärt mig en del de senaste åren. Man sitter aldrig säker och det lönar sig att förvänta sig det värsta. Då blir man inte chockad när det händer. Utan mer "vad var det jag sa? Jag är en optimist. Det kan alltid bli värre." Så nu kanske jag borde se mig om efter nästa skit, som antagligen väntar runt hörnet. Jag har iaf haft det ganska ok i två år nu, om man jämför med hur jävligt det faktiskt kunde vara. Alltså anser någon högre makt att det är dags för mig att få nya utmaningar? Jag hoppas verkligen inte det, men som sagt "Det kan alltid bli värre".

Lo 'n' behold!

Informerade min handläggare på AF om min nära förestående arbetslöshet. Det tog henne fyra dagar att hitta något hon tyckte jag skulle söka. Fick mejlet med infon och det ser faktiskt ok ut. Wow! Skall göra en sammanställning över hur fantastiskt bra jag är och skicka. Turligen behöver jag inte själv ringa arbetsgivaren. ;-)

MR dårå.

Idag gjordes det en MR på min hjärna, för att se om jag har rätt i att jag haft ett skov. Balansen har annars börjat rätta till sig och jag har inte gjort någon fallstudie sedan pendeltågsperrongen fick sig en minutiös och ingående detaljstudie. Just nu har mitt knä börjat återta sin forna storlek och blåmärket på det andra knät har fått en mer nedtonad färg. Jag känner mig inte lika osäker på mina fötter vilket i sin tur gör att promenaderna blir mer nöjsamma igen.

Jag har idag förtidsrösta i EU-valet. Valet stod mellan MP och F!. Resultatet blev MP då jag är osäker på om F! skulle komma in i parlamentet och jag vill vara säker på att min röst ger ett resultat. Vi får se hur det går och jag kan ju rösta på F! i riksdagsvalet istället. :-)

Från augusti kommer jag antagligen att bli arbetslös igen. Måste alltså verkligen ta tag i ensamträningen för vovvarna. Om det skall sökas jobb måste de lämnas själva och får jag jobb blir resultatet detsamma. De närmaste två åren behöver jag iaf "bara" jobba 50%, vilket jag verkligen är tacksam för. Jag är också tacksam för de år som mina föräldrar givit mig ett jobb på deras firma. Om jag inte hade haft dem vet jag inte hur jag skulle ha klarat det.

Vart tog du vägen?

För två veckor sedan, ringde jag efter min doktor. Sedan dess har jag inte hört något. Jag ville informera honom om hur mina problem har förvärrats och att de piller jag fick bara gjorde saken värre. I förra veckan försökte jag nå honom igen, men icke sa nicke. Vete fasen hur jag ska gå vidare... Jag får väl försöka igen.

Men hallå liksom!

Vurpan i köket på lördagsmorgonen hade inget att sätta emot en vurpa ned för trappan från pendeltåget. Jag landade med ett välmosat knä på perrongen. Därefter fick jag lov att trösta pojkarna och få dem att förstå att jag inte var så farligt skadad. Sedan gällde det bara att försöka resa på sig, vilket gick bra och först då insåg jag att det stod en orolig kvinna och väntade på att se om jag klarade mig själv. Jag tackade henne för hennes omtanke och haltade iväg. Jag tror att mitt nästa besök i affären för halta och lytta får lov att medföra inköp av en käpp, för så här kan jag inte ha det. Inte nog med att jag har balansproblem, men att benet viker sig vid oväntade tidpunkter, gör att min rörelsefrihet blir hämmad. *suck*

Coola killar :-D

Jamen tack då

Den senaste månaden har jag som sagt varit vänstervriden och haft dålig balans. Idag kom nästa överraskning. I morse skulle Loket kräkas och jag rusar upp för att förhindra att spyan skulle hamna på mattan, men jag hann inte fram då jag istället föll handlöst i golvet. Mitt vänsterben vek sig och jag kunde inte hålla balansen och störtade i golvet.

Ingen större skada skedd. Loke slutade hulka i ren förskräckelse, pga mitt plötsliga fall, och jag tog mig upp igen. Inga armar eller ben brutna, men nu en dag senare, har jag haft flera nära fall och jag har jäkligt ont i kroppen av spända muskler av försöken att hålla mig upprättstående under föreningens vårstädning. Har inte varit till någon glädje eftersom jag inte var säker nog på benen, men eftersom jag också är gårdsvärd gick jag mest omkring och pekade och berättade vad som skulle göras. Jag försökte också komma med hurrarop och 'fan vad ni är bra' , för att åtminstone glädja dem med uppskattning över vilket bra jobb de gjorde.

Jag har varit igång sedan kl 9 i morse och nu sitter jag i soffan och segar. Kommer antagligen att somna, ovaggad, inom kort. Funderar också över om jag kommer ihåg allt vid avrapporteringen till neurologen, som kommer ringa mig i nästa vecka? Minnet kommer jag iofs kunna friska upp innan, då det är lätt att läsa det som skrivits här. Kanske borde jag ge honom adressen till den här bloggen så kan han läsa in sig för egen maskin. ;-)

Pojkarna ligger här hos mig och snarkar. De har också varit igång hela dagen. De är så förbaskat tålmodiga och följsamma. Myskillar. :-*

Lite vänstervriden

Nej, jag pratar inte om hur jag skall rösta i vare sig EU- eller riksdagsvalet. Tydligen verkar jag fått ett skov som satt sig på balansen, vilket innebär att jag har svårt att hålla balansen och måste kolla var jag går eller står. Vänstervridenheten gör så att jag hela tiden drar åt vänster. Skulle jag gå en lite längre sträcka utan att hålla i mig och/eller totalt koncentrera mig på var jag sätter fötterna, hamnar jag förr eller senare i en husvägg eller mitt ute i gatan. Enligt min neurolog skall jag inom kort få göra en MR, för att kolla om det syns några nya ärr på hjärnan.

Pillerna jag fick lades undan I väntan på transport till apotekets soptipp. Hjälpte inte mot tröttheten och jag blev ännu mer obalanserad än tidigare. Ingen hit alltså. Får ringa läkaren och fråga hur vi skall gå vidare.

Veckan från helvetet v. 2.0

Nu verkar det som att Loke äntligen är frisk *ta i trä* och då började Ymer med samma sjuka. Eftersom han har använt uteplatsen som toalett, då det varit bråttom tidigare, gjorde jag det enkelt för mig och lämnade jag dörren dit öppen. Detta resulterade i att jag iaf fick sova nästan hela natten, vilket verkligen behövdes. Nu måste liten svälta idag och sedan blir det risdiet som vanligt i sådana här situationer.

Personligen var jag hos neurologen igår. Jag gäspade mig igenom vårt möte, vilket med all önskvärd tydlighet visade vad jag pratade om. Hans svar på det blev att skriva ut lite uppåttjack. Har tagit första tabletten, men när jag sitter här och gör detta inlägg håller jag ändå på att somna. Vi får se hur det blir efter tablett nummer två.

Trädgården där hemma har blivit riktigt sommargrön, efter den värme vi haft senaste veckan. Helt enkelt underbart och jag ser fram emot blomningen när den kommer. Skall bli jättekul att se hur rosorna blir. Självklart kommer jag att fota allt och lite till. :-)

Veckan från helvetet

Jag är trött, men det har inte bara med min sjukdom att göra, utan också med Lokes mage. Vi var i Hagaparken på annandag påsk och djuret hittade något äckligt att äta, vilket sedan dess gjort att nattsömnen avbrutits ett antal gånger per natt för att han behövde gå ut. Kombinationen med min vanliga trötthet och vovves magproblem har gjort det till ett en vecka i helvetet. Vackert väder, kul för er, men själv har jag mest gått omkring som en zombie. Vovves mage verkar ha stabiliserat sig och jag håller tummarna för att det ska fortsätta så. Vi får se om det blir en hel natts sömn inatt. Om inte kommer jag antagligen skrämma slag på neurologen jag skall till imorgon.

Under de minuter jag lyckats hålla igång i helgen, har jag planterat min nya ros och även planterat den japanska lönnen jag hade tänkt att ha i kruka. Ångrade detta beslut eftersom jag insåg att jag nog vill använda just den krukan till det fjäderborstgräs jag tänker köpa. Förra året planterade jag det i en kruka som smalnade av upptill, vilket gjorde att jag hade ett jäkla sjå med att få ur det när det dött. Den andra krukan, som jag nu tänker använda, vidgar sig i öppningen.

Vi får se hur det blir.

5 dagar ledigt

Påskledigt är inte fel och snart blir det Första maj och därefter Kristiflygare. Det känns bra att ha så mycket ledigt att se fram emot att jag nästan börjar oroa mig för vilken dålig nyhet som ligger inom en snar framtid.

Idag gick jag och djuren till Ulriksdals slottsträdgård för att shoppa, men de hade inte några fröer eller ens en planta av Kinesisk riddarsporre. Min planta, som överlevde flera vintrar i krukan på balkongen, klarade inte av sommartorkan i rabatten och jag har stora skuldkänslor för att ha missat att ta hand om den ordentligt. Ville försöka dra upp en ny, som jag verkligen skulle ta hand om. De är så fina, blomvilliga och tåliga, om man inne låter den torka ut. Eftersom den inte fanns så köpte jag mig en liten planta av Bergklint 'Black Sprite' istället. Borde funka bra med de andra blålila växterna.

Jag beställde även en ny ros. Ja, jag vet. Jag är totalt rosgalen. Denna ros heter Skedarosen och bör också passa in ganska bra.

Jag gissar att jag får lov att sluta köpa nya stora blommor. Min uteplats är inte direkt stor och vovvarna vill också få plats. ;-)

Vårbruket

Det är dags att börja städa undan gamla löv och grenar, gödsla plantor och förundras över att den där blomman faktiskt kommer igen. Min trevliga överraskning var att clematisen Kajsa verkar ha överlevt fast att det såg mörkt ut i höstas. Nu har hon börjat spricka upp i små bladknoppar, vilka lovar gott inför våren. Igår gick jag och köpte rosgödsel så nu är rosorna på uteplatsen gödslade. De på framsidan får sitt imorgon. Alla rosorna ser annars ut att må bra och till min överraskning ser det faktiskt ut som att frilandshibiskusen lever. Stockroserna har kommit en bra bit och det har även stormhatten. Den varma vintern har också gjort att budlejorna inte frusit ned, så det lär bli en fantastisk blomning i sommar.
Jag har försökt så i gräset och om inte alla fröna blir uppätna av sparvarna och koltrasten, kanske gräsmattan blir lite tjockare och frodigare.

Det finns massor att göra, men min eviga trötthet gör att jag inte orkar så mycket mer idag. Jag har förresten köpt mig en hängstol, som blivit insutten av mig, och den var precis så mysig som jag visste att den skulle vara. Köpte den begagnad via blocket, för pengarna jag fick när jag sålde cykeln. Ser fram emot sköna tupplurar i den i sommar.

Pojkarna mår alldeles utmärkt. Just nu snarkar de i soffan och under bordet. Det är hårt att leka och det behövs en del vila inför nästa match. :-)

Är jag sjuk eller?

I förra veckan frågade min arbetsgivare (aka mamma) om jag trodde att jag kanske kunde gå ned mer i tid. Jag blev lite förvånad, men jag vet också att de oroar sig för ekonomin, så jag sa att jag skulle kolla upp det. Sanningen är den att jag är så himla trött att jag egentligen bara vill sova och har funderat på vad jag skulle göra åt saken, men jag trodde inte att det fanns ens en chans att gå ned mer i tid. Eftersom frågan kom upp tog jag mig i kragen och ringde min neurolog. Självklart fick jag inte prata med honom direkt, utan först med sköterskan som är en jättebra människa. Vi pratade om lite allt möjligt och jag frågade henne vad hon tyckte att jag skulle göra åt denna eviga trötthet. Hon undrade om jag kanske kunde dra ned på någon aktivitet som gjorde mig trött. Jag sade sanningsenligt att det enda jag gör är att sova, gå till jobbet och gå ut med hundarna. Har i princip inget socialt liv förutom att prata med andra hundägare. Sköterskan sa då att det bästa kanske skulle vara för mig att gå ned mer i tid. Jag blev så himla chockad och glad över att få höra detta från en helt utomstående person, som har erfarenhet av min sjukdom och hur den yttrar sig. Jag ska nu få träffa neurologen i slutet av april, och då prata om hur jag mår och sedan får vi se vad som händer.

***fortsättning följer***

Uppfödare?

Kan man kalla en person som tagit en kull på en tik för uppfödare? Den här personen har dessutom sagt att det inte blir några fler kullar från den tiken, då hon såg så sliten ut efteråt. Några andra tikar har hon inte. Personen pratar också om att hon arbetat hårt med att avla fram en kull som absolut skulle gå in under rasstandardens storlek. Hur kan man säga att man arbetar hårt med att välja en hanne för att betäcka tiken, när denne inte ens är dnatestad för PRA3? Visade sig förresten också att tiken inte heller var det. Det kallar inte jag för att arbeta hårt med att avla fram friska och sunda hundar. Om man nu skall skryta med hur bra man är på något kanske man också borde se till att man åtminstone gjorde grundarbetet först? Det duger inte med att avla fram en hund, som ser ut som den ska, om den inte också är frisk.

Just den här uppfödaren är "skyldig" till Ymer och han är mysig och frisk. Jag hoppas han fortsätter med det, men jag kan inte påstå att jag tycker att hon är särskilt smart. Inte nog med det förnumstiga "jag är så bra" så gjorde hon mig förbannad, då hon inte lyckats fatta att valpen mådde dåligt på det foder hon rekommenderade. Jag undrar också hur hon utfodrade honom då han var ganska mager och totalt matfixerad när han kom till oss. Han var även alldeles svart av smuts i öronen, så inte ens en så enkel sak klarade hon av.

Bitterhet och knasiga vovvar.

Det är inte roligt att bli en riktig bitterfitta, bara för att man är evigt trött och stressad. Jag stod och tänkte på det när jag åkte pendeln hem i torsdags. När jag var sjukskriven efter hjärnblödningen tog jag allt så lugnt. Bara det att jag inte hade några krav på att vara något annat än mig själv, gjorde mig balanserad och jag kunde njuta av dagen, men nu när jag är tillbaka i verkligheten blir allt så jobbigt och jag tål inte boskapen där ute. När jag klev av tåget i torsdags tog jag och djuren hissen ned, eftersom folk inte tar någon hänsyn i trappan. När vi kom ned och dörrarna öppnades stod det en person precis utanför. Hon pratade i mobilen och missade totalt antal att jag försökte komma ut. Tillslut böjde jag mig fram över hennes axel och väste "är du blind, eller?" Då flyttade hon sig äntligen, men jag mår inte bra av att bli så jävla arg och irriterad på mänskligheten varenda dag. Det blir bara sämre för varje dag som går.

Det som gör mig ännu ledsnare är att det som gör att jag mår så mycket bättre också är det som orsakar mest irritation. Jag menar att vovvarna som gör mig friskare är de som gör mig så förbannad på andra människor, eftersom de inte tar någon hänsyn över huvud taget.

Jag önskar att jag kunde komma på något sätt att få balans mellan det jag är tvingad till att göra och det jag vill göra. Den balansen lyckades jag få till, åtminstone delvis, när jag jobbade deltid och hade Fenrir. Idag klarar jag inte ens att jobba 50% utan att vara helt slut när jag kommer hem.

Vovvarna gör mig annars glad varje dag. Visst blir jag sur på dem för att de äter skit, men Fenrir gjorde ju precis samma sak så jag borde vara van. *skratt* Det är förresten intressant att se vilken fantastisk vovve jag har i Loke. Han är väldigt bra och lydig, vilket jag ser när jag jämför med andra hundar. Jag är verkligen förvånad över att han är tvärt emot vad det sagts om rasen. Alltid kul med glada överraskningar. Ymer gör sitt bästa, men han är en bebis och jag har inte så stora förväntningar och allt som han gör rätt är en bonus. Den knasbollen har förresten fått för sig att han absolut inte vill klä på sig för att gå ut. Han vill gärna ut, men verkligen inte behöva klä på sig selet för att kunna göra det. Jag måste släppa ut honom naken och sedan fresta med godis för att få på honom det. Vet inte hur jag ska komma förbi detta. Har faktiskt ingen aning. Skräp samma, det fixar sig nog.

Plutten i solen.

Men vart tog de vägen?

Inte en enda vårlök syns till hos mig. Hos grannarna blommar krokusar och snödroppar för full, men hos mig lyser de med sin frånvaro. :'(

Skitätande och syskonbråk

Ymer är inne i sin skitätarperiod. Loke hade också en sådan, och det växte han ur, men det blir inte roligare att veta medan det pågår. :-(

Annars hettar det till i syskonrelationen. Jag måste hålla koll på dem när de får något tuggodis, annars blir det slagsmål. Ymer bara vägrar att ge sig och Loke försöker sätta honom på plats, men lillen ger sig som sagt inte. Jag vet att det låter värre än vad det är, men jag kan bara inte låta bli att gå emellan när jag tycker det låter för illa. Det är mycket snack och ganska liten verkstad. ;-)

Trådlös teknik

Jag shoppade upp mig på en Samsung Blurayspelare, som inte bara skulle gå att se dvdfilmer på, utan också gå att se streamade filmer från Netflix och Viaplay. Låter väl strålande, eller hur? Problemet var bara det att uppkopplingen bara bröts hela tiden och ett besök hos doktorn förbättrade, men botade inte problemet. Efter att ha blivit riktigt förbannad på apparaten och Netflix, testade jag Viasatplay för att se om det skulle bli bättre. Det var då jag insåg att det måste vara fel på apparatens trådlösa hårdvara. Alla mina andra trådlösa grejer funkar ju, så routern kunde kanske inte vara skurken. För att lugna ned mig tänkte jag istället kolla på film via min mediaspelare, men gissa vad den sa? Enligt den fanns det inga trådlösa nätverk över huvud taget. Detta är uppenbart helt fel då min surfpadda och min mobil gladeligen surfar på mitt trådlösa nätverk och också ser grannarnas. Efter att ha felsökt detta ett bra tag gav jag bara upp. Inget funkar ju för mig idag. Tur att jag har ett USBminne som faktiskt funkar, så just nu sitter jag iaf och tittar på film, eftersom jag varken är intresserad av Mellon eller OS.

Förkylning är ingen höjdare

Denna vecka har så här långt tillbringats hemma från jobbet då jag blivit megaförkyld. Tyvärr har jag dock svårt att fatta mina tillkortakommanden när det gäller orken. Jag ska bara gå en liten sväng med pojkarna. En till två timmar senare är jag hemma igen. Helt slut och nedkyld. Vovvarna är glada, men jag har inte ens ork att äta något.