Höstfärger

En hobbysömmerska vedermödor

Jo, jag har ju bloggat om mina äventyr i sybranschen. Den blå jackan, vars tyg ledde till källarutgrävningar, är fortfarande inte färdig och tyget är fortfarande borta. Detta ledde i sin tur till att jag började om på den blå jacka jag redan gjort två försök på, utan att bli nöjd. Den tredje gången ser dock ut att bli tredje gången gilt, för nu är jag nästan nöjd... med yttertyget vill säga. Det blev ju så att jag, efter att ha grävt i hyllor och källare, fick för mig att jag inte hade något foder. Alltså gick jag iväg till favoritbutiken (Sundbybergs Textilcentrum) och shoppade upp mig på nytt fodertyg för 300 kulor. Inte billigt alltså, men vad gör väl det. Det var ju bara tredje gången jag köpte fodertyg till just denna jacka. ;c) Efter tyginköpet blev det efterforskning gällande mönstret för jackan. Det skulle ju också ligga någonstans och det var då jag hamnade i hyllrengöringssyndromet. Det var nämligen så jävla dammigt och ännu jävligare rörigt i mina hyllor att jag inte kunde hitta något alls. Efter ett evigt nysand och snorande blev hyllorna rena. Efter ett gediget tag om rensningstarmen blev jag också av med en riktigt stor hög av gamla papper som jag av någon outgrundlig anledning sparat på. Roligt var det också att sitta och leta sig igenom alla papper innan de slängdes. Hittade gamla utskrivna mejl från Petter, som var en mysig kille jag hade en längre mejlkonversation med för flera år sedan. Insåg dock att jag nog aldrig skulle sätta mig ned och läsa dem igen, så de åkte ut.*pust*
Hittade inte något mönster under denna rensning och började så sakteliga fundera på om det var dags att återskapa dem istället. Dagarna gick och en dag kom jag på, att jag behövde något ur den där garderoben, där jag aldrig kollar något. Gissa vad jag hittade?! Inte bara mönstret utan dessutom fodertyg, som skulle ha räckt gott och väl till jackan! Nog för att det inte var i den färg jag för ögonblicket ville ha, men det hade ju iaf besparat mig de där 300 pengarna som nytt kostade mig. *mutter* Emellanåt är jag nog mer rörig i skallen än vad som är tillåtet. *suck*
Nu ligger alltså fint fodertyg och nästan perfekt jacka och väntar på att jag skall ta mig i kragen... Fortsättning följer mina vänner. ;c)

Uppdaterat trekkande

Att titta på tv medan man kör i sin OrbiTrek är ingen höjdare. Missar ju hälften av vad som sägs och görs. Funkar väldigt mycket bättre med Disturbed på högsta möjliga volym. ;cD
Nästa sak jag upptäckt är att den där extra lilla "mätdatorn" man köpte för över 200kr är helt onödig. Det går lika bra med en äggklocka!

Annars allt som vanligt.

Lite av varje

Jag har shoppat för en del pengar de senaste dagarna. Köpte iofs bara en sak, men den kostade en del. Tycker mig ha blivit mer soffpotatis än vad som faktiskt är lovligt sedan Bullen gick bort, och jag vill inte mista den lilla kondis jag faktiskt haft. Alltså inköp av OrbiTrek och nu trekkas (internt skämt ;c) det framför tvn. ;cD
Enligt uppgift väntar mina "vänner" bara på att få höra när jag givit upp, men jag tror inte de kommer att få den tillfredställelsen. Tittar ju på tvserier varje dag. ;c)

Målet för dagen

Målet var att lägga upp ett par nya jeans och börja sy på en ny jacka. Jag hade ju en massa klarblå ylle kvar, enligt mina dimmiga minnen. Sagt och gjort, när frukost blivit äten gick jag ned i källaren för att hitta tyget till jackan... Konstigt nog var det jäkligt svårt att hitta något över huvud taget där nere. Fick börja med att klättra över allt som stod precis innanför dörren och riva i det jag nådde från min utsiktspunkt längst upp på en icke definierbar skräphög. Efter att ha rotat runt i en halvtimme ringde det en svag klocka av att tyget blivit bortgivet. Tog kontakt med den enda person jag känner som jag skulle ha givit bort det till. Hos henne fanns det inget minne av detta och hon behövde riva igenom alla sina tyghögar för att kolla upp det. Tidsplanen för detta var dock "någon gång i framtiden", vilket gjorde att jag tog med mig ficklampan ned i källaren och började om. (Kom förresten precis på att jag glömt den utanför källarförådet. >:c/ Jäklar!) Insåg att om jag någonsin skulle kunna hitta något, måste jag ta mig i kragen och röja. Sagt och gjort. Röjning startades och efter 1 timme har jag nu ett framkomligt källarförråd. Inget klarblått ylletyg hittades, men de stackars sopgubbarna kommer att få bära en del tungt. När denna röjnings föregångare gjordes, för sisådär 8 år sedan, tog det dock alldeles för kort tid innan det var fullt igen. Man skall tydligen göra det med kortare intervaller. ;c)

Att isolera sig

Det har varit svårt sedan Fenrir gick bort. Har inte haft något som dragit mig utåt. Jag har gått på bio och pratat i telefon, men jag sitter mest och stirrar på dumburken och känner hur jag bara blir dummare och dummare. Jag missar en hel del av det som händer där ute i verkligheten och det är skrämmande. Missade t.o.m. att Google fick fnatt och slutade att indexera TPB!? Tog mig en hel dag att få informationen och det kanske inte är något som ni bryr er om där ute, men för mig är det vansinnigt lång tid och det visar hur illa det är ställt. =c/ Finns nu indikationer på att det skulle varit ett "systemfel" och TPB tillbaka hos Google igen.
Jag tröstäter och blir bara fetare. Rör på mig ibland, men inte tillräckligt för att förbränna all skit jag sätter i mig. Och där kom ju hösten som ett brev på posten, med allt vad höstdepression heter, men som ni säkert förstått är det inte själva hösten som är den utlösande faktorn. Att fylla 43 gjorde ju inte saken bättre. Jag är inte särskilt åldersfixerad, men ibland dyker det upp något som säger att "det är försent nu, du är för gammal". Nä, skitsamma...

Dagens tillsägning

Muntlig varning från min jävla TS. Jag hade berättat för en kund att vi inte kunde sitta för länge i samtal med kunderna, eftersom vi bara har ett visst antal minuter som samtalen får ta. K blev arg och propsade på att få numret till min arbetsledare, men det får jag ju inte lämna ut. Tillslut mejlade jag min jävla TS och lämnade kundens telefonnummer så att han kunde bli uppringd.
Idag fick jag alltså en muntlig varning av min TS. Man får ABSOLUT inte berätta för kunderna att vi har tidspress på oss i vår hantering av dem och deras ärenden.

Det är lika roligt varje dag.

Eftertankens kranka blekhet... eller nått sånt.

Idag hade jag beställt tid för tatuering. Det var det gamla vanliga stället som skulle göra jobbet, men inte min gamla vanliga tatuerare. Jag kände mig ganska osäker på den nye. Han har språkproblem och jag har inte sett något som han gjort. Det var alltså en helt ny bekantskap. När vi kommer dit har han ännu inte dykt upp. Efter 25 minuter kommer han in, vilket bara är 15 minuters försening. När han nu väl dykt upp förklarar jag hur jag vill ha det, men han verkar helt nollställd. Eftersom jag gjort en sådan tatuering tidigare och det är den som skall ökas på, beskriver jag hur det gjorts. Killen försvinner in i de bakre regionerna och är nu borta ytterligare 15 minuter. När han väl ropar in mig, visar han mig vad han gjort och jag blir alldeles paff. Det har tagit karl 15 minuter att kludda ihop något som bara inte går att godkänna. Jag säger att de där vill jag inte ha och gör om, varpå han pratar om att det har han nog inte tid med. Till saken hör att jag har bokat 1 och en halv timme för denna tatuering, som tog den andra tatueraren 20 minuter att göra. Det är väl ändå inte mitt problem att karln inte kommit i tid och har problem med att rita några löv? Jag tackar för mig och går. Någon jäval måtta får det väl ändå vara?

Vad gör man nu då? Skall jag leta upp någon helt annan tatuerare eller skall jag bara skita i det? Vad vill jag egentligen?!

Tack till er alla

Jag vill bara säga tack till er alla som visat att ni bryr er om mig och min förlust av Bulle. Jag sörjer, men det hjälper att veta att ni finns där. Vill dock att ni skall veta att det i framtiden självklart blir ny vovve. Finansieringen av sådan är inte ett problem. Det som ställer till det, och gör att jag måste vänta, är att jag behöver semester medan vovve lär sig att kissa ute, istället för inne. Det behövs också en hundvakt det första året, då ung vovve inte skall lämnas så många timmar ensam. Ni fantastiska människor, som redan givit mig flera hundvakter att välja mellan, skall veta att jag är glad och tacksam att ni är mina vänner. Just nu är det alltså bara det där med semester, som gör att jag fortfarande får vänta. Gjorde ju av med hela årets denna sommar, för att få spendera mer tid med Fenrir, vilket jag tackar Gudinnan för att jag också gjorde.
Om mina planer faktiskt går i lås, lär det bli vovve nästa vår eller senast höst.

Datordöd och återfödelse

Mördade datorn idag. Den hade blivit alldeles för seg och jobbig, vilket medförde frustrerade utbrott från ego. Då dog han och återuppstod ovanligt smärtfritt. Hela dagen har iofs gått åt för att ominstallera allt man faktiskt behöver, men det blev inget evigt letande och trasiga nerver denna gång. Därför lägger jag av nu, medan jag fortfarande är på plus och går och tittar på den andra dumburken istället. Imorgon skall det installeras WoW på prov. Jag lovade en Humla att göra det, i ett svag ögonblick. Vi får väl se hur det slutar. ;c)

Varg

Läser inlägg i vargdebatten av Jan Guillou angående boken - Vargen kommer. Det är deprimerande att ännu en gång få bevis för att människan är ett korkat djur och det är en av de få gånger som jag applåderar Guillous åsikter. Jag t.o.m. log lite när jag läste detta:

"Vi har kring 210 vargar i Sverige. Hade vi en lika tät vargstam som Rumänien så hade vi 10 000 vargar. I Rumänien, där den som vill är välkommen att jaga varg, anses inte vargstammen utgöra något hot mot vare sig folk eller fä. Å andra sidan finns det gott om barnarbetare i Rumänien som kan vakta fåren. Och vargar är rädda för barn."

Jag säger bara att det inte är endast vargen som är rädd för barn. Personligen blir jag också skiträdd när jag ser dem. *lol*

Min personliga IRLerfarenhet av detta fantastiska rovdjur sträcker sig endast till ett antal vargkramarträffar i Kolmårdens djurpark. Vargarna som kramades var de absolut vackraste och vänligaste varelser jag någonsin haft privilegiet att umgås med.

Hurra för ICA Banken!

Alldeles nyss ringde en trevlig kvinna från ICA Banken för att få lite klargörande angående kortkapningen. Hon ville bara försäkra sig om att även den större summan som dragits i förrgår ingick i det som kaparen köpt och inte var mitt eget. Eftersom det gick till en av de där skumma sajterna var hon ganska säker på att det var kaparns och hade redan ersatt mig "tillfälligt" för det som dragits. Jag har alltså fått tillbaka alla de pengar som kaparn snott. Det gick ju undan. Fantastiskt!

Applåder från publiken! =cD

Och lite tjafs från min arbetsledare

"Dock har vi fortfarande xxx och Maria som har alldeles för långa samtal som både drar ner teamet, kontoret och samtalen som företaget får betala för eftersom de överstiger samtalstiderna.
_Ni två måste akut se till att korta ned era samtal._ (Vår kund) vill inte ha sådana samtalstider. Teamet, dela med er hur ni samtalstyr och extra fokus från er två från och med NU."

Detta är en del av ett mejl som gått ut till ALLA på kontoret. Det känns skönt att vi delar med oss av våra misslyckanden. Det gör iaf att andra känner att de lyckats. ;c)

Polisanmälan och reklamation

För det första vill jag å det bestämdaste ge Posten en känga. Hur jävla lång tid skall det behöva ta att skicka ett brev med B-post? Jag anmälde att mitt kort blivit kapat förra måndagen. Brev skickades ut till mig, men jag fick det inte förrän igår, en vecka senare?! Jävla snigelpost... Nä, t.o.m. sniglarna skulle skämmas. =c/

Nu har jag iaf gjort en polisanmälan och skrivit ihop hur mycket som blivit draget utan min tillåtelse. Visade sig att det lönade sig att spärra kortet så snabbt. En del av de köp, som låg som reserverade, blev nekade och summan gick då bara upp i 6500 kr. Wow! Rena rama rean. *lol* Nu återstår då väntan och beslutet på att jag skall få tillbaka mina pengar. Det är väl en jäkla tur att jag inte är dödsfattig och skulle svälta, nu när jag ligger ute med de där pengarna. *suck*

Nätpoker eller cricket?

Visar sig att min kortkapare har roat sig med poker online och även shoppat på en crickethemsida. Har fortfarande inte fått något reklamationspapper från banken. Ringde hetsade lite och de skall skicka dem igen, eftersom de tydligen gjort det en gång. Vete fasen om de använder A eller B post för sånt. Är inte ett dugg orolig då det är ganska självklart att det inte är jag som handlat på de där sajterna, men det känns lite surt när jag själv inte KAN handla sådant som _jag_ vill ha. Har fått nytt kort, men ingen kod. Jag vill ju gå på bio i helgen. =c(

Annars mår jag ganska ok nu. Det är bara någon gång om dagen som jag tappar andan och inte kan andas på grund av att sorgen sköljer över mig. Det är ju tur att jag inte kommer ihåg hur illa jag mådde förra gången jag blev ensam. Då skulle det vara helt olidligt. Jag är tacksam över att jag har så kort minne. Största problemet just nu är att jag inte vet vad jag skall ta mig till. Vad gör man när man inte har hund? Hur sysselsätter man sig? Jag har ju den där vita jycken varannan vecka och det ger ju hopp om att man skall må ok då iaf, men vad gör man sedan?
Överst på listan borde jobbsök ligga. Nu har jag ju chansen att ta i princip vilket jobb som helst. Finns ju inget som hindrar. Orkar bara inte ta mig i kragen...

Grädde på moset =c/

Som om man inte hade det jävligt nog har någon lyckats kapa mitt MasterCard. SATAN!
Det är nu spärrat, men har övertrasserats med över 10 000 kr innan jag upptäckte det. Allt har dessutom skett de senaste 4 dagarna när jag varit upptagen av död och sorg. Kan inte folk hålla fingrarna borta från mig och mitt ett tag framöver? Om jag inte redan grät hade jag nog fan börjat nu.

Praxtar's Quin Lexan 2001.06.01-2009.08.25

Nu är han död. Cancer i magen, som det inte var möjligt att operera med chans för förlängt, och drägligt, liv. Jag bad veterinären avliva honom på operationsbordet. Ännu ett varv i cykeln. Denna gång bara sju år för mig, men fortfarande åtta för honom. Verkar som gränsen är satt där?

Vad gör jag nu? Jag har foder kvar (både Hill's i/d och gamla vanliga Royal Canin)... köpte ny klippmaskin för en månad sedan... och fick räkningen från SKK idag för att förlänga medlemskapet. Javisst ja... jag har fem dagar kvar på semestern...

Väntan

Visade sig att jag har blivit felinformerad. Veterinären skulle göra två vattenlavemanger på Bulle. Dessa skulle göras under dagen och de ville då att jag skulle lämna honom där. Undrade då vad jag skulle göra. Kom tillslut fram till att jag inte lämnade honom utan tog honom med mig till en park mellan lavemangerna. Efter en del traskande slutade vi i Observatorielunden. Sämre kan man ju ha det. :-D

Lyckligt ovetande om vad som komma skall

Bulleuppdatering

Han har fortfarande sprutdiarré. Veterinären har kommit fram till att de vill titta i tarmarna, vilket medför mer svält, lavemang och nedsövning. Det kan inte vara kul att vara vovve just nu... eller iaf på måndag och tisdag i nästa vecka, då det hela skall ske. =c/