Sista kvällen

Sista kvällen som anställd på Com Hem. Imorgon är jag anställd av Multipartner, men som tur är behöver jag inte tänka på det förrän på måndag.

Idioter i Hagaparken

Gick i parken idag. Hittade två vuxna kvinnor, med meföljande yngel, som mitt i skogen tänt en grill på en nedfallen gren. Frågar dem då om de är medvetna om att eldning är förbjuden i parker (speciellt vår nationalstadspark) och speciellt inne i skogen? Svaret blir ju att det skall väl gå bra, eftersom de använder en medtagen grill. Men snälla rara... du har ju ställt den på en död trädgren? Vad tror du att de har för konsekvenser? Vi har ju tagit med oss vatten, vittnar två enlitersflaskor om. Dagens vuxna har ingen som helst koll på konsekvenserna av sitt handlande och dessutom har de yngel med sig. Vem vet vad de hittar på som gör att föräldrarna får lov att släppa grillen med blicken? Kommer de sedan att vänta tills grillen svalnat innan de lämnar den i sopkorgen, eller kommer den också att brinna upp?
Varje dag häpnar jag över människors dumhet!

PS. Angående att sopa ned folks fötter från tunnelbane/pendeltåg/buss-säten gör jag det varje gång jag ser det. Någon jävla måtta på idiotin får det väl ändå vara? DS.

Idioter på tåg

När jag gick på tåget mot jobbet idag, satt det en kille och tog upp en hel sådan där tresitssoffa. Han hade dessutom sina fötter på soffan mitt emot. Motvalls som jag är så går jag rakt fram, knuffar ned hans fötter från sätet och sätter mig närmast fönstret. Killen ignorerar det hela och forstätter att blippa på sin mobil med skrevande ben. Efter ett par minuter lägger han sitt knä mot mitt. Det blir skaver lite och jag knuffar tillslut undan hans knä. Han fräser då till och undrar vad jag håller på med. Min kommentar är att jag vill att han slutar tafsar på mig. Han blir skitförbannad och börjar tjafsa om att han minsann inte tafsar, varpå jag säger att jag inte vill att hans kropp nuddar min. Han drar då åt sig sina ben och sedan sitter vi de fem minuter som är kvar till T-centralen. Jag har under hela den här incidenten självklart musik i öronen. Jag hör inte detaljerna utan bara anar mig till vad han faktiskt säger, förutom när han fräser högt. När han nu går av tåget säger han något som jag inte hör. Antagligen var det något riktigt fult, med tanke på de andra passagerarnas miner. Inom mig tänker jag bara att jag är så glad att jag slipper höra honom. Jävla idiot!

Vansinne och going postal

När jag var ute med djuret på min vanliga promenad idag, tänkte jag på att jag har full förståelse för de där som blir vansinniga och tar fram hagelgeväret. Just nu känns termen "going postal" som ett helt logiskt alternativ i det allmänna vansinnet. Att det då aldrig kan ta slut, att det då aldrig kan ordna sig, att det då alltid skall göra ont, att det då alltid skall vara jag som pekar på självklarheter, att det då alltid ska vara så jäääääääääääävla tröttsamt att leva.

Min läkare ringde mig idag. Han frågade om jag var vegeterian. "Nej för fan!" blev då självklart svaret. Enligt doktorn har jag blodbrist och det var därför han frågade. Han sa dock inte vad, eller ens om, jag behöver göra något åt det.
Nästa sak han sa var att jag har ett förhöjt värde av vita blodplättar. Tydligen tecken på att jag har någon inflammation i kroppen. Oj, vad förvånad jag blev då... Jag äter ju för helvete inflammationshämmande tabletter!!!
Sedan fick jag veta resultatet från röntgen av mina fötter. Tydligen har jag början till hälsporre, alldeles för platta fotvalv i framfoten (vad det nu betyder) och ett snett/böjt ben i foten(?). Vad gör vi då åt detta? Skickar mig till fotkirurgen för ytterligare undersökning och eventuell operation. Jag fattar ingenting. Vad fasen har då dessa problem med att göra att jag har ont i fötterna? Det läkaren beskriver är inte i närheten av den smärta jag faktiskt har. Jag har inte ont i framfoten eller i hälen. Jag har ont i fotleden, men inte vet jag om det är där det böjda benet skulle vara. Teorin om muskelinflammation verkar mycket bättre, men det enda de vill göra åt det är att ge mig mer piller. Frågade också läkaren vad han tänkte göra åt resten av smärtan jag har i kroppen och efter en hel del dividerande erkände han tillslut att han inte visste och nog får lov att skicka mig till smärtkliniken för undersökning.

Den som lever får se...

Det kan alltid bli värre

Igår fick jag veta att min arbetsgivare bestämt sig för att avveckla sin kundtjänst och lägga ut det på ett callcenter istället. Detta innebär att alla som varit anställda blir överflyttade till en ny arbetsgivare och arbetsplats. Detta skall ske den 1/3 och sista dagen för mig att meddela min nuvarande arbetsgivare, om jag vill följa med eller bli uppsagd pga arbetsbrist, är nästa fredag. Vi fick alltså 6 arbetsdagar på oss att bestämma hur vi skall göra. Inte schysst!

Apropå fästingsjukdomar och läkare

Pratade precis med min läkare. Han sa att de symptom jag hade verkligen inte stämde in på eventuell fästingsmitta. Det är alltså ingen idé att ta något blodprov för sådana.
Jag återgår alltså till väntan på bättre tider...

Värk och vanmakt

Vad gör man när man har ont hela tiden? Inte bara i fötterna utan i hela kroppen. Det känns som om man går omkring med konstant träningsvärk i alla muskler. Tycker ju att alla de där pillerna jag äter borde hjälpa, men de hjälper inte ens mot det man tar dem för. *suck* Jag är jävligt trött och vill bara gå och lägga mig. Det är rent ut sagt som förgjort. Senaste veckorna har varit så fruktansvärt jobbiga att jag allvarligt funderat på hur jag skall ha råd att sjukskriva mig i några veckor. Vilken läkare kan tänka sig att skriva ett intyg? Jag känner ingen. Problemet är väl att även om man har ett läkarintyg är det ändå inte säkert att man faktiskt får sina pengar.
Gick ut och sökte på mina fotbesvär på nätet och fick upp skräckexemplet Fibromyalgi, men det vägrar jag att acceptera, eftersom det inte finns någon bot... Pratade ändå med min läkare som gjorde några tryckpunktstester, men det verkade inte ge något. Han beordrade en del provtagning, men jag glömde förstås be honom ta med test för fästingsjukdomar, så jag måste ringa honom och be honom få dem gjorda också. Det är jobbigt att vara dålig... Du måste sparka på läkarna för att de ska testar allt. Annars blir det inget resultat.

Nej, jag är inte deprimerad. Bara väldigt trött. Jag äter fortfarande Voltaren och nu också Alvedon. Stora doser och det känns som man är drogad nästan jämt. Tyvärr gör det ändå ont. Undrar om min läkare kommer att komma fram till något?

Engelsk romantik rekommenderas

Jag såg North & South här i veckan. Fantastiskt romantiskt. Richard Armitage är bland det läckraste som finns om man vill se en man som tittar under lugg och ser svårmodig ut. =c) Miniserien rekommenderas varmt. Den är i samma stil som de Jane Austenserier ni säkerligen redan sett, men hjältinnan är ännu mer frispråkig och hjälten är sårbar. Richards roll jämställs med Colin Firths Darcy, men enligt min uppfattning är de mer ett kompliment till varandra. Om inte annat är de båda attraktiva och svårmodiga. ;cP


För någon helg sedan såg jag också Sparkhouse. Passion, bråk, oförstående föräldrar och kärlek. En mordern nytolkning av den gamla klassiska Wuthering Heights. Fantastiskt bra och full av allt man kan önska sig när det gäller engelsk passionerad romantik.

Torchwood

Nytt avsnitt i ny säsong finns ute nu. Det var himla bra och roligt. De är så coola och läckra hela bunten. Måste ses av oss som gillar engelska SF-serier. Kasta er på valfritt medie och se denna fantastiska serie och njut av de nya avsnitten som nu kommer att gå på onsdagskvällarna kl. 21 i England.

Lite film

Jag har sett två filmer de senaste dagarna. Den första var "The Brave One" med Jodie Foster. Jag har väldigt delade känslor angående henne som skådespelare. Av någon outgrundlig anledning vill jag se de filmer hon gör, men jag kan bara komma ihåg att jag verkligen gillade en och det var "När lammen tystnar". Den gillade jag skarpt, men sedan dess kan jag inte komma på en enda som gjort något intryck. Varför envisas jag då med att se allt hon gör? Jag vet faktiskt inte. Den här filmen var helt ok. Fanns dock några luckor och egentligen var den ganska lik flera andra på samma tema. Det som var mest intressant var nog hennes röstläge och de snygga bilderna. Funderade en hel del över saker som: hur kommer det sig att hennes skador läks så helt och snyggt så snabbt? Var är resten av hennes familj och var är vännerna? Hur ensam var hon egentligen? Sevärd rulle iaf. Kul att se Naveen Andrews, i något annat än Lost. Även om han nu bara var med en liten stund.
Den andra filmen var då "The Hunting". Fantastiskt bra film. Överraskande, spännande och rolig. Under ytan av humor låg det ett svart töcken av förtvivlan och vanmakt, vilket gjorde filmen fyllig och intressant. Rekommenderar den varmt för er som inte bara vill se det gamla vanliga, utan faktiskt engagera er en aning.

En skådis var med i båda filmerna och jag blev fascinerad av hans röst och hur han pratade. När jag hörde honom tyckte jag att jag kände igen rösten, men jag gick och kikade på IMdb och kunde inte för mitt liv se något som skulle ha gjort intryck på mig. Han heter Terrence Howard. Snacka om sammanträffande att han var med i båda de två filmer jag såg.

Hormoner

Idag stannar jag hemma från jobbet, med anledning av hormonerna, som gjorde att jag började gråta när jag inte fick på mig jackan på första försöket. Detta är något ganska nytt för mig. Jag har liksom aldrig haft problem med sådant förr. De senaste två-tre åren har det dock blivit illa. Snörvlar för jävla jämnan och nu när jag har min menstruation blev resulterat att jag gav upp och stannade hemma idag. Andra får migrän och smärtor... Jag snörvlar till reklamen för toapapper med små lamm. Visa mig en romantisk film och jag gråter som en bäck... nä, Niagarafallet är det! *suck* Det är dock väldigt övergående så imorgon blir det tillbaka till saltgruvan.
Bästa perioden är två veckor före mensen. Då blir jag fixerad vid valfri manlig/kvinnlig person... Hitta en snygging och jag tar reda på allt jag kan om honom/henne och funderar på hur vi skulle ha det tillsammans. Fånigt nog håller det inte länge. Det är bara de där två veckorna och sedan är allt som vanligt igen. Den här gången var det sheriffen i Eureka. Just den här perioden var han oerhört charmig, läcker i sin uniform och rolig när han inte fattade vad som hände. (För tre veckor sedan tyckte jag inte ens serien var någe bra, men det blev ju ändring under den här perioden. ;c)

Relgion & magi

Jag håller just nu på och läser en riktigt bra bok: Spellbinder av Melanie Rawn. Jag har aldrig läst några böcker av henne förr och enda skälet till att jag tog den här var, att den lät spännande på baksidetexten. Jag hade inga större förväntningar med tanke på hur sega de senaste böckerna jag köpt var. Har haft otroligt lågt vattenmärke på mina bokval på sista tiden. *suck* Den här boken började inte bättre, men den växte med uppgiften. Jag hade förväntat mig en lätt humoristisk "förhäxad"-kliché med inslag av romantik. Det visade sig vara något helt annat. Som vilken välskriven roman som helst, med häxiga inslag.
Det jag dock hänger upp mig på är hur intressant det verkar med magitrollandet och ceremonier, men hur ointressant det verkar att ens nämna att det också rör sig om en religion? Dessutom är huvudpersonen katolik? Hur fasen går det till? Och om det nu är så att hon endast är en häxa och inte wiccan, hur kommer det sig då att hon åkallar gudarna i ceremonierna? Katolikerna skulle nog inte uppskatta att få veta att någon som säger sig vara troende katolik också utövar häxkonst. Snacka om krutdurk!?
Det har alltid förvånat mig att hedningar och paganer har så svårt att erkänna sig troende och faktiskt tala om sig själva som religiösa människor. Det som det fokuseras på är ceremonierna, häxkonsterna, ritualerna och/eller magiska trollformler. Varför erkänner man sig till en religion när man sedan anser att dyrkan av gudomarna, inom den religionen, kommer långt efter att göra ceremonier och trollformler? Jag förstår att alla wiccanska ceremonoier innefattar magiska handlingar, de är en viktig del, men jag förstår inte varför det verkar som om gudarna inte är lika viktiga? Samma fråga ställer jag mig inför de flesta paganska/hedniska religionerna som vi ser prov på i västvärlden.

Personligen kallar jag mig Gudinnedyrkare och häxa. För mig kommer Gudinnan och religionen först. Att jag sedan emellanåt ägnar mig åt häxkonst är av underordnad betydelse.

Retreat och livet i genomsnitt

På SVT1 går just nu en serie, Retreat - den raka vägen, som är oerhört intressant. Den handlar om sex personer som åker på en islamisk retreat. Jätteintressant och lärorikt. Rekommenderas varmt om du är intresserad av religion och tro. Jag har lärt mig nya saker om Islam och Sufism. Sufismen verkar ligga väldigt nära hur jag ser min egen religion.

Annars tackar jag Gudinnan för att folket i Hagalund, årsskifter 2007/08, behärskade sitt sprängintresse så väl. Detta årsskifte har varit det lugnaste jag varit med om sedan Bullen blev fyrverkerirädd. De började smälla först den 14:e december och har nästan helt slutat redan. Fantastiskt!

Vi var hos veterinären idag och fick vaccineringen som skall ske vartannat år. Recept på hans smärtstillande och inflammationshämmande soppa förnyades också. Insåg att han och jag går på samma sorts medicinering. Världen är knasig. Annars mår han bra den lille råttan. Snuskig som fan, pga vädret. Måste duschas varje gång vi varit i parken. Den här vintern har varit för erbarmelig. De fyra dagarna med snö var himmelriket och sedan blev det slask, regn och sand igen. Egentligen bryr jag mig inte om att allt blir skitigt. Det som gör mig ledsen är att det är så mörkt och grått hela tiden. Imorse när jag gick upp och ut med djuret första varvet såg man solen genom molnsprickorna, och plötsligt kändes allt så lätt, men sedan blev det mörkt igen. *suck*

Gott Nytt och Gott Slut!

För din information skall jag idag:
Baka kanelbullar.
Baka matbröd.
Äta en massa choklad.
Gå den vanliga långpromenaden i Hagaparken med djuret.
Spela musik på högsta för att minska bullrandet av raketerna.

Nyårslöfte = inget. När man är så nära perfektion, som jag faktiskt är, är det inte läge för nya löften. ;cP

God Jul!

Via Solna Kommuns stadshus, önskar vi er alla, en riktigt god jul!

Varulvar och annat...

Den senaste tiden har jag lagt ut ett flertal böcker på tunnelbanan. Jag är ju en av de där galningarna som lägger ut böcker i stan, på en bänk eller ett bord. Medlem på BookCrossing. Jag blir av med böcker som jag inte vill ha i min bokhylla och jag känner mig så duktig. Har läst säkert 5 böcker på raken som alla sög något alldeles kapitalt. De åkte då självklart ut. Beställde ett antal nya böcker med förhoppning om att de skulle vara bättre. Började med en varulvsbok i den romantiska genren. Av baksidetexten fick jag uppfattningen att hjältinnan var en varulvsjägare och råkar på en varulv som hon sedan inte vill jaga.
Glad i hågen satte jag mig och började läsa, men vad besviken jag blev. Det visade sig att det hela rörde sig om flera olika personer. Det var två stycken kvinnliga huvudroller och tre stycken manliga, varav den ene var varulven. Boken börjar med att berätta hur det ena paret möts och sedan formligen öser de ur sig allt elände man kan tänka sig om varulvar. Det andra paret visar sig redan vara ett kärlekspar och mannen är en vampyr. Allt blir den värsta sortens Allers-novell och mer skitsnack om varulvar. Författarinnan beskriver också varulven som en psykopatisk galning med hybris. Dessutom är den tönten en smycketillverkare som klär sig chiqt. Bläääääääääää. Efter att ha läst några sidor börjar jag undra om kärringen som skrivit boken verkligen menar allvar? Av någon sorts självplågande envishet läser jag tillslut ut boken. Jag skummade en hel del, den sög verkligen rejält.
Det som gjorde mig allra mest fundersam var egentligen att jag kunde bli så jävla föbannad över att läsa om självgoda människor som snackar skit om en varulv, som dessutom är en mes? Jag menar, hur engagerad kan man bli och varför i h-veta sitter man och läser sånt skräp? När jag lugnat ned mig lite och börjat fundera mer på boken undrar jag faktiskt över författarens skrivande. Menade hon verkligen att jag som läsare skulle bli heligt förbannad på dessa människor och den där jäkla vampyren, som bara kategoriskt skulle slakta ALLA varulvar? Hon beskriver också hur vampyren kommer med en teori över hur det kommer sig att varulven blivit som han blev. Den går ut på att han inte fått någon vettig fostran i hur man är varulv. Tre sidor senare får man veta att den ende som kunnat lära honom varulvars vett och etikett dessutom blivit skjuten... av vampyren, när varulven var en liten pojke. Alltså borde man i förlängningen se det som att vampyren är skyldig till de psykiska tillkortakommanden varulven hade, genom att ha sett till att barnet inte hade någon förebild under uppväxten? Var det så författaren tänkte eller läser jag in saker som hon missat i sitt skrivande?
Värst var iaf att boken slutade med ett Harlekinslut. "Och så gifte de sig och levde lyckliga i alla sina dagar." *kräkreflex*

För er som gillar varulvar så rekommenderar jag filmen Blood and Chocolate. Det är den första varulvsfilmen jag sett där förvandlingen är precis så snygg som jag alltid föreställt mig. Filmen är också helt ok, för genren, men förvanlingen är det som gör det. =c)

Min balkong vann!

Signalisten har en tävling varje jul där de boende i Hagalund tävlar om att ha den bäst/värst dekorerade julbalkongen. I år vann min! Förhoppningsvis var det för att den var den bästa och inte den värsta. *skrattar* Tyvärr blev bilden inge bra... men det ger iaf en aning om hur den ser ut. Som pris fick vi ett kilo nougat. Det blir praliner i soffan hela julen. =c)

En vanlig dag...

Dagen började med en långpromenad i parken, i sällskap med en granne och hennes vovve. Sedan åkte jag hem till mamma och hämtade min julklapp från henne och papsen. Det blev en Kanadensisk Gås. Jättevarm och skön, men jag blev förvånad över vilken taskig kvalitet den hade i hantverket. Dåligt ihopsydd med en massa lösa trådar som hänger. Dessutom har alla de "gummisnoddar", som satt fast i alla dragkedjeödlorna, lossnat efter första försöket att dra i dem. Gåsen har dock ett par miljooooooooner fickor. Jag flyttade över hela mitt bohag i dem och gick sedan hem med djuret. Insåg i princip i samma stund jag kom hem, att jag bara måste rusa iväg igen, för att hinna till jobbet. Rusar iväg och kommer på att jag inte vet vart mitt kreditkort tagit vägen. Inget minne av var jag lagt det i den allmäna bohagsflytten. Ringer mamma för att kolla om det är glömt där, men hon hittar det inte. Funderar på om jag tappat det i flytten och den efterföljande hemresa... Börjar bli lite svettig och kommer fram till att det nog är bäst att spärra. Ringer och fixar det. Missade tåget, men tog nästa och hade det mysigt i den varma jackan. Somnade sedan nästan på bussen och vaknar med ett ryck och tanken att det fanns ju ytterligare en ficka. Kanske var det i den? Och jorå, så var det. Jävlar! Där ligger korten, som nu är helt oanvändbara eftersom jag spärrat dem. Ibland funderar jag på vad fasen jag håller på med egentligen. *suck*

Laglig?

Att vara laglig är jäkligt omständigt. *suck* Jag tog mig i kragen och besvärade mig med att ladda ned musik från CDON och försökte sedan ladda över den på min mobil. Det gick inge vidare kan jag ju tala om. Det skall synkroniseras åt alla håll och kanter och sedan ser det faktiskt ut som låtarna hade flyttats över, men när jag kollade på mobilen var de inte där?! Försökte en massa gånger... samma resultat. Till saken hör att du heller inte får ladda över musik du köpt från datorn till MP3-spelare hur många gånger som helst. Det är en viss kvot av tillåtna synkroniseringar inlagda. Detta gör att man (läs: jag) hela tiden oroade sig för att ha använt upp alla tillåtna försöken. Konstigt nog visade det sig att även om jag enligt konstens alla regler synkroniserat över alla låtarna fyrtioelva gånger på min mobil hade jag ändå lika många försök kvar? Det är något jävla fel som är trasigt, var slutsatsen jag drog och gick till jobbet och funderade.
Man har också ett antal bränningsförsök för låtarna. Uppgifterna var att denna skiva kunde jag bränna 5 gånger innan den blev "låst". Hmmmm... What to do? ;cP
Jag brände skivan och rippade den sedan i MP3-format. Lade över dessa filer på mobilen och vips kan jag spela dem när jag är ute med djuret. Hurra! När skivan väl är bränd verkar det också som de där "tillåtna" gångerna är glömda. Nu kan jag rippa skivan hur många gånger jag vill?

Slutsats: Jag har full förståelse för folk som är egenmäktiga och hämtar ned de redan rippade låtarna på nätet. Att vara laglig är alldeles för jävla omständigt. =c/ Jag har iaf betalt för just dessa skivor och kommer antagligen göra det i framtiden också (då och då), men då köper jag den nog färdigbränd i snygg omslag. Det kan det vara värt. =c)

Skitjobb och stickning

Att sitta i Nacka är inte så himla fel. Bättre lokaler och trevligare stämning. Min restid blir endast 10 minuter längre, men fy fan för att byta ressätt två gånger på de värsta stationerna i Stockholms kommunaltrafik. Stressfaktorn blir alldeles för hög. Det är dock inte det som gör att jag skriver rubriken ovan. Som vanligt är det ingen som vet någonting. Nu har dessutom den nuvarande tillfälliga teamleadern vårt team har, sagt att det är något knas med mitt schema och att vi måste prata om det. Problemet är bara det att han ALDRIG är på plats, vilket gör att jag går och oroar mig för att de jävlar till det igen... *suck*

Jag håller på att sticka en kofta. Dubbel Mosstickning i mörkgrönt silkesgarn som jag fick från min mormors dödsbo. Fantastiskt garn och jag har aldrig vågat mig på det förut, men nu måste jag ha en kofta eftersom jackan jag sydde om, blev lite kylslagen... eller möjligen blev jag lite frusen. Vem vet och vem bryr sig. Stickar som en röd iller. Tyvärr har jag fått lov att repa upp det jag stickat tre gånger eftersom jag kom på nya sätt att fixa mönstret. Man får inte vara otålig när man hittar på saker allt eftersom. ;cP Stickade förresten en ny sjal till en kompis. Hon kommer och hämtar den i helgen. Måste blocka den först, men funderar på om jag skall slöa till lite och bara blocka kanterna? Sjalen är jättesnytt och stabil annars så det känns inte som jag skulle behöva blocka hela. Den är också JÄTTEstor vilket innebär att jag inte är säker på att mattan faktiskt räcker till. =c)