Luspudel

I förrgår upptäckte jag att min lille älskling är en luspudel. Han har löss! Små blodsugande parasiter kröp omkring i pälsen bakom öronen. Jo, visst har han kliat sig lite mer de senaste två veckorna, men jag trodde det berodde på att det var dags för badet... vilket det i sanningens namn också var, men inte fasen trodde jag att han hade inneboende? Nåja, det var bara att lägga alla planer på en lugn dag på hyllan och rusa ned till apoteket och köpa upp sig på ett antal flaskor Dermocan. Barnet är nu badat och luktar gott. Behandling skola upprepas två-tre gånger med 14 dagars mellanrum, så nu kommer jycken att få lida pin. Han gillar inte att bli badad. ;c)

Angående stickningar så köpte jag ett rostrött alpackagarn härmomdagen. Vet fortfarande inte vad jag skall göra med det. Funderar på en koftväst, eftersom jag alltid fryser om ryggen, men har inte kommit så långt med planerna än.

Annars är livet allmänt rörigt just nu och jag har ingen lust med någonting. Gjorde Mangochutney häromdagen bara för att försöka få upp lusten lite. Följde förstås inte receptet, men det blev jättegott. Första gången i mitt liv som jag höll i en Mango! Passar jättebra till kötträtter.

Varje dag går jag och tänker på saker jag skulle vilja berätta, men aldrig att jag kommer ihåg när jag väl sätter mig framför datorn. *suck*

Halsduk

Senaste alstret. 4 nystan av något som heter Clown.
45% Bomull
40% Superwash Ull
15% Nylon.

Färgat i flera olika färger, vilket gör stickningen läckert randig. =c)

Kudde

Jag tröttnade på soffkuddarna som man fick med
när man köpte soffan. Gick till tygaffären och sydde sedan nya kuddar. Köpte mycket tyg, eftersom jag gillade det och inser att jag nu måste köpa fler kuddar så att jag kan använda resten också. De lyser upp rummet! ;c)

Helveteshelg

Nu är den över, men smällandet fortgår. Att de aldrig slutar?! Vovven och jag satt i farstun utanför dörren under 12-slaget, men det blev ingen större skillnad. Något mer dämpat, men mer än så var det inte. Hunden var drogad. Tydligen var det dock för liten dos. Han mådde skitdåligt. Kan inte påstå att jag mådde så mycket bättre. Finns dock inget att göra. Vi har ingenstans att ta vägen. De två senaste nyåren satt vi på Odenslund, men där smäller de också. I och för sig inte lika ihärdig eller mycket, men tillräckligt för att Fenrir skall må skit. Igår när jag kom hem från en kortare promenad lyckades ljushuvudena med att smälla av en raket precis när vi gick förbi. Det är fan hopplöst!!! När jag sedan gick och handlade något att äta stötte jag på ytterligare småkillar som smällde smällare och jag såg bara rött. Rusade på dem och skulle ta tag i dem, men lyckades istället slåomkull dem. När de låg där och krälade, vansinnesvrålade jag åt dem att lägga av. Skrämde skiten ur dem, men sanningen är den att de antagligen inte var de som var värst och det grämer mig. Noterade förresten att det stod 5 vuxna personer inom räckhåll som inte rörde en fena för att hjälpa killarna. Antingen tillhörde de den fega skaran som tittar på när folk blir misshandlade på stan, eller så kanske de var precis lika trötta på smällandet som jag?! Hoppas på alternativ 2.

I förtroende...

...berättar två av mina favoritmän saker för mig.

Den ena berättar att han blev inlåst i en isoleringcell av polisen, 50 timmar, i helgen. Han bor i en kompis lägenhet. Av denne kompis hade han också köpt en bärbar dator, i julklapp till lillesyrran. Min kompis låg och snarkade på soffan när polisen dök upp och började fråga ut honom. Yrvaken, 192 cm lång, välbyggd och invandrare, gjorde sig inte bra i polisen ögon. Han fick följa med till stationen och där blev han sittande hela helgen. Till saken hör att denne man är smart, väl påläst och jävligt argumentativ. Han kan sina saker och det är inte bra när man har med polisen att göra. Speciellt inte om man passar in utseendemässigt på hur man tror att en invandrare, med brottsliga vanor, ser ut. Han har dessutom, just för ögonblicket, odlat Al Qaida-skägg. "Dumma svartskalle", sa jag. "Du borde fan veta bättre!" "Hade jag varit svensk hade detta aldrig hänt", säger min kompis och han har antagligen alldeles rätt. Han ser lite illa tilltufsad ut i psyket och det gör mig så ledsen. (Det visade sig senare att kompisen köpt datorn av någon annan, och att denne någon var den som stulit burken.)

Den andre råkar försäga sig, när vi är påväg till hans bil, och jag får då veta att hans flickvän är i 5:e månaden. Vad säger man i en sådan situation? "Grattis!" Inombords blir man en blöt pöl...

Blå vinterjacka

Så blev den då. Sydde och sydde och fick göra om den delvis flera gånger, men nu använder jag den varje dag. Faktiskt ganska nöjd. =c)

Direktstyrning

Jag har funderat över fenomenet direktstyrning. Personligen gillar jag jobb som är direktstyrda, eftersom jag då inte behöver tänka själv. Sådant är ju bra för lata människor. Nu har jag ju en tendens att aldrig bara göra det som jag blivit tillsagd, men ambitionen är att inte göra för mycket.
Konstnärliga yrken kan väl knappast räknas som direktstyrda? Det trodde iaf inte jag, men jag har nu insett att åtminstone en tatuerare jag känner bör direktstyras, eftersom han annar blajar till det. Då kan man också undra hur svårt det skall vara att följa de instruktioner man får? Jag är väldigt petig och lägger fram det jag vill ha med tydliga hänvisningar och ÄNDÅ lyckas karln inte göra som jag sagt. Resultatet är att jag nu sitter och är sur och har fått boka en ny tid för att rätta till arbetet som gjorts på min fot. Murgrönan blev jättefin, men eklöven är för bedrövliga. Jag bad om ådring och någon sådan finns inte. Jag bad om speciella former på löven och det blev det inte. Jag hade med mig inscannade löv som karln bara behövde kalkera av och ändå blev det fel? *suck*

Tatueringar

Härmed vill jag låta det vara känt att jag INTE rekommenderar att man tatuerar sig på fötter och/eller nedre delen av benen. Själva tatuerandet gör självklart ont, men det värsta är faktiskt det som känns efter det. SATAN vad det svider och inte kan man ha skor på sig heller. Skulle ha gjort dessa tatueringar på sommarhalvåret då man kan gå i sandaler eller barfota. *suck*

Fantastiska murgröna

Det finns ett bostadsområde en bit bort som påminner mycket om england. Husen är i rött tegel och murgrönan är väl representerad. Skönhet i kvadrat och kubik!

Hmm...

Kommentar på de två senaste inläggen: Jag ringde till SKK för två månader sedan för att höra vilken e-postadress jag skulle använda för att skicka en ansökan. De upplyste mig då om att de inte sökte något folk. Jag envisades dock och fick tillslut en adress att använda för att skicka till. Det var bara för att de skulle ha mina uppgifter, den dag de faktiskt sökte någon. Eftersom de sa att de inte sökte någon just nu så tog jag god tid på mig. Dessutom lyckades jag ju mörda min dator, vilket innebar att den där adressen försvann. Efter mycket om och men letade jag reda på nya adresser och skickade ansökan. DÅ får jag till svar att de precis anställt två nya?!?! De sökte ju inte folk? Vad fan hände? Så ser min vardag ut. *suck*

Fick en iPod av min arbetsgivare för någon månad sedan. Min dator bara vägrar att känna igen den och envisas med att inte låtsas om att den är inkopplad. Sätter jag då in den i en annan dator så ses den direkt. Efter mycket trixande lyckades jag övertyga min dator om att jag vill att den skall synas. Då klarar inte apples jävla mjukvara av att känna igen den istället?! Fuck it all! Envis som synden och efter tre timmars jävla tjafsande har jag nu äntligen fått min dator och apples mjukvara att fatta att den jävla iPoden sitter där. Gissa vad som händer då? Min lilla mus slutar att fungera?! Så länge iPoden är inkopplad är min mus ute ur leken? Vem fan vet vad det beror på? Fyller spelaren med musik och börjar spela... Inser då varför folk med iPod nöjer sig med apples skithörlurar. När jag använder mina Koss blir ljudet alldeles för basigt, även om du faktiskt hör alla nyanser och nivåer. Du kan inte ställa om detta på den iPodspelar jag fått. Använder jag apples skithörlurar så blir ljudet diskantigt och du missar alla nivåer, men du får inte huvudvärk av all bas. Fast vad fan spelar det för roll? Låt hjärnan basa ut för fan! Tänker använda iPoden när jag går ut med djuret eftersom den är lättare att släpa på, men annars är det min Rio Karma som rular!

Man blir fan gråtfärdig!

Svar från SKK:

SKKs kansli har just avslutat en intervjuomgång och tecknat avtal om två nyanställningar så i nuläget är inga anställningar planerade.
Dock samlar vi alla intresseanmälningar vi får på vår personalavdelning och går igenom vid behov, så nästa gång det är aktuellt för oss att annonsera efter personal med dina kvalifikationer kommer vi att höra av oss.
Varmt tack för ditt visade intresse.

Att söka jobb på SKK

Hejsan!

Jag heter XXX och skriver till er för att informera om att jag gärna vill jobba på Svenska Kennelklubben. Jag har med intresse följt artiklarna i Hundsport, om SKK som arbetsplats, och slagits av hur intressant och roligt det verkar. Det som genomsyrar artiklarna är kamratskapen och de gemensamma målen, vilket gör att man kan föreställa sig att ni har roligt tillsammans på er arbetsplats. Det är inte allt för vanligt och det är eftersträvansvärt för en enkel arbetssökande som jag.

Just nu arbetar jag med kundsupport på ComHem AB (tidigare UPC Sverige AB). Jag har varit där i över ett år, men de envisas med att endast ge mig tidsbegränsade vikariat vilket gör att man aldrig känner sig säker. Nu närmar sig nuvarande vikariat sitt slut och jag har ännu inte hört något om eventuell förlängning. Alltså lägger jag ut en krok åt ert håll och hoppas på att ni nappar.

Kundsupport är ett otroligt roligt jobb. Man pratar med så mycket trevliga människor och det verkar som jag har talang för att få kunderna att känna sig glada och nöjda, även om jag inte alltid kan få deras utrustning att funka direkt. Emellanåt behöver man skicka en tekniker innan det blir som det ska, men kunderna är fantastiskt förlåtande och i slutänden blir det oftast väldigt bra.

Innan jag hamnad i kundsupportens värld jobbade jag med annonser och reklam. Satte annonser för kunders räkning till tidningar som Vecko Revyn, Dagens Forskning och Allt om Resor. Trivdes också väldigt bra med dessa arbetsuppgifter, men jag fick lov att söka mig vidare när tiderna blev lite svårare för reklambranschen. Det är några år sedan sist, men jag har inte glömt hur man gör.

Jag har haft hund hela livet och de har varit mitt stora intresse. Hela mitt hundliv har jag arbetat ideellt med träning och socialisering av hundar och deras ägare. Själv har jag också tävlat i bruks, lydnad och ställt ut. Hunden jag lever med för närvarande är dock inget utställningsexemplar och vi har ännu inte riktigt kommit fram till hur det där med lydnad på lydnasplanen fungerar. I vardagssituationer är han dock ett ess och jag är så stolt över honom. Vi har tiden för oss och förr eller senare kanske vi kommer vidare i tävlingsvärlden. Det spelar dock inte så stor roll så länge vi har roligt tillsammans och det har vi.

Jag skulle passa fantastiskt bra på SKK och jag kan göra i princip vad som helst. Har inga problem med att vara flexibel och anpassa mig efter de behov som uppstår på en arbetsplats. Kan rycka in i princip var som helst. Vore roligt om ni kunde ha mig i åtanke om behovet av en ny arbetare uppstår på SKK. Skickar med två CVn som bifogade word-filer i detta mejl. Där står allt ni kan tänkas undra över när det gäller mig och min arbetslivs- och hunderfarenhet. Om ni vill kan ni också kika på min hemsida där jag även har en del arbetsprover utlagda: XXX

Har ni några frågor eller vill träffa mig så tveka inte att höra av er!

Stickeri stickera stickerallanlej!

För ett par veckor sedan gick jag ned till vår sybehörsaffär i Solna Centrum. Vi pratade och tillslut kom vi fram till att jag skulle sticka upp en sjal åt ägarinnan som hon sedan kunde använda som utställningsföremål i affären. Eftersom jag inte ännu satt mig in i det där med garnåtgång fick jag lov att gå tillbaka några gånger för att få nya nystan. Tillslut blev den iaf klar och jag lämnade av den idag. Affärsinnehavaren blev överlycklig. Jättekul!

När det gäller mina glasögon så fick jag tillbaka pengarna idag!!! 5 000 kr att göra vad jag vill med. Lyckan är fullständig!

Alltid är det något som strular.

Gick på jobbintervju idag. Fast övertygad om att jag sökt jobb som kundsupportare på ett IT-företag, genom rekryterare. Lite misstänksam blev jag när jag insåg att deras lokaler låg i Profficelokalen. Intervjuaren började med att presentera sitt företag och mycket riktigt. Det var en uthyrningstjänst de ville erbjuda mig. Jag skulle bli anställd av Proffice it-avdelning och sedan hyras ut som supportare hos ett annat företag. "Ett längre uppdrag så klart!" Jag frågade några följdfrågor och insåg ganska direkt att det skulle bli samma skit igen. Företaget skulle hyra mig av Proffice och kunde när som helst avsluta detta. Om jag blir utan uppdrag så får jag bara 80% av lönen som Proffice betalar. Lägg av för fan!!!
"Jag är inte intresserad", sa jag och gick. Tog sedan telefonen och ringde upp företaget jag skall på intervju hos imorgon. Nog fan visade det sig att även detta rörde sig om uthyrning, men mer i "hyrköps"-vägen. Detta innebär att jag är uthyrd till ett företag och om det företaget sedan bestämmer sig för att jag är ok, så kan de kanske anställa mig. Det var precis så det började hos UPC/ComHem. Ett år senare är jag fortfarande bara vikarieanställd. Jag sa att jag inte var intresserad, men de lyckades övertyga mig om att det kunde vara värt att testa och jag skall iaf träffa dem imorgon. *suck*

Que?!

I fredags var jag hos optisten. En optist är en person som är specialist på synfel som har med skelning och sådant att göra. Jag har ju klagat på min yrsel och senast jag var på min årliga ögonbottenfotografering skickade den läkaren en remiss till optisten på Danderyds Sjukhus. Och i fredags gick jag alltså dit. Summan av kardemumman blev att jag köpt glasögon för över 5000 kr helt i onödan. Enligt optisten skulle jag inte använda dem, eftersom de endast skulle förvärra min yrsel i längden. Det enda jag kan göra för att försöka komma förbi yrslandet är att tvinga mitt vänsteröga att göra hela jobbet och ignorera högerögat. Där slängde jag alltså tusenlapparna i toaletten.
Gick till optikern och begärde pengarna tillbaka. Denne ville inte gå med på det. Upplyste då om att det var deras ansvar att skicka skelande kunder till optisten innan de sålde på dem glasögon. Såg hur kugghjulen snurrade i huvudet på henne. Hon försökte verkligen hitta ett sätt att slippa betala tillbaka pengarna. Sista budet var att hon ville ha ett intyg på detta från optisten, som kommer att faxa ett sådant så snart hon hinner. Vi får hålla tummarna för att optikern inte hittar på något annat dumt och jag får mina pengar tillbaka.

Funderar över min tatuering. En god väninna har jobbat hårt på att hjälpa mig och göra en skiss som jag skall kunna använda. Vet dock inte om jag var så förtjust i hur den blev. Vi har lite delad syn på hur en murgrönas själ utrycker sig. Hmmm... Kanske bör ge den goda vännen min syn på saken och se om vi kommer fram till något annat? Duh!

När jag fick min fantastiska nya tv sa handlaren att jag nu kunde slänga alla mina gamla videoband, eftersom jag inte skulle vilja se deras kassa kvalitet på min superba skärm. Eftersom min ena scartkabel gick sönder i ihopkopplandet av tvn har jag heller inte haft videoapparaten inkopplad, men idag hittade jag en annan scart och körde en test. Hade redan planerat för avyttrandet av alla filmer, men ville ändå se med egna ögon hur dåligt det blev. Döm om min förvåning då kvaliteten var mer än acceptabel!!! Vilken tur att jag testade och inte bara litade på tvhandlarens ord. Nu behöver jag inte köpa Alien på DVD. Det går lika bra med mina gamla videoband. Cool!

Och så blev det en tutt!

Jag hade ju bestämt mig för att inte skaffa den där tvn. Dock fick jag lov att ändra mig. Mamsen tog mig i örat i lördags och släpade in mig i den där braiga affären BestSound på Odenplan. Där köpte vi sedan den där fantastiska apparaten. Det blev precis den jag ville ha. En Pioneer. Säljaren levererade personligen tvn senare på kvällen, vilket kan ses som riktigt bra service. Den kostade en hel del mer än vad som sagts, men jag har redan sett Fantomen på Operan och blivit överväldigad över hur otroligt bra tvn är.

It's not easy being green...

Hittills idag har Bullen kräkts minst 6 gånger. Just nu ligger han under skrivbordet och magen knorrar något alldeles förskräckligt. Han åt skit i Hagaparken igår så jag gissar att det är därför.
Jag gick till jobbet, men kom inte längre än till pendeln. Jag vände och gick hem igen. Tar ut några av mina inarbetade timmar. Jag vill inte sitta och ha ångest för min son på jobbet.
Ska med sonen på återbesök hos kotknackaren nästa vecka. Förra dejten gjorde susen.
Har beställt tid hos hundfrisören nästa vecka så vovven blir fin innan det blir för kallt.
Skall till doktorn på koll av diabetesen imorgon. Tänker passa på att fråga hur många kilo jag måste gå ned för att få ta bort åderbråcken.
Kommer att försöka komma ihåg att avbeställa återbesökstiden hos hudläkaren. Verkar vara på rätt väg där.
MÅSTE HITTA ETT NYTT JOBB!
Har bestämt mig för att helt skita i att skaffa den där tvn för 20 000 kr, även om det inte är jag som betalar.
Har beställt tid hos tatueraren. Kommer att kosta någonstans runt 2000 kr, men det är det värt.
Har sett hela säsong 2 och de avsnitt på säsong 3, som hittills sänts, av CSI NY. Detta fast att den versionen av serien faktiskt är ganska tråkig i längden.
Såg även en fantastiskt cool serie (Smith) med Ray Liotta i huvudrollen. Tre avsnitt som gav mersmak och förväntan inför fortsättningen. CBS har dock lagt ned serien utan vidare förklaring och det finns så vitt jag vet inga planer på att sända de återstående tre avsnitten. SATAN!

Jag har sett två filmer de senaste dagarna. Miffo är en svensk film som handlar om en idealistisk ung präst, som bestämmer sig för att ta en tjänst i en förortskyrka. Där träffar han den rullstolsbundna Carola och förvecklingar följer. Filmen är trevlig och småkul, men det är alltså en film där huvudpersonen är präst, men Gud bara nämns i förbifarten. Ingenstans pratas det heller om tro. Den manlige huvudrollen kunde lika gärna ha jobbat för Röda Korset eller varit bilskollärare. Hade det varit en engelsk eller amerikansk film hade Gud åtminstone varit närvarande. Då hade en del i filmens problematik varit just denna tro, men i en svensk film är det bara som en kuriosabakgrund. När de pratar om huvudpersonens yrkesval nämns det heller aldrig någon tro eller kallelse. Varför är vi så rädda?

Såg också Tsotsi som var en alldeles fantastiskt bra rulle. Slogs av hur stora likheterna är. Sverige eller Sydafrika spelar egentligen ingen roll. Samma människor och samma problem, även om de är VÄRRE och mycket mer AKUTA i Sydafrika än i gamla Svedala. Rekommenderas varmt.

Höst

Jag stod och tittade på fåglarna idag. De badade och sprätte runt i pölarna i regnet och verkade allmänt lyckliga. Funderar på hur det kommer sig att fåglar kan bada i iskalla vattenpölar i råkallt väder. Fryser de inte om tårna? Verkar inte så. Hmmm... Lite avundsjuk blir man ju. ;c)

Funderade över fenomenet mardrömmar på bussen till jobbet idag. Jag har aldrig någonsin haft en mardröm. Möjligen kanske min definition av mardrömmar är lite annorlunda än gemene mans. Jag har aldrig vaknat svettig och rädd i alla fall. Däremot har jag vaknat skitförbannad, gråtandes eller asfrustrerad av olika anledningar. De drömmar jag kommer ihåg är ofta rena äventyren. I mina drömmar har jag blivit jagad av monster, vampyrer, varulvar och galna kniwviftande mördare, men det har aldrig skrämt mig. Jag blir hög på adrenalinet, men inte verkligt rädd eller skräckslagen. När jag väl vaknat från dessa drömmar har jag mest varit förbannad över att drömmen tog slut innan jag fick veta hur det gick. För aldrig har det varit så att jag fått ett redigt slut på dem.

Drömmar där man blir oerhört frustrerad är jobbiga. Det är ofta mesiga sammanhang och jag känner inte att det kan räknas som maror. Ta t.ex. de där man står och försöker slå ett telefonnummer, men aldrig lyckas. Eller den där man skall försöka köra en bil, men inte når ned till gaspedalen.
De värsta drömmarna tycker jag är de där jag står och skriker mig blå om något, men ändå inte blir hörd. T.ex. skriker jag på min hund som ALDRIG hör mig utan glatt rusar runt och gör dumheter. Dessa drömmar retar gallfeber på mig, eftersom de senaste vovvarna aldrig sysslat med sådant i verkligheten.

Lost in space

Igår när jag steg av tåget och började traska upp för backen hemåt insåg jag att jag glömt hunden hos mamma!!! Hur trött måste man vara för att göra något sådant? Ringer mamma och berättar att jag gjort bort mig och åkt hem till mig istället för till henne. Säger också att jag skall ta en taxi och kommer vara där inom 10 minuter. Längre tid än så tar det nämligen inte.
Kära mor sparkar dock sin fantastiska karl ur soffan och han tar vovven i snöret och kör med honom till mig. Tack för att ni finns och är förlåtande när det gäller mina missar! Någonstans verkar det bara ha gått för långt när man glömmer hämta sin bebis. *suck*

När jag kommer hem ligger det ett Nallebud i brevlådan. Min kära väninna Patricia ville bara höra av sig och efter skrämselhickan med Bullen var det precis rätt.
Tack älskling!

Idag har jag varit hos naprapaten med vovven. Han har blivit tillknäppt och stretchad. Vi har fått förhållningsorder och demonstration i hur man stretchar rätt. Vovve får inte hoppa upp i säng och soffa på minst tre dagar. Vovve är inte lycklig! Undrar hur vi skall lösa nattsömnen? Vovve sover ju i sängen. *suck*