En enda lång väntan

De senaste veckorna har jag levt i en enda lång väntan på besked. Besked om ifall jag skall vara kvar på SKOPAN och/eller besked om ifall jag får 100% sjukersättning. Det visar sig iaf att chefen för SKOPAN inte bett om förläning för mig av Arbetsförmedlingen, innan han åkte på en två veckor lång semester. Han kommer inte tillbaka förrän min tid tagit slut den 3/12. Självklart kommer det att ordna sig på något sätt, men nog vore det trevligt om folk faktiskt tänkte på hur stressande det är för en arbetslös och sjuk person, att aldrig få klara besked. När jag ringde och pratade med AF visar det sig också att jag kan stanna ända till i februari, om de vill ha mig. Hade också varit bra att veta, innan jag började oroa mig för vad som skall hända. Man blir jäkligt trött på sånt här.
Dessutom har det börjat dra in gråa moln på SKOPAN. Dessa gråa moln består av den totala oviljan i att vilja förbättra hur saker och ting hanteras. I detta fall gäller det väldigt dyra böcker, som ligger och skräpar på en hylla. Vi har inte det klientelet, som är villiga att betala upp till tusen kronor för en sällsynt bok. Mitt förslag, var redan i mars, att vi istället skulle lägga upp dem på t.ex. Bokbörsen (bokborsen.se). Där lägger antikhandlare upp böcker till försäljning, men efter att ha försökt få min arbetsledare att ta tag i detta de senaste månaderna, har jag givit upp. Hen vill helt enkelt inte göra en extra ansträngning och sitter glatt på sin stol och prismärker. Hen har tid att kolla vilket pris som vi kan ta ut för böckerna, men mer än så blir det inte. Det är många förslag jag kommit med, för att förbättra och förenkla, men de har alla i princip ignorerats eller rubricerats som för jobbiga. Detta gäller inte bara vad min arbetsledare tycker, utan även ledningen. Just nu känner jag inget som helst intresse för att göra någon nytta där och jag sitter för det mesta av tiden och gör bara det mest minimala.

Mer positivt; Jag har köpt mig en ny soffa. Den är RÖD! En MIO-soffa, som heter Boston. Den säljs inte längre, men på SKOPAN stod ett underbart exemplar och den blev min för endast 1 200 kr. Min gamla soffa, som jag köpte förra året, sålde jag för samma pris, som jag köpte den för, vilket gjorde att jag fick en ny, snyggare soffa, med vinst.

Mamma köpte mig ett ljusträd, som nu står och lyser upp mörkret på min lilla tomt. Det går inte att smyga obemärkt förbi därute längre.

Vovvarna mår bra, men jag och Ymer hade ett mer argt samtal igår kväll om hur mycket man måste skälla och morra på hundar man skall gå förbi. Enligt Ymer får man låta som ett rabiat monster, men enligt mig kan man föra samtalet i vanlig samtalston. Tillslut fick jag lov att välta omkull honom för att försöka tvinga honom att lyssna, vilket självklart inte föll väl ut. Då lyfte jag upp honom i selen och gick förbi den andra hunden för att en bit därifrån sätta ned honom igen. Problemet med Ymer är att han verkar ha vax i öronen och han kan bara inte sluta låta. Jo, han är en larmhund, men hur mycket måste man fortsätta att larma när matte redan sagt att det räcker? Ibland blir jag så frustrerad på honom. *suck* Jag vet inte vad det är jag gör fel just nu, men jag kan tänka mig att mitt allmänna mående spelar in en hel del. Jag är så himla trött och har ont överallt. Då är det svårt att handskas med en galen dvärghund på ett vettigt sätt.

Silver är kul!

En mycket god väninna uppmuntrar mig i mitt silverfixande och köpte mig t.o.m. en såg och Dremel, så att jag skulle kunna såga, borra, slipa och polera, i födelsedagspresent. Nu har jag äntligen fått tid att testa ordentligt.
Jag började med att ta fram ett fint smycke, som jag aldrig använder, och sågade isär det. Sedan slipades och putsades det en del. Därefter borrades ett hål, på passande plats, och nu har jag en ny berlock.

Överraskning och födelsedag

Igår var jag hos neurologen, för att försöka få honom att hålla med Arbetsförmedlingen, om att jag borde ansöka om 100% sjukersättning. Jag hade förberett mig för ett längre samtal/diskussion och snack om olika alternativ och kanske även kompromiss om hur mycket sjukersättning jag skulle kunna ansöka om. Doktorerna är ju iaf en av de få, som har något att säga till om i denna fråga, även om försäkringskassans personal är den som faktiskt bestämmer och beslutar.
Döm om min förvåning när min läkare direkt, efter min inledande monolog om vad AF tyckt och sagt, sade att jag borde ansöka om 100%?! Verkligen inte vad jag hade förväntat mig. Dessutom bad han om ursäkt (!) för att han i princip försummat mig de senaste 2 åren, då han varit överhopad av annat jobb. Jag blir så förvirrad när de jag varit sur på en längre tid, insett att de faktiskt gjort fel, utan att jag behöver säga något. Nu var då min doktor väldigt positiv och skrev genast ett mer detaljerat och koncist utlåtande. Dessutom insåg han att jag inte varit på någon MR de senaste två åren, vilket inte är som det ska.

Idag skickade jag alltså in en ansökan till FK och nu är det bara att vänta in beslut eller förfrågan om ytterligare intyg och andra kompletterande uppgifter/yttranden. Vi får väl se hur det går.

Ymer fyller förresten 4 år idag! Det är knappt att man kan tro att det är sant. Tänk att den lille pälsbollen har delat min vardag så länge. Kommer fortfarande ihåg, hur liten han var när jag hämtade honom på Ronnebys flygplats. Tänk att han fick plats i en pytteliten kattbur, som gick in under flygplanssätet?! Nu är hans ego för stort för att han skall anses som liten, förutom när Loke utnyttjar sin storlek för att lyckas trycka ned honom, och förhindra det eviga svansdragandet.

Grattis söttrollet!

Utmattad

De senaste månaderna har jag jobbat tre dagar i veckan, på SKOPAN i Upplands Väsby. Det är ett perfekt jobb, men jag är alldeles utmattad. Jag orkar helt enkelt inte.
På måndag ska jag träffa min läkare för att ansöka om hel sjukersättning, som arbetsförmedlingen vill, men fråga är om han går med på det. Jag önskar att jag inte behövde hålla på med sånt då det bara gör mig ännu tröttare.

Mina hundar mår alldeles utmärkt vilket gör mig så himla glad. Jag har också grävt en ny rabatt och satt fler klematis. Köpte även nya små perenner, så som vädd och näva i olika färger och former. Satte även nya riddarsporrar av vilken den ena nu satt knopp. Undrar om den hinner gå fram?

Hundpäls och cyklopuppdatering

Det är oerhört viktigt för mig att hundar mår bra och trivs med livet. Tyvärr ser jag att en del människor kan svårt att förstå och/eller inse att man måste arbeta för att detta ska kunna ske. Om man köper sig en pälshund bör man göra sitt bästa för att sköta denna päls och inte låta den tova ihop sig så hunden får svårt att röra sig. Det finns absolut inget att skylla på! Om du själv inte kan göra jobbet så finns det kanske kompisar eller ett bra hundtrim som kan hjälpa till med det.
Själv gjorde jag ett lyckokast när jag köpte mig en tibbe, som endast behöver borstas för att fluffa upp svansen och fanorna, och kanske lite oftare när den vill "byta" frisyr (läs fäller), men samtidigt har jag absolut inga problem med pälsvård. Hade jag haft det skulle jag ha köpt mig en mindre bepälsad ras. Just nu finns det en hund i min närhet som verkligen behöver hjälp med sin ihoptovade päls. Idag tog jag den stackars vovven med mig till vår speciella borstahundplats. Där blev han effilerad, borstad och kammad. Det tog lång tid, då tovorna var så omfattande, men tillslut blev han fågelfri och kunde röra sig ordentligt igen. Hittade också en del fästingar på honom, så jag undrar om han kanske inte har något fästingmedel på sig? Jag har frågat ägaren, via sms, men inte fått svar än.

Mitt svullna öga är fortfarande svullet. Min rosacea är mycket bättre efter medicineringen, men ögat är som sagt fortfarande svullet. Jag skall ta upp det med min doktor, nästa gång vi ses.

Mina jyckar mår bra, men har det jobbigt med värmen. Loke älskar solen, men det är svårt att röra sig när det blir för varmt. Ymer tycker att solen går ann i små doser och tycker att det är skitjobbigt med värmen. Alltså går vi inte så långt just nu.

På måndag börjar jobbet igen. Har redan fått uppdatering från min arbetsledare om att jag inte kommer att få tråkigt, första dagen tillbaka. Tydligen finns det en massa böcker att prismärka och sätta upp på hyllorna. Hon har också frågat mig om vi kanske skulle starta en klassiker hylla, där man skall kunna hitta Austen, Wild, Bronté, Moberg, Sappho och Dickens bland andra. Det kommer att bli jättekul! Nu skall jag ta och slöa fritt i fyra dagar, innan allvaret börjar.

Smetestren två veckor to go

Hallojsan igen! Jag har haft en välbehövlig semester de senaste två veckorna och jag har nu fortfarande två kvar, eller hur man nu ser det, då jag skall vara hundvakt båda två. Varsin minivovve kommer och bor hos oss, en vecka var. Det blir pudeln Charlie och Cavalieren Fred. Vi får väl se hur det går, med tanke på att de båda kommer att ha åtminstone fyra dagar ihop, tillsammans med mina två killar. Vi kommer alltså att vara småhundsmaffian ett tag framöver. Jag kommer att tjäna ihop lite pengar att stoppa i de stora hålen som alltid uppstår, hur försiktig jag än är. Vi har spenderat semestern med att ta det väldigt lugnt och tänkt på allt det där man kanske skulle orka göra, men än så länge har bara nyckelskåpet kommit upp igen. Resten ligger fortfarande på is, och jag kommer antagligen inte orka göra så mycket åt det, än på ett tag.

I min underbara trädgård blommar det blommor och jag har idag varit ute och stulit en massa frö från grannarnas växter. Bl.a. blev det mer akleja i andra färger och knallröd jättevallmo. Hoppas fröna är mogna nog för att ta sig i min trädgård också.

Vovvarna mår bra och Loke är inne i sin absolut värsta avhårningsperiod någonsin. Det är helt galet hur mycket han fäller! Det är knappt att man vill ha honom i möblerna eller ens klappa honom, då det bara dräller en massa päls. Det är sådant man får leva med när man köper en snygg tibetan. *suck*

Zephyrin Drouhin är också på gång

Skedarosen har börjat blomma

Sommar, rosor och arbetsträning

Verkar som om sommaren har egna idéer om hur den ska vara. Ena dagen är det varmt och svettigt. Nästa dag är det svinkallt och sedan regnar det. Svalkan är inte fel, då det gör att det tar längre tid för blommorna att blomma ut, och regnet gör att växterna håller sig gröna och frodiga. Värmen gör att mina jordgubbar, som växer som de vill på tomten, får underbart goda gubbar. Det enda som gör att jag ens säger något om detta är att det är jäkligt svårt att bestämma sig för att vad man ska ha på sig när man går till jobbet på morgnarna. Ska det vara långbyxor och jacka, eller shorts och linne? Ett ilandsproblem om något. 😀

Pojkarna tycker att värmen kan vara jobbig, men då håller vi oss i skogen, skuggan, och tar ett bad när andan faller in.

För stunden jobbar jag fortfarande på SKOPAN och trivs något alldeles otroligt. Jag har aldrig någonsin tidigare haft ett jobb som varit så tillfredsställande och roligt. Böcker is-the-shit! Jag har burit dit en massa böcker från mina bokhyllor, och sedan burit hem en massa att fylla dem med igen. Det är inte klokt vilka bra böcker folk inte vill ha. Det är såklart mest religion-, historie- och växtböcker, som flyttar hem till mig. För dem finns det alltid plats, speciellt när man flyttat bort allt annat.
Frågan är väl nu hur länge jag får stanna, men den dagen den sorgen. Om en vecka är det semester och jag skall göra mitt bästa för att inte oroa mig i förväg.

Min underbara ros, Madame Plantier, blommar och doftar något alldeles extra. Hon är underbar!
I höstas flyttade jag ett av rostornen och gjorde ett nytt försök med min andra favorit, Zephyrin Drouhin, och han verkar må bra så här långt. Han är inte så stor, men har faktiskt 4-5 knoppar och jag återkommer med bilder på dem när de slagit ut. Jag fick också en överraskning när två av de klematis jag trodde jag lyckats mörda, med flytten av rostornet, verkar komma igen. Mina andra klematis, som jag har mot förrådsbodens vägg, har också kommit starkt och jag väntar ivrigt på blomningen.

Fortsättning följer...

Du ska inte tro att...

Jag har idag ännu en gång fått det bevisat att jag bor i en bostadsrättsförening där de boende är idioter. Jag har också fått det demonstrerat att den nya styrelsen skiter fullständigt i vad de gamla styrelserna har beslutat. Lite som Trump som river upp allt bra Obama gjorde, bara för att kan och vill. 😢
Detta är bara ytterligare anledning till att flytta härifrån. Det samlas en massa skit och det har redan börjat rinna över.

Silver, cyklopen och växtlighet

Veckan före påsk gick jag en intensivkurs i silversmide. Lärde mig en hel del och uppdaterade sådant jag redan kunde. Kursen var bra, men läraren hade ingen riktigt koll på pedagogiken och det var för många deltagare. Jag lyckades iaf lära mig att löda, vilket var den kunskap jag verkligen kände att jag saknade.
När finanserna tillåter kommer jag antagligen gå på flera kurser. Just nu har jag shoppat upp ett presentkort jag fått av en god vän, Elin, på Slöjd-detaljer. Det resulterade i att jag nu äger en såg och flera sågblad, så nu skall det tränas sågning i silver.

När det gäller mitt svullna öga, ser det fortfarande likadant ut, men nu har jag varit hos huddoktorn, som tror att det hela beror på min rosacea och jag har fått piller och salvor, för att försöka råda bot på den. Detta är dock en långtidsbehandling, så resultatet kommer säkerligen börja visa sig först om en månad och inte vara helt ok, förrän om ett år eller mer. Det är såååååååååååå himla kul att ha obotliga sjukdomar. Citat från hemsidan jag länkat till: " Inte sällan kan hudutslagen komma i samband med olika typer av ögoninflammationer eller ögonproblem. Om man har ögonbesvär i samband med sin rosacea bör man söka vård för att få behandling, eftersom problemen i längden kan orsaka synnedsättning." Tänk att ingen läkare på vårdcentralen ens anade detta? Jag har ändå träffat fyra olika läkare där.

Min kruka som jag hade satt en bambuplanta i förra sommaren, frös sönder denna vinter. Krukan har hängt med i många år, så jag kan bara tacka den för det, och skaffa en ny. Visar sig dock att stora krukor i naturmaterial är DYRT. Kollat upp på blocket.se också, men det fanns inget som skulle passa i storlek. Efter funderande och undersökande kom jag plötsligt ihåg att en granne har en stor gammal kruka utanför sin ytterdörr, som för det mesta bara är tom. Sagt och gjort, jag ringde och frågade och vips var den min. Nu sitter bambun i den och ser väldigt eländig ut, men förhoppningsvis kommer den att vakna till och trivas.

Annars fortsätter livet som vanligt. Jobbar på Skopan och håller tummarna för förlängning. Loke hoppade ned från sängen i tisdags och skrek och hade fruktansvärt ont. Som tur var hade jag smärtstillande kvar sedan Ymer hade problem med analsäckarna, så nu går Loke på låg drogdos och får ta det lugnt ett tag. Förhoppningsvis var det faktiskt bara en stukning och inget värre. Han är iaf glad och har mördat lillebror som vanligt idag på promenaden, så det ser ljust ut. Ymer mår som en prins och är den mest mysiga krambjörn man kan tänka sig.
Våren säger sig vara i antågande och som bevis för det blommar min julros, någon månad försent, men inte blir man ledsen för det.

Våren...

Som ni säkert vet har det hänt en del här i Stockholm de senaste dagarna. Terrordådet var hemskt och jag känner verkligen med de som blev offer för det sanslösa våldet. Vi visste att det skulle komma hit, förr eller senare, och nu har det hänt, men jag måste också säga att jag är oerhört stolt över mina medmänniskor, som verkligen visat sig från sin bästa sida. Tack till alla er som gjort ert bästa för att minska lidandet och sorgen!

Kalhygge

Nu har jag avslutat vårens första kalhygge. Alla budlejor är nedklippta för att kunna växa upp i ett mer buskigt format och inte bli allt för stora. Just nu ser det dock förskräckligt ledsamt ut, då det nya gröna ännu inte riktigt påbörjats.

Jag har också totalt klippt ned förortsrosorna som växer i rabatten under sovrumsfönstret. Dessa röda rosor, som varken doftar eller är särskilt vackra, ska grävas bort. Där tänker jag försöka skarva med plank, så att jag kan ställa ut mina hibiskusar i sommar. Då kanske de får tillräckligt mycket ljus för att sedan blomma till hösten. När vi kommit längre med våren är det dags att gräva bort en del ogräs, som har fått härja ganska fritt i rabatterna. Oh, joy! 😃

Nu rör det på sig minsann!

Jag har börjat arbetsträna på SKOPAN och det är jättekul. Har fått ansvar för den engelska bokhyllan, som från början endast var fylld av böcker huller om buller. De stod inte ens i bokstavsordning. Jag började med att sortera upp dem och fick ihop två hyllplan med Science fiction och Fantasy, sorterade bort i princip allt som jag inte kunde tänka mig skulle sälja. Det var konstiga vetenskapsböcker, som inte längre är tillförlitliga och en hel del romaner. Gjorde tre hyllplan med deckare och thrillers istället. Första försäljningsdagen blev lyckad och jag fick en hel bokhylla till att fylla med engelskt. Den nya bokhyllan fyllde jag med de där romanerna som jag sorterat bort, några kokböcker och annat diverse. När så detta blivit en klar succé kommer jag försöka nästla mig in på avdelningen för DVD-filmerna. ;-D

Nu när jag börjar känna mig uppåt och våren visar sig i korta glimtar, kände jag att det var dags att försöka gå vidare med sådant som jag verkligen gillar. Detta innebär att jag nu anmält mig till en silversmideskurs, på tre dagar, i april. Spänningen stiger!

Fortsättningen på...

... egentligen ingenting.

Sanningen är ju den att allt är som vanligt. Fortfarande svullet högeröga. Jag har som sagt träffat 3 olika ögonläkare, diverse läkare på vårdcentralen och 1,5 öron/näsa/halsläkare. Halvan kommer sig av att det senaste öron/näsa/halsläkaren endast tittade på röntgenbilderna, som den tidigare läkaren tagit, och han hittade inget han heller. Alla har stått handfallna och har inte kunnat klura ut vad det beror på. Jag har ingen aning om vad jag skall göra nu. Tidigare hade jag inga besvär alls. Endast svullnaden, som lade sig längre fram på dagen, men nu har det blivit något annat. Ögat är svullet dygnet runt och det rinner hela tiden. På morgonen måste jag tvätta rent det, då det är helt ihopklistrat. Ibland känns det som om det blir varmt runt hela ögat och det värker i pannbenet. Svårt att förklara, men det är så det känns.

Nästa sak som egentligen inte har förändrats är AFs försök att hjälpa mig med en plats att arbetsträna på. Den nya handläggaren började med att skicka mig till ett ställe där jag absolut inte kunde vara. Efter att ha gått dit för att bekräfta det jag redan visste, gav jag henne informationen om SKOPAN och hon lovade att kontakta dem. Har dock ännu inte hört något om hur det gått.

Styrelsearbetet är nu avklarat och lättnaden är fantastisk.

Jag testade med ett extrajobb som gick ut på att skriva rent bandade intervjuer. Det gick åt helsike då min hjärna och mina händer inte samarbetar speciellt bra, men nu har jag iaf testat. Får se om jag kanske kan hitta något annat, som funkar bättre.

Det här jäkla vintervädret driver mig till vansinne. Det är skitjobbigt att behöva duscha hundarna efter varenda promenad. Det är ju knappast så att jag inte haft samma problem andra vintrar, men just nu känns det extra jobbigt. Det är iaf underbart att två söta killar som samarbetar varenda gång.

Så var det över för den här gången

Jul och nyår avklarade utan några större men. Julmat och samkväm hemma hos mamma på julafton. Nyår var lugnt och firades hemma med överbliven julskinka och pälsbollarna som sällskap. Vovvarna mådde bra under smällandet och jag somnade i soffan. Alldeles perfekt alltså.

Nu har vardagen kommit igång igen och jag har fått en ny handläggare på AF. Det första som gjordes var att jag blev inlagd som 100% arbetsför, men fortfarande lika risigt betalt, så jag opponerade mig och det blev ändrat till 50% igen. Skall besöka den nya handläggaren den 16:e så får vi se vad hon tänker hitta på. Jag skall iaf ta med mig ett CV, men ingen vet varför?!

Har gjort ett testjobb, som gick ut på att skriva ned intalade intervjuer och det verkade inte så komplicerat, men har inte fått något svar ännu, på hur det gick. Gissar att jul och nyår kommit emellan.

Nu är det bara två veckor kvar på styrelsejobbet, och jag arbetar bort sådant som jag tagit på mig. Ska bli underbart att slippa detta sedan.

Cykloptiden är fortfarande inte över. Ingen av alla de läkare jag besökt har kommit på något som funkat. Nu skickar de mig ännu en gång till Öron-Näsa-Hals och hoppas på det bästa. *suck*

Gick inte så bra

Som jag trodde funkade det inte så bra att sitta ensam och scanna gamla papper. Fick lappsjuka redan första dagen. Det enda bra med jobbet var promenaden på 2.5 km från pendeltåget. Annars sög det precis så mycket som jag visste att det skulle göra.
I tisdags berättade jag för chefen att jag skulle sluta. Han var mycket förstående och tyckte ändå att jag skött mig jättebra, beklagade att han inte hade något annat att erbjuda, men lovade att höra av sig om det dök upp något. På torsdagen scannade jag in den sista pärmen och gick ut med flaggan i topp.
Samma dag som jag sade upp mig sms:ade jag även handläggaren på W4U och mejlade handläggaren på AF. Ingen av dem har hört av sig tillbaka, vilket stör mig något otroligt. Det kan knappast kallas professionellt, eller hur? Jag ger dem till och med måndag, tisdag ska jag ta fram den stora släggan.

Kors i taket!

Idag, söndag, svarade min handläggare, AF, på mitt mejl. Det trodde jag aldrig och inte nog med det, hon bad också om ursäkt för att hon inte varit tillräckligt stödjande de senaste månaderna. Dessutom försäkrade hon mig om att om vi började med platsen i betongbunkern, kunde vi därefter gå vidare till secondhandstället, och se om det passade bättre.

Så här långt; HURRA!

Rävsaxen slog igen ännu en gång

Nu har det blivit precis samma, som det alltid blir. Jag kände mig tvingad att tacka ja, till ett jobb jag inte kommer att trivas med, eftersom man borde vara tacksam för det som erbjuds. Det här jobbet kommer förhoppningsvis att bli en fast anställning så småningom, vilket gjorde att jag kände mig tvungen att ta det. Arbetet kommer att gå ut på att jag skall scanna in dokument, fyra timmar i sträck, varje dag. Det kommer, så småningom, antagligen att utvecklas till att jag kommer att få scanna in stora ritningar! Wow, vad kul, eller hur? NOT!
Arbetsplatsen ligger i Upplands Väsby, en busstur ifrån stationen. Rummet jag kommer att sitta i, är ett litet rum i en jourlokal, där jag kommer att vara alldeles jävla ensam. Repris av min karriär som originalare, när jag satt ensam i ett industriområde. Jag kan redan känna hur jag börjar klättra på väggarna. Skälet till att jag blivit utvisad, är förstås hundarna. Det är ju svårt att anpassa en arbetsplats om jag vill ha med dem. Jag försökte förklara, att det finns inga problem bara möjligheter, men det verkade inte uppfattas. Jag sa också till min handläggare, att jag blivit erbjuden en arbetsträningsplats på ett secondhändställe, där hundarna skulle vara välkomna, men eftersom det antagligen inte skulle leda till ett fast arbete, så det viftade han bara bort det.
VARFÖR SKA DET VARA SÅ JÄVLA SVÅRT?!

Nu har jag mejlat min handläggare på AF och informerat henne om båda ställena och bett om råd för hur jag skall göra, men jag förväntar mig inget svar. Jag kommer antagligen, ännu en gång, hamna på ett jobb som är dödfött och segar ned hjärnan till kladdig gelé.

Cyklopen som kastade in handduken

Fortfarande ingen förändring angående svullet öga. Blodprov har tagits, men ännu inte fått något svar. Egentligen är det som sagt mest irriterande, men vad fasen, borde de inte komma på något någon gång?

Jag har sagt upp mig från styrelsen. Det var vad som hände sist, när jag försökte göra våra boende glada med ett informationsmöte, som skulle klara upp varför vi höjt avgiften så mycket, som fick droppen att rinna över. Med tanke på hur motarbetad jag blev, känner jag mig inte manad att fortsätta jobba. Alltså tackar jag för mig vid nästa årsstämma och de andra får klara sig bäst de vill. Har också börjat leta efter annat boende, inte så mycket pga styrelsen och föreningens erbarmliga skick, utan mer eftersom det är ungar ÖVERALLT och vi har inget existensberättigande. Barnen går ALLTID först och vi andra får backa och släppa fram dem. Jag orkar inte med det längre. Skall försöka hitta någonstans där barnen inte bor så tätt inpå mig och mina fluffbollar. Vi får väl se hur det går och jag känner redan att jag är trött och sliten inför det som skall komma. Värst blir det att flytta ifrån min lilla trädgård, som blivit så underbart fin, på så kort tid.