Hemsidans vara eller icke vara, det är frågan?!

Idag har jag suttit i två timmar och försökt förstå varför Word Press är ett så underbart hemsidesystem. Jag hajjade nada? Det enda jag kände var att det var ett korkat och omständigt system och att det är enklare, och snabbare, att hårdkoda. Visst finns det en tjusning med alla coola extragrejer, som kan vara ganska enkla att lägg in, men vem har tid att sitta med det? Jobbet skall göras ideellt av vilken amatör som helst, men med tanke på hur svårt det var att fatta vilka vägar/omvägar man skulle ta, för att det skall läggas rätt på sidan, blev jag bara jäkligt frustrerad. När jag försökte få den, som är den som propagerar för systembytet, att föstå gick jag på grund. Han fattar inte att jag inte känner för att bygga en ny sida, utan hellre jobbar med att uppdatera den, vilken den än blir, med aktuell information. Han kan leka med designen och uppbyggnaden om jag bara får göra den aktuell med viktig information. Webdesignern i mig känner sig klar för pension. :-)

Hårt att vara tibbe

Inte nog med att kärringen släpar en land och rike runt, när man äntligen landar hemma igen, så sätter hon igång och badar oss också. :-D
Mina bebisar doftar schampo och ligger, riktigt trötta, bredvid mig i soffan. Jag tror droppen som fick bägaren att rinna över var borstningen, manikyren och pedikyren. Mina mjukisar. ;-)

Tekniknördens liv och leverne

Eftersom jag gjorde bort mig och lät mig väljas in i styrelsen, kommer jag att bli belönad för min dumhet med ett arvode. Detta arvode är löjligt högt, men det var inte jag som var med och beslutade om det, vilket gör att jag bara tackar och tar emot. Eftersom min hembyggda dator fick för sig att dö ännu en gång, tog jag den största andelen av arvodet, och köpte mig en laptop. Jag har inget större samvetskval för detta då jag hittade en riktigt bra till kampanjpris. De pengar som kampanjen sparade in åt mig, använde jag mig av för att köpa en NAS, vilket gör att jag nu har ett nätverk med riktigt stort utrymme att spara en massa jox på. :-P

Så långt allt väl.

När jag igår satt och surfade på fejjan såg jag att Webhallen hade en kampanj, som jag självklart gick in och kikade på. Detta resulterade i att jag hittade en trådlös högtalare, för mindre än halva priset! Dessutom med ett riktigt bra ljud, enligt recensionerna på nätet. Jo, den fick komma hem till oss och den har redan visat vad den går för, när jag skurade badrummet idag. Det blev allsång på högsta volym och jag hoppas att grannarna inte blev allt för störda. :-D

Nu bara måste jag sluta handla teknikprylar. Om inte annat för att extrapengarna helt tagit slut. ;-)

Vovvarna mår alldeles utmärkt. Deras närvaro lyser upp min tillvaro och gör mig tillfreds. Vi försöker gå en riktigt lång promenad (ca. 1 mil), åtminstone var annan dag. Loke har till och med gått ned nästan ett kilo, vilket är superbra. Nu gäller det bara för mig att följa hans goda exempel. :-)

Slitigt att vara sjuk

Händer inte mycket här på bloggen, men det beror på att det händer alldeles för mycket i verkliga livet. Jag blir helt slut av alla krav som ställs av människor som inte verkar fatta att jag inte mår bra. Att sitta i styrelse är inte särskilt slitigt, förutom det att jag blir vansinnig på mina styrelsemedlemmar, som säger sig ha så himla mycket att göra och därför inte hinner med styrelsearbetet. Det innebär att det blir mer jobb för de som faktiskt gör något annat än att sitta och pilla sig i naveln, varpå det helt plötsligt blir slitigt att sitta i styrelsen. *suck*
Det som betyder något fungerar dock alldeles utmärkt, men jag måste få Loke att kunna vara ensam. Det håller inte längre som det ser ut just nu. Jag fick lov att jaga hundvakt i två dagar för att kunna hämta paket på posten!? Jävligt irriterande,speciellt när det var den nya datorn som låg och väntade. :-)

Ymer provar just nu på kemisk kastrering och den enda skillnaden jag märker av är att han äter mer hetsigt. Får lov att hålla koll på vikten. Pojkarna verkar annars att må utmärkt, vilket är det absolut viktigaste i livet.

Min gamla dator har ännu en gång fått fnatt och vägrar funka, åtminstone inte när jag vill det. Alltså blev det att investera i en laptop istället. Det är den jag nu äntligen har hämtat från posten och den jag nu skriver detta inlägg på. De slantar jag får för mitt hårda arbete i styrelsen är de som använts till inköpet. Alltså inga större hål i den vanliga kassan. Det kändes som en stor lättnad.

Trädgården ligger i vintervila och är nästan färdigstädad. Lite rabattrensning kvar, men det går ju att göra ända tills snön anländer. Min stora bambu fick flytta från min trädgård och bor nu istället ute på allmänningen, där jag hoppas den kommer att ta sig lika fint som den gjorde hos mig.

Min hälsa är som vanligt tröttsam att ta itu med, speciellt som inte ens min doktor verkar bry sig längre. Enligt arbetsförmedlingen skall jag gå på arbetsträning, vilket säkert blir ok (?), men än vet jag inte när det blir av. Ju längre jag väntar desto bättre. Kanske hinner jag träna Loke lite mer under tiden?

Ymer

Idag fyller lillplutten två år. :-D

Skitjobbigt

Idag har jag träff med neurologen och har fått hjälp med att skriva ned vad jag ska fråga om, och säga. Bra så långt. Lämnar vovvarna hos mamsen och blir varse om en situation som gör mig så ledsen. Hon ska skriva ihop något, som hon  aldrig gjort förut, och lyckas inte hitta informationen om hur man går till väga. Istället för att be om hjälp har hon struntat i det och nu har det blivit bråttom. När jag nu försöker bena ur var problemet ligger, och ger henne råd om en lösning, så blir hon  gråtfärdig. Jag känner så väl igen situationen och kan bara se på hur jag hade det sist jag försökte göra något, men för mitt liv inte kunde räkna ut hur. En total hjärnlåsning.
Jag är påväg till doktorn för att försöka få en lösning på mitt problem, men om jag får den lösningen jag vill ha kommer jag ändå sitta med mammas problem och på den finns ingen lösning än att finna någon annan som kan ta över. Jag gissar att de helst vill att jag ska ta över,  men då får jag tillbaka det jag försöker bli av med idag. Sitter alltså i en förbannad rävsax.

Den elaka tanten som bara snackar skit!

Det är såklart mig jag talar om. Stod och pratade med grannarna varpå den ena började fråga om vad han kunde göra på sin uteplats. Han ville bygga ett skåp för sina skidor och jag sa att det antagligen skulle gå bra, men bara för att följa de nya uteplatsregler styrelsen beslutat om, bad jag honom att skicka in en ansökan om byggplanerna för godkännande. Som exempel på fel tillvägagångssätt påvisade jag honom den uteplats, som byggts med en styrelsemedlems godkännande, men ändå blivit helt fel. Problemet med denna uteplats är att den blivit alldeles för stor och klumpig, och den som godkänt vägrar ge sig till känna.

När jag står och berättar om detta kommer en av de personer som byggt uteplatsen och frågar om vi pratar om deras uteplats. Jag sade då att jag bara informerade grannen om vad som gällde och att det tyvärr blivit fel med deras uteplats. Hen blev då jätteförbannad och frågade om det var jag som skickat det otrevliga brevet om att den kunde rivas. Jag erkände mig skyldig, men sade också att det även godkänts av resten av styrelsen, och såvitt jag visste hade det inte varit otrevligt skrivet, utan bara sakligt. Tyvärr ansåg Hen ändå att jag varit otrevlig och att jag borde sluta gnälla och vara snäll mot mina grannar.
Jag blev alldeles ställd, då jag inte kunde påminna mig om att jag varit otrevlig och jag inte säger ifrån bara för att jävlas. Det handlar ju om grannsämjan. OM den ena får måste ju också den andre få, och om inte grannarna som påverkas får något att säga till om, kommer bråken som ett brev på posten. Konstigt att de inte förstår det?! Det har redan kommit in ansökningar om att få göra en precis lika stor uteplats, som Hen gjort och det var ju därför vi äntligen beslutade om ett regelverk, för att undvika bråk. Jag frågade Hen, när hen stormade därifrån, om hen också fått godkännande från sina grannar. Även de rätt att säga till om de inte godkänner planerna eller inte, men hen bevärdigade sig inte med att svara, så antagligen inte. *suck*

Sanningen är väl den att jag är väl medveten om att jag anses vara en surkärring av vissa, men så är det alltid om man berättar att de inte får göra precis som de vill. Det känns lite som att jobba på ett dagis. *mutter*

Jo, plötsligt händer det.

Jag har haft dejt med en gammal klasskamrat. Vi kallar honom X. Han var, enligt mitt dåliga minne, en trevlig kille redan i skolan, för 35 år sedan. Visar sig när vi pratar om det mesta, att han då, egentligen var en riktig buse. Mitt minne har ännu en gång svikit mig. ;-) Han berättar om hur hans liv varit och det har varit ganska omtumlande. Jag har levt i en säker, och vadderad, bubbla jämfört med honom. Det han gjort är inte superfarligt eller otäckt, men heller inte det allra bästa. Han tog tag i sitt liv, när han flyttade tillbaka till Stockholm, och nu lever han ihop med sitt ex, som det tog slut med för två år sedan. Snacka om att sitta i rävsaxen. Han har jobbat som byggare och pluggar nu till elektriker. Allt verkar gå framåt och uppåt. Vi hade det trevligt och hade akrobatiska övningar i sängen, och sedan sa vi hejdå. I söndags ringde han mig och frågade om han fick komma över, och kanske sova över. Javisst, sa jag och såg fram mot dejt nummer två. Denna gång var också jättetrevlig, men jag fick en fråga som jag verkligen inte väntat mig. Han frågade om vi kunde flytta ihop ett tag, högst två månader, så han kunde komma ifrån sitt ex. Vad svarar man på det?! Hade jag varit kär i honom hade jag självklart sagt ja, men jag känner honom knappt, även om vi haft sex. Dessutom har han en stor rottweiler, som X själv berättat, tagit både hare och katt?! Hur skulle det gå med mina nötter, som inte har någon självbevarelsedrift över huvud taget? X sa också, på vår första dejt, att skälet till att han lämnat vovve hemma den gången, var för att han inte var säker på att jycken skulle gilla två små tibbar, som ser ut som att de skall attackera bara genom att stå där. De har alldeles för dominant kroppsspråk, vilket jag är fullt medveten om. X trodde dock att vi kunde få dem att gå ihop, om vi bara gjorde rätt vid presentationen, men jag tänker att jag aldrig skulle lita på en rottweiler som tar smådjur. Vad är skillnaden på en tibbe och en katt? Båda är små och arroganta!

Om vi struntar i hundfrågan, undrar jag då, hur det kommer sig att han inte gjort något åt sin situation tidigare? Vad tror han förresten skall hända om två månader? Varför har han inte försökt hitta ett annat boende redan, även om han tror att han skall få ta över lägenheten, när de väl flyttar isär? Man kan alltid vara förberedd, eller hur? Jag står t.ex. fortfarande i bostadskö, inför den dag då jag kanske behöver ett annat boende. Bara för att jag bor i min egen bostadsrätt, betyder det inte att jag är säker på att kunna stanna där för all framtid. Han säger sig kunna betala hälften av mina boendekostnader och maten, men han har ingen riktig inkomst, bara CSN. Han tycker att vi kan utnyttja varandra som hundvakt åt varandras hundar, men som sagt, jag litar inte på honom och hans hund. Vi känner inte varandra tillräckligt väl. Jag är rädd om mina pälsbollar och X är mest en förströelse. Nej, jag kommer inte låta honom flytta in, men jag kommer att erbjuda mig att försöka hjälpa honom med att hitta ett nytt boende.

Veterinärbesök med Loke

Jag har oroat mig för Loke och misstänkt borrelia. Han verkar trött och hängig, har haltat lite till och från, och varit lite surare än vanligt. Eftersom han faktiskt var sjuk förra sommaren, med just dessa symptom, tog jag med honom till veterinären. Där tog de blodprov och röntgade höger framtass. Det var den som var känslig när veterinären kände igenom honom. Resultatet av besöket blev att han inte hade borrelia, att han hade lite för många röda blodkroppar och hans tass var lite svårtydd. Alltså är han satt på medicinering av svullnad och smärta i tassen och han blir avmaskad för säkerhet skull. Vi ska tillbaka och kolla upp värdena för att se om det blivit bättre, om två veckor.
Ymer mår som en kung och är pigg för oss alla tre. Han är en liten mysbjörn, som sympatigrät med Loke, när denne blev klämd på och undersökt. Ymer var faktiskt den mest högljudda vovven igår. Knäppskalle! :-D

Dagen efter dagen D

Bara positiva grejer hände på vår dejt igår. Han kom, flera gånger och jag kände mig väl omhändertagen. :-D Han är ganska stor och välbyggd. Muskulös och vältrimmad och skall springa Lidingöloppet i september. Just nu kämpar han med sånt där som träning, dieter och mer träning. Jag kände mig inte ledsen för det och ser fram emot att kanske höra av honom igen för att kunna recensera utvecklingen. Det var kul att prata med honom och få lite information om vad som egentligen hände när vi gick på högstadiet tillsammans. Inser så här i efterhand att jag egentligen inte mindes något alls av det han berättade. Kommer inte ihåg att han var en busig och störig kille. Kommer inte ihåg att han hängde med mobbarna och kommer inte ihåg att han, efter att mobbarna blev utslängda från skolan, bättrade sig och blev ordentlig. Jag har alltså en stor lucka i minnet och kommer bara ihåg honom efter att han bättrat sig, vilket faktiskt är konstigt. Jag kände mig dock lika trygg som jag gjorde redan innan vi träffades och det gör jag fortfarande. Det förändrades inte. Han har så här långt varit mycket bra för min självkänsla, vilket jag kommer att försöka tacka honom för, om vi träffas igen. Det jag också lärde mig av denna träff var, att jag inte behöver vara så självmedveten och rädd. Jag kanske till och med vågar att se mig om med ett mer öppet sinne i framtiden?! Vem vet, det finns mycket därute, att se och pröva.

På torsdag smäller det

Vi har slutat att prata väder och skall träffas på torsdag. Enligt uppgift skall det bli ett heldagsevent. Vi får väl se. Konstigt nog känner jag mig, så här långt, helt trygg med denna utveckling.

Återkommer!

Hundorgie från Tjörn

Och varifrån kom du?

Det är iaf över 30 år sedan vi träffades sist och nu har du börjat snacka lite löst med mig igen. Ganska kul, men oj, vad skall man säga?! Har vi överhuvudtaget något gemensamt eller skall vi prata väder länge till? Vet inte faktiskt inte hur jag skall göra, vågar inte tro något, och vill inte förstöra den spirande "bekantskapen". Lite skärrad blir man. ;-)

Saker jag verkligen avskyr

* Människor som säger sig vara djurvänner, men inte känner att de behöver ha koll på sin nya valp, eller ens försöker lära sig hur den fungerar och få den att må så bra det bara går.
* Folk som säger sig vara människovänner, men inte alls tycker att de behöver respekterar sina grannars önskningar, utan istället tycker att de är småsinta.
* Folk som klagar över sina krämpor, men inte vill ta råden de får för att de ska må bättre.

Tre dagar med en gammal 'bekant' fick mig att inse, och komma ihåg, varför vi inte längre umgås regelbundet. Hoppas allt går bra med den nya valpen, men mer än råd via Internet kommer det inte bli. Tycker faktiskt inte att Tjörn är så mycket vackrare än någon annan del av Sverige och alla maneterna i vattenbrynet fick mig att förstå varför jag inte är så imponerad av västkusten. :-P

Nu är vi på väg hem igen och jag bara längtar efter min trädgård och lägenhet. Där får vi det lugnt och skönt. Hoppas bara att min vackra madame Plantier fortfarande blommar. Att åka med MTRexpress var/är rena drömmen. Mycket plats för både mig och hundarna. Tyst, bekvämt och vänlig personal. Rekommenderas varmt! #mträrrenalyxen #mtrexpressärbäst 

Still alive...

PåAtt gå på rehab är ganska intressant. Hade trott att det skulle bli mycket prat, kanske en del nytt att lära, koll av vad man klarar och inte klarar av. Det blev inte riktigt så. Det blev istället en hel del stretching, balans, qi-gong, avslappning och styrketräning. Inte helt fel, men inte riktigt vad jag förväntat mig. Trevliga människor och trevlig personal, men jag inser också att jag behöver mer än en dag vila emellan "rehabdagarna". Hinner inte återhämta mig ordentligt, vilket innebär att jag är ganska låg när jag är där, men det är skönt under styrketräningen, då man inte behöver interagera med någon annan. Det är bara att förflytta sig mellan de olika "stationerna". Vi får se om jag får ut något mer än muskelstyrka av det här. :-)

Idag var jag ledig, men fick ändå gå upp okristligt tidigt, då det kom en massa hantverkare för att byta ut mina fönster. Det skall göras i hela föreningen, men de började i min fastighet i tisdags, och idag kom de till mig. Alla fönster och även balkongdörren är nu bytta. De fortsätter imorgon med finslipningen, då de skall sätta upp nya fönster- och dörrkarmar. Sedan måste det målas och de ska även byta ut ytterdörren, men det lär nog ske först i nästa vecka. Vovvarna har uppfört sig exemplariskt och jag blir så jäkla stolt över dem. Jag kunde till och med lämna dem ensamma i några minuter när jag gick och kikade hur det blivit hos grannen. De sa inte ett knyst utan väntade bara på att jag skulle komma tillbaka. :-D

Förhoppningsvis får jag en lång och lugn helg. Jag skall iaf göra mitt bästa för att göra så lite som möjligt. Jag har lyckats fixa till min uteplats med den nya rabattkanten. Jag skulle behöva fylla på ny jord, men det kan vänta tills jag känner att jag har ork. Vill bara hinna med det innan jorden, som ligger så att alla kan ta, tar slut. Min fantastiska Mme Plantier har blivit jättestor. Ser fram mot att alla knopparna, som hon har, börjar slå ut. Min lilla klematis Romantika, ser ut att ta sig bra. Den kommer inte att blomma än på länge, men den lever och mår bra. Kajsa har blommat ett bra tag nu, men for illa av det där hällregnet som var för några dagar sedan, så hon har blivit lite nedtryckt i skorna. Alla mina tulpaner har blommat och en del av dem har ännu inte givit upp. De var verkligen värda pengarna och de har gjort den kyliga våren färgglad. Mina mörkblå och rosa/vita aklejor blommar fantastiskt och har blivit många. Såg att en granne hade nästan röda och svartlila. Ska fråga om jag får ta lite fröer när det är dags.

Min kära doktor har förresten sjukskrivit mig ända in i augusti. Jag ska verkligen njuta av den ledigheten, när rehaben är slut i början av juli. :-D 

Men vad faen håller ni på med?

Idag skall vi ha ett informationsmöte där leverantören, som skall byta alla fönster och dörrar i föreningen, skall berätta hur det går till. Jag hade hört på ett styrelsemöte att det skulle ske idag, men det skulle komma lappar i brevlådan om det, så jag glömde bort det. Igår insåg jag att ingen lapp dykt upp och jag träffade en annan styrelseledamot som när jag frågade sa att han frågat, men inte fått svar. I morse ringde jag leverantören som informerade att lapparna till de boende hade de två som var på ett möte för ett par veckor sedan sagt att de skulle ta hand om. Fick veta av killen jag pratade med att de som var på mötet var ordföranden och en kvinnlig styrelseledamot. De två har verkligen sjabblat till det. Ingen har fått informationen vilket gör att de som kommer att vara där är de tre som jag lyckats få tag på, MEN FÖR H-VETE!!! Vad sysslar idioterna med? Istället för att gå hem och vila upp mig inför kvällen, efter dagens rehab, får jag skriva ut en sjuhelvetes massa lappar och tejpa upp på dörrar och fönster till de andra boende.

***UPPDATERAT***

Efter allt tjafs, som jag haft idag med det här jäkla mötet, visar det sig att det blivit inställt. Det blev också en del sura miner från styrelseledamoten, som inte gjort sitt jobb. Enligt hen hade de minsann tänkt gå ut med, att informationsmötet skulle bli en annan dag och därför hade de tänkt informera först när det nya datumet var klart. Mitt svar på det är, att de skulle ha gått ut med informationen om när mötet skulle varit långt tidigare, innan de visste att det blivit inställt. Då hade folk inte behövt blivit både förvirrade och förbannade! Sedan, när det blev inställt kunde man ha satt upp en lapp på möteslokalens dörr.

Det är förjävligt dåligt med information över huvud taget i den här förbannade föreningen. *mutter*

Resultatet blev...

...att jag fortfarande är med i styrelsen, med hundarna som mina sidekicks. Det gjordes en röstning om utifall pälsdjur skulle få vistas i våra allmänna utrymmen. Jasidan vann överväldigande och nejsidan såg inte glad ut. Jag är ledsen, men jag kan inte säga annat än tack till de som röstade ja. Till och med vår allergiker röstade ja, vilket förvånade mig. Han sa att han självklart drogade sig med allergimediciner, vilket gjorde att han absolut inte kände av mina hundar. :-) Nu gäller det bara att fortsätta med att påpeka för de andra i styrelsen att inte göra av med pengar vi inte har. Oh, joy! :-P

Dagens (förväntade) överraskning

Jag fick ett mejl från styrelsen idag, där det står att någon allergiker känner av att det varit hundar i vår jour/styrelselokal, vilket resulterat i att de nu förbjuder pälsdjur att vistas i någon av de allmänna lokalerna. Detta i sin tur resulterar i att jag då får lov att lämna alla mina uppdrag inom föreningen. Jag kan tyvärr inte lämna hundarna ensamma ännu och om de anser att EN allergiker går före en styrelsemedlem får de klara sig själva. Lättnaden är iofs stor från min sida, men samtidigt känns det som att de hittade på en orsak för att bli av med mig, som är så förbannat besvärlig. Ett annat resultat är också att jag kanske inte kan fortsätta att vara gårdsvärd, då dessa möten också hålls i föreningen lokaler? Det känns mest bittert, eftersom det är ett uppdrag som jag gillar. Kanske vi kan hålla mötena hemma hos mig i fortsättningen? Då behöver ju ingen allergiker känna av pälsdjuren? :-) Vi får se hur det går...

Läskunnighet...

...verkar det vara ont om. Åtminstone om man dömer efter hur många som envisas med att knacka på dörren, efter det att jag satt upp en lapp som ber dem att använda ringklockan. Mina hundar lärde sig ganska snabbt att om det knackar på dörren så är det någon som vill komma in, vilket innebär att om det knackar på TV:n så är det också någon som kommer. Slutresultatet blir så klart att båda killarna kastar sig upp och börjar skälla välkomnande. Helt OK på dagtid, men inte lika OK mitt i natten. Därav lappen som säger att de skall ringa på ringklockan. Tre gånger har jag varit förbannad nog att fråga hur det står till med deras läskunnighet. Hur kan de missa den? Den sitter ju precis där de knackar. Jäkla blindstyren. *suck* Kanske borde trycka upp en lapp i neonfärger?

Inte speciellt förvånad, men jävligt besviken

Styrelsearbetet fortsätter och min kamp för det där med att tänka på hur man gör med föreningens pengar, går vidare. Tyvärr verkar mina argument för att spara och kanske höja månadsavgifter inför dyrt underhåll, falla kort. Ingen verkar oroa sig annat än jag. Jag har visat hur dyrt det skulle bli med lån och hur mycket vi måste höja avgifterna, men de verkar inte fatta allvaret. Nu vill de bara göra av med mer pengar på saker som antagligen skulle kunna vänta eller göras enklare och billigare. Ingen fattar när jag skriker STOPP och tänk på vad ni gör. :-( Kanske borde ringa Lyxfällan iaf? Undrar om de kan ta en hel styrelse och sätta dem ned för att förklara att om det inte finns några pengar kan man inte heller göra av med dessa ickeexisterande pengar? Skulle antagligen bli ett program med ögonöppnare för andra föreningar också. :-\