Odenslund

Jag vet inte vilken gång i ordningen jag sade det, men den här gången verkar det ha gått in iaf. Jag sade att vi borde sälja Odenslund. Mamma tog denna gång till sig detta och ringde en mäklarfirma. Idag var vi ute och visade stället för en representant.
I sisådär en halvtimme satt jag där och bara njöt av tystnaden och den fantastiskt vackra trädgården. Den må vara misskött och allmänt övervuxen, men överallt växer det de mest fantastiska aklejor och solen sken, fåglarna kvittrade och det doftade så rent och underbart. Jag funderade på om jag kanske skulle ta mig i kragen och börja fixa rabatterna och försöka få någon ordning på det hela. Kanske jag sagt för mycket när jag sagt att stället borde säljas? Känslan av började övergå i ånger, men då skedde det... Tystnaden slogs sönder av flygplanet som flög rakt över oss. Efter klockan 10 flög det ett plan var tredje-femte minut. Jag vet inte hur länge det höll på, men det fortsatte iaf fram till dess att vi åkte vid 12. Där fick jag ännu en gång exempel på hur jävla sorgligt det blivit att vara där ute. Tystnaden som tidigare var så fantastisk är nu endast ett litet mellanspel. Man kan räkna minuterna, sedan utsätts man för jetplanen som forsar fram mot den tredje landningsbanan på Arlanda. Det är förjävligt.
Jag är aldrig där numera eftersom skogen också blivit förstörd och flygleden går rakt över tomten. Enligt uppgift skall skogsbolaget städa upp skogen efter det att de varit där och rensat bort träd, men det sker inte hos oss. Det är stört omöjligt att gå i skogen. Du måste följa de stigar som grannen och deras hästar trampat upp, annars fastnar du snart i en snårskog av grenar och skräp. Svampställena är också förstörda eftersom skräpet gör att det blir svårt för svamparna att ta sig upp.
Sanningen är dock att jag inte varit speciellt intresserad av att vara därute sedan Goofy dog. Jag lyckades hålla kvar lusten av att vara där ett tag, när jag hade egen bil, men tillslut försvann den. Det var inte bara Goofys död som gjorde det. Kära mors hot om att sälja, varje gång vi blev osams, gjorde ju sitt till. Personligen rotar jag mig om jag får chansen och jag var fast förankrad i Odenslunds jord, ända tills rädslan för att mista stället gjorde att jag inte längre vågade känna mig bunden till det. Inte någon höjdare direkt.
Nu skall det förhoppningsvis säljas till någon annan glad torpgalning.

Folk att lita på

Jag har de senaste månaderna återigen påminnts om att folk inte går att lita på. Det är s.k. vänner som lovar att ställa upp om det behövs, men sedan faller ur när jag väl frågar dem. Självklart är det i anknytning till Fenrir. Det är faktiskt enda gången jag ber om en tjänst. Den första s.k. vännen som svek var Kate. Hon tjatade i tre år om att hon kunde ta Bullen om jag fick jobb och behövde hundvakt. När jag så fick jobb på UPC ställde först min kusin upp, men hon hoppade av ganska snart p.g.a. skilda omständigheter. Inget att bli förvånad över och inget jag inte förväntat mig. Då blev jag iaf tvungen att be Kate om hjälp. Jorå, hon kunde minsann ställa upp mot betalning! Det hade det tidigare inte varit något tal om, men jag inser ju att man måste betala för dagisplatsen, så det gick ju bra. Till saken hör att Fenrir är rädd för fyrverkerier och detta var i perioden för sådana här i Hagalund. Den perioden är över tre månader lång, så jag blev lättad när jag fick en hundvakt som skulle ta hand om honom. Dessutom var det ju så bra eftersom hon bor i området, vilket drog ned på restiden två timmar om dagen. Vackert!
Allt funkade jättebra till den dag jag insåg att kvinnan inte hade min hund hos sig hela dagarna, utan bara hämtade honom och gick ut med honom. Sedan lämnade hon in honom hos mig igen, vilket innebar att han tillbringade många timmar ensam iaf. När så den värsta perioden närmade sig så bad jag henne uttryckligen att ha vovven hemma hos sig tills jag kom hem, men det kunde hon verkligen inte gå med på. Hon påstod också att det minsann inte smälldes så mycket smällare och fyrverkerier i Hagalund, vilket jag visste var fel, och jag blev skitförbannad. Där har hon tjatat i fler år om vad som är bäst för min hund, och sedan kan hon inte ens sätta av några timmar för att han skall må bra. Hon fick ju ändå betalt?!

Som tur var dök nästa vän upp och hon tog hand om honom under denna period. Hon hade honom hemma hos sig och mötte mig efter jobbet för att lämpa av honom. Detta innebar att han aldrig behövde vara ensam och att jag fick sällskap hem på kvällarna. Allting var jättebra och när smällperioden var över, var jag fullt beredd på att tacka och säga hejdå. Väninna erbjöd sig dock att fortsätta att ta hand om Bullen, även fast att det faktiskt inte behövdes. Jag hade ju vid det här laget slutat att jobba heltid och bara var borta på kvällen då han ändå sov i sängen. Jag är tydligen inte särskilt smart så jag sa javisst. Några veckor senare visade det sig att hon förväntade sig att jag skulle gå ut med hennes hundar, när hon väl fick jobb. Självklart ställde jag upp på det. Det är ju helt ok att byta tjänster på det sättet, eller hur? Min vovve verkade glad iaf. Hundvakten började sedan jobba och då ändrades det så att hon lämnade hunden hemma hos mig vid tio på kvällen. Hon var nu för trött för att vänta på och möta mig. Helt i sin ordning.

Tiden gick och allt flöt på, men så började det uppstå små retfulla moment. Dessa gick ut på att ibland när jag kom, och hämtade hundarna för att gå ut med dem, var det någon familjemedlem hemma. Varför gick inte den personen ut med hundarna? Dessutom var det så att när hon väl sms:ade mig, och berättade att någon annan skulle ta hundarna, gjorde hon det så sent på dagen att jag redan var påväg till dem. Detta innebar att det inte gick att göra något annat istället. Retfull!

Droppen som fick bägaren att rinna över kom som ett brev på posten i fredags. Skolavslutningen medför att det blir fest i Hagalundsparken. Den håller på till midnatt och brukar avslutas med fyrverkerier. Jag frågade då min hundvakt om min vovve kunde få stanna hos henne tills det att jag kom hem. Jag ville inte att han skulle behöva vara ensam om de körde igång. Hon lovade att det var ok och jag gick till jobbet i fredags med lugnt sinne och tillförsikt. Tyvärr blev det så att jag fick sitta över en halvtimme och jag messade henne och berättade detta. Jag sa också att jag inte var säker på hur sen jag då skulle bli, eftersom jag missade pendeln och istället fick ta tunnelbananen. Svaret blev att hon var trött och var det ok om hon lämnade upp Fenrir hemma hos mig? Jag blev jätteledsen. Hon hade ju lovat och tänk om de satte igång fyrverkerierna innan jag hann hem? Jag hade ju inte förberett något sådant. Jag svarade att jag hoppades att hon inte skulle göra det och att jag bara skulle bli en kvart försenad. Ändå lämnade hon barnet ensamt! FY FAN! Jag blir så himla ledsen... Varför lova något om man inte håller det sedan?

Som tur var blev det inga smällare och vovven mådde bra, men tänk om?!

Går det verkligen inte att lita på folk? Det hade varit en sak om det varit jag som hade något problem. Jag är vuxen nog att ordna upp det på egen hand, men Fenrir kan ju inte klara sådant själv. Varför lovar de att göra sitt bästa för honom när de sedan sviker honom när han behöver dem? Vad är de för människor?! Varför kallar de sig mina vänner? Skall man inte kunna lita på sådana?

Den tiden i månaden

Den senaste veckan har jag varit hög, hög, hög. Buren på mina glatt galopperande hormoner. Dessa hormoner har givit mig känslan av öppenhet, tillgänglighet och skönhet. Av att allt är möjligt, vilket inneburit att jag gladeligen har flörtat med alla mina favoritpojkar. Dessa har av någon outgrundlig anledning givit mig illusionen av att vara precis lika öppna och tillgängliga. Att de är attraktiva är ju ganska självklart i mina ögon, men att jag skulle vara attraktiv i deras, har inte varit lika självklart... Tills denna vecka, när hormonerna spridit sig i min kropp och drogat ner mig. Det har varit en underbar vecka. Idag gjorde jag mig vacker för att fortsätta denna trend. Jag fixade håret, noppade ögonbrynen och blekte mustaschen. Iväg gick jag, fylld av tillförsikt.
Platt fall och magplask blev resultatet. Inget fel på pojkarna eller deras öppna och välkomnande leenden, men min hormonnivå sviktade och föll till en alarmerande låg nivå. Plötsligt ser jag inte längre att det ens skulle finnas tillstymmelse av en chans av att komma dem nära. Jag kan inte för mitt liv tro att något sådant är möjligt. Så nu sitter jag här igen och vet att om c.a. 28 dagar kommer allt att upprepas. Månen kommer att ha gått sitt varv och ännu en gång kommer jag få några dagar när det känns möjligt, att uppnå något oändligt mycket mer... Tyvärr vet jag dock att denna känsla är förgänglig och att den bara kommer att sträcker sig över just de dagarna.

Vore det inte fantastiskt om jag lyckades träffa någon under denna period, då jag tror mig vara tillräcklig för någon annan? Är inte det en nåd att stilla bedja om? OM jag träffade någon som tog iniativet och gjorde ett närmande under en sådan vecka, skulle jag antagligen släppa allt och falla handlöst. Varför är tajmingen aldrig rätt?

Om en vecka eller två kommer hormonerna ta nästa steg och göra mig öppen för en annan sorts relation. Inget flirtande, utan bara pang på rödbetan. Pang på vad som kan göras princip var som helst, om man bara är desperat nog, vilket jag kommer att vara. Kunde man kanske få chansen att möta någon som skulle ta initiativet till något sådant? Jag har ju hört rykten om att pojkar bara tänker på en sak och skulle de göra det då, när jag bara tänker på precis samma sak, kunde jag kanske få till det? Var är ni någonstans?

Jag fyller 40 om 5 månader... jag har aldrig lyckats tajma det med någon över huvud taget. Livet är lite väl komplicerat för en som jag. *suck*

Åska och döda möss

Min kära mor och jag åkte till Odenslund i helgen. Det blev inget långvarigt besök p.g.a. en del olika omständigheter, men ett av skälen var åskan som gjorde besök igår. Inser att min kära mor är åskrädd bland allt annat hon är rädd för. Personligen satt jag i soffan, stickade och pratade med Fenrir som också hade lite svårt för gårdagens åskväder. Åskan slog nämligen ned någonstans i närheten, vilket gjorde att huset skallrade och all el slogs ut. Dessutom blev det ett par regäla smällar som lät som sprängskott i huset.
Det enda jag kunde tänka på var hur fantastisk det var! Dessa skrällar, skott och fantastiska blixtar. Enligt uppgift är jag helt galen, men jag NJÖT! Vackra vackra värld...

Som tur var kom ingen till skada, men vi hade då ingen telefon och elen funkade sedan bara i halv huset. Kunde inte fatta hur det kom sig förrän kära mor bestämde sig för att skruva isär elskåpet i dag på morgonen och hittade 3 möss som låg på säkringarna. De dog av elektrifiering igår och låg så att de gjorde att det blev kortslutning i tre av dem. Snacka om maximal otur för de stackars små liven. Där trodde de att de satt säkert och så slår åskan till.
När vi ändå pratar om åskan måste jag härmed ta tillbaka allt jag sagt om digitalboxar. Vi köpte nämligen en igår när vi åkte till landet. Satte ihop den med tv och bordsantenn och allt funkade klockrent! Det hade jag aldrig kunnat tro. Bilden på tvn var fantastiskt bra och det var överhuvudtaget väldigt lite störningar i sändningen, med tanke på att vi bor mitt i skogen. Dessutom överlevde den strömstrulet. Man kan inte annat än bli imponerad.

Da Vinci-koden

Igår var jag och såg denna film. Den har fått mycket dålig kritik. Bland annat anses den vara tråkig. Jag är ledsen, men jag håller faktiskt inte med om det. Jag tyckte den var välgjord och intressant. Eftersom jag också läst boken, visste jag precis vad som skulle hända så det blev inga överraskningar, men sättet de gestaltade alla dessa historiska fakta som staplas upp i boken var förvånansvärt smart. Jag fick en idéhistorielektion som hette duga utan att bli uttråkad. Jag är imponerad över hur snyggt det var upplagt och hur bra det faktiskt blev.
Man får tycka vad man vill om Dan Browns eventuella skrivtalang och källkritik, men nog fan var boken bra. Den berättar om något så att den stora massan äntligen tog del av det. Det må vara så att idéerna och teorierna han skriver om har skrivits om många gånger tidigare och det är möjligt att han plagierat saker och ting, men boken blev en succé av någon anledning. Personligen tycker jag nog att det väger upp det mesta, med tanke på vad den berättar om. Sedan får man ju tycka vad man vill om det också, men jag bara älskar idéen av att Jesus faktiskt var en man och att hans hustru hette Maria Magdalena. Det gör hela saken mycket bättre för en hedning som mig. Han kommer mig närmare. Jag har alltid gillat Jesus, men att han skulle vara surgubben Jahves son har liksom satt hinder i vägen.

Slutscenen i filmen var förresten en riktig höjdare för en gudinnedyrkare med medeltids- och riddarnojja. ;c)

Balkongen

Nu är balkongen äntligen färdiginredd. Blommorna jag vill ha är där och det är städat och fint. Jag köpte mig 3 stycken olika kaprifoler, med förhoppningen om att de skall blomma var efter annan, vilket skulle resultera i att jag får blomning från juni till september därute. Det är ju en utopi, men jag lever på hoppet. =c) Trädet i förgrunden är en Magnolia Stellata och om jag lyckas få den att överleva skall den blomma den här tiden nästa vår. En önskedröm som antagligen inte kommer att uppfyllas, men jag lever ju som sagt på hoppet och har man inte testat får man ju aldrig veta. Det är förresten samma sort som den som växer i stubben i Hagaparken.

Kära Elin, jag är ledsen, men det går inte att ha frukost där ute. Hur het sommaren än är kommer balkongen vara för kall på morgnarna. Det är först mitt på dagen och kvällen, som det är varmt där, och då är det för det mesta ALLDELES för varmt. Jag skall, som jag gjort de senaste åren, fixa ett solskydd (skuggväv), vilket åtminstone bör göra det möjligt för korta besök på eftermiddagen. Förhoppningsvis kommer detta också att göra att blommorna inte dör i hettan. Kanske medför det också att doften av kaprifol kommer lite tidigare, och ligger kvar, än vad den gör på de som växer ute. Kaprifolen börjar ju först dofta när luften svalnat något på kvällen.

Lite skryt och elden

Jag har ju fått höra om alla människors fantastiska projekt i handarbetsvärlden och sett resultaten. Man blir ju så avis att man kan krevera, så nu skall jag skryta lite om MINA projekt.
Jag har äntligen tagit mig i kragen och spännt upp sjalen! Wow, det tog mig lång tid att ta mig i kragen. Undrar egentligen varför jag inte kom igång snabbare, med tanke på hur enkelt och snabbt det gick. *suckar*

Nästa projekt är redan påbörjat, men jag har för ögonblicket tagit en liten paus. Har en del annat som skall göras... har jag hört. Verkar dock som om de grejerna också ligger i vila. Fråga mig inte varför. Kanske den berömda vårtröttheten man hört talas om?

Förra vintern började jag sy en jacka. Jag frös och ville vara lite snygg. När jag hade kommit halvvägs tröttnade jag och då var det ju nästan sommar, så det var ju iaf försent. Alltså la jag det projektet på hyllan och började igen sen höst. Jackan blev klar och riktigt snygg, men inte fasen blev den varm. Alltså kunde jag inte använda den under vintern. Nu är det dock dags för den. Vädret har ju svårt att bestämma sig och då är den perfekt. Har skaffat alla ingredienser för att sy en likadan, fast fodrad med vinterfoder. Undrar när jag kommer igång med det projektet?

Imorse när jag gick ut med hunden visade det sig att någon försökt bränna ned huset igen. Mina fantastiska grannar envisas med att ställa sopor och möbler i källargångarna. Någon passar då på att leka pyroman och sätter eld på skräpet. Soffan som brann i morse gjorde att hela huset rökfylldes. Massa trevliga brandmän och poliser gjorde ett kort besök. Frågan är när folk skall lära sig? Måste det ske en allvarlig olycka innan de fattar att det är fel?

Fullmånen

Jag testade min fantastiska kamera på fullmånen och vattentornet igår kväll. Av någon anledning tycker kameran att jag skakar på handen även när jag ställer ifrån mig kameran på ett fast underlag? Vete fasen varför... Darrar marken kännbart för kameran tro? Jag blev iaf ganska nöjd med några av bilderna. Det är jättekul!!! ;c)

Livet på en pinne

Solen skiner med övertygelse och värmen är nästan sommaraktig. Det är bara när man råkar hamna i skuggan som man inser att det faktiskt inte är sommar än på ett tag.

Bullens bantning har förresten givit resultat. Han har gått ned hela 3 kg. Det märks också på hela honom att han mår bättre än förrut. Han är mycket vänligare mot andra hundar och ger lekinviter till allt möjligt. Till och med en liten foxterrier var helt ok att skoja med. =c)

Valborgshelgen ägnade jag åt att lägga nytt balkonggolv. Betonggolv är nämligen ingen hit när man vill tassa ut på det innan värmen kommit. Alltså slängde jag X antal pengar på ett Q-woodgolv, vilket jag sedan tillbringade ett par timmar med att lägga. Det blev fantastiskt bra. Ett par dagar senare gick jag och köpte Teakolja och oljade in det också. Helt fantastiskt vilken fin färg det fick och förhoppningsvis kommer det att hålla i all evighet. Nu ser min balkong trevlig och inbjudande ut igen. De senaste åren har den mest sett ut som en sopstation. Nu är det dock nya krukor med kaprifol och akleja som pryder den och den lilla balkongstolen är draperad med en blå trasmatta, så att den nästan ser sittbar ut. Jag kan knappt ge mig till tåls till dess att kaprifolen och aklejan blommar.

Nu blommar förresten Magnolian i Hagaparken. Jag trodde inte mina ögon när jag gick förbi en dag och det var en massa vackar blommor på grenarna. Vänner har vänligen skickat bilder på sina magnolier och andras, men det är något särskilt med den där som sitter i sin stubbe. Jag blir så himla glad när jag ser den.

Pussilago, fjäril och Bombus bombus

Igår fotade jag pussilago genom att lägga min fantastiska kamera på marken och därigenom fota dem underifrån! Strålande kameraköp tycker jag. =c)
Det blir liksom en helt annan grej när man inte behöver kräla som en daggmask för att få sådana fantastiska bilder.
Fotade även blåsippor som jag äntligen lyckades hitta... i princip överallt. Det är inte särskilt lyckat att ha solglasögonen på sig när man letar efter små blå blommor bland träd och annat. Det funkar inte så himla bra. Såg förresten min första fjäril för i år igår och idag när jag kom hem från parken krockade jag med Bombus bombus utanför porten. Tyvärr hade varken hon eller fjärilen tid att stanna till så det blev inget förevigande av dessa två. Det kommer fler chanser!

Efter promenaden igår åkte jag till staden med en god väninna och gjorde av med en massa pengar. Lönen kommer ju i veckan och varför vänta? Köpte 5-6 böcker och gick sedan och åt lunch på Wok House, på Lilla Nygatan, i Gamla Stan. De har ypperlig mat och besvärar sig med att lägga upp det aptitligt också. Dessutom är de billiga. Rekommenderas varmt. Fördelen för mig som besökare är också att det inte är speciellt mycket folk som hittat den, vilket gör att det är en lugn atmosfär. Bra för mig som besökare, men kanske inte lika bra för dem som affärsrörelse. =c/

Bullen skall till frisören på tisdag. Då skall han bli naken och jag ser verkligen fram mot det. Just nu är han en riktig ruskprick. All den där pälsen drar in så mycket skräp och sand att man blir alldeles tokig. Men nu skall han SKALAS! Som förberedelse för detta skola bejben slängas i badet idag. Stackars liten vovve har ännu inte insett vad som honom väntar. Min rygg värken dock redan. Den vet! Hu! Det är inte lätt att vara liten. *flinar*

Aprilväder

Igår sken solen idag snöar det blask... Nog fasen är det aprilvädret som gör sig påmint. Undrar varför människor verkar så överraskade? Utrycket "aprilväder" har ju tillkommit av en orsak? Det har varit aprilväder varenda april som jag kan minnas.

Var i parken i går och fotade lite. Hade hoppats på att Magnolians knoppar kommit någonstans, men jag är rädd att det inte kommer att bli någon blomning i år heller. Det ser i alla fall inte så ut. =c/

Försökte fota ugglan, som folk nu envisas med att säga INTE är en pärluggla, men jag fick bara några sämre bilder. Svårt att hålla kameran så stilla som behövs. Man är ju darrig. Vet inte vilken sorts uggla det skulle vara om det nu inte är en pärluggla, men egentligen spelar det ju ingen roll. Snygg är han ju i vilket fall som helst.

Jag såg i söndags en massa blåsippor, men då hade jag förstås ingen kamera med mig. När jag igår gick i parken för att hitta några att fota, fanns det ingen att finna. Jag gick i och för sig inte exakt samma väg den här gången, men nog fasen borde de väl finnas lite överallt? Istället hittade jag en liten plätt med vitsippor.

Då jag fortfarande trodde att våren var här på allvar, tog jag mig i kragen och ställde fram mina gympaskor. De såg ut som fan! Skitiga och leriga. Vet i fasen vad jag tänkte på när jag ställde undan de i det skicket. Gjorde iaf en helrenovering på dem och nu ser de nästan presentabla ut igen. Ibland blir man förvånad över hur effektivt en mjuk borste och såpa kan vara. Borde kanske ha tagit en före och efter bild? Det hade varit något att se. ;cP

Skärtorsdag

I går fick jag äntligen hem mönstret till mitt nya projekt, så nu sitter jag och försöker förstå vad det står. Jag inser att jag nog måste plocka fram ordboken eftersom det är en massa ny ord. Jag har aldrig läst stickmönster på engelska förrut. Lyckades klura ut att 'purl' betyder avig, men det finns mer som förvirrar. Garnet jag köpte blev lite blekt för min smak, men eftersom det är en sommarsjal så kommer det nog att bli jättefint när det är klart. Undrar hur lång tid det tar? På mönstret står det att nivån är: moderately experienced knit. Undrar om jag kan räkna mig dit? Den andra sjalen är färdig och hänger här. Måste bara spänna ut den, men det får jag vänta med tills jag får lite hjälp. Vet inte riktigt hur man gör och man behöver lite pinnar att spänna ut den med också. Funderar på var jag kan hitta sådana? Hade tänkt att låna stickguruns, men inser att om jag skall fortsätta med sånt här är det nog lika bra att skaffa egna. Gick och frågade i min sybehörsaffär, men de hade inget sådant. De rekommenderade dock att skaffa vanliga metallstänger från en byggmarknad. De kan man få i den längden man behöver. Skall fråga stickgurun var hon hittade sina.

På tvfronten har jag de senaste dagarna ägnat mig åt att se alla delar i en engelsk vampyrserie. Tyvärr gjordes det bara 6 delar och det tog slut när det verkade bli spännande. Annars var det lite cool att se engelsmännens uppfattning om vampyrer som elakingar som vill ta över världen. Den verkade vara en ganska lågbudgetproduktion. Inga supereffekter, men det behövdes inte. Den var ändå spännande nog. Lågmäld som de flesta engelska deckare brukar vara. Jag tror dock inte att den skulle ha kunnat hålla mitt intresse så länge.

Påskhelgen blir hela 3 dagar lång för mig. Ledig fredag, lördag och söndag. Jag har dock tagit extrajobb på måndag för att kunna betala mina felaktiga inköp. Det bästa med extrajobb på min arbetsplats är att det blir SÅ mycket pengar för ganska lite jobb. Har jag tur så ligger stockholmarna och är bakis på annandagen och då blir det också lugnt. Har jag otur så passar de på att ringa om allt de inte orkat ringa om tidigare. Hoppas solen skiner för då går de ut istället för att sitta hemma och komma på saker att ringa om. =c)

Som häxa vill jag bara tala om att det är superbra att bo på Blåkulla en Skärtorsdag. Man behöver inte flyga någonstans, man är ju redan där. =c)

Mer om TV ***SPOILERVARNING***

I Grey's Anatomy har Meredith nu träffat en snygg veterinär. Jävla skit!
I Veronica Mars dansade Veronica och Logan på skoldansen och jag sitter nu och våndas i undran över om det kommer att leda någonstans?
I House gick allt som vanligt med underliga sjukdomar, men det fanns en scen där Cameron överlämnar ett par nycklar till House. Kameran dröjer kvar vid deras händer några extra sekunder! Vad BETYDER det?

Att jobba, där jag jobbar, suger...

Jag har för länge sedan insett att jobbet jag gör är ganska rätt för mig. Att prata i telefon och försöka hjälpa människor funkar över förväntan. Kunderna är gulliga och jättesnälla. T.o.m. de som börjar samtalet med att vara förbannade blir snart trevliga och goa. Vi sitter för det mesta och gnäller över företagets idioti, vilket är helt ok. ;c) När det gäller anställningen så känner jag mig förföljd och ouppskattad. Jag blir förbannad nästa varje dag på hur mina kollegor uppför sig och det faktum att de inte bryr sig om några andra än sig själva. De skiter fullständigt i sina kollegor. De är ointresserade och kräver att andra skall göra jobbet åt dem. Jag sitter över varenda kväll eftersom de som egentligen skulle jobba, redan har rusat ut genom dörren, utan att kolla att telefonköerna faktiskt är slut. Det är förjävligt.
Inte nog med det, men min kära arbetsgivare har lagt in mig på 3 kursdagar, utanför min egentliga arbetstid, då jag skall lära mig att sälja MER! Jag sökte inte det här jobbet för att sälja. Det stod support i annonsen. Inte innesäljare! Fan vad less jag blir. Försökte förklara att de totalt sabbar min dag när de lägger in arbetstid från kl. 13 till 22, istället för 16:45 till 22, som är då jag faktiskt skall jobba. Inte nog med att jag måste hitta en hundvakt åt min vovve, men min hundvakt måste också hitta åt sina vovvar. Det blir alltså fler som drabbas. Dessutom är det 3 sådana dagar som lagts in. "Det blir ju mer pengar" är det enda svaret man får, men jag har ju dessutom fått 2 extrajobbsdagar och de skulle jag kunnat strunta i om jag vetat tidigare att de lagt in kursdagar. Jag blir alldeles trött!

Fick veta att det skulle kosta 1000 kr att laga tunern jag köpt för 1000 kr. Har mejlat säljaren och begärt mina pengar tillbaka. Ännu inget svar... Hur tror ni det går?

Tv-serier ***SPOILERVARNING***

Jag roar mig med att titta mycket på tv-serier som finns tillgängliga på nätet. De jag följer är bl.a. Prison Break, Lost, Greys Anatomy, Medium, Bones, My name is Earl och några fler. Det är helt otroligt vad enkelt och trevligt det är att kunna välja tid och plats för tv-tittandet. Inga tider att passa. Det enda som behövs är lusten och tiden. Spelar ingen roll vad man gör eller om man har något videoband att spela in på. Fantastiskt!

Funderingar angående diverse serier:

Lost - har blivit ganska långtråkigt. De drar ut på det eftersom de vill kunna sända serien i all evighet. Handlingen går upp och ned i relevans och när man läser på nätet inser man att man missat 99% av ledtrådarna som enligt uppgift sprids som gössel i avsnitten.
Jag tycker så synd av Hurley. Han utsätts för en massa skit. I senaste avsnittet får han än en gång ifrågasätta sig själv och psykiska hälsa. På sättet det gjorts måste jag erkänna det som ett genidrag för spänningsförhållandet i serien.
Undrar över Kate och Saywer. För några avsnitt sedan såg det ut som de funnit varandra, men nu är de tillbaka på noll igen. Varför får man aldrig veta vem han menade när han sa "I love her..."?
Egentligen är det bara Saywer som gör att jag fortsätter att följa serien. Jag har tröttnat på hur segt det går och att det verkar som om manusförfattarna inte riktigt bestämt sig för vart de är påväg.

Prison Break - när USA gjorde 6 veckors uppehåll mitt i det mest spännande då blev jag förbannad. Jag vet nämligen att jag kommer att tappa intresset innan de börjar sända igen. Jag klarar helt enkelt inte att upprätthålla nyfikenheten så länge. Det går bra om det är säsongsuppehåll mellan säsong X och Y, men inte om de låter mig hänga på klippkanten mellan två avsnitt i flera veckor eller månader. Nåja, jag föll iaf till föga och började se de nya avsnitten när de åter sände. Slogs dock av hur förutsägbart det blev och undrar varför de inte bara avrättar brorsan och låter serien handla om hur lillebror klarar sig i fängelset eller försöker ta sig därifrån i förtid istället. De skall iofs köra säsong två också, så chansen finns ju fortfarande. ;cP

Veronica Mars - är en serie som jag faktiskt är väldigt förtjust i. Första säsongen var spännande och smart, med en dialog som var så kvick och intelligent att jag kände mig korkad på sina ställen. Det var dock en positiv korkadkänsla som gjorde att jag verkligen såg fram emot varje avsnitt. Där fanns ju också ett par ingredienser som garanterade att hålla mitt intresse vid liv. Dels var det Backup, en cool pitbull och dels var det den obligatoriske Bad Boy. I slutet av säsong ett så fick Bad Boy ihop det med Veronica och lyckan stod högt i tak. Sorgen slog sedan till i de första avsnitten av säsong två där Veronica gjorde slut, eftersom hon ansåg att Bad Boy var lite väl bad för hennes smak. Det suger! =c(
Serien är dock fortfarande väldigt bra, även om jag är besviken på manusförfattarnas sätt att lösa problemet med att dra ut på serien. Dessutom gör det Bad Boy alldeles för snäll. Inte bra och inte något som får mig att vilja fortsätta att följa serien i all evighet. Som tur är har de inte hamnat i upprepningsfacket ännu. OK, de håller ramarna och följer det utlagda mönstret, men det dyker ändå upp nya saker som fortfarande gör det spännande.

Greys Anatomy - är en fantastiskt bra serie, men jag blir så förbaskat upprörd på att de tu inte får varandra någon gång! Serien år oerhört välgjord och snygg. Den skiljer sig markant från andra sjuhusserier genom att göra en riktigt engagerad i de olika personernas privatliv. Själva sjukhuset, och patienterna, kommer någonstans långt ned på listan över vad som är intressant. Om inte Dr. McDreamy snart lämnar sin fru så kommer jag att få rabiatanfall. Nu försöker de också göra henne sympatisk och få oss som publik att tycka synd om henne och situationen hon hamnat i. Jag är ledsen, men det går fetbort i min lilla värld av blommor. Det var så mycket bättre när hennes f.d. älskare kom för att fråga om hon inte vill komma tillbaka till honom och Dr. McDreamy slog ned karln bara för att flirta lite vänskapligt med Meredith. Det var en scen att ta på replay några gånger!

House - är en annan favorit i sjukhusträsket, men där är det huvudpersonens bitterhet och cyniska syn på livet som gör en intresserad. Fallen de jobbar med är egentligen inte ett dugg spännande för mig. Det är alldeles för mycket läkartermer, kemi och fysik för att jag skall hålla mig vaken, men när House kommer in och säger något dräpande till sina patienter (vilket han i princip gör hela tiden) så lyser det upp. ;c)

Trivselfaktorn åt helsike

När jag började på denna arbetsplats blev jag oerhört besviken när jag insåg att jobbet inte bestod i det som jag fått presenterat vid arbetsansökan. Efter några veckor på jobbet "visste" jag att jag inte skulle bli gammal här. Så gick det någon månad och jag började jobba deltid istället och plötsligt kändes det ganska ok... men sedan har det bara gått utför. Det har varit en del tjafs som jag inte känner att jag förtjänat och det gör mig jätteledsen. Exempelvis fick jag en hel del skäll för att jag tar EN sammanhängande rast på kvällen när jag måste äta. Jag sa redan när jag bytte till deltid i december att jag måste ha en sådan för att hinna äta. Då var det ingen som sa något. Nu har de dock bestämt sig för att företaget minsann inte betalar för att jag skall ha rast. Jag påpekade att det står i vår handbok för anställda att vi kunde välja att ta ut minuterna i flera småraster eller en sammanhängande. Jag nämnde att jag skulle höra mig för med facket och plötsligt gick det bra att ta åtminstone 20 av de 25 minuterna på en gång. En vecka gick och jag tröttnade på att jag alltid måste säga åt folk att flytta på sig eftersom de satt sig på min plats. Jag skrev en lapp där det stod: "Den här platsen är Marias och hon sitter här varje vardag mellan 16:45 och 22:00". Den skylten fick sitta i 4 dagar, sedan fick jag ett mejl från personalansvarig där hon tyckte att jag skulle ta bort skylten eftersom den sa att ingen fick sitta på min plats. Dessutom förklarade hon för mig att vi minsann inte hade fasta platser här. Det var en nyhet för mig, eftersom jag tidigare fått mitt namn på anknytningen och jag dessutom tidigare blivit tillsagd att sätta upp en lapp med schemat så folk visste när den var tillgänglig. Jag skrev det också till personen i fråga och sedan skickade jag även ett mejl till min gruppledare och frågade vad som egentligen gäller. Hon meddelade mig att jag hade gjort rätt, men den andra kvinnan har fortfarande inte svarat. Jag blir så jäkla trött!!! Är kvinnan ute efter mig eller vad fan är det fråga om?!? Nu väntar jag bara på nästa skräll... *suck*

Nästa sak som hänt är att jag fick hem tunern och kopplade in den. DEN FUNKAR INTE! Jag gick och köpte en extra antenn, eftersom jag inte visste om det var centralantennen som jävlades. Ingen skillnad. Jag har kopplat hit och dit, sökt kanaler testat alla möjliga knep och läst instruktionsboken fram och baklänges. Inget resultat... bara brus. Det är alltså 1000:- i slasken igen. VAD FAAAAAAAAAAN HAR JAG GJORT FÖR ATT FÖRTJÄNA DETTA?

Tuner

Så sitter jag då här och inväntar att min nya tuner skall landa i lådan. Jag kollade efter en tuner på Blocket först. På den sajten jag köpt flera saker som blivit väldigt bra. Hittade en tuner, av samma märke och modell, som den förstärkare jag har nu. Det vore ju en dröm att få matchande saker för en gångs skull! Annonsen hade iofs legat inne i nästan två månader, så jag var lite fundersam över om den faktiskt fanns kvar. Ibland glömmer de ju att ta bort annonserna. Mejlade säljaren och väntade sedan i hela TVÅ dagar innan jag gav upp. Hittade då en annan på Tradera. Samma märke, men en annan modell. En timme kvar innan budningen skulle stängas. La ett bud på den och fick den! Två dagar efter att jag betalt den, och den är skickad från Boden, ringer säljaren på den första tunern och berättade att hans apparat fortfarande finns kvar och att han kunde tänka sig att sänka priset. Är inte det jävla typiskt!?
Hoppas verkligen att det hela slutar lyckligt iaf. Har ju aldrig köpt något på Tradera förrut. Säljaren verkar vara en seriös kille, om man läser omdömena som hans tidigare köpare skrivit. Förhoppningsvis kommer jag alltså sedan kunna lyssna på radion igen. Wow! Vilken dröm. ;cP

Blaskslask

Nu stundar då den del av året när man som hundägare, och då speciellt ägare till pälshund, funderar över hur man kom på tanken att skaffa hund över huvud taget? Fy fan, vad det är slaskigt och sandigt. Varenda gång man kommer in från en längre promenad måste man stoppa hunden i duschen och försöka bli av med det mesta av all den sand som finns i pälsen. Vintern har varit perfekt, ända tills nu. Det har bara varit två tillfällen tidigare då dusch varit nödvändig, av andra skäl än äta snuskiga saker i parken. Nu är det dock kört. Det är bara att ställa fram damsugaren och hålla dörren till badrummet öppen. Det är ingen idé att hoppas på förbättring förrän snön är helt borta och sopmaskinerna har gjort sitt. Alltså kan sandsäsongen möjligen vara över i början av maj.

De senaste två veckorna har jag mailbombats av min gruppledare på jobbet. Det gäller semesteransökan. Den måste vara inlämnad före ett visst datum. Eftersom jag inte är särskilt intresserad av sommarsemester har jag ignorerat skräpet, men igår fick jag ännu ett mejl där det uttrycktes återhållen ilska över att jag inte gjort någon ansökan för perioden v. 29-32. Medan jag fortfarande fundrade över svaret fick jag nästa mejl. Denna gång erbjöds jag att stanna kvar på UPC ända fram till september. Villkoret var dock att jag inte ansökte om semester under just v. 29-32. Ibland undrar man om de egentligen har någon aning om vad de sysslar med på företaget?! Varför skicka uppmaningar till att ansöka om semester under en period, när de sedan uttryckligen säger att jag inte kommer att få någon semester under just den perioden? IQ fiskpinne!

Stickningen går framåt och jag har bestämt mig för att satsa på nästa projekt. Tack och lov får jag hjälp med arrangemanget av min stickguru. Det är dock svårt att bestämma vilken färg man vill ha på garnet. Dataskärmar återger inte färger så bra och dessutom har sticksajten pyttesmå bilder på dessa. Ingen höjdare, när man skall försöka se om man kan leva med en färg. Av gammal vana vill jag helst välja blått, men samtidigt känner jag en stark dragning åt grönt. Tyvärr verkar ingen annan än jag att gilla den riktigt mörka skogsgröna, så den finns inte att få tag på. *mutter* Argh... jag har ännu en gång hamnat i en valsituation och det är inte det lättaste för en våg. *skratt*


En liten smakbit från senaste fotosejouren i Hagaparken:

Stickningens underbara värld...

Nu har jag iaf kommit en liten bit på sjalen och inser att den faktiskt kommer att bli klar... någon gång i framtiden. Det enda som återstår är att hålla ut och sticka VARV efter VARV och det är lååååångt. Jag har tre nystan till att göra av med.
Min stickningsguru har länkar i sin blogg till sajter som bara vräker ur sig snygga saker. Speciellt Heirloom Knitting gör mig svag i knäna. Dessutom hade gurun den dåliga smaken att be sina läsare att ge förslag på vilken sjal hon skall sticka till ett bröllop i sommar. Naiv och godtrogen, som jag är, går jag och kikar och hittar de mest fantastiska skapelser. Uppmuntrad av de små framgångar jag känner att jag fått, genom att kommit en bit på väg med mitt eget projekt, kikar jag på allt och blir alldeles till mig. Speciellt en sjal som jag funderar på om jag faktiskt skulle klara att göra. Den heter Melanie Shawl och verkar vara ganska rakt på sak, om än något pysslig. Dock inte på långa vägar så pysslig som resten av sjalarna på sajten. Känner en viss rädsla för att ta mig vatten över huvudet. Nåja, framtiden får utvisa om min pysslighet håller i sig så långt! ;cP

Spårkförbistring och annat att reta sig på

Har ni tänkt på hur många uttryck som ändrat betydelse eller ordalydelse på senare år? Jag kommer bara på två exempel så här på fri hand. Det första är "att ha respekt". När jag lärde mig nya ord och uttryck för hundra år sedan betydde det att jag respekterade något eller någon. Numera skall de tydligen betyda att man är respekterad? Heter det då inte egentligen "att få respekt"? Sedan undrar jag om all denna permanent som sprids i medierna idag. "Beslutet permanentades..." eller "det skall permanentas..." Jag undrar då om det blir affro eller storlockigt?! Heter det inte "att göra något permanent"? Förvirringen är total.

Funderar också över de klantiga syftningsfelen man idag ser överallt. Jag har alltid trott att det är jag, som vanlig svensson som gör bort mig på den kanten, men tidigare i vintras insåg jag att även de där "fina" copyrighters man hör så mycket om inte är helt med. Titta bara på NKs reklam som fanns överallt i några veckor. Det stod något i stil med "som vilket varuhus som helst, förutom allt det goda". Menade de verkligen att jag som konsument skall få intrycket av att det inte finns något gott alls på NK, eller hur var det tänkt?

Fick förresten Hundsport i brevlådan i förrgår. Har bara läst ett par artiklar i den ännu, men retar mig redan nu på att INGEN tidning idag verkar använda sig av korrläsare. Det är en sån helvetes massa stavfel och glömda bokstäver i texten att jag, som inte kan låta bli att korrläsa, får ont i skallen. Dessutom undrar jag över hur det kommer sig att Sveriges största hundorganisation, SKK som ger ut tidningen i fråga, kan ställa sig och säga att det vore bra med jakt på varg? Hur kan de stå och klappa sig på axeln över att det skall bli enklare att skjuta ett av planetens vackraste rovdjur? Jag fattar inte det?!
För några månader sedan var det också en artikel i Hundsport som handlade om en tjej som köpt en chihuahuavalp över internet. Hon åkte sedan från Stockholm till Helsingborg och hämtade den. Hon betalade 15 000 kr för valpen. Fick inga papper om härstamning eller om den veterinärbesiktigad. På vägen hem blev valpen mycket dålig och väl hemma dog den snart. Tjejen ringer till de som sålt valpen till henne och hon får erbjudande om att få en ny valp, för endast 10 000 kr, som ersättning för den som dog. Tjejen åker och hämtar den nya valpen som också verkar svag och dålig. Hon tar den till veterinären som blir i det närmaste vansinnig och skäller om vilka djurplågare det finns därute. Valpen överlever den här gången, men tjejen är ledsen... Hon har ju fått veta att hon blivit lurad på 25 000 kr. Hon vänder sig till pressen. Det visar sig att de som sålt valpen är de berömda hundsmugglarna som dykt upp överallt senaste tiden. De tejpar ihop valpar, lägger i kartonger och smugglar in dem i Sverige, från de gamla öststaterna. Säljer sedan de som överlevt resan för 10 000-15 000 kr till godtrogna idioter som tar med sig det lilla offret hem. Ingen veterinärbesiktning, ingen karantän och ut i vardagslivet kommer de små potentiella smitthärdarna. Alla möjliga sjukdomar kan spridas på detta sätt. Ni har väl t.ex. läst om den fruktade inälvsmasken som det bara är en tidsfråga för när den skall sprida sig i den svenska naturen? Inom kort kommer allemansrätten vara en historisk fotnot. Den blir nämligen värdelös när du inte vågar äta de bär eller den svamp du plockat i skogen. Paris Hilton och de andra Hiltonwannabes har mycket att svara för när det händer! För att inte tala om kanalerna TV4 och TV3 som båda framhåller dessa småhundar som det ultimata husdjuret. Har de ingen ansvarskänsla överhuvudtaget?! Det är så man kan gråta!

Hur kommer det sig att de som delar ut reklam inte kan respektera att jag ber om att inte få någon? I månader har jag retat mig på att de som delar ut reklam för pizzerierna i granskapet envisas med att lägga dem i min låda. Detta fast att jag satt upp skylt på dörren som säger NEJ TACK! Häromdagen lyckades jag kasta mig på dörren när jag hörde att de var där. Ryckte upp den och gav tillbaka lappen. "Jag vill inte ha reklam!" Han tog lappen utan ett ord och försvann ned för trappen. Fem minuter senare hör jag att någon är i brevlådan igen... Nog FAN är han där och lägger en ny lapp i min låda! Den här gången hann jag inte upp honom, men jävlar vad förbannad jag blir. Varför kan han inte respektara min önskan om att slippa få min brevlåda nedlusad av reklam?! Jag fattar det inte!