Still alive...

PåAtt gå på rehab är ganska intressant. Hade trott att det skulle bli mycket prat, kanske en del nytt att lära, koll av vad man klarar och inte klarar av. Det blev inte riktigt så. Det blev istället en hel del stretching, balans, qi-gong, avslappning och styrketräning. Inte helt fel, men inte riktigt vad jag förväntat mig. Trevliga människor och trevlig personal, men jag inser också att jag behöver mer än en dag vila emellan "rehabdagarna". Hinner inte återhämta mig ordentligt, vilket innebär att jag är ganska låg när jag är där, men det är skönt under styrketräningen, då man inte behöver interagera med någon annan. Det är bara att förflytta sig mellan de olika "stationerna". Vi får se om jag får ut något mer än muskelstyrka av det här. :-)

Idag var jag ledig, men fick ändå gå upp okristligt tidigt, då det kom en massa hantverkare för att byta ut mina fönster. Det skall göras i hela föreningen, men de började i min fastighet i tisdags, och idag kom de till mig. Alla fönster och även balkongdörren är nu bytta. De fortsätter imorgon med finslipningen, då de skall sätta upp nya fönster- och dörrkarmar. Sedan måste det målas och de ska även byta ut ytterdörren, men det lär nog ske först i nästa vecka. Vovvarna har uppfört sig exemplariskt och jag blir så jäkla stolt över dem. Jag kunde till och med lämna dem ensamma i några minuter när jag gick och kikade hur det blivit hos grannen. De sa inte ett knyst utan väntade bara på att jag skulle komma tillbaka. :-D

Förhoppningsvis får jag en lång och lugn helg. Jag skall iaf göra mitt bästa för att göra så lite som möjligt. Jag har lyckats fixa till min uteplats med den nya rabattkanten. Jag skulle behöva fylla på ny jord, men det kan vänta tills jag känner att jag har ork. Vill bara hinna med det innan jorden, som ligger så att alla kan ta, tar slut. Min fantastiska Mme Plantier har blivit jättestor. Ser fram mot att alla knopparna, som hon har, börjar slå ut. Min lilla klematis Romantika, ser ut att ta sig bra. Den kommer inte att blomma än på länge, men den lever och mår bra. Kajsa har blommat ett bra tag nu, men for illa av det där hällregnet som var för några dagar sedan, så hon har blivit lite nedtryckt i skorna. Alla mina tulpaner har blommat och en del av dem har ännu inte givit upp. De var verkligen värda pengarna och de har gjort den kyliga våren färgglad. Mina mörkblå och rosa/vita aklejor blommar fantastiskt och har blivit många. Såg att en granne hade nästan röda och svartlila. Ska fråga om jag får ta lite fröer när det är dags.

Min kära doktor har förresten sjukskrivit mig ända in i augusti. Jag ska verkligen njuta av den ledigheten, när rehaben är slut i början av juli. :-D 

Men vad faen håller ni på med?

Idag skall vi ha ett informationsmöte där leverantören, som skall byta alla fönster och dörrar i föreningen, skall berätta hur det går till. Jag hade hört på ett styrelsemöte att det skulle ske idag, men det skulle komma lappar i brevlådan om det, så jag glömde bort det. Igår insåg jag att ingen lapp dykt upp och jag träffade en annan styrelseledamot som när jag frågade sa att han frågat, men inte fått svar. I morse ringde jag leverantören som informerade att lapparna till de boende hade de två som var på ett möte för ett par veckor sedan sagt att de skulle ta hand om. Fick veta av killen jag pratade med att de som var på mötet var ordföranden och en kvinnlig styrelseledamot. De två har verkligen sjabblat till det. Ingen har fått informationen vilket gör att de som kommer att vara där är de tre som jag lyckats få tag på, MEN FÖR H-VETE!!! Vad sysslar idioterna med? Istället för att gå hem och vila upp mig inför kvällen, efter dagens rehab, får jag skriva ut en sjuhelvetes massa lappar och tejpa upp på dörrar och fönster till de andra boende.

***UPPDATERAT***

Efter allt tjafs, som jag haft idag med det här jäkla mötet, visar det sig att det blivit inställt. Det blev också en del sura miner från styrelseledamoten, som inte gjort sitt jobb. Enligt hen hade de minsann tänkt gå ut med, att informationsmötet skulle bli en annan dag och därför hade de tänkt informera först när det nya datumet var klart. Mitt svar på det är, att de skulle ha gått ut med informationen om när mötet skulle varit långt tidigare, innan de visste att det blivit inställt. Då hade folk inte behövt blivit både förvirrade och förbannade! Sedan, när det blev inställt kunde man ha satt upp en lapp på möteslokalens dörr.

Det är förjävligt dåligt med information över huvud taget i den här förbannade föreningen. *mutter*

Resultatet blev...

...att jag fortfarande är med i styrelsen, med hundarna som mina sidekicks. Det gjordes en röstning om utifall pälsdjur skulle få vistas i våra allmänna utrymmen. Jasidan vann överväldigande och nejsidan såg inte glad ut. Jag är ledsen, men jag kan inte säga annat än tack till de som röstade ja. Till och med vår allergiker röstade ja, vilket förvånade mig. Han sa att han självklart drogade sig med allergimediciner, vilket gjorde att han absolut inte kände av mina hundar. :-) Nu gäller det bara att fortsätta med att påpeka för de andra i styrelsen att inte göra av med pengar vi inte har. Oh, joy! :-P

Dagens (förväntade) överraskning

Jag fick ett mejl från styrelsen idag, där det står att någon allergiker känner av att det varit hundar i vår jour/styrelselokal, vilket resulterat i att de nu förbjuder pälsdjur att vistas i någon av de allmänna lokalerna. Detta i sin tur resulterar i att jag då får lov att lämna alla mina uppdrag inom föreningen. Jag kan tyvärr inte lämna hundarna ensamma ännu och om de anser att EN allergiker går före en styrelsemedlem får de klara sig själva. Lättnaden är iofs stor från min sida, men samtidigt känns det som att de hittade på en orsak för att bli av med mig, som är så förbannat besvärlig. Ett annat resultat är också att jag kanske inte kan fortsätta att vara gårdsvärd, då dessa möten också hålls i föreningen lokaler? Det känns mest bittert, eftersom det är ett uppdrag som jag gillar. Kanske vi kan hålla mötena hemma hos mig i fortsättningen? Då behöver ju ingen allergiker känna av pälsdjuren? :-) Vi får se hur det går...

Läskunnighet...

...verkar det vara ont om. Åtminstone om man dömer efter hur många som envisas med att knacka på dörren, efter det att jag satt upp en lapp som ber dem att använda ringklockan. Mina hundar lärde sig ganska snabbt att om det knackar på dörren så är det någon som vill komma in, vilket innebär att om det knackar på TV:n så är det också någon som kommer. Slutresultatet blir så klart att båda killarna kastar sig upp och börjar skälla välkomnande. Helt OK på dagtid, men inte lika OK mitt i natten. Därav lappen som säger att de skall ringa på ringklockan. Tre gånger har jag varit förbannad nog att fråga hur det står till med deras läskunnighet. Hur kan de missa den? Den sitter ju precis där de knackar. Jäkla blindstyren. *suck* Kanske borde trycka upp en lapp i neonfärger?

Inte speciellt förvånad, men jävligt besviken

Styrelsearbetet fortsätter och min kamp för det där med att tänka på hur man gör med föreningens pengar, går vidare. Tyvärr verkar mina argument för att spara och kanske höja månadsavgifter inför dyrt underhåll, falla kort. Ingen verkar oroa sig annat än jag. Jag har visat hur dyrt det skulle bli med lån och hur mycket vi måste höja avgifterna, men de verkar inte fatta allvaret. Nu vill de bara göra av med mer pengar på saker som antagligen skulle kunna vänta eller göras enklare och billigare. Ingen fattar när jag skriker STOPP och tänk på vad ni gör. :-( Kanske borde ringa Lyxfällan iaf? Undrar om de kan ta en hel styrelse och sätta dem ned för att förklara att om det inte finns några pengar kan man inte heller göra av med dessa ickeexisterande pengar? Skulle antagligen bli ett program med ögonöppnare för andra föreningar också. :-\

Klar för nästa projekt

Nu är den äntligen klar och levererad till mamsen. Nu ska jag förbereda för nästa projekt, vilket jag tror ska bli en dubbelstickad halsduk. Måste bara klura ut ett mönster och vilka  färger jag vill ha. Funderar på något fornnordiskt mönster och färgerna rött och svart. Det röda skall vara av typen som varierar i nyanser allteftersom man stickar. Det svarta ska vara kontrasten. Jag tror på iden, men ska tänka lite innan jag skaffar materialet. Återkommer med uppdatering. :-D

Sol, förmörkelse och snö

Jag är rejält kass på att göra inlägg numera. Det är livet som kommer emellan. Är man ständigt trött och gör en massa ändå, så blir bloggen lidande.

Hundarna mår utmärkt och Ymer har börjat bli lite stadigare i kroppen, vilket gör att han faktiskt kan låtsas vara den stora killen, även om hans röst kan väcka döda. Inte pga att den är ljudlig, utan pga att den skär i öronen. ;-) Loke har äntligen börjat tillåta mer närhet, vilket gör lillen glad, men än är det långt kvar till att ligga i hög, om inte jag är underst i högen och de täcker upp sidorna. :-P

Jag har haft den dåliga smaken att bli invald i styrelsen. Kunde ha varit ett spännande äventyr, men så här långt har jag mest fått vänta. Enkla saker tar alldeles för lång tid och motstånd blir det från alla håll. Nu skall jag försöka få dem att höja hyran för parkeringsplatserna, för att de ska börja försörja sig själva, istället för att ta av den allmänna potten. Hur svårt kan det va?! Hyran vi har på p-platserna är löjligt låg och en höjning med 50 spänn skulle ge ca. 100 000 kr mer per år i kassan. Detta borde täcka reparationer av elstolpar och snöröjning, men det går trögt så här långt. Jag skall ta upp det igen på nästa styrelsemöte och se vad de säger denna gång, när jag kommer med reella siffror. *håller tummarna*
Annars känner jag som om de flesta i styrelsen borde gå en kurs hos Lyxfällan. De vill bara göra av med pengar överallt, helt i onödan, och det gör mig sur. Varför betala för något som vi som förening kan göra själva?! Nu vill de också lägga ut 10 000kr på att skaffa en projektor, projektorduk och ett whiteboard. När skall vi använda det och varför? Jag har aldrig varit på något möte inom föreningen som behövt något sådant? Dessa pengar skulle passa bättre till att reparera elstolparna som är vid vissa parkeringsplatser. Det borde väl ändå vara prioriterat?! Nåja, vi får se hur det går, jag är ju bara invald som suppleant vilket innebär att jag egentligen inte har någon talan alls. Sorry, no can do! :-P

Annars studerar jag min lilla tomt och funderar på diverse förbättringar och tillägg. Det visade sig nämligen att jag får betalt både för att jag är gårdsvärd och för att jag sitter i styrelsen. Hade ingen aning om något av detta, vilket innebär att köptarmen vaknade till liv igen. ;-)

Jag är ju arbetslös och jag väntar på att jag skall få gå på rehab i maj. Insåg att jag kanske inte skulle sno mina a-kassedagar i väntan på detta och bad min gulliga läkare att sjukskriva mig istället. Detta gjorde han och nu skall jag bara informera min handläggare på Arbetsförmedlingen. Undrar om jag fortfarande måste lämna in en aktivitetsrapport om jag är sjukskriven och inte söker jobb då? Får fråga om det i samma mejl.

Gårdagens solförmörkelse höll på att bli ett mörker då det var mulet när det skulle ske. Trodde inte jag skulle ha en chans att se något alls, men det visade sig att molntäcket var så tunt att det gick att se solen och månen igenom det. Detta utan att behöva några speciella glasögon som skydd. Det var jätte snyggt och jag såg nästan hela förmörkelsen från en bänk ute i naturen. När jag vaknade i morse var det strålande solsken och snö till vovvarnas förtjusning. Inte illa för en helt vanlig lördag. :-D

Lite trevliga nyheter med solen

Juli mår bra igen. Vi träffade henne idag och hon var så glad och pigg. Mager som en sticka, men annars verkade hon jätteglad och bra. :-)

Och här händer det en del

Jag blev invald som suppleant i bostadsrättsföreningens styrelse. Insåg redan de första minuterna av vårt första styrelsemöte att jag kommer att få kämpa i motvind. De är oerhört sega. :-\ Vi får se om jag kommer att kunna elda på dem. Har lyckats få inloggningen till hemsidan och har lagt in lite fina blomsterbilder. Måste få bort det gråa som verkar vara den tongivande färgen där. Har även uppdaterat och ändrat en del i informationen som var inaktuellt och felaktigt. Nu ska jag försöka och göra mallar för utskicken. Vill få dem att bli lite trevligare, men först måste jag skaffa ett bättre ordbehandlingsprogram.

Vi har fått en del sorgliga nyheter. Pojkarnas lilla tjejkompis har blivit sjuk och ligger på sjukhus. De har inte kunnat hitta felet och alla verkar inställda på att hon inte kommer att klara sig. Stackarn är bara sju månader gammal och ägarna är förtvivlade. Vi försöker med att hålla tummar och tassar, men vi är också ganska nere. :'(

Solen skiner

Nu är det ganska precis ett år sedan jag hade mitt senaste skov och först nu börjar jag känna mig någorlunda ok. Detta beror inte bara på att det gått lite tid, utan antagligen också på att jag de senaste sex månaderna har varit helt arbetsbefriad. Det är faktiskt det enda sättet för mig att kunna återhämta mig. När jag var sjukskriven pga hjärnblödningen tog det nästan 1,5 år innan jag egentligen kände mig som en människa igen. Tyvärr gjorde jag misstaget att direkt kasta mig ut i arbetslivet och det visade sig senare ha varit ett mycket stort misstag. Just nu sitter jag mest och tänker på enkla saker såsom stickning och hundarna. Det har faktiskt gått så långt att jag t.o.m. sitter och funderar på om jag kan göra mina egna mönster att sticka efter. Snacka om för mycket fritid, men Gudinna vad det är skönt. :-)

Kontakt av första graden

Jag har äntligen fått prata med min neurolog och han har skickat en remiss för att jag ska få gå på rehab. Nu är det bara väntan kvar. När vi pratade berättade jag om mina problem och han tyckte att det var jättebra att jag ville gå på rehab, då deras åsikt i frågan skulle spela stor roll. Även om de inte gör någon officiell utredning kommer de ändå berätta i en skrivelse hur de uppfattar mig och det jag klagat över. Förhoppningsvis kommer de att se det jag pratat om. Vi får väl se, men svaret kommer inte förrän i april eller maj. Jag gråter inte över det då alla berörda myndigheter är medvetna om detta och inte kommer att hetsa mig tills dess.

Uppdatering rehab och försök till att nå läkare

Rehab är bestämt och det enda som saknas är en remiss. Denna har jag bett om för en vecka sedan, men den är inte skickad ännu. Min läkare är överarbetad. Jag har dock inget tvivel om att han kommer att göra sitt jobb, men för säkerhets skull ringde jag och kollade idag. När jag ändå pratade med sköterskan "beställde" jag ett telefonsamtal från honom, där jag skall försöka kommunicera hur jävla dåligt jag mår. Fick dock något nytt att fundera över. När jag pratade med sköterskan om detta, för ett år sedan, fick jag ett helt annat bemötande. Då var det hon som föreslog att jag borde be min läkare om att få utökad sjukersättning. Kanske till och med till 100%. Just då kände jag mig inte så säker på hur jag mådde och lade ner det, men idag blev bemötandet mer i linje med att det kanske går att fixa genom terapi och samtal med kurator?! Jag vet inte vad som har ändrats sedan förra gången, men något är det. Måste fundera ut vad det är som egentligen förväntas av mig, utifrån, och när jag väl listat ut det kanske jag kan bemöta det, på något bättre sätt än idag.

Snö, stickning, glada vovvar, trötthet och rehab.

All denna snö som fallit och faller gör både mig och mina hundar riktigt glada. Vi har varit ute mycket i snöstormen, som här i Sollentuna är relativt lugn. Iaf om man får döma efter hur det ser ut i resten av landet.


Jag håller på med min Britta sjalkrage (bilden ovan) och nu när jag bytt färg fungerar det mycket bättre. Det enda jag undrar över är varför man stickar den på långsidan och inte kortsidan? Antalet maskor på långsidan är 540 st och det är ganska svårt att hålla dem alla på rundstickan. Det blir konstigt nog ganska trångt. ;-)
Ymer har försökt göra processen kort med stickningen, men vi har haft våra samtal och nu verkar det nästan som att han fattat vad som gäller. *håller tummarna*

Sitter och tittar på bloggar och forum om MS och det verkar väldigt olika hur folk mår och hanterar sjukdomen. Visst vet jag att det är oerhört olika hur sjuk man är, men att folk som mår så fruktansvärt dåligt, som de beskriver, fortfarande arbetar 100%, gör mig förvirrad. Jag vill inte jobba så mycket nu när jag är sjuk, eftersom jag vet att det kommer att bli sämre. Alltså vill jag ha chansen att göra det jag vill göra, nu, när jag faktiskt fortfarande kan. Undrar om FK kommer att förstå det argumentet? Min handläggare på AF gör det iaf, men sedan vete fasen. Jag har ringt till Rehab Stockholm, i Liljeholmen, och bett att få komma dit. Första mötet blir imorgon. Vi har träffats redan en gång för två år sedan, men då kände jag mig inte redo att prata med andra sjuka. Var rädd för att jag antingen skulle börja känna mig ännu sämre, eller kanske till och med få veta att jag inte var dålig nog och borde skärpa till mig. Nu håller jag tummarna för att det blir ett lyckosamt möte och att jag kanske vågar se framåt igen. :-)

Gott slut och gott nytt!

Nu när gårdagens eufori lagt sig något börjar funderingarna på hur det skulle gå om det jag ville slog in. Jag undrar hur jag skall kunna försörja mig på endast sjukpengen? Självklart kommer jag att kunna betala det nödvändigaste, såsom avgiften på lägenheten, mat till killarna och mig, men det där lilla extra då? Vad kan jag göra för att få lite extrapengar? Några tycker, att jag som en f.d. vän gör, ska rasta hundar för en ok peng. Problemet med detta blir dock att jag hamnar i samma stressituation igen. Måste hinna gå ut med dem och gå tillräckligt långt för att alla skall bli nöjda. Om de inte bor i närheten, blir det resande som gäller och jag kan inte bli sjukare, vilket innebär att det inte någon bra idé för mig. Mamma föreslog att jag skulle sticka sjalar och sälja, men när jag går ut på nätet och kollar verkar återbäringen på detta vara ganska låg. Kanske göra smycken i silverlera? Hm... lite kul, men skulle någon köpa mina smycken och blir det någon vinst? Äsch, om jag nu skulle bli få 100% sjukersättning, kan jag göra vad fanken jag vill utan att behöva oroa mig för vad någon annan tycker NÅGONSIN igen! Jag kan sitta och rulla tummarna, vilket skulle vara ganska så gratis och kanske hitta restgarn och göra restgarnshalsdukar till hemlösa. Fan, vad mysigt det skulle kunna bli. :-D

Arbetsförmedlingen rular!

Idag träffade jag min alldeles egna handläggare på arbetsförmedlingen. Elin var mycket trevlig och vi pratade om allt möjligt. Vi kom fram till att vi båda älskar Gerard Butler och Phantom of the Opera. Som tur var fick jag dock behålla Robert Downey Jr. då hon tyckte bättre om Jude Law. Vi lade också upp en handlingsplan som bestod i att jag skulle ta det lugnt och prata med min doktor om att få 100% sjukersättning. Enligt Elin var min hälsa mycket viktigare än min närvaro på arbetsmarknaden. Hon är faktiskt den tredje handläggaren som sagt samma sak. Jag behöver inte söka något jobb medan jag väntar på att träffa doktorn, få intyg från honom, och söka sjukersättningen. Jag ska dock fortsätta med avrapporteringen varje månad och då berätta om hur det går. Efter detta började vi prata hund och jag fick visa kort på mina killar. Hon tyckte såklart att de var jättefina och att de var den bästa medicinen för mig. :-) 

En lyckad dag där en tung tyngd lyftes från mina axlar. Nu ska jag vänta på att sjuksköterskan, som är min kontaktperson på neurologiska, ska komma tillbaka efter julledigheten och hjälpa mig med att fånga in neurologen Fredrik. :-D

Fortsättning följer.

UFOstickningen är äntligen klar

Min mössa, som jag började sticka på förra vintern, har äntligen blivit klar. Den har i princip varit nästan klar sedan förra vintern, men det som saknades var öronlapparna och fodret. Nu är detta fixat och mössan används flitigt i kylan. :-)

Grupptryck i en grupp av två individer

De två individerna var så klart Loke och Ymer och individen, som utgjorde trycket, var så klart Ymer. Jag hade tröttnat på hans jäkla tonårsfasoner, som visar sig genom att han rusa iväg efter hundar han ville träffa. När han gör detta varken hör eller ser han och bryr sig inte heller om att hunden han springer fram till vrålar av ilska. Jag valde ett beprövat knep, för att få slut på detta, vilket antagligen skulle ha fungerat jättebra om det inte var så att Loke är en jäkla softie. Jag kopplade ihop dem, och 99% av promenaden fungerade precis som tänkt. Sista stunden såg Ymer några Jack Russels, som jag vet är ilskna, och rusade iväg mot dem. Han brydde sig inte om att han hade Loke hängande som ett ankare efter och ingen av dem stannade när jag vrålade. Loke såg ut som en släpvagn, men han gjorde fan i mig ingen direkt insats i att förhindra Ymers framfarande. Att terrierna vrålade och ville mörda utgjorde heller inget hinder. Ymer studsade glatt runt dem, precis utom räckhåll och Loke bara hängde på. Jävla skithundar! När jag väl hann ifatt, fick han sig en rejäl tillrättavisning, som jag vet inte kommer att gälla nästa gång han får för sig att sätta iväg igen, men från och med nu kommer han att gå kopplad i lina. Så får det bli, tills han visat att han lärt sig lyda. Skithund!

Minneslucka

Jag har ju alldeles glömt att berätta att mitt silversmycke anlände i tisdags. Det tog bara åtta dagar från Israel till min brevlåda. Berlocken är jättefin och ser precis ut som på bilden. Varken mer eller mindre, men nu bär jag den, och det gör det så mycket bättre. :-D

Jag har också glömt att berätta att jag nu stickat färdigt mössan jag påbörjade för ett år sedan. Den blev riktigt bra, men jag tog i lite för mycket. Mössan blev alldeles för löst stickad och lite väl stor, vilket innebär att jag måste göra några små förändringar. Jag tänker helt enkelt fodra den med fleece. Då kan jag dra ihop den lite och det kommer inte att blåsa igenom maskorna. Alltså ännu en sejour med min nya fina symaskin. Tror nog jag kan överleva det arbetet. :-D

Arbetssökande

Det är ju meningen att jag ska söka jobb, helst aktivt och entusiastiskt. Tyvärr funkar det inte så. Jag orkar knappt göra mina 'måsten'. Hundarna lider, tack och lov, inte. Det måstet blir alltid gjort, även om jag är helt slut. De har dessutom stor hjälp av varandra. De leker med varandra och tröttar ut sig tillsammans, vilket underlättar för mig. Det enda jag behöver göra är att ta en promenad i skogen och de sköter resten. Skogen gör mig också lugn och ganska glad, men när jag kommer hem är jag helt slut. Både fysiskt och psykiskt.

Allt krångel med arbetsförmedlingen och a-kassan tär en del. De har verkligen strulat en massa och det gör knappast arbetssökandet enklare. Jag har fått lov att ringa och stöta på dem, flera gånger i veckan, så att de reder ut situationen. Stressande och tröttande vilket inte är särskilt bra för min hälsa. Förra gången jag kände mig så här stressad resulterade det i ett rejält skov, som det tog mig över ett halvår att bättra mig ifrån. Och det är egentligen en ganska kort återhämtningstid i MS-kretsen.

Vadå fattig?

Verkar inte bättre än att jag inte är så fattig, som bankkontot gör gällande. Möjligen kan det vara mitt taskiga siffersinne som hamnar i konflikt med vad kontot säger, men eftersom jag har fingrar kan jag fortfarande trycka på KÖP. :-P Alldeles nyss skickade jag nästan sjuhundra spänn till en smyckesmed i Israel. Köpte ett litet vackert silversmycke och jag hoppas att det är lika vackert som bilden visar.
Företaget heter Siberian Art Jewelry och där finns många fantastiska hundsmycken, både i silver och guld. Rekommenderas varmt till er, som precis som jag, vägrar att lyssna till vad bankkontot säger. ;-)

***UPPDATERING 20141202***

Har fått info om att berlocken är skickad från Israel. Nu kommer den låååååååååånga väntan innan den dyker upp här hemma.

Soffrapport del 2 av 2

Just nu sitter jag här i min fina soffa på den perfekta soffsitsen. Den blev lagom hård och hög, vilket gör den bekväm att sitta på och lätt att resa sig ur, när man nu måste göra det. För närvarande reser jag på mig så lite som möjligt. :-P

För ögonblicket har jag det förbannat bra här i Skogstorpet. :-D

Inga valpar

Fick alldeles nyss veta att Ymer inte lyckats träffa rätt och jag är lika glad för det. Hoppas den uppfödaren hittar någon bättre kandidat, så slipper jag bry mig. :-)

Soffrapport del 1

Idag fick ett meddelande från min a-kassa där de informerar mig om att de inte fått någon information om att jag lagt upp någon handlingsplan eller sökt några jobb. Detta skulle göra att jag kunde bli av med pengarna från dem. Detta gjorde verkligen inte min dag. Med tanke på att jag igår pratade både med Arbetsförmedlingen och a-kassan undrar jag över hur det kommer sig att ingen av dem gjorde sig besväret med att tala om det för mig då? Nu har jag två veckor på mig att komma in med en protest eller få Arbetsförmedlingen att ta tillbaka detta också, eftersom det är de som falerat igen. Det verkar inte vara så himla lätt att få saker och ting gjorda från Arbetsförmedlingen denna gång. Tröttande helt klart och stressnivån får mitt blodtryck att nå oanade höjder, vilket i sin tur röjer vägen för ytterligare skov. :-(

Bättre nyhet fick jag när soffkuddemannen ringde och sa att den redan var klar för avhämtning. Enligt honom hade han gjort den alldeles perfekt och det grämer mig att jag inte kan hämta den förrän på fredag. Ser verkligen fram emot att få sätta mig på den och känna om det nu blivit bättre. Kanske kan jag då också få enklare att ta mig upp ur soffan igen. ;-) Uppdatering följer.

Soffpropp

Idag lämnades soffans sittdyna in för uppiffning och lite kosmetisk förbättring. Det visar sig att sitsen blivit lite väl nedsutten, vilket innebär att den måste få ny vaddering. Jag hittade en madrass och soffsitsaffär på Nybodagatan i Solna. Den heter Dyn & Madrass inredning. Det var en mycket trevlig man (ägaren) som tog hand om mig och lät mig provsitta ett antal olika sitsmaterial, för att jag skulle kunna bestämma hur hård sitsen skulle vara. Det ska bli spännande att se om jag valde rätt. Enligt uppgift skall den vara klar att hämtas senast på fredag, och skulle den bli klar innan dess, ringer de mig.

Roligt nästan jämt

Idag fick jag ett brev från a-kassan som informerade mig om att jag inte kommer att få några pengar från dem, då de fått veta från arbetsförmedlingen att jag inte sökte några jobb. Detta stämmer självklart inte och med tanke på att jag varit på arbetsförmedlingen och haft samtal med en handläggare och då visade upp de jobb jag sökt och de jag även varit på intervju hos blir man lätt purken. Självklart får jag inte tag på min handläggare och hon kommer inte tillbaka förrän på tisdag. Tillslut lyckades jag iaf få tag på en annan handläggare, som efter mycket om och men insåg att jag talade sanning, och nu har skickat ett återtagande av deras beskyllningar. Inget händer dock förrän på måndag då jag såklart får brevet på en fredag. Helgen är räddad, eller hur? *suck*

Utmattad

Vaknar på morgonen och känner mig ganska ok. Går ut med djuren och planerar allt jag borde göra när jag kommer hem. Känner mig relativt ok och ser fram emot att sätta igång, men när jag väl är hemma igen blir ingenting gjort. Det är knappt att jag orkar äta och vi orkar verkligen inte att laga någon mat. Jag känner mig helt utmattad utan att ha gjort något alls.

Vad ska man göra?

Soffrapport

På senaste tiden har jag inte gjort så mycket nytta, förutom att söka jobb, rasta hundar och titta på tv.

Det första jobb jag sökte verkade vara helt perfekt, men tyvärr blev det inget. Jag var en av två som de valde mellan på slutet, men den andra hade 8 års erfarenhet av de arbetsuppgifter som skulle göras och blev vald istället. Det har dock också visat sig att de fortfarande inte skrivit något kontrakt då föreningen som skulle anställa inte kommit överens än.
Det andra jobbet verkade också ganska bra, men på intervjun fick jag känslan av att de egentligen skulle behöva två heltidsanställda, istället för en på halvtid. Jag oroade mig också för om jag skulle klara av den stress jobbet skulle ge. De ska ge besked i veckan om ifall de vill göra en andra intervju.
Jag har också skickat en tredje ansökan idag för ett kontoristjobb. De har sista ansökningsdag imorgon så vi får se hur det går.

Om Ymer ska bli pappa har jag ännu inte fått något besked om. Jag har frågat, men får inget veta bestämt och uppfödaren ska göra ett ultraljud för att få säkert besked. Några pengar har jag inte sett röken av. När jag pratade med en hundägare, som har en avelshanne, verkade det inte vara ovanligt att betalningen dröjer. Jag fick veta att språngpengarna ska betalas på plats, när parningen sker. Alltså har jag begått ett nybörjarfel, men när jag väl får veta om det blivit några valpar, tänker jag inte skriva på några papper utan att ha fått betalt först.

Jag njuter av att inte ha några riktiga ekonomiska problem och av att jag inte behöver oroa mig för om räntorna går upp eller ner. Pojkarna är friska och jag har inte fått något nytt skov. Vad mer kan man begära. :-D

Gårdagens utställning

Ymer var på sin andra officiella utställning igår. Det var Tibethund som alla Tibetanska hundraser visas på. Allt från Tibetansk spaniel till Tibetansk mastiff. Loke har ju också ställts på den en gång och det var trevligt. Speciellt trevligt då jag kan komma dit med bussen på tio minuter, och för att jag kan gå därifrån när jag vill. När Loke var där fick vi jättefin kritik med excellent, och Ymer fick strålande kritik, men tyvärr inget excellent. Vår närvaro i ringen var över på fem minuter och sedan gick vi. Idag såg jag bilderna från utställningen och vi skymtar förbi på en enda bild. Lite fattigt tycker jag nog, med tanke på allt snack om att Ymer är så himla snygg. Tydligen är han inte snygg nog att fota iaf, men jag bryr mig inte. Vi har det bra ändå. :-D
Jag tror nog att vi lägger det där med utställningar på hyllan och gör det vi gör bäst istället; traskar i skogen och slappar i trädgården. Hur det gick med parningen har vi ännu inte hört, men det verkar lite svårt att få betalt för den. Jag frågade uppfödaren igår om hon ville betala kontant eller sätta in pengarna på mitt konto, men hon sa bara att det tar vi en annan gång? Låter lite som farsans kunder. De vill alla ha det bästa, men är inte speciellt roade av att betala för det. Vi får väl se hur det går.

Loke har återhämtat sig från borrelian och är mycket piggare och rörligare igen. Han har också börjat var trevligare mot Ymer och de sover till och med tillsammans i soffan, nära varandra. Jag tror nog det dåliga humöret helt berodde på sjukdomen och jag är så glad.

Jag har nästan lyckats lägga stenar utmed hela den långa rabatten. Det saknas bara en meter och sedan är det klart. Nästa sommar kan jag bara sitta och njuta mellan klippningar av gräsmatta. Möjligen plocka bort de överblommade rosorna så de kan blomma ännu mer. Jag längtar redan.

Idag fyller Ymer ett år. :-)

Parning det är ju inte det enklaste

Det är lite peciellt när man har två oskulder som vill gärna, men inte har den perfekta träffsäkerheten. Ymer juckar glatt, men lyckas dåligt med träffande och flickvännen är oerhört tålmodig tills hon förlorar tålamodet och sätter sig uppe på en bänk för att få vara ifred en stund. Två tre gånger lyckas han tillslut få in den i några sekunder, men han ramlade ur lika fort igen, så vi tror nog att det får bli fler besök.

Trägen vinner? ;-)

Ymer och syster yster (Fiora)

Utställning och frustration

Ymer ställdes ut i Gimo idag. Resan tog väl en och en halv timme och själva utställningen tog sisådär 5 minuter och sedan hade jag kunnat åka hem igen, om jag haft en egen bil. Nu hade jag inte det, vilket gjorde att jag fick vänta i flera timmar på att få komma hem. Jag tror jag var hemma klockan halv fyra. Jag måste säga att utställningar inte kommer att vara min nya hobby, men det visste jag ju redan. Ymer kom på tredje plats i sin klass med excellent och fick bra kritik. Det var tydligen flera som frågade vad det var för snygg hund 'handlern' visade. Det som var roligast för mig var att få träffa Fiora, Ymers syster, med ägare. Mycket trevlig hund och mycket trevliga ägaren. Vi kommer att ställa igen den där 4:e oktober på Tibethund här i Sollentuna, och då kan jag nästan både komma och gå som jag vill, eftersom bussen går dit. :-)

Frustrationen kommer sig av grannar, som absolut inte kan bära sina grejer från parkeringen utan måste köra in i området och ställa sig utanför sin dörr. De är sura eftersom styrelsen bestämt att vi ska få bommar vid alla infarten till området. Detta på grund av att folk inte respekterar körförbudet och riskerar att köra över ungar och annat löst. Lösningen blev alltså bommar och nu klagas det. Jag hamnade i diskussion med en granne som verkligen inte tyckte att det körde så många bilar här inne och medan vi pratade om detta kom det två bilar som skulle förbi oss på promenadvägen. Jag sa att där hade hon beviset, men kärringen tyckte att man självklart måste köra in med sina tunga matkassar. Jag påpekade då att det verkligen inte var nödvändigt, men om man nu måste göra det kunde man ju fortfarande göra det även om bommarna kom upp, då alla skulle ha nycklar till dem. Enda ändringen var alltså att man måste stanna bilen, gå ur densamma, låsa upp bommarna, öppna dem sätta sig i bilen, köra igenom och gå ur bilen för att stänga dem igen. Det enda bommarna, förhoppningsvis kommer att resultera i, är att slöhäckarna inte kommer att orka detta, vilket borde resultera i att det blir mindre biltrafik. Det är iallafall min förhoppning, men vi får väl se.

Orkeslös med träningsvärk

Måste komma ihåg att stretcha efter rabattfixandet. Jag har så ont att jag knappt kan röra mig, men rabatterna börjar se helt ok ut på min uteplats. Nästan färdiggrävt med stenlagda kanter. Blir jättefint. Rostornen är snygga och det kommer att bli underbart vackert även nästa sommar.

Fortsatt sjukskriven till och med sista september, men ska på besök nummer två hos den där innebandyklubben jag sökt jobb på. Vi får se hur ser går, men det har varit riktigt trevligt att träffa dem i vilket fall som helst.

Loke har fått borrelia. Han går på piller och verkar må superbra igen, iaf om man ska döma efter hur Ymer blir översprungen i leken. Ymer är anmäld till två utställningar och den första är nu i helgen. Ska bli kul att se vad han får för kritik. Jag kommer helt klart få D-, men jag hoppas att jag inte sabbar det för honom. Han ska ju kanske till och med bli avelshanne. :-P Ögonspegling för honom på måndag och då ska jag be dem skriva ut de där tabletterna för att slippa fästingar. Vill försöka undvika flera borreliafall i familjen.

Vad har du gjort då?

Som vanligt har jag självklart grävt och fixat i rabatter. Tyvärr inte den rabatt som jag faktiskt ville göra i ordning, men grannarnas rabatter, utanför deras ytterdörrar. De var överväxta med en förjäkla massa ogräs, så man inte ens såg de blommor som faktiskt också fanns där. Nu är dessa rabatter fantastiskt snygga, men börjar redan få nytt ogräs. Gissar att grannarna inte tänker göra något åt detta, men jag tänker inte göra samma jobb igen. Kommer lägga lappar i deras brevlådor och se om det kan hjälpa... NOT!

Min uteplats är fantastiskt vacker. Värmen och solen har gjort att det blommat underbart. Nu har jag även införskaffat armeringsjärn, som det skall byggas rostorn av. Ett av dem är redan uppsatt, men stödringarna sitter snett och vint, vilket gör att det ser ut som rostornet varit ute på en ordentlig fyllerunda. Eftersom järnen skall slås ned mer i marken, kommer jag att fixa dessa när det är klart. Då kommer vattenpasset att tas fram för att hjälpa mig och mitt taskiga ögonmått. :-P

Igår började jag också att öka på rabatten, med mme Plantier i. Vill försöka få in mer blommor och även göra rabatt av den bit av ingenmansland som ligger strax bakom Rhapsody in Blue och Skedarosen. Där tänkte jag sätta stormhattar och kanske ännu en klematis, men det får tiden utvisa. Grävandet har dock kommit en bra bit, men i morse, när jag gick ut för att beundra hur långt jag kommit, såg jag att det har varit en frivillig grävmaskin där och sabbat en del. Det behövs alltså mer staket. Jäkla hundskrälle! ;-)

Jag ringde till sjuksköterskan om att få min sjukskrivning att fortsätta ett tag till. Denna underbara sommar var bra för växterna, men inte mig. Jag är helt slut och orkar knappt gå ur sängen på morgnarna, och att jag faktiskt fixar i trädgården, gör inte saken så mycket bättre. Självklart fick jag inget svar, men jag lämnade ett meddelande och försöker igen i eftermiddag. Hur som helst skall jag iaf gå på en arbetsintervju i nästa vecka. Måste ju visa mig från min fina sida inför myndigheterna. Detta görs alltså endast p.g.a. nödvändighet och inte önskan. *suck* Som tecken på min uppgivenhet kommer jag också klippa av mig det utsparade håret. Jag orkar inte med att hålla på med uppsättningar och sådant skräp längre. Enda skälet att jag faktiskt lyckats spara ut så mycket som jag faktiskt gjort, är att jag helt enkelt inte lyckats ta tag i det, men nu är tid bestämd för avklippning.

Liten dator...

...är hemma igen efter en tid hos doktorn. Han är testkörd och verkar fungera bra. Det var faktiskt den jäkla fläkten, som gjorde att han inte ville starta. Turligen blev det inte en så dyr eller långdragen affär, när jag väl såg till att experterna fick ta hand om problemet. :-)

Min lilla trädgård inspirerade en hundägande granne. När hon sett den, tog hon sin make och shoppade loss på trädgårdsväxter och annat för deras lilla täppa. Sedan tog de spaden och satte igång. Idag, två veckor senare, fick jag se resultatet. Det blev verkligen en stor skillnad. Inte som jag skulle ha gjort, då vi har olika smak i växter, men trevligt och lättskött. Hon hade faktiskt också köpt två budlejor, som precis som mina gör, ska dra till sig humlor och fjärilar.
Jag har förresten fått en massa natursten, vilka jag ska lägga utmed kanten på rabatten, som går längst hela långsidan på tomten. Förhoppningsvis räcker de, annars är det bara för mig att leta upp några till.
Annars har jag tillbringat några dagar med att rensa rabatten, som ligger vid uteplatsen, vi fixade till i våras. Jag hade en förhoppning om att de som faktiskt bor där skulle göra detta, men de bryr sig inte, och tillslut tröttnade jag på att se skiten. Fick hjälp av en annan trevlig granne att åka och köpa täckbark, så nu är det bara att rensa och lägga på täckbarken. Förhoppningsvis kommer detta att minska ogräsets tillväxt, vilket i sin tur gör att jag slipper rensa så mycket. Jag har hållit på i tre dagar och jag är fortfarande inte klar. Värmen gör att jag inte håller så länge, men nu är det snart klart och då ska jag ta tag i mitt istället.

Igår hade vi ett fullt slagsmål, mellan pojkarna, här hemma. Det var delar av ett grisöra, som var orsaken. Nästa gång får de äta dem på varsin sida av ett stängsel, eller också får de helt enkelt vara utan. Det får framtiden utvisa.

Kopplingar och billiga kopior

Jag köpte upp mig på en sån där stretchbar slang, som de gör reklam för, men jag kollade upp på nätet om det fanns någon billigare variant. Hittade en på Fyndiq.se och beställde. Leveransen blev försenad så jag fick lov att efterlysa den, men tillslut dök den upp. Det jag helt missat var dock att kolla om den billigare kopian hade samma kopplingar, som den dyrare. Självklart hade den inte det, vilket gjorde att jag stod där med en obrukbar slang. :-( Med lilla mors hjälp åkte vi ut och letade efter kopplingar och tillslut hittade vi iaf en som funkade ifrån min köksblandare till slangen och jag kunde äntligen prova att vattna. Det funkade utmärkt och så här långt uppfyller den kraven. :-) Sedan ville jag förstås också kunna koppla på min vattenspridare och den koppling jag köpt såg bra ut, ända tills jag testade. Resultatet blev en besvikelse. Jag hade lyckats köpa fel. *suck* Lite trött blir man, men jag har sett på nätet att det ska finnas en koppling, som borde funka. Nu gäller det bara att komma iväg och köpa den. Det är ju tur att moder natur själv sett till att vattna mina blommor så länge. ;-)

Vovvarna mår bra, men Ymer har verkligen kommit in i en period av selektiv hörsel. Detta har gjort att jag nästan fått flera hjärtattacker och idag är det koppeltvång som gäller. Det är nämligen lite svårt att springa och gömma sig, för att få honom att förstå att han måste hålla koll, när Loke räcker som trygghet. Just i detta fall vore det bra om jag kunde gå ut med dem, var för sig. :-\

Min lilla trädgård är full av humlor och jag fjärilar, då mina budlejor blommar för fullt. Nog för att åtminstone humlorna kom förut, men skillnaden är total nu när det gäller antalet och att fjärilarna inte bevärdigade sig att besöka oss tidigare. Nu när vi serverar ett smörgåsbord med smaker, duger vi dock. Man får väl vara tacksam för det. :-P

Skit bakom ratten

Mina dataproblem visar sig vara skit bakom ratten. Datorn har mått dåligt då och då sedan två år. Jag har damsugit och rensat bort allt smuts jag kunnat hitta och det har hjälpt ett tag, men sedan har problemet varit tillbaka. Jag har de senaste veckorna funderat på att köpa en ny dator istället för att hålla på med min gamla, men snåltarmen har sagt nej. Därför gick jag ut på nätet och sökte på datorlådan för att kolla om det skulle gå att installera en chassifläkt, eftersom jag trodde att det var värmen i lådan som var problemet. Då upptäckte jag att lådan hade två fläktar till, och enda skälet till att de inte fungerade berodde på att de inte var inkopplade. Insåg också att eftersom jag inte visste att dessa två existerade, hade de inte blivit damsugna, och fan vad dammiga de var! En dammsugning och ett grenuttag senare så snurrade de på ordentligt.
I min iver att få rent i datorn, tog jag ur fläkten och cpu:n för rengöring. Men där lyckades jag sabba allt. Lyckades spilla kylpasta över hela cpu:n och eftersom det blev kladd på alla nålarna, gissade jag att enda sättet var att köpa en ny. Sagt och gjort, iväg till Webhallen för inköp, men se det gick inte. Mitt moderkort hade vissa begränsningar pga att det var hela 4 år gammalt. Alltså hade de inte en cpu som skulle passa. Jag fick rådet att försöka i två andra affärer, som låg inom gångavstånd. Jag ringde den ena, för att se om det ens var någon idé att gå dit, men de hade ingen. Den andra affären låg på vägen så jag gick dit, men de hade ingen de heller. Killarna, som jobbar i den affären, blev dock maxat impade av att en tjej höll på att gräva i sin dator själv och dessutom med kylpasta och cpu. :-P Alltså började de leta i gömmorna och hittade en bättre begagnad cpu. Den hade de kvar sedan de servat någons dator. Den såg hel och ren ut så jag köpte den. Jag fick också köpa lite kylpasta, som de själva skulle ha använt, men de tyckte jag kunde ta den istället. :-D
I denna affär fick jag också veta att man kan göra ren en cpu med T-röd. Jag skall testa det med den sabbade när jag kommer hem. Kan vara bra att ha en i reserv om jag lyckas göra bort mig igen. ;-)

Nu skall jag iaf åka hem, sätta i min nya cpu och förhoppningsvis ska datorn förlåta mig för min klantighet och starta igen.

Lite ledsen blir man nog

Datorn och jag kommer inte överens och nu har han helt lagt ned verksamheten. Jag har kollat alltså går att kolla, men får fortfarande inte igång honom. Elen slår på och alla grejer lyser i honom men inget annat. Inte ens tangentbordet vaknar ordentligt och inga kortkommandon, som skall göra att man kommer in bakom scenen, funkar. Det är möjligt att jag kvaddade cpu:n när jag försökte kolla den, men det kan jag inte se eftersom jag antagligen skulle kvaddade den mer om jag försökte. Jag har ingen som kan, eller är villig, att hjälpa mig vilket gör att jag nu sitter här och svär. :'( Om jag hade finanserna skulle jag fan i mig gå ut och köpa mig en ny. *suck*

Att shoppa lite till då

Denna gång har det inte shoppats några blommor iaf utan det blev en sådan där stretchträdgårdsslang som de gör reklam för på tv. Den skall underlätta för mig med bevattningen av alla de där blommorna jag köpt. :-P Köpte den relativt billigt på nätet.

Blomman på bilden är förresten en Praktriddarsporre som köptes in förra året.

Förresten har min jävla dator dött igen. :'(

Och som jag sagt och visat förrut...

...så blommar det redan i buskaget. ;-)

Det här är klematisen Blue Angel.

Det kommer att blomma i buskaget

Inser, ännu en gång, att jag har svårt att hålla i pengarna. Gick ut och shoppade upp mig på ännu en klematis. Denna gång blir det en Romantika. Hoppas den blir så fin som på bilden. :-)

Gårdagen var verkligen låååång

Igår gick jag upp redan klockan fem. Detta för att jag skulle vara på KS och göra min första tankning av den nya medicinen Mabthera. Jag skulle vara där klockan kvart över åtta och då måste jag åka så tidigt för att lämna av vovvarna hos mamsen. Själva tankning (droppet) skulle ta ca fyra timmar, men eftersom det var en massa annat runt omkring tog det närmare sex timmar. Sedan skulle djuren hämtas och jag åka hem igen, men eftersom jag inte kan låta bli att shoppa lite, var jag inte hemma förrän halv sju på kvällen. Enligt alla källor skulle jag möjligen kunna få en allergisk reaktion på läkemedlet och även uppleva förkylningssymptom, men inget sådant hände, tack och lov. Jag blev inte ens trött. Satt uppe till halv ett på natten, men då tog jag mig i kragen och gick och lade mig. Jag vet ju att killarna nästan alltid kommer att väcka mig halv åtta för att gosa. ;-)
Nästa tankning kommer att bli först om sex månader. Då skall den dos jag tog igår ha slutat verka. Nu slipper jag alltså att ta sprutor med den gamla medicinen Avonex en gång i veckan, vilket är en stor lättnad. Hoppas också att den nya drogen funkar bättre än den gamla. Inga fler skov tack!

Idag har jag pratat med min granne som är jättebra på att teckna. Hon har precis visat upp en jättesnygg bild på en schäfer,  som hon gjort till en kompis, och jag frågade om hon möjligen kunde göra en på mina pojkar till mig. Hon skulle fundera på det och återkomma. Jag gissar att svårigheten med att göra en bra bild på svartskallen gör henne fundersam. Kanske hon tar det som en utmaning och tecknar något bara för att kolla om hon kan få till det snyggt. Vi får se hur det går. :-)

Madame Plantier i sitt esse

Ett litet foto på Ymer...

...bara för att han är snygg. ;-)

Fira lite

Idag blir Ymer nio månader. Detta firades med promenad i regnet och bad för alla i familjen. Nu luktar vi alla schampo och ser lika fluffiga ut i pälsen/håret.

Midsommaren står i dörren och detta ska så klart också firas. Jag tänker gå och shoppa lite mat imorgon och jag tänker inte snåla. Både jag och vovvarna skall äta gott och mycket. Vet inte vad det blir ännu, men färskpotatis och jordgubbar finns iaf på listan. Antagligen blir det något köttigt eller benigt till pojkarna.

Jag har, som present till mig själv, också beställt två Zepherine Drouhin för att samplantera med den som redan finns. Den stackaren mår inte så bra eftersom jag flyttade den förra sommaren. Tror nog att han bara behöver lite tid, för att återhämta sig, och två kompisar kommer nog att få honom att må bättre.

Glad midsommar på er alla!

Lite glädjande nyheter

Jag har idag fått veta att mitt bolån kommer att betalas till fullo om några dagar. Detta innebär att det enda jag behöver betala i framtiden, för mitt boende, är månadsavgiften. Lite glad blir man ju. :-D
Jag har också informerats om att jag borde sälja, och hitta ett billigare boende, med lägre avgift. Jag frågade då om de missat att min trädgård precis blivit "färdigplanterad" och det enda jag behöver göra är att sitta och titta på när den mognar?! Knäpskallar. :-P

Bakslag på skovet från helvetet

Fick sjukskrivning och kortisontabletter för att mitt skov skulle kunna lägga sig på hyllan och jag ta det lugnt. Problemet var dock att tabletterna gjorde mig så pigg och framåt att jag tror jag tog i lite för mycket, och nu får jag lida för det. Just nu sitter jag i soffan, eftersom jag är så himla obalanserad, att jag inte kan göra något alls. Var ute med djuren i krypfart och lät dem göra vad fan de ville. Jag skulle ändå inte ha kunnat förhindra något. Alla planer, som poppade upp under dagarna då jag kände mig pigg, ligger nu på is. Vi får se hur lång tid det tar innan jag planar ut igen.

Nya fixa i trädgårdsidéer

Däcket var nedgrävt av någon unge på ungarnas lekplats, när jag ärligen skulle sno det. Den grejen får alltså vänta tills jag hittar ett annat. Istället tänker jag göran en avgjutning av ett rabarberblad, i sandlådan nedanför min uteplats. Sandlådan används inte alls och det växer tistlar i den, så jag gissar att det är OK. En go granne sa att jag kunde ta stora blad i hennes rabarberjungel. Det gäller alltså att köpa lite finbetong och sedan är det bara att köra. Får dock kolla väderkartan och se om vi där några dagar med uppehåll för torkningen. :-)

Att denna planering kommit igång beror på att jag blivit sjukskriven till och med den 31 augusti. Har alltså fått sommarlov och ledigt. Doktorn sa att det vore bra om jag bytte medicin och jag bestämde mig då för Mabthera. Det blir dropp en gång i halvåret. Inga svåra biverkningar och bättre krut i kemikalierna. Just nu äter jag kortisontabletter, 10 stycken, en gång om dagen i tre dagar. Detta med förhoppning om att det skall minska skrovets effekt. Hurra sa jag. :-D

Pojkarna mår bra, även om Ymer har lite problem med värmen. Funderar på att investera i en kylfilt till honom. Får kolla upp om jag har råd. Loke älskar värmen och ligger i solen och steker sig. Det är tydligen skillnad på blondinernas och svarskallarnas värmetolerans. :-P

Frågetecken

Just nu sitter jag här efter att senaste nyheten från doktorn sjunkit in. Att ha fått mer/fler plack på hjärnan är inte precis något att bli glad över. Att doktorn nu vill att jag skall byta behandling, då veckosprutorna med Avonex inte verkade bromsa skoven, gör ju inte saken bättre. Nu måste jag bestämma mig för vilken medicinväg jag skall ta. Det finns flera med olika grava biverkningar. Kommer inte ihåg alla namnen, men jag skall begära en lista på dem, så jag kan läsa på och fråga på något MS-forum om andras erfarenheter. Eftersom jag antagligen kommer att ha lite tid innan jag får provsvaren, på blodet jag lämnar på måndag, kanske jag hinner få lite bättre koll innan det är dags?

Annars känner jag mig allmänt splittrad. För att ta mig runt detta gick jag och köpte tre praktriddarsporrar till en av föreningens rabatter. Mina sjukdomar gör mig stressad, men trädgårdsarbete lugnar och tröstar. Om jag nu blir sjukskriven kan jag fortsätta med att fixa till en ordentlig rabattkant. Kanske jag skall hämta det där bildäcket, som ligger slängt på området och anlägga den där lilla dammen jag läste om? Det finns massor som jag vill göra och kanske jag åtminstone kan göra en av dem, innan jag begraver mig i min depression?

Dessa bilder visar dammen av ett traktordäck, men så stor kan jag inte ha på min lilla uteplats. ;-)

Och där satt den!

Käftsmäll nr.2 i ordningen; när läkaren till slut ringer tillbaka får jag veta att det faktiskt var ett skov, precis som jag trodde. Nu skall vi försöka se hur vi går vidare och medan vi tänker skall jag gå och lämna blod. Detta för att de skall få en baslinje på hur min kropp mår nu.

Nu blir det långhelg igen. Ha en underbar nationaldag. :-D

I rastgården

Det är bara jag och mina pojkar i rastgården. Plötsligt kommer det in en yngre man med sitt lilla barn på armen. Loke gör sin plikt och kastar sig skällande mot inkräktaren och buffar honom på benet med nosen. Jag säger att min hund vaktar mot främlingar, speciellt när de kommer in i hundrastgården utan hund. Killen säger att så länge han inte bits så... Jag informerar honom att hunden bits inte, han skäller bara. Precis det han är uppfödd till att göra. Under tiden det att vi pratade gick han emot en av bänkarna som finns, men plötsligt ångrar han sig och går ut igen. Gissar att han tänkt sitta där på bänken med sitt barn och titta på de fluffiga vovvarna. Ledsen, så funkar det inte riktigt och dessutom är bänken skitig av hundtassar. :-P

Så det fixade sig.

Iaf fixade det sig denna gång. AF kommer att respektera sitt löfte och jag har tid till mitten av augusti. Skönt, men nu måste jag börja söka jobb igen. 😕

Har du tråkigt?

Det har inte jag. Idag fick jag nämligen en käftsmäll från AF, eller närmare bestämt, min handläggare på AF. Hon ringde kl 17 för att informera mig om att jag blir arbetslös med början på söndag. Enligt henne har det skett en felräkning på hur lång tid jag kan utnyttja bidraget för nystartsjobb. Enligt min handläggare har de räknat fel med ETT ÅR! Detta skulle alltså innebära att de inte kan bevilja mig det som lovats muntligt, fram till slutet av augusti.

Men tack så in i helvete mycket!

Mina frågor till henne var då bl.a. hur det kom sig att de inte lyckats få koll på detta något tidigare, och informerat mig mer än EN dag innan det träder i kraft? Jag undrade också hur det kunde vara mitt problem att DE räknat fel? Varför ska min arbetsgivare och jag lida för att de är så klantiga? Hennes svar blev inte särskilt informativt, utan hon skyllde på att hennes chef inte skulle gå med på någon förlängning till augusti. Kanske skulle han gå med på några fler dagar. Kanske en hel vecka! Jag informerade henne om att han skulle bli tvungen att gå med på att bidraget skulle räcka till augusti, som det var sagt, och inte en dag mindre. Dessutom skällde jag på henne igen över att beskedet kom så sent och tätt inpå. Frågade också hur hon tänkt sig att min försörjning skulle fungera, då jag tänkt spara av lönen de sista månaderna och att jag nu inte hade någon buffert. Ville hon att jag skulle bli tvungen att gå från hus och hem?

Nej, nej, kära läsare! Ni behöver inte oroa er, men tanten behövde skrämmas upp lite. Hon verkar nämligen inte ha den minsta kontakt med verkligheten och verkliga människor. Som tur är har jag lärt mig en del de senaste åren. Man sitter aldrig säker och det lönar sig att förvänta sig det värsta. Då blir man inte chockad när det händer. Utan mer "vad var det jag sa? Jag är en optimist. Det kan alltid bli värre." Så nu kanske jag borde se mig om efter nästa skit, som antagligen väntar runt hörnet. Jag har iaf haft det ganska ok i två år nu, om man jämför med hur jävligt det faktiskt kunde vara. Alltså anser någon högre makt att det är dags för mig att få nya utmaningar? Jag hoppas verkligen inte det, men som sagt "Det kan alltid bli värre".

Lo 'n' behold!

Informerade min handläggare på AF om min nära förestående arbetslöshet. Det tog henne fyra dagar att hitta något hon tyckte jag skulle söka. Fick mejlet med infon och det ser faktiskt ok ut. Wow! Skall göra en sammanställning över hur fantastiskt bra jag är och skicka. Turligen behöver jag inte själv ringa arbetsgivaren. ;-)

MR dårå.

Idag gjordes det en MR på min hjärna, för att se om jag har rätt i att jag haft ett skov. Balansen har annars börjat rätta till sig och jag har inte gjort någon fallstudie sedan pendeltågsperrongen fick sig en minutiös och ingående detaljstudie. Just nu har mitt knä börjat återta sin forna storlek och blåmärket på det andra knät har fått en mer nedtonad färg. Jag känner mig inte lika osäker på mina fötter vilket i sin tur gör att promenaderna blir mer nöjsamma igen.

Jag har idag förtidsrösta i EU-valet. Valet stod mellan MP och F!. Resultatet blev MP då jag är osäker på om F! skulle komma in i parlamentet och jag vill vara säker på att min röst ger ett resultat. Vi får se hur det går och jag kan ju rösta på F! i riksdagsvalet istället. :-)

Från augusti kommer jag antagligen att bli arbetslös igen. Måste alltså verkligen ta tag i ensamträningen för vovvarna. Om det skall sökas jobb måste de lämnas själva och får jag jobb blir resultatet detsamma. De närmaste två åren behöver jag iaf "bara" jobba 50%, vilket jag verkligen är tacksam för. Jag är också tacksam för de år som mina föräldrar givit mig ett jobb på deras firma. Om jag inte hade haft dem vet jag inte hur jag skulle ha klarat det.

Vart tog du vägen?

För två veckor sedan, ringde jag efter min doktor. Sedan dess har jag inte hört något. Jag ville informera honom om hur mina problem har förvärrats och att de piller jag fick bara gjorde saken värre. I förra veckan försökte jag nå honom igen, men icke sa nicke. Vete fasen hur jag ska gå vidare... Jag får väl försöka igen.

Men hallå liksom!

Vurpan i köket på lördagsmorgonen hade inget att sätta emot en vurpa ned för trappan från pendeltåget. Jag landade med ett välmosat knä på perrongen. Därefter fick jag lov att trösta pojkarna och få dem att förstå att jag inte var så farligt skadad. Sedan gällde det bara att försöka resa på sig, vilket gick bra och först då insåg jag att det stod en orolig kvinna och väntade på att se om jag klarade mig själv. Jag tackade henne för hennes omtanke och haltade iväg. Jag tror att mitt nästa besök i affären för halta och lytta får lov att medföra inköp av en käpp, för så här kan jag inte ha det. Inte nog med att jag har balansproblem, men att benet viker sig vid oväntade tidpunkter, gör att min rörelsefrihet blir hämmad. *suck*

Coola killar :-D

Jamen tack då

Den senaste månaden har jag som sagt varit vänstervriden och haft dålig balans. Idag kom nästa överraskning. I morse skulle Loket kräkas och jag rusar upp för att förhindra att spyan skulle hamna på mattan, men jag hann inte fram då jag istället föll handlöst i golvet. Mitt vänsterben vek sig och jag kunde inte hålla balansen och störtade i golvet.

Ingen större skada skedd. Loke slutade hulka i ren förskräckelse, pga mitt plötsliga fall, och jag tog mig upp igen. Inga armar eller ben brutna, men nu en dag senare, har jag haft flera nära fall och jag har jäkligt ont i kroppen av spända muskler av försöken att hålla mig upprättstående under föreningens vårstädning. Har inte varit till någon glädje eftersom jag inte var säker nog på benen, men eftersom jag också är gårdsvärd gick jag mest omkring och pekade och berättade vad som skulle göras. Jag försökte också komma med hurrarop och 'fan vad ni är bra' , för att åtminstone glädja dem med uppskattning över vilket bra jobb de gjorde.

Jag har varit igång sedan kl 9 i morse och nu sitter jag i soffan och segar. Kommer antagligen att somna, ovaggad, inom kort. Funderar också över om jag kommer ihåg allt vid avrapporteringen till neurologen, som kommer ringa mig i nästa vecka? Minnet kommer jag iofs kunna friska upp innan, då det är lätt att läsa det som skrivits här. Kanske borde jag ge honom adressen till den här bloggen så kan han läsa in sig för egen maskin. ;-)

Pojkarna ligger här hos mig och snarkar. De har också varit igång hela dagen. De är så förbaskat tålmodiga och följsamma. Myskillar. :-*

Lite vänstervriden

Nej, jag pratar inte om hur jag skall rösta i vare sig EU- eller riksdagsvalet. Tydligen verkar jag fått ett skov som satt sig på balansen, vilket innebär att jag har svårt att hålla balansen och måste kolla var jag går eller står. Vänstervridenheten gör så att jag hela tiden drar åt vänster. Skulle jag gå en lite längre sträcka utan att hålla i mig och/eller totalt koncentrera mig på var jag sätter fötterna, hamnar jag förr eller senare i en husvägg eller mitt ute i gatan. Enligt min neurolog skall jag inom kort få göra en MR, för att kolla om det syns några nya ärr på hjärnan.

Pillerna jag fick lades undan I väntan på transport till apotekets soptipp. Hjälpte inte mot tröttheten och jag blev ännu mer obalanserad än tidigare. Ingen hit alltså. Får ringa läkaren och fråga hur vi skall gå vidare.

Veckan från helvetet v. 2.0

Nu verkar det som att Loke äntligen är frisk *ta i trä* och då började Ymer med samma sjuka. Eftersom han har använt uteplatsen som toalett, då det varit bråttom tidigare, gjorde jag det enkelt för mig och lämnade jag dörren dit öppen. Detta resulterade i att jag iaf fick sova nästan hela natten, vilket verkligen behövdes. Nu måste liten svälta idag och sedan blir det risdiet som vanligt i sådana här situationer.

Personligen var jag hos neurologen igår. Jag gäspade mig igenom vårt möte, vilket med all önskvärd tydlighet visade vad jag pratade om. Hans svar på det blev att skriva ut lite uppåttjack. Har tagit första tabletten, men när jag sitter här och gör detta inlägg håller jag ändå på att somna. Vi får se hur det blir efter tablett nummer två.

Trädgården där hemma har blivit riktigt sommargrön, efter den värme vi haft senaste veckan. Helt enkelt underbart och jag ser fram emot blomningen när den kommer. Skall bli jättekul att se hur rosorna blir. Självklart kommer jag att fota allt och lite till. :-)

Veckan från helvetet

Jag är trött, men det har inte bara med min sjukdom att göra, utan också med Lokes mage. Vi var i Hagaparken på annandag påsk och djuret hittade något äckligt att äta, vilket sedan dess gjort att nattsömnen avbrutits ett antal gånger per natt för att han behövde gå ut. Kombinationen med min vanliga trötthet och vovves magproblem har gjort det till ett en vecka i helvetet. Vackert väder, kul för er, men själv har jag mest gått omkring som en zombie. Vovves mage verkar ha stabiliserat sig och jag håller tummarna för att det ska fortsätta så. Vi får se om det blir en hel natts sömn inatt. Om inte kommer jag antagligen skrämma slag på neurologen jag skall till imorgon.

Under de minuter jag lyckats hålla igång i helgen, har jag planterat min nya ros och även planterat den japanska lönnen jag hade tänkt att ha i kruka. Ångrade detta beslut eftersom jag insåg att jag nog vill använda just den krukan till det fjäderborstgräs jag tänker köpa. Förra året planterade jag det i en kruka som smalnade av upptill, vilket gjorde att jag hade ett jäkla sjå med att få ur det när det dött. Den andra krukan, som jag nu tänker använda, vidgar sig i öppningen.

Vi får se hur det blir.

5 dagar ledigt

Påskledigt är inte fel och snart blir det Första maj och därefter Kristiflygare. Det känns bra att ha så mycket ledigt att se fram emot att jag nästan börjar oroa mig för vilken dålig nyhet som ligger inom en snar framtid.

Idag gick jag och djuren till Ulriksdals slottsträdgård för att shoppa, men de hade inte några fröer eller ens en planta av Kinesisk riddarsporre. Min planta, som överlevde flera vintrar i krukan på balkongen, klarade inte av sommartorkan i rabatten och jag har stora skuldkänslor för att ha missat att ta hand om den ordentligt. Ville försöka dra upp en ny, som jag verkligen skulle ta hand om. De är så fina, blomvilliga och tåliga, om man inne låter den torka ut. Eftersom den inte fanns så köpte jag mig en liten planta av Bergklint 'Black Sprite' istället. Borde funka bra med de andra blålila växterna.

Jag beställde även en ny ros. Ja, jag vet. Jag är totalt rosgalen. Denna ros heter Skedarosen och bör också passa in ganska bra.

Jag gissar att jag får lov att sluta köpa nya stora blommor. Min uteplats är inte direkt stor och vovvarna vill också få plats. ;-)

Vårbruket

Det är dags att börja städa undan gamla löv och grenar, gödsla plantor och förundras över att den där blomman faktiskt kommer igen. Min trevliga överraskning var att clematisen Kajsa verkar ha överlevt fast att det såg mörkt ut i höstas. Nu har hon börjat spricka upp i små bladknoppar, vilka lovar gott inför våren. Igår gick jag och köpte rosgödsel så nu är rosorna på uteplatsen gödslade. De på framsidan får sitt imorgon. Alla rosorna ser annars ut att må bra och till min överraskning ser det faktiskt ut som att frilandshibiskusen lever. Stockroserna har kommit en bra bit och det har även stormhatten. Den varma vintern har också gjort att budlejorna inte frusit ned, så det lär bli en fantastisk blomning i sommar.
Jag har försökt så i gräset och om inte alla fröna blir uppätna av sparvarna och koltrasten, kanske gräsmattan blir lite tjockare och frodigare.

Det finns massor att göra, men min eviga trötthet gör att jag inte orkar så mycket mer idag. Jag har förresten köpt mig en hängstol, som blivit insutten av mig, och den var precis så mysig som jag visste att den skulle vara. Köpte den begagnad via blocket, för pengarna jag fick när jag sålde cykeln. Ser fram emot sköna tupplurar i den i sommar.

Pojkarna mår alldeles utmärkt. Just nu snarkar de i soffan och under bordet. Det är hårt att leka och det behövs en del vila inför nästa match. :-)

Är jag sjuk eller?

I förra veckan frågade min arbetsgivare (aka mamma) om jag trodde att jag kanske kunde gå ned mer i tid. Jag blev lite förvånad, men jag vet också att de oroar sig för ekonomin, så jag sa att jag skulle kolla upp det. Sanningen är den att jag är så himla trött att jag egentligen bara vill sova och har funderat på vad jag skulle göra åt saken, men jag trodde inte att det fanns ens en chans att gå ned mer i tid. Eftersom frågan kom upp tog jag mig i kragen och ringde min neurolog. Självklart fick jag inte prata med honom direkt, utan först med sköterskan som är en jättebra människa. Vi pratade om lite allt möjligt och jag frågade henne vad hon tyckte att jag skulle göra åt denna eviga trötthet. Hon undrade om jag kanske kunde dra ned på någon aktivitet som gjorde mig trött. Jag sade sanningsenligt att det enda jag gör är att sova, gå till jobbet och gå ut med hundarna. Har i princip inget socialt liv förutom att prata med andra hundägare. Sköterskan sa då att det bästa kanske skulle vara för mig att gå ned mer i tid. Jag blev så himla chockad och glad över att få höra detta från en helt utomstående person, som har erfarenhet av min sjukdom och hur den yttrar sig. Jag ska nu få träffa neurologen i slutet av april, och då prata om hur jag mår och sedan får vi se vad som händer.

***fortsättning följer***

Uppfödare?

Kan man kalla en person som tagit en kull på en tik för uppfödare? Den här personen har dessutom sagt att det inte blir några fler kullar från den tiken, då hon såg så sliten ut efteråt. Några andra tikar har hon inte. Personen pratar också om att hon arbetat hårt med att avla fram en kull som absolut skulle gå in under rasstandardens storlek. Hur kan man säga att man arbetar hårt med att välja en hanne för att betäcka tiken, när denne inte ens är dnatestad för PRA3? Visade sig förresten också att tiken inte heller var det. Det kallar inte jag för att arbeta hårt med att avla fram friska och sunda hundar. Om man nu skall skryta med hur bra man är på något kanske man också borde se till att man åtminstone gjorde grundarbetet först? Det duger inte med att avla fram en hund, som ser ut som den ska, om den inte också är frisk.

Just den här uppfödaren är "skyldig" till Ymer och han är mysig och frisk. Jag hoppas han fortsätter med det, men jag kan inte påstå att jag tycker att hon är särskilt smart. Inte nog med det förnumstiga "jag är så bra" så gjorde hon mig förbannad, då hon inte lyckats fatta att valpen mådde dåligt på det foder hon rekommenderade. Jag undrar också hur hon utfodrade honom då han var ganska mager och totalt matfixerad när han kom till oss. Han var även alldeles svart av smuts i öronen, så inte ens en så enkel sak klarade hon av.

Bitterhet och knasiga vovvar.

Det är inte roligt att bli en riktig bitterfitta, bara för att man är evigt trött och stressad. Jag stod och tänkte på det när jag åkte pendeln hem i torsdags. När jag var sjukskriven efter hjärnblödningen tog jag allt så lugnt. Bara det att jag inte hade några krav på att vara något annat än mig själv, gjorde mig balanserad och jag kunde njuta av dagen, men nu när jag är tillbaka i verkligheten blir allt så jobbigt och jag tål inte boskapen där ute. När jag klev av tåget i torsdags tog jag och djuren hissen ned, eftersom folk inte tar någon hänsyn i trappan. När vi kom ned och dörrarna öppnades stod det en person precis utanför. Hon pratade i mobilen och missade totalt antal att jag försökte komma ut. Tillslut böjde jag mig fram över hennes axel och väste "är du blind, eller?" Då flyttade hon sig äntligen, men jag mår inte bra av att bli så jävla arg och irriterad på mänskligheten varenda dag. Det blir bara sämre för varje dag som går.

Det som gör mig ännu ledsnare är att det som gör att jag mår så mycket bättre också är det som orsakar mest irritation. Jag menar att vovvarna som gör mig friskare är de som gör mig så förbannad på andra människor, eftersom de inte tar någon hänsyn över huvud taget.

Jag önskar att jag kunde komma på något sätt att få balans mellan det jag är tvingad till att göra och det jag vill göra. Den balansen lyckades jag få till, åtminstone delvis, när jag jobbade deltid och hade Fenrir. Idag klarar jag inte ens att jobba 50% utan att vara helt slut när jag kommer hem.

Vovvarna gör mig annars glad varje dag. Visst blir jag sur på dem för att de äter skit, men Fenrir gjorde ju precis samma sak så jag borde vara van. *skratt* Det är förresten intressant att se vilken fantastisk vovve jag har i Loke. Han är väldigt bra och lydig, vilket jag ser när jag jämför med andra hundar. Jag är verkligen förvånad över att han är tvärt emot vad det sagts om rasen. Alltid kul med glada överraskningar. Ymer gör sitt bästa, men han är en bebis och jag har inte så stora förväntningar och allt som han gör rätt är en bonus. Den knasbollen har förresten fått för sig att han absolut inte vill klä på sig för att gå ut. Han vill gärna ut, men verkligen inte behöva klä på sig selet för att kunna göra det. Jag måste släppa ut honom naken och sedan fresta med godis för att få på honom det. Vet inte hur jag ska komma förbi detta. Har faktiskt ingen aning. Skräp samma, det fixar sig nog.

Plutten i solen.

Men vart tog de vägen?

Inte en enda vårlök syns till hos mig. Hos grannarna blommar krokusar och snödroppar för full, men hos mig lyser de med sin frånvaro. :'(

Skitätande och syskonbråk

Ymer är inne i sin skitätarperiod. Loke hade också en sådan, och det växte han ur, men det blir inte roligare att veta medan det pågår. :-(

Annars hettar det till i syskonrelationen. Jag måste hålla koll på dem när de får något tuggodis, annars blir det slagsmål. Ymer bara vägrar att ge sig och Loke försöker sätta honom på plats, men lillen ger sig som sagt inte. Jag vet att det låter värre än vad det är, men jag kan bara inte låta bli att gå emellan när jag tycker det låter för illa. Det är mycket snack och ganska liten verkstad. ;-)

Trådlös teknik

Jag shoppade upp mig på en Samsung Blurayspelare, som inte bara skulle gå att se dvdfilmer på, utan också gå att se streamade filmer från Netflix och Viaplay. Låter väl strålande, eller hur? Problemet var bara det att uppkopplingen bara bröts hela tiden och ett besök hos doktorn förbättrade, men botade inte problemet. Efter att ha blivit riktigt förbannad på apparaten och Netflix, testade jag Viasatplay för att se om det skulle bli bättre. Det var då jag insåg att det måste vara fel på apparatens trådlösa hårdvara. Alla mina andra trådlösa grejer funkar ju, så routern kunde kanske inte vara skurken. För att lugna ned mig tänkte jag istället kolla på film via min mediaspelare, men gissa vad den sa? Enligt den fanns det inga trådlösa nätverk över huvud taget. Detta är uppenbart helt fel då min surfpadda och min mobil gladeligen surfar på mitt trådlösa nätverk och också ser grannarnas. Efter att ha felsökt detta ett bra tag gav jag bara upp. Inget funkar ju för mig idag. Tur att jag har ett USBminne som faktiskt funkar, så just nu sitter jag iaf och tittar på film, eftersom jag varken är intresserad av Mellon eller OS.

Förkylning är ingen höjdare

Denna vecka har så här långt tillbringats hemma från jobbet då jag blivit megaförkyld. Tyvärr har jag dock svårt att fatta mina tillkortakommanden när det gäller orken. Jag ska bara gå en liten sväng med pojkarna. En till två timmar senare är jag hemma igen. Helt slut och nedkyld. Vovvarna är glada, men jag har inte ens ork att äta något.

En enkel jämförelse

När Loke var fem månader, vägde han 5,7 kg. Ymer, som nu är fem månader, väger 4,4 kg. Det är alltså mer än ett kilos skillnad på dem. Jag kan tänka mig att en av orsakerna är att uppfödaren inte verkat ha reagerat på att Ymer inte mådde bra på det foder hon gav honom. Det var det första jag märkte och nu får han samma foder som Loke fick. Nästa orsak kan också vara att Loke har/hade en mycket kraftigare benstomme. I jämförelse är Ymer rena plockepinn. Jag kände på honom i morse och tror jag får lägga på lite mer foder, så han får lite stadga i kroppen. :-)

Ymers första, och förhoppningsvis, sista utställning

Efter timmar av väntan blev det så Ymers tur i ringen. Tre minuter senare var det bara för oss att åka hem igen. Vi fick diplom och Ymer skötte sig exemplariskt!

Kritiken:

Maskulin valp. Vackert nosparti & skalle. Bra öron. Något runda ögon. Bra hals. Plan lång rygg som skulle vara kortare i länden. Bra svanssättning. Ok svans. xxxxx (går inte att läsa) vinklar fram. Kort bröstkorg och bröstben. Ok vinkla bak. Fin päls och färg. Rör sig bra från alla håll. Bra temperament.

Både Ymer och Loke skötte sig fantastiskt bra. Utställningsområdet var det samma som Loke och jag var på för två år sedan. Alldeles för litet för alla dessa hundar. Nästan som att gå på Stora Mässan i Älvsjö, så trångt var det.

Lugn

Det är stressande att ta sig till och från jobbet med pojkarna. Det är inte deras fel, men de envisas med att korsa fram och tillbaka, både precis framför och bakom mig, vilket resulterar i en ganska ojämn gång. Det blir en himla massa stopp och snabba, klumpiga, jämfota hopp. Inte särskilt snyggt eller bekvämt sätt att färdas framåt på. Mest är det då Ymer som ställer till det, eftersom han inte har riktigt lärt sig att gå ordentligt, men Loke är inte helt oskyldig. Han passar på att hänga i kopplet och vägrar komma ihåg våra lektioner i gånghyfs. Nä, vänta nu! Jag borde egentligen helt skylla på mig själv. Jag bara måste ta tag i detta, annars kommer det att sluta med brutna ben eller nacke. Det är ju inte alltid marken är där jag tror den är.

Just nu sitter jag i soffan och Ymer ligger i ena hörnet och snarkar. Loke har nu lagt sig på golvet igen, då han tyckte det blev för varmt i soffan med oss. Lite mysigt är det. :-)

Jag undrar förresten varför folk är sura på att Loke inte är så kelig? Är det nödvändigt för en hund att älska att bli klappad, och kelad med, hela tiden? För mig verkar det vara en släng av hybris, när folk tror att de är det viktigaste som finns i världen. Speciellt när vi inte ens umgås med dem i vanliga fall. Sedan har vi förstås min mor som alltid snackar om att Loke inte gillar henne och är sur. Inte ens när jag informerar henne om att han inte heller är speciellt kelig med mig, verkar hon fatta. För mig är det upp till honom om han vill gosa. Emellanåt kan jag lyfta upp och krama på honom, men för det mesta väntar jag på att han ska ta initiativet. Det funkar bra för oss, så varför kan det inte funka för andra? Nu har vi då fått gosedjuret Ymer, som hjälper upp situationen lite, men självklart får jag höra att han gnäller när jag lämnar honom. *suckar*

Undran

Härom dagen skrev jag på FB, lite raljerande, om att jag äntligen lyckats klippa Ymers klor på alla fyra tassarna. Detta innebär självklart inte att jag inte klippt en klo här och några fler där, under hela den tid han varit hos mig. Uppfödaren messade mig redan samma dag och förklarade att det var superviktigt att jag vande honom vid att jag handskades med honom, genom att klippa klorna, titta i munnen och kolla öronen mm. Då kände jag att jag kanske borde ställa henne till svars för att hans öron var megaskitiga, när han kom till mig, men jag bestämde mig för att inte göra det. Det är ingen idé att göra sig osams med henne, men lite irriterande är det och man undrar ju hur det kunde gå till.

Paus i städandet

Lite kort på pojkarna kan ju inte vara fel. :-)

Och sedan...

..gick tiden.

Ymer mår bra, förutom att han just idag har ont i magen. Med tanke på att han går som en damsugare ute är jag inte förvånad. Snacka om att han stoppar i sig all SKIT han hittar. Det blir svält resten av dagen och överkokt ris imorgon. Loke har i princip förstått att den där lille skiten (alltså Ymer) kan vara kul att tugga på emellanåt och det kan gå vilt till. Just nu ligger mattorna mest i hörnen. ;-) Emellanåt hör man någon av dem skrika till, när det går lite väl hårt till, men för det mesta har de det jäkligt kul. Jag är glad och trivs. :-)

Lite bildporr på pojkarnas föräldrar.

Lokes föräldar:

Lokes mamma (Rövardotterns Samba).

Lokes pappa (Tjo-Nins Dionysos)

Ymers föräldrar:

Detta är mamma (Alima). Hon är jättesöt.

Och detta är pappa (Ilja-Mins Pedro Perez). Han är inte ful han heller. :-)