Skit bakom ratten

Mina dataproblem visar sig vara skit bakom ratten. Datorn har mått dåligt då och då sedan två år. Jag har damsugit och rensat bort allt smuts jag kunnat hitta och det har hjälpt ett tag, men sedan har problemet varit tillbaka. Jag har de senaste veckorna funderat på att köpa en ny dator istället för att hålla på med min gamla, men snåltarmen har sagt nej. Därför gick jag ut på nätet och sökte på datorlådan för att kolla om det skulle gå att installera en chassifläkt, eftersom jag trodde att det var värmen i lådan som var problemet. Då upptäckte jag att lådan hade två fläktar till, och enda skälet till att de inte fungerade berodde på att de inte var inkopplade. Insåg också att eftersom jag inte visste att dessa två existerade, hade de inte blivit damsugna, och fan vad dammiga de var! En dammsugning och ett grenuttag senare så snurrade de på ordentligt.
I min iver att få rent i datorn, tog jag ur fläkten och cpu:n för rengöring. Men där lyckades jag sabba allt. Lyckades spilla kylpasta över hela cpu:n och eftersom det blev kladd på alla nålarna, gissade jag att enda sättet var att köpa en ny. Sagt och gjort, iväg till Webhallen för inköp, men se det gick inte. Mitt moderkort hade vissa begränsningar pga att det var hela 4 år gammalt. Alltså hade de inte en cpu som skulle passa. Jag fick rådet att försöka i två andra affärer, som låg inom gångavstånd. Jag ringde den ena, för att se om det ens var någon idé att gå dit, men de hade ingen. Den andra affären låg på vägen så jag gick dit, men de hade ingen de heller. Killarna, som jobbar i den affären, blev dock maxat impade av att en tjej höll på att gräva i sin dator själv och dessutom med kylpasta och cpu. :-P Alltså började de leta i gömmorna och hittade en bättre begagnad cpu. Den hade de kvar sedan de servat någons dator. Den såg hel och ren ut så jag köpte den. Jag fick också köpa lite kylpasta, som de själva skulle ha använt, men de tyckte jag kunde ta den istället. :-D
I denna affär fick jag också veta att man kan göra ren en cpu med T-röd. Jag skall testa det med den sabbade när jag kommer hem. Kan vara bra att ha en i reserv om jag lyckas göra bort mig igen. ;-)

Nu skall jag iaf åka hem, sätta i min nya cpu och förhoppningsvis ska datorn förlåta mig för min klantighet och starta igen.

Lite ledsen blir man nog

Datorn och jag kommer inte överens och nu har han helt lagt ned verksamheten. Jag har kollat alltså går att kolla, men får fortfarande inte igång honom. Elen slår på och alla grejer lyser i honom men inget annat. Inte ens tangentbordet vaknar ordentligt och inga kortkommandon, som skall göra att man kommer in bakom scenen, funkar. Det är möjligt att jag kvaddade cpu:n när jag försökte kolla den, men det kan jag inte se eftersom jag antagligen skulle kvaddade den mer om jag försökte. Jag har ingen som kan, eller är villig, att hjälpa mig vilket gör att jag nu sitter här och svär. :'( Om jag hade finanserna skulle jag fan i mig gå ut och köpa mig en ny. *suck*

Att shoppa lite till då

Denna gång har det inte shoppats några blommor iaf utan det blev en sådan där stretchträdgårdsslang som de gör reklam för på tv. Den skall underlätta för mig med bevattningen av alla de där blommorna jag köpt. :-P Köpte den relativt billigt på nätet.

Blomman på bilden är förresten en Praktriddarsporre som köptes in förra året.

Förresten har min jävla dator dött igen. :'(

Och som jag sagt och visat förrut...

...så blommar det redan i buskaget. ;-)

Det här är klematisen Blue Angel.

Det kommer att blomma i buskaget

Inser, ännu en gång, att jag har svårt att hålla i pengarna. Gick ut och shoppade upp mig på ännu en klematis. Denna gång blir det en Romantika. Hoppas den blir så fin som på bilden. :-)

Gårdagen var verkligen låååång

Igår gick jag upp redan klockan fem. Detta för att jag skulle vara på KS och göra min första tankning av den nya medicinen Mabthera. Jag skulle vara där klockan kvart över åtta och då måste jag åka så tidigt för att lämna av vovvarna hos mamsen. Själva tankning (droppet) skulle ta ca fyra timmar, men eftersom det var en massa annat runt omkring tog det närmare sex timmar. Sedan skulle djuren hämtas och jag åka hem igen, men eftersom jag inte kan låta bli att shoppa lite, var jag inte hemma förrän halv sju på kvällen. Enligt alla källor skulle jag möjligen kunna få en allergisk reaktion på läkemedlet och även uppleva förkylningssymptom, men inget sådant hände, tack och lov. Jag blev inte ens trött. Satt uppe till halv ett på natten, men då tog jag mig i kragen och gick och lade mig. Jag vet ju att killarna nästan alltid kommer att väcka mig halv åtta för att gosa. ;-)
Nästa tankning kommer att bli först om sex månader. Då skall den dos jag tog igår ha slutat verka. Nu slipper jag alltså att ta sprutor med den gamla medicinen Avonex en gång i veckan, vilket är en stor lättnad. Hoppas också att den nya drogen funkar bättre än den gamla. Inga fler skov tack!

Idag har jag pratat med min granne som är jättebra på att teckna. Hon har precis visat upp en jättesnygg bild på en schäfer,  som hon gjort till en kompis, och jag frågade om hon möjligen kunde göra en på mina pojkar till mig. Hon skulle fundera på det och återkomma. Jag gissar att svårigheten med att göra en bra bild på svartskallen gör henne fundersam. Kanske hon tar det som en utmaning och tecknar något bara för att kolla om hon kan få till det snyggt. Vi får se hur det går. :-)

Madame Plantier i sitt esse

Ett litet foto på Ymer...

...bara för att han är snygg. ;-)

Fira lite

Idag blir Ymer nio månader. Detta firades med promenad i regnet och bad för alla i familjen. Nu luktar vi alla schampo och ser lika fluffiga ut i pälsen/håret.

Midsommaren står i dörren och detta ska så klart också firas. Jag tänker gå och shoppa lite mat imorgon och jag tänker inte snåla. Både jag och vovvarna skall äta gott och mycket. Vet inte vad det blir ännu, men färskpotatis och jordgubbar finns iaf på listan. Antagligen blir det något köttigt eller benigt till pojkarna.

Jag har, som present till mig själv, också beställt två Zepherine Drouhin för att samplantera med den som redan finns. Den stackaren mår inte så bra eftersom jag flyttade den förra sommaren. Tror nog att han bara behöver lite tid, för att återhämta sig, och två kompisar kommer nog att få honom att må bättre.

Glad midsommar på er alla!

Lite glädjande nyheter

Jag har idag fått veta att mitt bolån kommer att betalas till fullo om några dagar. Detta innebär att det enda jag behöver betala i framtiden, för mitt boende, är månadsavgiften. Lite glad blir man ju. :-D
Jag har också informerats om att jag borde sälja, och hitta ett billigare boende, med lägre avgift. Jag frågade då om de missat att min trädgård precis blivit "färdigplanterad" och det enda jag behöver göra är att sitta och titta på när den mognar?! Knäpskallar. :-P

Bakslag på skovet från helvetet

Fick sjukskrivning och kortisontabletter för att mitt skov skulle kunna lägga sig på hyllan och jag ta det lugnt. Problemet var dock att tabletterna gjorde mig så pigg och framåt att jag tror jag tog i lite för mycket, och nu får jag lida för det. Just nu sitter jag i soffan, eftersom jag är så himla obalanserad, att jag inte kan göra något alls. Var ute med djuren i krypfart och lät dem göra vad fan de ville. Jag skulle ändå inte ha kunnat förhindra något. Alla planer, som poppade upp under dagarna då jag kände mig pigg, ligger nu på is. Vi får se hur lång tid det tar innan jag planar ut igen.

Nya fixa i trädgårdsidéer

Däcket var nedgrävt av någon unge på ungarnas lekplats, när jag ärligen skulle sno det. Den grejen får alltså vänta tills jag hittar ett annat. Istället tänker jag göran en avgjutning av ett rabarberblad, i sandlådan nedanför min uteplats. Sandlådan används inte alls och det växer tistlar i den, så jag gissar att det är OK. En go granne sa att jag kunde ta stora blad i hennes rabarberjungel. Det gäller alltså att köpa lite finbetong och sedan är det bara att köra. Får dock kolla väderkartan och se om vi där några dagar med uppehåll för torkningen. :-)

Att denna planering kommit igång beror på att jag blivit sjukskriven till och med den 31 augusti. Har alltså fått sommarlov och ledigt. Doktorn sa att det vore bra om jag bytte medicin och jag bestämde mig då för Mabthera. Det blir dropp en gång i halvåret. Inga svåra biverkningar och bättre krut i kemikalierna. Just nu äter jag kortisontabletter, 10 stycken, en gång om dagen i tre dagar. Detta med förhoppning om att det skall minska skrovets effekt. Hurra sa jag. :-D

Pojkarna mår bra, även om Ymer har lite problem med värmen. Funderar på att investera i en kylfilt till honom. Får kolla upp om jag har råd. Loke älskar värmen och ligger i solen och steker sig. Det är tydligen skillnad på blondinernas och svarskallarnas värmetolerans. :-P

Frågetecken

Just nu sitter jag här efter att senaste nyheten från doktorn sjunkit in. Att ha fått mer/fler plack på hjärnan är inte precis något att bli glad över. Att doktorn nu vill att jag skall byta behandling, då veckosprutorna med Avonex inte verkade bromsa skoven, gör ju inte saken bättre. Nu måste jag bestämma mig för vilken medicinväg jag skall ta. Det finns flera med olika grava biverkningar. Kommer inte ihåg alla namnen, men jag skall begära en lista på dem, så jag kan läsa på och fråga på något MS-forum om andras erfarenheter. Eftersom jag antagligen kommer att ha lite tid innan jag får provsvaren, på blodet jag lämnar på måndag, kanske jag hinner få lite bättre koll innan det är dags?

Annars känner jag mig allmänt splittrad. För att ta mig runt detta gick jag och köpte tre praktriddarsporrar till en av föreningens rabatter. Mina sjukdomar gör mig stressad, men trädgårdsarbete lugnar och tröstar. Om jag nu blir sjukskriven kan jag fortsätta med att fixa till en ordentlig rabattkant. Kanske jag skall hämta det där bildäcket, som ligger slängt på området och anlägga den där lilla dammen jag läste om? Det finns massor som jag vill göra och kanske jag åtminstone kan göra en av dem, innan jag begraver mig i min depression?

Dessa bilder visar dammen av ett traktordäck, men så stor kan jag inte ha på min lilla uteplats. ;-)

Och där satt den!

Käftsmäll nr.2 i ordningen; när läkaren till slut ringer tillbaka får jag veta att det faktiskt var ett skov, precis som jag trodde. Nu skall vi försöka se hur vi går vidare och medan vi tänker skall jag gå och lämna blod. Detta för att de skall få en baslinje på hur min kropp mår nu.

Nu blir det långhelg igen. Ha en underbar nationaldag. :-D

I rastgården

Det är bara jag och mina pojkar i rastgården. Plötsligt kommer det in en yngre man med sitt lilla barn på armen. Loke gör sin plikt och kastar sig skällande mot inkräktaren och buffar honom på benet med nosen. Jag säger att min hund vaktar mot främlingar, speciellt när de kommer in i hundrastgården utan hund. Killen säger att så länge han inte bits så... Jag informerar honom att hunden bits inte, han skäller bara. Precis det han är uppfödd till att göra. Under tiden det att vi pratade gick han emot en av bänkarna som finns, men plötsligt ångrar han sig och går ut igen. Gissar att han tänkt sitta där på bänken med sitt barn och titta på de fluffiga vovvarna. Ledsen, så funkar det inte riktigt och dessutom är bänken skitig av hundtassar. :-P

Så det fixade sig.

Iaf fixade det sig denna gång. AF kommer att respektera sitt löfte och jag har tid till mitten av augusti. Skönt, men nu måste jag börja söka jobb igen. 😕

Har du tråkigt?

Det har inte jag. Idag fick jag nämligen en käftsmäll från AF, eller närmare bestämt, min handläggare på AF. Hon ringde kl 17 för att informera mig om att jag blir arbetslös med början på söndag. Enligt henne har det skett en felräkning på hur lång tid jag kan utnyttja bidraget för nystartsjobb. Enligt min handläggare har de räknat fel med ETT ÅR! Detta skulle alltså innebära att de inte kan bevilja mig det som lovats muntligt, fram till slutet av augusti.

Men tack så in i helvete mycket!

Mina frågor till henne var då bl.a. hur det kom sig att de inte lyckats få koll på detta något tidigare, och informerat mig mer än EN dag innan det träder i kraft? Jag undrade också hur det kunde vara mitt problem att DE räknat fel? Varför ska min arbetsgivare och jag lida för att de är så klantiga? Hennes svar blev inte särskilt informativt, utan hon skyllde på att hennes chef inte skulle gå med på någon förlängning till augusti. Kanske skulle han gå med på några fler dagar. Kanske en hel vecka! Jag informerade henne om att han skulle bli tvungen att gå med på att bidraget skulle räcka till augusti, som det var sagt, och inte en dag mindre. Dessutom skällde jag på henne igen över att beskedet kom så sent och tätt inpå. Frågade också hur hon tänkt sig att min försörjning skulle fungera, då jag tänkt spara av lönen de sista månaderna och att jag nu inte hade någon buffert. Ville hon att jag skulle bli tvungen att gå från hus och hem?

Nej, nej, kära läsare! Ni behöver inte oroa er, men tanten behövde skrämmas upp lite. Hon verkar nämligen inte ha den minsta kontakt med verkligheten och verkliga människor. Som tur är har jag lärt mig en del de senaste åren. Man sitter aldrig säker och det lönar sig att förvänta sig det värsta. Då blir man inte chockad när det händer. Utan mer "vad var det jag sa? Jag är en optimist. Det kan alltid bli värre." Så nu kanske jag borde se mig om efter nästa skit, som antagligen väntar runt hörnet. Jag har iaf haft det ganska ok i två år nu, om man jämför med hur jävligt det faktiskt kunde vara. Alltså anser någon högre makt att det är dags för mig att få nya utmaningar? Jag hoppas verkligen inte det, men som sagt "Det kan alltid bli värre".

Lo 'n' behold!

Informerade min handläggare på AF om min nära förestående arbetslöshet. Det tog henne fyra dagar att hitta något hon tyckte jag skulle söka. Fick mejlet med infon och det ser faktiskt ok ut. Wow! Skall göra en sammanställning över hur fantastiskt bra jag är och skicka. Turligen behöver jag inte själv ringa arbetsgivaren. ;-)

MR dårå.

Idag gjordes det en MR på min hjärna, för att se om jag har rätt i att jag haft ett skov. Balansen har annars börjat rätta till sig och jag har inte gjort någon fallstudie sedan pendeltågsperrongen fick sig en minutiös och ingående detaljstudie. Just nu har mitt knä börjat återta sin forna storlek och blåmärket på det andra knät har fått en mer nedtonad färg. Jag känner mig inte lika osäker på mina fötter vilket i sin tur gör att promenaderna blir mer nöjsamma igen.

Jag har idag förtidsrösta i EU-valet. Valet stod mellan MP och F!. Resultatet blev MP då jag är osäker på om F! skulle komma in i parlamentet och jag vill vara säker på att min röst ger ett resultat. Vi får se hur det går och jag kan ju rösta på F! i riksdagsvalet istället. :-)

Från augusti kommer jag antagligen att bli arbetslös igen. Måste alltså verkligen ta tag i ensamträningen för vovvarna. Om det skall sökas jobb måste de lämnas själva och får jag jobb blir resultatet detsamma. De närmaste två åren behöver jag iaf "bara" jobba 50%, vilket jag verkligen är tacksam för. Jag är också tacksam för de år som mina föräldrar givit mig ett jobb på deras firma. Om jag inte hade haft dem vet jag inte hur jag skulle ha klarat det.

Vart tog du vägen?

För två veckor sedan, ringde jag efter min doktor. Sedan dess har jag inte hört något. Jag ville informera honom om hur mina problem har förvärrats och att de piller jag fick bara gjorde saken värre. I förra veckan försökte jag nå honom igen, men icke sa nicke. Vete fasen hur jag ska gå vidare... Jag får väl försöka igen.

Men hallå liksom!

Vurpan i köket på lördagsmorgonen hade inget att sätta emot en vurpa ned för trappan från pendeltåget. Jag landade med ett välmosat knä på perrongen. Därefter fick jag lov att trösta pojkarna och få dem att förstå att jag inte var så farligt skadad. Sedan gällde det bara att försöka resa på sig, vilket gick bra och först då insåg jag att det stod en orolig kvinna och väntade på att se om jag klarade mig själv. Jag tackade henne för hennes omtanke och haltade iväg. Jag tror att mitt nästa besök i affären för halta och lytta får lov att medföra inköp av en käpp, för så här kan jag inte ha det. Inte nog med att jag har balansproblem, men att benet viker sig vid oväntade tidpunkter, gör att min rörelsefrihet blir hämmad. *suck*

Coola killar :-D

Jamen tack då

Den senaste månaden har jag som sagt varit vänstervriden och haft dålig balans. Idag kom nästa överraskning. I morse skulle Loket kräkas och jag rusar upp för att förhindra att spyan skulle hamna på mattan, men jag hann inte fram då jag istället föll handlöst i golvet. Mitt vänsterben vek sig och jag kunde inte hålla balansen och störtade i golvet.

Ingen större skada skedd. Loke slutade hulka i ren förskräckelse, pga mitt plötsliga fall, och jag tog mig upp igen. Inga armar eller ben brutna, men nu en dag senare, har jag haft flera nära fall och jag har jäkligt ont i kroppen av spända muskler av försöken att hålla mig upprättstående under föreningens vårstädning. Har inte varit till någon glädje eftersom jag inte var säker nog på benen, men eftersom jag också är gårdsvärd gick jag mest omkring och pekade och berättade vad som skulle göras. Jag försökte också komma med hurrarop och 'fan vad ni är bra' , för att åtminstone glädja dem med uppskattning över vilket bra jobb de gjorde.

Jag har varit igång sedan kl 9 i morse och nu sitter jag i soffan och segar. Kommer antagligen att somna, ovaggad, inom kort. Funderar också över om jag kommer ihåg allt vid avrapporteringen till neurologen, som kommer ringa mig i nästa vecka? Minnet kommer jag iofs kunna friska upp innan, då det är lätt att läsa det som skrivits här. Kanske borde jag ge honom adressen till den här bloggen så kan han läsa in sig för egen maskin. ;-)

Pojkarna ligger här hos mig och snarkar. De har också varit igång hela dagen. De är så förbaskat tålmodiga och följsamma. Myskillar. :-*

Lite vänstervriden

Nej, jag pratar inte om hur jag skall rösta i vare sig EU- eller riksdagsvalet. Tydligen verkar jag fått ett skov som satt sig på balansen, vilket innebär att jag har svårt att hålla balansen och måste kolla var jag går eller står. Vänstervridenheten gör så att jag hela tiden drar åt vänster. Skulle jag gå en lite längre sträcka utan att hålla i mig och/eller totalt koncentrera mig på var jag sätter fötterna, hamnar jag förr eller senare i en husvägg eller mitt ute i gatan. Enligt min neurolog skall jag inom kort få göra en MR, för att kolla om det syns några nya ärr på hjärnan.

Pillerna jag fick lades undan I väntan på transport till apotekets soptipp. Hjälpte inte mot tröttheten och jag blev ännu mer obalanserad än tidigare. Ingen hit alltså. Får ringa läkaren och fråga hur vi skall gå vidare.

Veckan från helvetet v. 2.0

Nu verkar det som att Loke äntligen är frisk *ta i trä* och då började Ymer med samma sjuka. Eftersom han har använt uteplatsen som toalett, då det varit bråttom tidigare, gjorde jag det enkelt för mig och lämnade jag dörren dit öppen. Detta resulterade i att jag iaf fick sova nästan hela natten, vilket verkligen behövdes. Nu måste liten svälta idag och sedan blir det risdiet som vanligt i sådana här situationer.

Personligen var jag hos neurologen igår. Jag gäspade mig igenom vårt möte, vilket med all önskvärd tydlighet visade vad jag pratade om. Hans svar på det blev att skriva ut lite uppåttjack. Har tagit första tabletten, men när jag sitter här och gör detta inlägg håller jag ändå på att somna. Vi får se hur det blir efter tablett nummer två.

Trädgården där hemma har blivit riktigt sommargrön, efter den värme vi haft senaste veckan. Helt enkelt underbart och jag ser fram emot blomningen när den kommer. Skall bli jättekul att se hur rosorna blir. Självklart kommer jag att fota allt och lite till. :-)

Veckan från helvetet

Jag är trött, men det har inte bara med min sjukdom att göra, utan också med Lokes mage. Vi var i Hagaparken på annandag påsk och djuret hittade något äckligt att äta, vilket sedan dess gjort att nattsömnen avbrutits ett antal gånger per natt för att han behövde gå ut. Kombinationen med min vanliga trötthet och vovves magproblem har gjort det till ett en vecka i helvetet. Vackert väder, kul för er, men själv har jag mest gått omkring som en zombie. Vovves mage verkar ha stabiliserat sig och jag håller tummarna för att det ska fortsätta så. Vi får se om det blir en hel natts sömn inatt. Om inte kommer jag antagligen skrämma slag på neurologen jag skall till imorgon.

Under de minuter jag lyckats hålla igång i helgen, har jag planterat min nya ros och även planterat den japanska lönnen jag hade tänkt att ha i kruka. Ångrade detta beslut eftersom jag insåg att jag nog vill använda just den krukan till det fjäderborstgräs jag tänker köpa. Förra året planterade jag det i en kruka som smalnade av upptill, vilket gjorde att jag hade ett jäkla sjå med att få ur det när det dött. Den andra krukan, som jag nu tänker använda, vidgar sig i öppningen.

Vi får se hur det blir.

5 dagar ledigt

Påskledigt är inte fel och snart blir det Första maj och därefter Kristiflygare. Det känns bra att ha så mycket ledigt att se fram emot att jag nästan börjar oroa mig för vilken dålig nyhet som ligger inom en snar framtid.

Idag gick jag och djuren till Ulriksdals slottsträdgård för att shoppa, men de hade inte några fröer eller ens en planta av Kinesisk riddarsporre. Min planta, som överlevde flera vintrar i krukan på balkongen, klarade inte av sommartorkan i rabatten och jag har stora skuldkänslor för att ha missat att ta hand om den ordentligt. Ville försöka dra upp en ny, som jag verkligen skulle ta hand om. De är så fina, blomvilliga och tåliga, om man inne låter den torka ut. Eftersom den inte fanns så köpte jag mig en liten planta av Bergklint 'Black Sprite' istället. Borde funka bra med de andra blålila växterna.

Jag beställde även en ny ros. Ja, jag vet. Jag är totalt rosgalen. Denna ros heter Skedarosen och bör också passa in ganska bra.

Jag gissar att jag får lov att sluta köpa nya stora blommor. Min uteplats är inte direkt stor och vovvarna vill också få plats. ;-)

Vårbruket

Det är dags att börja städa undan gamla löv och grenar, gödsla plantor och förundras över att den där blomman faktiskt kommer igen. Min trevliga överraskning var att clematisen Kajsa verkar ha överlevt fast att det såg mörkt ut i höstas. Nu har hon börjat spricka upp i små bladknoppar, vilka lovar gott inför våren. Igår gick jag och köpte rosgödsel så nu är rosorna på uteplatsen gödslade. De på framsidan får sitt imorgon. Alla rosorna ser annars ut att må bra och till min överraskning ser det faktiskt ut som att frilandshibiskusen lever. Stockroserna har kommit en bra bit och det har även stormhatten. Den varma vintern har också gjort att budlejorna inte frusit ned, så det lär bli en fantastisk blomning i sommar.
Jag har försökt så i gräset och om inte alla fröna blir uppätna av sparvarna och koltrasten, kanske gräsmattan blir lite tjockare och frodigare.

Det finns massor att göra, men min eviga trötthet gör att jag inte orkar så mycket mer idag. Jag har förresten köpt mig en hängstol, som blivit insutten av mig, och den var precis så mysig som jag visste att den skulle vara. Köpte den begagnad via blocket, för pengarna jag fick när jag sålde cykeln. Ser fram emot sköna tupplurar i den i sommar.

Pojkarna mår alldeles utmärkt. Just nu snarkar de i soffan och under bordet. Det är hårt att leka och det behövs en del vila inför nästa match. :-)

Är jag sjuk eller?

I förra veckan frågade min arbetsgivare (aka mamma) om jag trodde att jag kanske kunde gå ned mer i tid. Jag blev lite förvånad, men jag vet också att de oroar sig för ekonomin, så jag sa att jag skulle kolla upp det. Sanningen är den att jag är så himla trött att jag egentligen bara vill sova och har funderat på vad jag skulle göra åt saken, men jag trodde inte att det fanns ens en chans att gå ned mer i tid. Eftersom frågan kom upp tog jag mig i kragen och ringde min neurolog. Självklart fick jag inte prata med honom direkt, utan först med sköterskan som är en jättebra människa. Vi pratade om lite allt möjligt och jag frågade henne vad hon tyckte att jag skulle göra åt denna eviga trötthet. Hon undrade om jag kanske kunde dra ned på någon aktivitet som gjorde mig trött. Jag sade sanningsenligt att det enda jag gör är att sova, gå till jobbet och gå ut med hundarna. Har i princip inget socialt liv förutom att prata med andra hundägare. Sköterskan sa då att det bästa kanske skulle vara för mig att gå ned mer i tid. Jag blev så himla chockad och glad över att få höra detta från en helt utomstående person, som har erfarenhet av min sjukdom och hur den yttrar sig. Jag ska nu få träffa neurologen i slutet av april, och då prata om hur jag mår och sedan får vi se vad som händer.

***fortsättning följer***

Uppfödare?

Kan man kalla en person som tagit en kull på en tik för uppfödare? Den här personen har dessutom sagt att det inte blir några fler kullar från den tiken, då hon såg så sliten ut efteråt. Några andra tikar har hon inte. Personen pratar också om att hon arbetat hårt med att avla fram en kull som absolut skulle gå in under rasstandardens storlek. Hur kan man säga att man arbetar hårt med att välja en hanne för att betäcka tiken, när denne inte ens är dnatestad för PRA3? Visade sig förresten också att tiken inte heller var det. Det kallar inte jag för att arbeta hårt med att avla fram friska och sunda hundar. Om man nu skall skryta med hur bra man är på något kanske man också borde se till att man åtminstone gjorde grundarbetet först? Det duger inte med att avla fram en hund, som ser ut som den ska, om den inte också är frisk.

Just den här uppfödaren är "skyldig" till Ymer och han är mysig och frisk. Jag hoppas han fortsätter med det, men jag kan inte påstå att jag tycker att hon är särskilt smart. Inte nog med det förnumstiga "jag är så bra" så gjorde hon mig förbannad, då hon inte lyckats fatta att valpen mådde dåligt på det foder hon rekommenderade. Jag undrar också hur hon utfodrade honom då han var ganska mager och totalt matfixerad när han kom till oss. Han var även alldeles svart av smuts i öronen, så inte ens en så enkel sak klarade hon av.

Bitterhet och knasiga vovvar.

Det är inte roligt att bli en riktig bitterfitta, bara för att man är evigt trött och stressad. Jag stod och tänkte på det när jag åkte pendeln hem i torsdags. När jag var sjukskriven efter hjärnblödningen tog jag allt så lugnt. Bara det att jag inte hade några krav på att vara något annat än mig själv, gjorde mig balanserad och jag kunde njuta av dagen, men nu när jag är tillbaka i verkligheten blir allt så jobbigt och jag tål inte boskapen där ute. När jag klev av tåget i torsdags tog jag och djuren hissen ned, eftersom folk inte tar någon hänsyn i trappan. När vi kom ned och dörrarna öppnades stod det en person precis utanför. Hon pratade i mobilen och missade totalt antal att jag försökte komma ut. Tillslut böjde jag mig fram över hennes axel och väste "är du blind, eller?" Då flyttade hon sig äntligen, men jag mår inte bra av att bli så jävla arg och irriterad på mänskligheten varenda dag. Det blir bara sämre för varje dag som går.

Det som gör mig ännu ledsnare är att det som gör att jag mår så mycket bättre också är det som orsakar mest irritation. Jag menar att vovvarna som gör mig friskare är de som gör mig så förbannad på andra människor, eftersom de inte tar någon hänsyn över huvud taget.

Jag önskar att jag kunde komma på något sätt att få balans mellan det jag är tvingad till att göra och det jag vill göra. Den balansen lyckades jag få till, åtminstone delvis, när jag jobbade deltid och hade Fenrir. Idag klarar jag inte ens att jobba 50% utan att vara helt slut när jag kommer hem.

Vovvarna gör mig annars glad varje dag. Visst blir jag sur på dem för att de äter skit, men Fenrir gjorde ju precis samma sak så jag borde vara van. *skratt* Det är förresten intressant att se vilken fantastisk vovve jag har i Loke. Han är väldigt bra och lydig, vilket jag ser när jag jämför med andra hundar. Jag är verkligen förvånad över att han är tvärt emot vad det sagts om rasen. Alltid kul med glada överraskningar. Ymer gör sitt bästa, men han är en bebis och jag har inte så stora förväntningar och allt som han gör rätt är en bonus. Den knasbollen har förresten fått för sig att han absolut inte vill klä på sig för att gå ut. Han vill gärna ut, men verkligen inte behöva klä på sig selet för att kunna göra det. Jag måste släppa ut honom naken och sedan fresta med godis för att få på honom det. Vet inte hur jag ska komma förbi detta. Har faktiskt ingen aning. Skräp samma, det fixar sig nog.

Plutten i solen.

Men vart tog de vägen?

Inte en enda vårlök syns till hos mig. Hos grannarna blommar krokusar och snödroppar för full, men hos mig lyser de med sin frånvaro. :'(

Skitätande och syskonbråk

Ymer är inne i sin skitätarperiod. Loke hade också en sådan, och det växte han ur, men det blir inte roligare att veta medan det pågår. :-(

Annars hettar det till i syskonrelationen. Jag måste hålla koll på dem när de får något tuggodis, annars blir det slagsmål. Ymer bara vägrar att ge sig och Loke försöker sätta honom på plats, men lillen ger sig som sagt inte. Jag vet att det låter värre än vad det är, men jag kan bara inte låta bli att gå emellan när jag tycker det låter för illa. Det är mycket snack och ganska liten verkstad. ;-)

Trådlös teknik

Jag shoppade upp mig på en Samsung Blurayspelare, som inte bara skulle gå att se dvdfilmer på, utan också gå att se streamade filmer från Netflix och Viaplay. Låter väl strålande, eller hur? Problemet var bara det att uppkopplingen bara bröts hela tiden och ett besök hos doktorn förbättrade, men botade inte problemet. Efter att ha blivit riktigt förbannad på apparaten och Netflix, testade jag Viasatplay för att se om det skulle bli bättre. Det var då jag insåg att det måste vara fel på apparatens trådlösa hårdvara. Alla mina andra trådlösa grejer funkar ju, så routern kunde kanske inte vara skurken. För att lugna ned mig tänkte jag istället kolla på film via min mediaspelare, men gissa vad den sa? Enligt den fanns det inga trådlösa nätverk över huvud taget. Detta är uppenbart helt fel då min surfpadda och min mobil gladeligen surfar på mitt trådlösa nätverk och också ser grannarnas. Efter att ha felsökt detta ett bra tag gav jag bara upp. Inget funkar ju för mig idag. Tur att jag har ett USBminne som faktiskt funkar, så just nu sitter jag iaf och tittar på film, eftersom jag varken är intresserad av Mellon eller OS.

Förkylning är ingen höjdare

Denna vecka har så här långt tillbringats hemma från jobbet då jag blivit megaförkyld. Tyvärr har jag dock svårt att fatta mina tillkortakommanden när det gäller orken. Jag ska bara gå en liten sväng med pojkarna. En till två timmar senare är jag hemma igen. Helt slut och nedkyld. Vovvarna är glada, men jag har inte ens ork att äta något.

En enkel jämförelse

När Loke var fem månader, vägde han 5,7 kg. Ymer, som nu är fem månader, väger 4,4 kg. Det är alltså mer än ett kilos skillnad på dem. Jag kan tänka mig att en av orsakerna är att uppfödaren inte verkat ha reagerat på att Ymer inte mådde bra på det foder hon gav honom. Det var det första jag märkte och nu får han samma foder som Loke fick. Nästa orsak kan också vara att Loke har/hade en mycket kraftigare benstomme. I jämförelse är Ymer rena plockepinn. Jag kände på honom i morse och tror jag får lägga på lite mer foder, så han får lite stadga i kroppen. :-)

Ymers första, och förhoppningsvis, sista utställning

Efter timmar av väntan blev det så Ymers tur i ringen. Tre minuter senare var det bara för oss att åka hem igen. Vi fick diplom och Ymer skötte sig exemplariskt!

Kritiken:

Maskulin valp. Vackert nosparti & skalle. Bra öron. Något runda ögon. Bra hals. Plan lång rygg som skulle vara kortare i länden. Bra svanssättning. Ok svans. xxxxx (går inte att läsa) vinklar fram. Kort bröstkorg och bröstben. Ok vinkla bak. Fin päls och färg. Rör sig bra från alla håll. Bra temperament.

Både Ymer och Loke skötte sig fantastiskt bra. Utställningsområdet var det samma som Loke och jag var på för två år sedan. Alldeles för litet för alla dessa hundar. Nästan som att gå på Stora Mässan i Älvsjö, så trångt var det.

Lugn

Det är stressande att ta sig till och från jobbet med pojkarna. Det är inte deras fel, men de envisas med att korsa fram och tillbaka, både precis framför och bakom mig, vilket resulterar i en ganska ojämn gång. Det blir en himla massa stopp och snabba, klumpiga, jämfota hopp. Inte särskilt snyggt eller bekvämt sätt att färdas framåt på. Mest är det då Ymer som ställer till det, eftersom han inte har riktigt lärt sig att gå ordentligt, men Loke är inte helt oskyldig. Han passar på att hänga i kopplet och vägrar komma ihåg våra lektioner i gånghyfs. Nä, vänta nu! Jag borde egentligen helt skylla på mig själv. Jag bara måste ta tag i detta, annars kommer det att sluta med brutna ben eller nacke. Det är ju inte alltid marken är där jag tror den är.

Just nu sitter jag i soffan och Ymer ligger i ena hörnet och snarkar. Loke har nu lagt sig på golvet igen, då han tyckte det blev för varmt i soffan med oss. Lite mysigt är det. :-)

Jag undrar förresten varför folk är sura på att Loke inte är så kelig? Är det nödvändigt för en hund att älska att bli klappad, och kelad med, hela tiden? För mig verkar det vara en släng av hybris, när folk tror att de är det viktigaste som finns i världen. Speciellt när vi inte ens umgås med dem i vanliga fall. Sedan har vi förstås min mor som alltid snackar om att Loke inte gillar henne och är sur. Inte ens när jag informerar henne om att han inte heller är speciellt kelig med mig, verkar hon fatta. För mig är det upp till honom om han vill gosa. Emellanåt kan jag lyfta upp och krama på honom, men för det mesta väntar jag på att han ska ta initiativet. Det funkar bra för oss, så varför kan det inte funka för andra? Nu har vi då fått gosedjuret Ymer, som hjälper upp situationen lite, men självklart får jag höra att han gnäller när jag lämnar honom. *suckar*

Undran

Härom dagen skrev jag på FB, lite raljerande, om att jag äntligen lyckats klippa Ymers klor på alla fyra tassarna. Detta innebär självklart inte att jag inte klippt en klo här och några fler där, under hela den tid han varit hos mig. Uppfödaren messade mig redan samma dag och förklarade att det var superviktigt att jag vande honom vid att jag handskades med honom, genom att klippa klorna, titta i munnen och kolla öronen mm. Då kände jag att jag kanske borde ställa henne till svars för att hans öron var megaskitiga, när han kom till mig, men jag bestämde mig för att inte göra det. Det är ingen idé att göra sig osams med henne, men lite irriterande är det och man undrar ju hur det kunde gå till.

Paus i städandet

Lite kort på pojkarna kan ju inte vara fel. :-)

Och sedan...

..gick tiden.

Ymer mår bra, förutom att han just idag har ont i magen. Med tanke på att han går som en damsugare ute är jag inte förvånad. Snacka om att han stoppar i sig all SKIT han hittar. Det blir svält resten av dagen och överkokt ris imorgon. Loke har i princip förstått att den där lille skiten (alltså Ymer) kan vara kul att tugga på emellanåt och det kan gå vilt till. Just nu ligger mattorna mest i hörnen. ;-) Emellanåt hör man någon av dem skrika till, när det går lite väl hårt till, men för det mesta har de det jäkligt kul. Jag är glad och trivs. :-)

Lite bildporr på pojkarnas föräldrar.

Lokes föräldar:

Lokes mamma (Rövardotterns Samba).

Lokes pappa (Tjo-Nins Dionysos)

Ymers föräldrar:

Detta är mamma (Alima). Hon är jättesöt.

Och detta är pappa (Ilja-Mins Pedro Perez). Han är inte ful han heller. :-)

Idag blir Ymer fyra månader

Ymer är en cool kille, som numera gillar de flesta hundar han ser. Även om de råkar vara jättelika i jämförelse.

Loke tycker mest att Ymer är en löjlig prick, men han kan minsann leka så päls och inredning ryker. Han är också en riktig storebrorsa, som faktiskt var först och det är hans grejer, vilket han informerar om utan pardon!

Jag sitter mest som en slags domare, som går emellan när det blir för våldsamma bråk. Fick tillslut ta bort det två bitarna av tjurmuskel, som absolut fick Loke att se rött, även om han redan hade den större biten. Egotrippen är ett faktum.

Ymers första selfie

Och självklart kommer det bli fler i framtiden. :-)

Dag 2

Så här långt verkar allt gå bra. Loke tolererar Ymer och leker med honom. Valpen visar sig vara lika morgontrött, som jag och Loke, vilket uppskattas något otroligt. Han har lyckats kissa inne tre gånger. Två gånger i går kväll, efter allt lekande, och en liten skvätt i morse, men den var nog påkallad av att Loke levde rövare när fastighetsskötaren dök upp och borrade på vår uteplats, utan förvarning. :-)
Ymer är mycket mer social än Loke någonsin varit. Jag blev också förvånad över hur enkel han är. Mer lyhörd, men också med exakt samma selektiva hörsel. "Visst jag kommer, men jag måste nosa här först." Det är ren tibbe mentalitet, om jag förstått rätt. ;-) Han har också accepterat mig som sin människa, men det gjorde han i princip direkt.

Jag har precis ringt försäkringsbolaget och skall nu skicka in ägaranmälan SKK:s register. Måste också komma ihåg att ändra ägare hos jordbruksverket.

***Fortsättning följer***

På torsdag händer det

Han heter Ymer och är 14 veckor.

Hunduppfostran

Verkar som om det är ett stort problem för en del, och jag vet faktiskt inte hur det kommer sig. Iofs har just denna person som jag tänker på, aldrig haft hund förut, men ibland undrar man ändå. Denna person verkar också väldigt osäker på vem och vad hon skall fråga. Varför frågar man en person, som heller inte verkar ha någon koll? Tror man verkligen att denna person skall vara till någon hjälp med problemet? Varför frågar man inte någon som ser ut att faktiskt veta?! Det är intressant att stå och titta på, medan Loke sitter bredvid och funderar han också. Det är lite som fågelskådning, med väldigt sällsynta fåglar, i synfältet. ;-)

Jo, så var det det där med tekniken igen.

Som ni självklart redan läst i bloggen, har jag köpt mig en ny pryl. En Blu ray-spelare från Samsung. Funkar, som jag sagt tidigare, alldeles utmärkt att spela dvd-skivor med, men Netflix dör hela tiden. Visar sig att uppkopplingen suger enligt spelaren. Om jag mäter hastigheten via min surfpadda har jag en fantastisk hastighet, men via spelaren skulle min uppkopplingen handvevas manuellt. Efter samtal med supporten måste jag skicka in den för reparation. Jag kommer dock att vänta med det tills de röda dagarna är slut. Kan titta, med avbrott, på den sämre kvaliteten så länge. *suck*

Delvis

Då var julen delvis avklarad. Det har varit familjemiddag på julaftonen och födelsedagsmiddag hos en väninna till mamma, idag på juldagen. Loke fick umgås med barn, vilket han aldrig gjort förr, och det funkade utmärkt. Inget blodvite eller tårar. Bara en utmattad vovve, som för ögonblicket försvunnit in i sovrummet. Gissar att han snarkar på min huvudkudde.
Julklappar blev det såklart. Min kära far gav mig en elektrisk skruvdragare, som jag gissar att han saknat varje gång han hjälpt mig med diverse skruvande. Nu slipper både han och jag att handjaga skruvarna. Win, win alltså. Av mor fick jag ett snyggt underlägg att ställa heta pannor på. Självklart har jag haft de gamla vanliga i kork, men nu har jag fått ett i metall som ser bättre ut på min fina, svarta, diskbänk.

Den här delen av julen har alltså varit varm och gemytlig. Håller tummarna för att den fortsätter i samma anda.

God fortsättning på er!

Ha ett underbart Vintersolstånd!

Jamendåså

Som vanligt är jag alltid trött, men det är ju inget nytt. Jag försöker göra saker för att distrahera mig själv och tänka på något annat. Bland annat har jag ju shoppat den där nya blu ray-spelaren och försöker lära mig hur den funkar. Nu är den inte speciellt komplicerad, men faaaaan vad det går långsamt. Hur kan man skapa något som är så segt i dagens tekniksamhälle där det ska gå så fort det bara går? Personligen känner jag att jag kan få ett vansinnesanfall varenda gång. :-( Jag har också fixat Netflix gratis i en månad, men efter bara ett par timmar är jag skitförbannad. Netflix tappar tråden flera gånger under ett program och det är ett evigt fipplande för att få igång programmet igen. Att förflytta sig bland menyerna går evigt långsamt. Efter att ha tröttnat på de eviga avbrotten, försökte jag få kontakt med min dator för att spela upp filerna från den. Då upptäckte jag att spelaren lägger alla filerna i bokstavsordning. Jättebra eller hur? Nej, faktiskt inte. Speciellt inte om du har över tusen filer och du inte har en aning om vad filen du vill se heter. Spelaren bryr sig inte om att du sorterat filerna i olika mappar, utan buntar bara ihop dem i en stor hög. *suckar*

Det går dock utmärkt att få luckan att öppna sig, se på DVD och även SVT Play. Egentligen borde jag alltså vara stormförtjust. :-P

Utsugen

Idag har jag umgåtts med en person som jag har undvikit i nästan två år. Nog fan påmindes jag direkt om varför. Hon kom kl 1 och gick för en halvtimme sedan. Jag och Loke sitter nu här och är helt utsugna på kraft och önskar oss åtminstone två år att återhämta oss på, men alldeles nyss ringde hon och frågade om vi inte skulle kunna umgås i mellandagarna.

Jag orkar inte...

Och varför inte shoppa lite mer?

För några år sedan gjorde jag ett inte så bra teknikköp. Jag köpte mig en inspelningsbar dvdspelare. Kunde spela in en massa på hårddisken den har och också spela upp mina dvder, så klart. Ett av problemen var dock att den jäkla spelaren nästan aldrig ville öppna luckan. Detta gjorde att den fick åka på reparation. När den kom tillbaka var det dock ingen skillnad och garantin hade hunnit gå ut. Det var i en period då jag bara inte orkade att ta tag i saker. Dessutom hade jag i samma veva insett att jag i princip inte tittade så mycket på mina skivor och jag också upptäckt hur enkelt det var att titta på de program jag ville se, utan reklam, via internet. Alltså hamnade spelaren I skymundan.
Nu har jag dock hamnat i en situation där jag faktiskt vill titta på dvdskivor, som jag aldrig slutat köpa, men den jäkla luckan vill fortfarande inte öppna sig, om jag inte pillar med en nagelfil för att få öppningsmekanismen att funka. Det är förbannat irriterande så nu har jag bestämt mig för att investera i en ny apparat.

Denna gång blir det en blue-rayspelare, som har wifi, vilket gör att den också fungerar som en mediaspelare. Den kommer alltså kunna streama de filmer och program jag har på datorn och är även kompatibel med Netflix. Vi får väl se hur det går. Håll tummarna. ;-)

Dagen före den där första adventen.

Nu har ljusslingan kommit upp i plommonträdet. Det blev några resor då jag missade att kolla hur lång sladden var, från slingan till kontakten. En och en halv meter räcker ju inte ens ned från grenen där slingan hänger. *suck* Mamsen hade precis slängt ut sina sladdar, men eftersom sopkärlen inte tömts, åkte jag dit och hämta dem. Det visade sig att de inte passade. Jag fick alltså ta en resa till Kista och köpa en förlängningssladd så NU lyser den fint i trädet.

Ja just det ja!

Som vanligt har jag ångestshoppat en del. Denna gång har jag lagt ned en hel del pengar på mönster och garn till blivande vantar och vintersjal. Dessutom har jag köpte mig en ny ljusslinga att sätta i resterna av plommonträdet. Jag försöker sprida lite ljus i mörkret.

Nu måste jag också köpa strumpstickor och rundstickor. Alltså mer pengar ur plånboken.

Hantverkare är ett eget släkte

Och inte hjälper det att ha dem i familjen. Min lägenhet är fantastiskt välbyggd och snygg. Det finns dock detaljer som man upptäcker längst vägen. Inte vet jag varför dessa småmissar existerar, men det gör de. De som går att fixa enkelt har jag rättat till, men det dyker upp några ibland som jag inte vet hur man gör med. Självklart ringer jag då pappsen och ber om hjälp och då blir det långa väntetider. Han jobbar ju.
När jag förlorar tålamodet, efter att ha påmint ett otal gånger, börjar jag med efterforskningar. På så sätt har jag lyckats lösa en del på egen hand, men ibland går det bara inte att hitta någon manual på grejen som inte funkar. Jag lyckades hitta manualen på den jättelika duschblandaren, som inte gick att få tillräckligt varmt vatten i. Jag har också bett om att den skulle bytas ut då den tog nästan 30 cm av duschutrymmet. När jag förlorade tålamodet tog jag saken i egna händer och bad rörmokaren att göra jobbet, när han ändå var här för att fixa den läckande handdukstorken. Sagt och gjort det blev en ny och bättre, men när jag såg hur enkelt det var, blev jag förbannad. Varför inte bara informera om hur enkelt det var, eller lämna den förbannade manualen, för fästanordningen, där det säkert stod? Nu menar jag inte att rörmokaren skulle ha gjort det, utan farsgubben. Då hade jag inte behövt ta första bästa duschblandare och det hade inte blivit så dyrt.

Idag badade jag Loke och när vattnet inte rann undan ordentligt, insåg jag att jag måste rensa avloppet. Det ser inte ut som något jag haft förrut och det satt två skruvar i gallret, vilka jag antog höll ihop det hela, men när jag väl skruvat ur skruvarna visade det sig att de endast satt i något som såg ut som en sorts distans och alltså inte behövdes tas bort. Dessa skruvar har hindrat mig från att testa under det år jag bott här, men nu när det visade sig vara så in i bomben enkelt, blev jag förbannad igen. Varför finns det ingen jävla manual?

Kära hantverkare, om du gör ett arbete som kräver en manual, lämna då den hos kunden. Då förhindrar du en massa frustration och ilska, för den som sedan skall använda och kanske fixa mackapären, när du gått därifrån.

Trötthet

Jag är alltid trött. Inte blev jag piggare av semestern. Önskar att jag inte behövde gå hemifrån överhuvudtaget. Stressen av att åka kommunaltrafik, tillsammans med boskapen, gör mig evigt matt och att komma till jobbet lika trött som jag var när jag gick därifrån är inte precis en hit. Undrar om jag kommer att ha det såhär resten av mitt liv?

Semester

I helgen pratade jag med min kontorschef (aka mamma) och la fram förslaget om att jag skulle ta semester den här veckan. Det föll i god jord och epso; jag är hemma. Enligt uppgift borde jag alltså dunderslöa. Denna förhoppning har dock inte helt slagit in. I måndags var det superfint väder och det resulterade i promenerande med vovven och väl hemkommen gjorde jag en massa sysslor som aldrig hinns med i vanliga fall. Igår regnade det på förmiddagen och vovve lämnade in veto och vi gick bara en kortis. Alltså bakade jag en mumsig kardemummakaka istället för att göra något nyttigt, som att städa. När det väl slutat regna tog vi en långtur och när vi kom hem några timmar senare, stupade vi båda i soffan.

Idag har jag roat mig med att göra av med pengar. Köpte mig en ny vinter/höstjacka på rea. Vi får se om den kan hålla mig varm i vinter. Letade också efter gummistövlar, men sådana fanns inte att finna i Kista centrum. Där finns det bara en massa moderiktiga skor och stövlar och där räknas tydligen inte gummistövlar in. Får se om jag kan hitta några någon annanstans.

Jag har också gjort ett felköp. Jag ville kunna se på SVT Play på min tv och tänkte att det nog skulle gå att fixa med en hdmi-adapter. När den var inköpt, via internet, visade det sig att min Nexus 7 är för gammal. Den är från 2012 och det jag vill göra går bara på en från 2013. I och för sig håller de där underbara nördarna, med alldeles för mycket fritid, på att försöka lösa problemet så vi får väl se hur det går.

Fredag

Idag har jag roat mig med att flytta rosen, plantera frilandshibiskusen och den japanska lönnen. Imorgon blir det lökarnas tur.

Jag är förresten dödstrött. Försöker hålla ögonen öppna, men jag tror att jag förlorar idag, precis som igår. Det värsta med att somna i soffan är att hela kroppen värker av den onaturliga ställningen. Dessutom somnar jag ifrån det jag tittade på, vilket är en paine då jag faktiskt ville se vad det nu var.

Loke snarkar bredvid mig och jag myser. Godnatt.

Planer inför helgen

Som vanligt planerar jag en massa att göra denna helg. De där lökarna jag köpte ligger och skriker på uppmärksamhet. Den kvarvarande japanska lönnen måste också i marken och nu måste jag flytta rosen. Den nya boden ska få hyllor uppsatta och alla grejer måste in. De håller på att regna bort på verandan. Vi får se hur mycket av detta som faktiskt blir av. :-)

Idag fick jag det officiella beslutet på att jag inte kommer att få någon livränta då FB inte anser att min hjärnblödning orsakats av något som hände på min arbetsplats. När jag tänkt igenom det hela insåg jag att jag inte orkar bråka om det och lät det bero.

Min sjukersättning kommer att vara giltig till september 2016. Då måste det utredas om jag mirakulöst tillfrisknat från MS, annars köra de vidare på det inslagna spåret.

Beslutet

Idag fick jag beskedet från FK att de beslutat att jag har rätt till 50% sjukersättning. Vilken underbar lättnad det var att få det brevet. :-)

Loke

Bulor och bodar

Bulan i pannan har nu i princip helt försvunnit. Detta endast pga att jag inte gjort något alls. Om man inte räknar de stora doser av Alvedon som jag tog innan jag gick och la mig på kvällarna. Alvedon och Voltaren är inflammationshämmande, vilket gjorde att jag antog att det skulle hjälpa mot ett svullet huvud och voila! Hey presto, bula nästan helt borta.

Igår hade vi trädgårdsdag i området, och jag roade mig med att mestadels räfsa löv. Lyckades också prata in mig med vår gårds trädgårdsansvariga, Gunilla. Jag informerade om att kvinnorna, som brukar lapa sol hela somrarna, klagat på att det är mest skugga på sidan åt öster. Detta beroende på tre mycket gamla och eländiga lönnar, som står där. Eftersom kvinnorna själva inte får fingret ur rumpan så frågade jag Gunilla om vi inte kunna fälla träden och kanske plantera körsbär istället. Hon tyckte det var en strålande idé, och eftersom de ändå skulle fälla andra träd i området kunde de passa på att ta dessa träd då också. Då var det fixat och det tog tre minuter. Fattar inte att tanterna kunde ta tag i detta istället för att klaga så förbaskat?

Idag har jag roat mig med att tömma mitt förråd, som skall bytas ut denna vecka. Jag har också tagit bort kompostgallren, som inhägnar tomten. Detta för att gubbarna skall få bort det gamla och in det nya. Jag har också klippt bort kaprifolen, som kryper in från grannen. Han har sagt att han ändå skulle ta bort den, men inte orkat än så jag passade på när jag ändå höll på. Jag ställde också gallrena runt mina nyplanterade växter och hoppas på att de då skall vara säkra mot att bli nedtrampade av arbetarna. I förrådet upptäckte jag att det fanns väldigt bra trätrall, som jag ställde undan tills jag vet vad jag ska göra med den. När det nya förrådet är på plats tänker jag fixa så att det går att hänga upp redskapen, spadar och sånt, på väggarna. Då blir det bättre med plats. Hyllor skall upp för att kunna ställa krukorna på. De kommer att skruvas fast bättre än de gamla. Vill inte att den stora krukkraschen upprepar sig. Det kommer bli så fint att jag nästan kan flytta in där. :-P

Mamma köpte två japanska blodlönnar åt mig på rean. Hamnar förstås i nästa dilemma; var ska jag sätta dem? Den ena är satt i kruka och den andra väntar på att en skall bli ledig. Vi får se hur jag löser det när de blir för stora, eller när en bättre idé dyker upp. Blodlönnar är så vackra. Dessa är av sorten Bloodgood.

Lite oro

Lite ont i pannan. Känns som att en bula, men jag har inte slagit mig. Gör ont när man tar på den, men jag ser inget speciellt. Jag kan dock känna att jag är svullen där det gör ont och smärtan strålar ned mot ögat. Mamma tyckte att jag skulle ringa doktorn. Gjorde detta och fick instruktioner om att gå till vårdcentralen. Ringde dem och jag fick tid redan idag om några timmar? Att de svarade i telefonen direkt och hade tid åt mig redan samma dag höll på att ge mig en hjärtattack bara det. Har aldrig hänt förut på någon annan vårdcentral. =-0

Lite mesig känner jag mig, men tydligen ska man vara sådan enligt morsan.

Återkommer med resultatet.

***Uppdaterat***

Läkaren på vårdcentralen kunde inte lista ut vad det var för problem. Alla gissningar han gjorde gick ut på att det kunde vara något som möjligen gick ut på att jag skulle ta pencelin. Efter att ha diskuterat detta, kom vi fram till att avvakta. Han ringer upp mig på fredag och för att kolla om det blivit någon förändring. Vi får se hur det går.

Avslag

Idag fick jag ett samtal från FKs avdelning för arbetsskador. Enligt deras läkares åsikt finns det inget samband mellan min hjärnblödning och min arbetsmiljö. Det betyder att jag får avslag. Jag har självklart rätt till att överklaga, vilket jag antagligen kommer att göra, men jag gissar att den kommer att hamna i runda arkivet.

I helgen tröstade jag mig med en luktaster och en mörkare stjärnflocka. Luktastern var en nyhet för mig. Skall bli kul att se hur den blir nästa höst.

Stavmixer is the shit

Som födelsedagspresent av föräldrarna, fick jag en stavmixer. Förra helgen blev det premiärmixande. Det blev kardemumma-, banan- och chokladkaka. De blev en hit och banankakan skall gå i repris i helgen då jag har 3 fullmogna bananer som behöver mosas och göra kaka av.

Mme Alfred Carriere har anlänt med posten idag och hon står just nu med fötterna i vatten i väntan på morgondagens plantering.

Det går framåt med små små steg. :-)

Shopping dämpar ångest

Jag skriver inte så ofta som jag vill på den här bloggen. Den största orsaken är den där jävla tröttheten som gör att jag slocknar i soffan varje kväll. Ingen idé att sätta på något trevligt att titta på eftersom jag ändå bara somnar och, att då försöka skriva inlägg på bloggen, blir liksom aldrig av. Nu har jag iaf pratat med FK angående eventuell halvtidspension och handläggaren säger att hon kommer att rekommendera att det blir så, men det är då inte hon som bestämmer, vilket innebär att det fortfarande kan bli avslag. Jag har också pratat med en annan FKhandläggare angående min anmälan om arbetsskada. Han har gjort en intervju med mig där jag berättade hur jag såg på orsaken till hjärnblödningen och han skrev ned vad som sades. Fick min kopia i förrgår, men jag har inte slutat skratta förrän alldeles nyss. Helvete! Varför lär de sig inte svenska i skolan? Och om du inte lyckades med det, ska det då vara så förbannat svårt att använda sig av Microsofts stavnings- och grammatikhjälp? Man blir mörkrädd, gråtfärdig och börjar hysteriskt skratta eftersom texten blir LÖJLIG om den inte åtminstone stavas- och är grammatiskt rätt. Vi får väl se om hans magister skickar tillbaka den med ett stort RÖTT kryss över hela texten, eller om de är lika kassa på svenska som denne kille var.

För att dämpa ångesten shoppas det här blommor... De senaste blev en klematis, Black Prince, som skall få klättra på mitt plommonträd. Jag tog då också med mig en grekisk röd vädd, som nu sitter i rabatten och lyser. :-) Beställningen på rosen, Mme Alfred Carriere, har gått iväg och jag funderar nu på vilken sida, av plommonträdet, jag skall gräva ned den. Sådana bekymmer är ungefär vad jag klarar av nu för tiden.

Förhoppningen är att det skall bli lite som denna bild, i framtiden. :-)

Livet på den mörka sidan

Jag skall imorgon göra av med pengar igen. Denna gång skall jag köpa mig en kyl/frys. En så kallad side by side, vilket innebär att jag får en större kyl och en större frys, men utan att skåpet blir dubbelt så stort. Frysen blir på höjden, utmed kylen, men inte så bred, som det skulle blivit om jag köpt mig en konventionell kyl- och fryslösning. Jag har iaf försökt hålla ned kostnaden genom att köpa begagnat. Förre ägaren gillade inte att skåpet blev djupare än köksskåpen som står bredvid, men jag tror att det funkar hos mig. Helt säker är jag iofs inte förrän skåpet står på plats. Jag återkommer med hur det blev. Om jag är nöjd måste jag istället ta mig i kragen och försöka bli av med mitt gamla skåp. Gissar att blocket.se kommer att funka för försäljningen, men frågan är hur mycket jag kan begära? Skräp samma, det ordnar sig.

Plommonträdet

Hängde inte med till förra inlägget.

Bra och dåligt

Vi börjar med de bra nyheterna:
Loke överlevde attacken av en riesen schnauzer, som skedde i torsdags morse. Min vovve skrek av skräck och sprang i panik bort från Observatorielunden, ned mot och ut på Drottninggatan. Han fortsatte nästan ända fram till Djurakuten, men överlevde biltrafiken och attacken, utan några fysiska men. De psykiska är ännu inte fullt utredda. Jag vet inte vad hundägaren skulle ha sagt om jag brytt mig, men jag rusade hellre iväg efter min hund för att försöka fånga in honom innan en riktigt läskig olycka skedde. Om jag någonsin ser karln igen, kommer jag dock att informera honom om vad han kan bli utsatt för om han och hans hund ens tittar snett åt vårt håll.

Jag orkade såga bort så mycket jag bara  kunde på mitt plommonträd. Bilden visar vad som blev kvar och jag har redan planerat vilken ros jag skall plantera vid den. Funderar också på klematis, men har inte bestämt vilken det skall bli.

Av alla plommon som blev över, skulle en del hämtas av de som förfasade sig över min nedsågning, men konstigt nog dök ingen upp och de slängdes två dagar senare, när jag tröttnat på att se dem. Folk är konstiga. :-\

De mycket dåliga nyheterna:
Det företag som jag jobbade på, när jag fick min hjärnblödning, hade en kollektiv sjukförsäkring. Den kunde jag fått del av, om jag inte följt de förnumstiga råden om att jag måste ut och tjäna ihop mitt leverbröd, istället för att fortsätta min sjukskrivning. De tre månader jag jobbade på det där balkongföretaget, som INTE hade någon kollektiv försäkring, gjorde att jag straffade ut mig från den första försäkringen, vilket i sin tur gjorde att jag förlorade en bra slant i ersättning. Livet suger ganska fett. :'(

Växter och gnäll

Två olika hibiskusar. Den rosa är en frilandshibiskus som måste vänta till våren på att bli planterad. Den mer orange köptes på Plantagen för två år sedan, står i köksfönstret, och har sedan inköpet blommat ganska rikligt.

Den 10:e september går tiden för överklagan på min ansökan om sjukersättning ut. Innan dess kanske jag borde få ta del av nekandet, men än har inget hörts. I slutet av september skall jag också göra en telefonintervju i samband med beslutet om min anmälan av hjärnblödningen som arbetsskada. Kanske de hålller med efter att jag givit dem information om mina arbetsförhållanden? Vi får väl se.

Annars ser det ut som vanligt. Loke mår bra och har redan hunnit lägga på sig lite vikt efter kastreringen. Måste hålla hårt i foder och godis så han inte blir allt för rund. Det blir ingen ny valp då jag insett att jag kanske blir utslängd i arbetslivet på heltid igen. Jag har ingen säker backup i så fall, vilket gör att jag av ren försiktighet avstår från valp. Kanske det blir positiva förändringar i framtiden, men jag tror inte det.

Mitt lilla hem är dock bara mysigt, om man bortser från en äldre grannkärring, som väsnas något otroligt. Hur kan man sätta på radion med högsta volym kl halv åtta på en lördagsmorgon? Om man kan strunta i henne är det perfekt att bo på Skogstorpet.

Plommonträdet råkar mer och mer illa ut. Jag beskär och inser snart att om jag inte slutar med det har jag bara en stubbe kvar. Måste helt klart hålla mig lugn med sådana saker.

Jag tror inte det...

...blir någon valp. Detta beroende på att jag i dagarna fått ett "antagligen"-besked från FK, där de säger att de antagligen kommer att avslå min ansökan om permanent sjukersättning. Jag är inte sjuk nog, och jag vet inte hur jag skall kunna skaffa mig en valp, om jag måste ut på arbetsmarknaden och söka jobb till 100%? Egentligen blir det väl ganska snart ny sjukskrivning om jag försöker jobba så mycket igen. Vi såg ju hur det gick förra gången, men jag kan inte chansa med en valp, när jag har Loke som kommer först. Det är förresten väldigt svårt att bara vara jag och försöka klara av mina egna bekymmer, när folk i omgivningen envisas med att jag skall göra MER. Fattar inte hur det skall gå till när jag för det mesta precis bara klarar av toppen av isberget som det är nu? Det känns tröstlöst. *suck*

Glömde visst...

Schneewittchen, som blommat hela juli, glömde jag visst lägga upp. :-) De röda rosorna som sitter under mitt sovrumsfönster, håller på att sätta nya knoppar igen. En liten höstblomning kan ju aldrig vara fel. :-)

Idag blev jag evigt trött på min granne, som envisas med att väsnas på alla sätt och vis. I vanliga fall har hon vänner på besök och sitter på sin uteplats, bredvid min, eller på framsidans uteplats, utanför mitt köksfönster, och pratar på högsta volym. Spelar ingen roll vad klockan är. Att vakna en söndagmorgon till hennes och hennes vänners röster är inte något jag ser fram emot. :-/

Mitt stackars plommonträd råkade ut för min beskärningsiver i går och är nu tunnar och mindre skuggande. Jag tog ändå bara bort alla vattenskotten och de som inte bar någon frukt. Kanske trädet kan få vara kvar om jag gör så även nästa år och åren som följer?! Vi får väl se.

En sommar på Skogstorpet

Nu kommer jag att svamla om växter och eventuella andra småsaker.

Vi börjar med vårens blomning:

Den gröna kudden är min vita stormhatt, som gick ut starkt redan i början av april. Därefter kom diverse tulpaner och överraskade mig med sina färger. Inte kom jag ihåg att jag valt en massa lila sorter.

Därefter slog områdets magnoliaträd ut i full blom.

Clematisen Kajsa, överraskade mig med sin vackra färg och relativt långa blomning.

Plommonträdet blommade fantastiskt och nu är det överfullt med frukt. Problemet är dock att trädet skuggar en del av tomten och blommorna som hamnar där, mår inte bra. För ett par dagar sedan bestämde jag mig för att fälla trädet och försöka få mer plats för ljusälskande blommor i stället.

Nävan jag fick av grannen kom starkt och verkar kunna bli en blomma som är med i matchen. ;-)

Mme Plantier blommade storartat i början av juni, vilket verkligen gjorde mig glad. Doften är underbar, men i samband med upptäckten av att plommonträdet är alldeles för skuggande, fick jag lov att flytta hennes partner Zephirine Drouhin ut på gräsmattan och in i ljuset. Trodde verkligen inte att jag skulle få någon blomning på den, men där bedrog jag mig.

Min nyinköpta Rhapsody in Blue har också blommat redan och jag ser fram emot att den skall bli så stor och ståtlig som jag sett att den kan bli.

Mina fina buddlejor blommar och lockar till sig bin, humlor och fjärilar i mängder.

Rosen jag planterade på framsidan av huset har blivit beskuret av de förbaskade rådjuren, men den ser ut att försöka komma igen. Håll tummarna!
I den nya rabatten blommar som sagt buddlejorna och alla lavendel som jag också planterat där. Två olika riddarsporrar har också blommat i den större rabatten. Det blev visst en vit och en blå.

Roligt var det också att åtminstone EN fingerborgsblomma kom tillbaka.

Min kära mor fick fnatt och köpte mig en frilandshibiskus, som jag inte vet något om och var den kommer att hamna. Den har iaf börjat blomma i krukan den står i för tillfället och den är ganska söt. ;-)

Och äntligen har min svarta stockros visat sig från sin vackrare sida.

Nu är det slutrapporterat för denna gång, men som ni kanske förstått så följer det en fortsättning. :-D