I förtroende...

...berättar två av mina favoritmän saker för mig.

Den ena berättar att han blev inlåst i en isoleringcell av polisen, 50 timmar, i helgen. Han bor i en kompis lägenhet. Av denne kompis hade han också köpt en bärbar dator, i julklapp till lillesyrran. Min kompis låg och snarkade på soffan när polisen dök upp och började fråga ut honom. Yrvaken, 192 cm lång, välbyggd och invandrare, gjorde sig inte bra i polisen ögon. Han fick följa med till stationen och där blev han sittande hela helgen. Till saken hör att denne man är smart, väl påläst och jävligt argumentativ. Han kan sina saker och det är inte bra när man har med polisen att göra. Speciellt inte om man passar in utseendemässigt på hur man tror att en invandrare, med brottsliga vanor, ser ut. Han har dessutom, just för ögonblicket, odlat Al Qaida-skägg. "Dumma svartskalle", sa jag. "Du borde fan veta bättre!" "Hade jag varit svensk hade detta aldrig hänt", säger min kompis och han har antagligen alldeles rätt. Han ser lite illa tilltufsad ut i psyket och det gör mig så ledsen. (Det visade sig senare att kompisen köpt datorn av någon annan, och att denne någon var den som stulit burken.)

Den andre råkar försäga sig, när vi är påväg till hans bil, och jag får då veta att hans flickvän är i 5:e månaden. Vad säger man i en sådan situation? "Grattis!" Inombords blir man en blöt pöl...

Blå vinterjacka

Så blev den då. Sydde och sydde och fick göra om den delvis flera gånger, men nu använder jag den varje dag. Faktiskt ganska nöjd. =c)

Direktstyrning

Jag har funderat över fenomenet direktstyrning. Personligen gillar jag jobb som är direktstyrda, eftersom jag då inte behöver tänka själv. Sådant är ju bra för lata människor. Nu har jag ju en tendens att aldrig bara göra det som jag blivit tillsagd, men ambitionen är att inte göra för mycket.
Konstnärliga yrken kan väl knappast räknas som direktstyrda? Det trodde iaf inte jag, men jag har nu insett att åtminstone en tatuerare jag känner bör direktstyras, eftersom han annar blajar till det. Då kan man också undra hur svårt det skall vara att följa de instruktioner man får? Jag är väldigt petig och lägger fram det jag vill ha med tydliga hänvisningar och ÄNDÅ lyckas karln inte göra som jag sagt. Resultatet är att jag nu sitter och är sur och har fått boka en ny tid för att rätta till arbetet som gjorts på min fot. Murgrönan blev jättefin, men eklöven är för bedrövliga. Jag bad om ådring och någon sådan finns inte. Jag bad om speciella former på löven och det blev det inte. Jag hade med mig inscannade löv som karln bara behövde kalkera av och ändå blev det fel? *suck*

Tatueringar

Härmed vill jag låta det vara känt att jag INTE rekommenderar att man tatuerar sig på fötter och/eller nedre delen av benen. Själva tatuerandet gör självklart ont, men det värsta är faktiskt det som känns efter det. SATAN vad det svider och inte kan man ha skor på sig heller. Skulle ha gjort dessa tatueringar på sommarhalvåret då man kan gå i sandaler eller barfota. *suck*

Fantastiska murgröna

Det finns ett bostadsområde en bit bort som påminner mycket om england. Husen är i rött tegel och murgrönan är väl representerad. Skönhet i kvadrat och kubik!

Hmm...

Kommentar på de två senaste inläggen: Jag ringde till SKK för två månader sedan för att höra vilken e-postadress jag skulle använda för att skicka en ansökan. De upplyste mig då om att de inte sökte något folk. Jag envisades dock och fick tillslut en adress att använda för att skicka till. Det var bara för att de skulle ha mina uppgifter, den dag de faktiskt sökte någon. Eftersom de sa att de inte sökte någon just nu så tog jag god tid på mig. Dessutom lyckades jag ju mörda min dator, vilket innebar att den där adressen försvann. Efter mycket om och men letade jag reda på nya adresser och skickade ansökan. DÅ får jag till svar att de precis anställt två nya?!?! De sökte ju inte folk? Vad fan hände? Så ser min vardag ut. *suck*

Fick en iPod av min arbetsgivare för någon månad sedan. Min dator bara vägrar att känna igen den och envisas med att inte låtsas om att den är inkopplad. Sätter jag då in den i en annan dator så ses den direkt. Efter mycket trixande lyckades jag övertyga min dator om att jag vill att den skall synas. Då klarar inte apples jävla mjukvara av att känna igen den istället?! Fuck it all! Envis som synden och efter tre timmars jävla tjafsande har jag nu äntligen fått min dator och apples mjukvara att fatta att den jävla iPoden sitter där. Gissa vad som händer då? Min lilla mus slutar att fungera?! Så länge iPoden är inkopplad är min mus ute ur leken? Vem fan vet vad det beror på? Fyller spelaren med musik och börjar spela... Inser då varför folk med iPod nöjer sig med apples skithörlurar. När jag använder mina Koss blir ljudet alldeles för basigt, även om du faktiskt hör alla nyanser och nivåer. Du kan inte ställa om detta på den iPodspelar jag fått. Använder jag apples skithörlurar så blir ljudet diskantigt och du missar alla nivåer, men du får inte huvudvärk av all bas. Fast vad fan spelar det för roll? Låt hjärnan basa ut för fan! Tänker använda iPoden när jag går ut med djuret eftersom den är lättare att släpa på, men annars är det min Rio Karma som rular!

Man blir fan gråtfärdig!

Svar från SKK:

SKKs kansli har just avslutat en intervjuomgång och tecknat avtal om två nyanställningar så i nuläget är inga anställningar planerade.
Dock samlar vi alla intresseanmälningar vi får på vår personalavdelning och går igenom vid behov, så nästa gång det är aktuellt för oss att annonsera efter personal med dina kvalifikationer kommer vi att höra av oss.
Varmt tack för ditt visade intresse.

Att söka jobb på SKK

Hejsan!

Jag heter XXX och skriver till er för att informera om att jag gärna vill jobba på Svenska Kennelklubben. Jag har med intresse följt artiklarna i Hundsport, om SKK som arbetsplats, och slagits av hur intressant och roligt det verkar. Det som genomsyrar artiklarna är kamratskapen och de gemensamma målen, vilket gör att man kan föreställa sig att ni har roligt tillsammans på er arbetsplats. Det är inte allt för vanligt och det är eftersträvansvärt för en enkel arbetssökande som jag.

Just nu arbetar jag med kundsupport på ComHem AB (tidigare UPC Sverige AB). Jag har varit där i över ett år, men de envisas med att endast ge mig tidsbegränsade vikariat vilket gör att man aldrig känner sig säker. Nu närmar sig nuvarande vikariat sitt slut och jag har ännu inte hört något om eventuell förlängning. Alltså lägger jag ut en krok åt ert håll och hoppas på att ni nappar.

Kundsupport är ett otroligt roligt jobb. Man pratar med så mycket trevliga människor och det verkar som jag har talang för att få kunderna att känna sig glada och nöjda, även om jag inte alltid kan få deras utrustning att funka direkt. Emellanåt behöver man skicka en tekniker innan det blir som det ska, men kunderna är fantastiskt förlåtande och i slutänden blir det oftast väldigt bra.

Innan jag hamnad i kundsupportens värld jobbade jag med annonser och reklam. Satte annonser för kunders räkning till tidningar som Vecko Revyn, Dagens Forskning och Allt om Resor. Trivdes också väldigt bra med dessa arbetsuppgifter, men jag fick lov att söka mig vidare när tiderna blev lite svårare för reklambranschen. Det är några år sedan sist, men jag har inte glömt hur man gör.

Jag har haft hund hela livet och de har varit mitt stora intresse. Hela mitt hundliv har jag arbetat ideellt med träning och socialisering av hundar och deras ägare. Själv har jag också tävlat i bruks, lydnad och ställt ut. Hunden jag lever med för närvarande är dock inget utställningsexemplar och vi har ännu inte riktigt kommit fram till hur det där med lydnad på lydnasplanen fungerar. I vardagssituationer är han dock ett ess och jag är så stolt över honom. Vi har tiden för oss och förr eller senare kanske vi kommer vidare i tävlingsvärlden. Det spelar dock inte så stor roll så länge vi har roligt tillsammans och det har vi.

Jag skulle passa fantastiskt bra på SKK och jag kan göra i princip vad som helst. Har inga problem med att vara flexibel och anpassa mig efter de behov som uppstår på en arbetsplats. Kan rycka in i princip var som helst. Vore roligt om ni kunde ha mig i åtanke om behovet av en ny arbetare uppstår på SKK. Skickar med två CVn som bifogade word-filer i detta mejl. Där står allt ni kan tänkas undra över när det gäller mig och min arbetslivs- och hunderfarenhet. Om ni vill kan ni också kika på min hemsida där jag även har en del arbetsprover utlagda: XXX

Har ni några frågor eller vill träffa mig så tveka inte att höra av er!

Stickeri stickera stickerallanlej!

För ett par veckor sedan gick jag ned till vår sybehörsaffär i Solna Centrum. Vi pratade och tillslut kom vi fram till att jag skulle sticka upp en sjal åt ägarinnan som hon sedan kunde använda som utställningsföremål i affären. Eftersom jag inte ännu satt mig in i det där med garnåtgång fick jag lov att gå tillbaka några gånger för att få nya nystan. Tillslut blev den iaf klar och jag lämnade av den idag. Affärsinnehavaren blev överlycklig. Jättekul!

När det gäller mina glasögon så fick jag tillbaka pengarna idag!!! 5 000 kr att göra vad jag vill med. Lyckan är fullständig!

Alltid är det något som strular.

Gick på jobbintervju idag. Fast övertygad om att jag sökt jobb som kundsupportare på ett IT-företag, genom rekryterare. Lite misstänksam blev jag när jag insåg att deras lokaler låg i Profficelokalen. Intervjuaren började med att presentera sitt företag och mycket riktigt. Det var en uthyrningstjänst de ville erbjuda mig. Jag skulle bli anställd av Proffice it-avdelning och sedan hyras ut som supportare hos ett annat företag. "Ett längre uppdrag så klart!" Jag frågade några följdfrågor och insåg ganska direkt att det skulle bli samma skit igen. Företaget skulle hyra mig av Proffice och kunde när som helst avsluta detta. Om jag blir utan uppdrag så får jag bara 80% av lönen som Proffice betalar. Lägg av för fan!!!
"Jag är inte intresserad", sa jag och gick. Tog sedan telefonen och ringde upp företaget jag skall på intervju hos imorgon. Nog fan visade det sig att även detta rörde sig om uthyrning, men mer i "hyrköps"-vägen. Detta innebär att jag är uthyrd till ett företag och om det företaget sedan bestämmer sig för att jag är ok, så kan de kanske anställa mig. Det var precis så det började hos UPC/ComHem. Ett år senare är jag fortfarande bara vikarieanställd. Jag sa att jag inte var intresserad, men de lyckades övertyga mig om att det kunde vara värt att testa och jag skall iaf träffa dem imorgon. *suck*

Que?!

I fredags var jag hos optisten. En optist är en person som är specialist på synfel som har med skelning och sådant att göra. Jag har ju klagat på min yrsel och senast jag var på min årliga ögonbottenfotografering skickade den läkaren en remiss till optisten på Danderyds Sjukhus. Och i fredags gick jag alltså dit. Summan av kardemumman blev att jag köpt glasögon för över 5000 kr helt i onödan. Enligt optisten skulle jag inte använda dem, eftersom de endast skulle förvärra min yrsel i längden. Det enda jag kan göra för att försöka komma förbi yrslandet är att tvinga mitt vänsteröga att göra hela jobbet och ignorera högerögat. Där slängde jag alltså tusenlapparna i toaletten.
Gick till optikern och begärde pengarna tillbaka. Denne ville inte gå med på det. Upplyste då om att det var deras ansvar att skicka skelande kunder till optisten innan de sålde på dem glasögon. Såg hur kugghjulen snurrade i huvudet på henne. Hon försökte verkligen hitta ett sätt att slippa betala tillbaka pengarna. Sista budet var att hon ville ha ett intyg på detta från optisten, som kommer att faxa ett sådant så snart hon hinner. Vi får hålla tummarna för att optikern inte hittar på något annat dumt och jag får mina pengar tillbaka.

Funderar över min tatuering. En god väninna har jobbat hårt på att hjälpa mig och göra en skiss som jag skall kunna använda. Vet dock inte om jag var så förtjust i hur den blev. Vi har lite delad syn på hur en murgrönas själ utrycker sig. Hmmm... Kanske bör ge den goda vännen min syn på saken och se om vi kommer fram till något annat? Duh!

När jag fick min fantastiska nya tv sa handlaren att jag nu kunde slänga alla mina gamla videoband, eftersom jag inte skulle vilja se deras kassa kvalitet på min superba skärm. Eftersom min ena scartkabel gick sönder i ihopkopplandet av tvn har jag heller inte haft videoapparaten inkopplad, men idag hittade jag en annan scart och körde en test. Hade redan planerat för avyttrandet av alla filmer, men ville ändå se med egna ögon hur dåligt det blev. Döm om min förvåning då kvaliteten var mer än acceptabel!!! Vilken tur att jag testade och inte bara litade på tvhandlarens ord. Nu behöver jag inte köpa Alien på DVD. Det går lika bra med mina gamla videoband. Cool!

Och så blev det en tutt!

Jag hade ju bestämt mig för att inte skaffa den där tvn. Dock fick jag lov att ändra mig. Mamsen tog mig i örat i lördags och släpade in mig i den där braiga affären BestSound på Odenplan. Där köpte vi sedan den där fantastiska apparaten. Det blev precis den jag ville ha. En Pioneer. Säljaren levererade personligen tvn senare på kvällen, vilket kan ses som riktigt bra service. Den kostade en hel del mer än vad som sagts, men jag har redan sett Fantomen på Operan och blivit överväldigad över hur otroligt bra tvn är.

It's not easy being green...

Hittills idag har Bullen kräkts minst 6 gånger. Just nu ligger han under skrivbordet och magen knorrar något alldeles förskräckligt. Han åt skit i Hagaparken igår så jag gissar att det är därför.
Jag gick till jobbet, men kom inte längre än till pendeln. Jag vände och gick hem igen. Tar ut några av mina inarbetade timmar. Jag vill inte sitta och ha ångest för min son på jobbet.
Ska med sonen på återbesök hos kotknackaren nästa vecka. Förra dejten gjorde susen.
Har beställt tid hos hundfrisören nästa vecka så vovven blir fin innan det blir för kallt.
Skall till doktorn på koll av diabetesen imorgon. Tänker passa på att fråga hur många kilo jag måste gå ned för att få ta bort åderbråcken.
Kommer att försöka komma ihåg att avbeställa återbesökstiden hos hudläkaren. Verkar vara på rätt väg där.
MÅSTE HITTA ETT NYTT JOBB!
Har bestämt mig för att helt skita i att skaffa den där tvn för 20 000 kr, även om det inte är jag som betalar.
Har beställt tid hos tatueraren. Kommer att kosta någonstans runt 2000 kr, men det är det värt.
Har sett hela säsong 2 och de avsnitt på säsong 3, som hittills sänts, av CSI NY. Detta fast att den versionen av serien faktiskt är ganska tråkig i längden.
Såg även en fantastiskt cool serie (Smith) med Ray Liotta i huvudrollen. Tre avsnitt som gav mersmak och förväntan inför fortsättningen. CBS har dock lagt ned serien utan vidare förklaring och det finns så vitt jag vet inga planer på att sända de återstående tre avsnitten. SATAN!

Jag har sett två filmer de senaste dagarna. Miffo är en svensk film som handlar om en idealistisk ung präst, som bestämmer sig för att ta en tjänst i en förortskyrka. Där träffar han den rullstolsbundna Carola och förvecklingar följer. Filmen är trevlig och småkul, men det är alltså en film där huvudpersonen är präst, men Gud bara nämns i förbifarten. Ingenstans pratas det heller om tro. Den manlige huvudrollen kunde lika gärna ha jobbat för Röda Korset eller varit bilskollärare. Hade det varit en engelsk eller amerikansk film hade Gud åtminstone varit närvarande. Då hade en del i filmens problematik varit just denna tro, men i en svensk film är det bara som en kuriosabakgrund. När de pratar om huvudpersonens yrkesval nämns det heller aldrig någon tro eller kallelse. Varför är vi så rädda?

Såg också Tsotsi som var en alldeles fantastiskt bra rulle. Slogs av hur stora likheterna är. Sverige eller Sydafrika spelar egentligen ingen roll. Samma människor och samma problem, även om de är VÄRRE och mycket mer AKUTA i Sydafrika än i gamla Svedala. Rekommenderas varmt.

Höst

Jag stod och tittade på fåglarna idag. De badade och sprätte runt i pölarna i regnet och verkade allmänt lyckliga. Funderar på hur det kommer sig att fåglar kan bada i iskalla vattenpölar i råkallt väder. Fryser de inte om tårna? Verkar inte så. Hmmm... Lite avundsjuk blir man ju. ;c)

Funderade över fenomenet mardrömmar på bussen till jobbet idag. Jag har aldrig någonsin haft en mardröm. Möjligen kanske min definition av mardrömmar är lite annorlunda än gemene mans. Jag har aldrig vaknat svettig och rädd i alla fall. Däremot har jag vaknat skitförbannad, gråtandes eller asfrustrerad av olika anledningar. De drömmar jag kommer ihåg är ofta rena äventyren. I mina drömmar har jag blivit jagad av monster, vampyrer, varulvar och galna kniwviftande mördare, men det har aldrig skrämt mig. Jag blir hög på adrenalinet, men inte verkligt rädd eller skräckslagen. När jag väl vaknat från dessa drömmar har jag mest varit förbannad över att drömmen tog slut innan jag fick veta hur det gick. För aldrig har det varit så att jag fått ett redigt slut på dem.

Drömmar där man blir oerhört frustrerad är jobbiga. Det är ofta mesiga sammanhang och jag känner inte att det kan räknas som maror. Ta t.ex. de där man står och försöker slå ett telefonnummer, men aldrig lyckas. Eller den där man skall försöka köra en bil, men inte når ned till gaspedalen.
De värsta drömmarna tycker jag är de där jag står och skriker mig blå om något, men ändå inte blir hörd. T.ex. skriker jag på min hund som ALDRIG hör mig utan glatt rusar runt och gör dumheter. Dessa drömmar retar gallfeber på mig, eftersom de senaste vovvarna aldrig sysslat med sådant i verkligheten.

Lost in space

Igår när jag steg av tåget och började traska upp för backen hemåt insåg jag att jag glömt hunden hos mamma!!! Hur trött måste man vara för att göra något sådant? Ringer mamma och berättar att jag gjort bort mig och åkt hem till mig istället för till henne. Säger också att jag skall ta en taxi och kommer vara där inom 10 minuter. Längre tid än så tar det nämligen inte.
Kära mor sparkar dock sin fantastiska karl ur soffan och han tar vovven i snöret och kör med honom till mig. Tack för att ni finns och är förlåtande när det gäller mina missar! Någonstans verkar det bara ha gått för långt när man glömmer hämta sin bebis. *suck*

När jag kommer hem ligger det ett Nallebud i brevlådan. Min kära väninna Patricia ville bara höra av sig och efter skrämselhickan med Bullen var det precis rätt.
Tack älskling!

Idag har jag varit hos naprapaten med vovven. Han har blivit tillknäppt och stretchad. Vi har fått förhållningsorder och demonstration i hur man stretchar rätt. Vovve får inte hoppa upp i säng och soffa på minst tre dagar. Vovve är inte lycklig! Undrar hur vi skall lösa nattsömnen? Vovve sover ju i sängen. *suck*

Livets bakslag

Min fantastiska arbetsgivare har ändrat mina arbetstider. Detta innebär att jag förlorar 800 kr i månaden och dessutom börjar en timme tidigare på dagarna. Pengar och tid och helvete alltså. Kan inte påstå att jag är speciellt lycklig över detta. Fick dessutom gå kurs igen. Börjar alltså 5 timmar tidigare i 2 dagar. På kursen får än en gång veta att mitt syfte är att SÄLJA MER!!! Jag är ingen säljare. Sökte detta jobb eftersom de gick ut med att det inte var ett säljjobb utan ett supportjobb, men det var inte med sanningen överensstämmande och värre har det blivit. Jag klarar inte det här.

Stickar ännu en Birdseyesjal av restgarner. Började göra pärlmuddar, men orkar bara inte hålla på med detta pillgöra. Letar febrilt efter nya mönster att sticka, men de kostar alla pengar och just nu känner jag verkligen inte för att göra av med några.

Har fortfarande inte bestämt mig för hur jag skall göra med tvn.

Tack goda gudinna för alla de olästa böcker som ligger i min bokhylla!!! Jag blir alldeles len i själen när jag tittar på dem.

Gammal blir äldre

I söndags fyllde jag 40. Gratulationer emottagets med tacksamhet! ;c) Jag bjöd in lite släkt och vänner och åt tårta och njöt av gott sällskap. Inget speciellt, men trevligt nog för en gammal trött kvinna. Fick en massa presenter som gjorde mig glad. Presentkortet till min favoritbokhandel är redan använt och jag läser ögonen snea. Mor och far gav mig ett presentkort till att inhandla en platt tv. WOW! Kastade mig ut på nätet och kollade vad man kan välja på. Nu, fyra dagar senare, har jag i princip bestämt mig för att strunta i det. Det är en jungel och jag orkar inte ta till mig allt. Blir det fel så sitter man där med en extrem kapitalvara som inte gör en glad och det enda man känner är att man kastat 20 000 kr i sjön. Nä, jag orkar bara inte. Dessutom tror jag inte att jag vill ha en så stor möbel i mitt vardagsrum. Fan vet...

Gick till doktorn efter påtryckningar från föräldrarna. De har gnatat hela sommaren och nu fick de som de ville. Mina eksem i ansiktet är något slags skräp som måste behandlas med medicin. Behandlingen kan ta flera månader och kostar skjortan. Där gick en del av födelsedagspresenterna förresten.

För att göra livet perfekt fick jag idag veta att mitt arbetschema kommer att ändras. Jag kan inte göra något åt det. ComHem har bestämt att vi inte behöver ha vår support öppen ända till 22 längre och det får vi och kunderna leva med. Jag förlorar 800 kr i månaden och en massa tid. Det som var bra med det här jobbet har bara blivit sämre. Jag orkar bara inte med... Någon som kan erbjuda mig ett arbete, vilket som helst, där hunden kan följa med och pengarna räcker till hyran? Jag är en duktig jobbare, och enda kravet är att hunden får följa med. Varför kan det inte bara ordna sig någon gång så jag slipper oroa mig?

Visste ni förresten att jag haft två veckors semester? Utvilad? Knappast. =c/

Aran - färdig

Så var då Aransjalen också klar. När jag hängde upp den tycker jag att den var väldigt lik Melaniesjalen. Nåja, då har jag två. =c)

Tand borttagen

I måndags åkte vovven och jag till Albano för att plocka bort den ruttna tanden. Visade sig när vi väl kom dit att de inte hade bokat någon operationstid utan bara ville göra en undersökning. *suck* Undersökningen bestod av att lyssna på hjärtat och lyfta på läppen. Det tog sammanlagt 3 minuter och det hade vi alltså åkt i 45 minuter för att göra. Jag blev inte glad, vilket gjorde att de lyckades klämma in oss redan dagen efter för operation. Detta i sin tur innebar att vi fick lov att vara där redan kl. 8 nästa morgon. Jag är så jäkla morgontrött, men vad gör man inte för sin bebis. Nästa dag var vi där i tid. Jag lämnade in honom och fick vänta till kl. 13. Då var han äntligen klar. Sedan fick han och jag sitta och kramas till kl. 14 när han var tillräckligt klar för att kunna ta en taxi hem. Idag är han fortfarande trött, men annars sitt vanliga jag. Visade sig förresten att jag inte behövde ha dåligt samvete för tanden. Det var inte det hål jag sett som var orsaken till tanförruttnelsen. Fenrir har tydligen haft lite för roligt med något hårt och lyckats spräcka den ända från kronan ned i roten alldeles på egen tass. Nu är han iaf en tand fattigare.

Stickningen går framåt. Aransjalen är så vacker på bilden, men fan vad tråkig den är att sticka. Efter att man väl tagit sig förbi de två olika mönstrena högst upp i axelpartiet är det bara upprepning i tusen år. Det är inte ens en intressant upprepning och det är svårt att hålla sig vaken. Jag ser fram emot att den skall bli färdig så jag kan leta efter nästa projekt. Några idéer? Förslag emottages med tacksamhet, men det skall inte vara tröjor! En god vän visade pärlmuddar hon höll på med. Funderar allvarligt på att härma henne.

Dyr i drift, frustration och otacksamhet

Bullen är den dyraste hund jag någonsin haft och då var han ändå gratis. Sedan jag fick honom har han kostat mig tusentals kronor i veterinärkostnader och specialfoder. Nu måste jag också gå med honom till tandläkaren. Om det blir utdragning eller lagning av tand får det besöket visa, men jag gissar på utdragning. Tanden verkar rutten rakt igenom. Han har inte klagat eller visat något obehag, men idag när jag skulle rensa honom från tandsten, vilket jag gör när hans andedräkt börjar stinka, såg jag att ena kindtanden verkar bortom all hjälp. Det luktade också ruttet. Det som känns lite surt i ekvationen är att förra gången jag var hos veterinären påpekade jag just att en kindtand verkade ha början till hål, men då var det mycket annat som kom emellan. Alltså glömdes detta bort och nu får hundskrället betala priset. Man känner sig så frustrerat hjälplös i sådana här situationer.

Frågade mamsen om hon varit och röstat ännu, men det hade hon inte och inte tänkte hon göra det heller. Varför inte det då? Hon har inte lust. Fy skäms morsan!

En släkting frågade om jag kunde tänka mig att stå på köpekontraktet för en lägenhet. Personen i fråga tänker köpa, reparera och sälja. Det enda jag behöver göra är alltså att stå på papperet som köpare. Detta för att släktingen annars kommer att klassas som byggmästare och beskattas därefter. Det skall alltså tjänas en hel del pengar och helst betalas så lite skatt som bara är möjligt. Frågade vad jag skulle få för det och får svaret "ett glatt leende". Personen ifråga är då ändå fullt medveten om att jag själv tittar på lägenheter och gärna skulle köpa om jag bara hade finanserna för det, men inte fan tänks det på hur det känns. Hur det känns för mig att stå som ägare av något som jag själv aldrig kommer att ha möjlighet till!

Gjorde en annan tjänst åt en kompis häromdagen. Har fortfarande inte hört om det blev bra och inte fått något tack. Egentligen skiter jag i om personen är otacksam, även om jag nu ställer upp och gör mig besvär. Däremot vore det trevligt att få veta om det man hjälpt till med faktiskt funkade. Varför bryr man sig? Hade en bekant som behövde 'datahjälp' i tid och otid. Jättetrevlig människa... ända till den dag jag sa att jag inte kunde hjälpa till längre. Sedan dess har man knappt sett till honom. Det är på håret att han hälsar när man krockar i området. Så var det med det.

Aran Weight Victorian Lace Shawl

Har påbörjat projekt nummer 5. Köpte mer (massor) av mörkgrönt alpackagarn. Det blev dyrt, men vad fan. Jag har iaf något att göra medan jag sitter på jobbet. Det blir mycket väntetid där och då passar man på med stickandet. Lite kul är det att hålla på faktiskt, men folk stirrar så förbaskat. Man verkar vara något nytt konstigt djur när man stickar.
Projekt nr. 5 skall iaf bli en Aransjal och det går framåt. Tyvärr är det en hel del trixande med mönstret. Tydligen är originalmönstret felaktigt och det är många som sedan gjort rättelser och förbättringar. Jag valde den senaste uppdateringen och började jobba med den. Visade sig dock att den också hade sina fel. Något frustrerande måste jag säga. Äsch, det blir nog bra i slutet iaf. Sjalen är jättevacker på bilderna man hittar på nätet.

Flowerbasket

Glömde ju förresten att berätta att projekt 4 är klart.

Backup is the shit!

Jag tog mig i kragen och mördade min dator igen. Av icke politiskt korrekta orsaker gör jag det en gång om året och nu var det alltså dags. Jag gjorde faktiskt också en halvhjärtad backup på det som jag absolut inte ville förlora. En väninna har tispat mig om att man kan göra multisessionbränningar med Nero, vilket skall innebära att programmet har koll på vilka filer som har kommit till och ändrats. Sedan skall programmet bara bränna dem och inte de gamla som redan finns på skivan. Jag har varit duktig och gjort den sortens brännigar tre gånger på min skiva och tänkte att det var ju bra. Egentligen behövde jag ju inte göra detta, eftersom jag vet att det kommer att ordna sig, men jag tänkte att det var lika bra att för en gång skulle följa mina egna instruktioner. Alltså gjorde jag en halvdan backup. Sedan tog jag en gammal startdiskett och skrev format c:. Tjo, vad det gick, men när sedan datorn startade om var allt som vanligt. Den hade alltså fortfarande operativsystemeet installerat, men en av de hårddiskar som INTE skulle formateras var tom och formaterad. Vad fan hände? Tänkte att jag kanske faktiskt skrivit fel disk och gjorde om det. Nejdå, fortfarande fel disk som blev formaterad?! Efter en del efterforskningar och funderande kom jag fram till att den där jävla startdisketten jag använde var långt efter sitt "bäst före"-datum. Den var så gammal att den faktiskt inte kunde se att jag hade fyra olika hårddiskar utan körde på bara två. Alltså tog den och formaterade den hårddisk den ansåg hette c:. Jag tackar gudarna för att den inte tog de hårddiskar med de icke politiskt korrekta innehållet. Då hade jag dött!
Nåja, tänkte jag. Var ju duktig och gjorde den där multisessionskivan... Men vad fan?! Jag kommer inte åt allt innehållet? Programmet har bränt tre olika spår på skivan och windows känner bara igen ett? Vad fan ska man då ha det till? Jag kommer inte åt informationen på skivskrället. Jag kan se det om jag använder programmet som brände, men jag kan inte föra över det till hårddisken igen?! Fan och jävla!!!
Pratar med polare och hämtar sedan hem ett program som kan läsa och hämta raderade filer. Och vips har jag 50% av det jag trodde var förlorat för alltid igen! TJOHOO!

Vad har jag då lärt mig av detta?

1. Gör alltid en fullständig backup, men inte på multisession.
2. Du kan formatera din dator hur mycket som helst. Det går alltid att rädda delar av infon ändå.
3. Gör inte backuper när de människor som faktiskt kan hjälpa med vissa problem är bortresta. (Det bäddar för frustrerade utbrott i väntan på att de skall komma hem igen!)

Utsikt från mitt fönster

Pinnar och regndans

Jag har idag inhandlat 8 st pinnar för uppspänning av diverse stickningar. Kostade hela 125 kr och det var en del ringande runt för att hitta någon som hade så tunna pinnar. Fanns helt enkelt inte att få tag på enl. de återförsäljare jag nådde. Tillslut hittade jag dem iaf hos ett företag i Lunda industriområde. Mycket billigare än att köpa dem från England. Besvärlighet fanns dock i resandet. Det blev tunnelbanan till Hjulsta och sedan promenad därifrån. Fantastiskt grönområde för Bullen, men tradigt med tunnelbanan. Företaget jag hittade hette en gång i tiden Metallvaruhuset, men har nu övergått i Tibnors ägor. Jättebra ställer för alla sorters metallgrejer. =c)

I lördags hade jag fått nog av all denna värme och fukt. Satte igång att tvätta fönstrena. Det är den svenska motsvarigheten till regndansen. Resultatet lät inte vänta på sig mer än en och en halv dag. Åskbyar och spöregn för hela slanten. Yipeeeeeee!!!

Stickguruprojekt - klart

Så var jag då även färdig med sjalen som jag stickar åt stickgurun. Hmmm... Nu såg jag klart och tydligt hur bra de där förbaskade pinnarna faktiskt var, för uppspänning av sjal. Det blev mycket jämnare och snyggare förra gången. Måste helt enkelt hitta sådana, eller krypa till korset och köpa från England. *mutter*

Nu är det bara att starta nästa projek. Jag har två som jag funderar på. Från början hade jag tänkt mig att köra en Flowerbasket, men sedan fick jag syn på Aran weigh Victorian Lace Shawl så nu har jag väldigt svårt att bestämma mig. Enligt stickgurun är dock Aran-sjalen väldigt svår att göra... *kliar mig i huvudet* Skall jag anta utmaningen eller skall jag försöka mig på den "enklare" först? Åh, så mycket att sticka och så lite garn. *skrattar*

Melanie - Projekt 14 - klart

FÄRDIG!!!

Nu är den äntligen klar! Ligger för ögonblicket och torkar på vardagsrumsmattan, uppspänd för att få sin form. Det största problemet med så här stora projekt är inte själva stickandet utan det är det jäkla nålandet och sträckandet. Jag har helt enkelt inte tillräckligt stor matta eller säng för så stora sjalar. Nästa projekt är mindre tack och lov. Svettigt är det också. *torkar mig i pannan* Nu kastar jag mig i duschen, lunch, ut med hunden och sedan en seg promenad i parken. Imorgon skall sjalen hängas upp snyggt och förevigas för publisering på nätet. Hmmm... Har jag något att hänga den på där den sedan syns? Alla dessa små detaljer. *ler*

Salutations!

Garn haver anlänt. Tack för snabb post från England. Stickguruns projekt lägges på is. Det är 8 varv kvar på Melaniesjalen. Uppdatering följer!

I väntan på garn...

...påbörjade jag stickguruprojektet och badade hunden.

JÄKLA SKIT!

Så hade man då 8 varv kvar. Vad tror ni händer? GARNET TAR SLUT IGEN!!! Och denna gång finns det inget undangömt nystan att hitta i en påse. *suck* Jag som trodde jag skulle bli klar denna vecka? Fan också... Nåja, det var bara att beställa mer garn och hoppas på att det kommer med expresspost. Får väl börja på projektet "Stickgurusjal" medan jag väntar. *mutter*

Funderade på att samtidigt beställa pinnarna som man spänner upp sjalen på, för att forma den när den är klar, men insåg att kassaskrinnet skulle tömmas på nästan 500 kr då och jag måste hålla mig i skinnet ett tag fram över. Var hittar man metallstänger 2,5 mm i diameter?

Nedräkningen fortsätter

16 varv kvar!

Nedräkningen har börjat

Det är 26 varv kvar!

Sommar

När skall denna värme svalna av? Jag och djuret håller på att gå åt. Det funkar inte! *suck* Varje dag måste man svettas och må eländigt. Nätterna är helt ok, numera, men dagarna tar kol på mig. Man orkar ju inte göra något. Det enda som är ok är att sitta i tvsoffan med fläkten på högsta. Tyvärr blir inte vovven så glad av det, så vi måste tvinga oss iväg till badstranden och där slåss med sura gubbar som vill ha ensamrätt på den. *blä* Vår strand är inte ens en allmän badstrand, utan en s.k. "spontanstrand" och alltså öppen för alla. Även hundägare!!! Folk är så snåla på utrymmet. Om de nu inte vill samsas om stranden får de väl för fasen gå till en annan. *mutter*

Stickningen går framåt. Dagen då jag hittade det försvunna nystanet, satt jag och kollade igenom stickningen och upptäckte då att jag tappat en maska på ett strategiskt ställe. Detta försatte mig i en svår valsituation. Frågan var om jag skulle "fixa" det snabbt och enkelt, men inte så snyggt. Eller skulle jag repa upp 40 varv (40 gånger 4 gånger 180 maskor) och göra om dem så att det blir rätt och snyggt? Ibland är det jobbigt att vara perfektionist. Jag repade upp skräpet och började om igen. Man undrar om man är riktigt frisk!? Nu... X antal dagar senare... är jag tillbaka där jag var, innan jag mördade stickningen, och det ser helt ok ut. Snart så är sjalen klar!!! *håller tummarna*

Jag har köpt glasögon. Råkade som vanligt ut för ineffektiva och icke serviceintresserade försäljare. Blev pådyvlad två par som såg något sånär ut, men när jag kommit hem insåg jag att jag inte tittat i herrhyllan och därför gick jag tillbaka nästa dag. Den gången råkade jag ut för en nybörjare som inte visste något alls och absolut inte visste hur hon skulle göra. Jag letade upp två nya bågar i herrhyllan och sa att hon fick se till att avbeställa de jag tagit dagen innan. Sa också att jag skulle komma tillbaka dagen efter för att bekräfta att det blivit gjort. När jag sedan gick dit igen blev damerna upprörda över att jag ville byta bågar?! Detta fast att jag redan hade betalat? Ibland undrar man hur folk tänker? Efter en del dividerande lyckades jag övertyga dem om att de visst kunde byta bågar. Det visade sig nämligen att de inte ens skickat iväg beställningen ännu. *trött suck* Beställde även glas som mörknar när solen skiner. Det skulle ta 14 dagar och jag väntade snällt. Ringde dag 14 och det visade sig att glasögonen legat där i en vecka och väntat. Butiken hade "väl" glömt att skicka SMS med beskedet. *arghhhh* Nu har jag iaf mina glajjor och jag känner mig lätt sned i gången. Måste kompensera och ställa in mig på att högra ögat ser saker och det kommer väl att ta några dagar.

Upphittat!

Ett stycke garnnystan i önskad färg funnet i den påse den skulle ligga för att lätt hittas.

Garnpanik, mattor och film

Jag tror inte att garnet kommer att räcka!!! Vad gör man? Det är bara en pyttelätt fnutt kvar av garnet, men 40 varv kvar att sticka enligt mönstret. Fan, jag som till och med beställde mer garn än vad mönstret angav. Köper man ett helt nystan till eller avbryter man och gör en mindre bård? Jag känner mig så himla kluven. Just bården är ju jättesöt, men samtidigt undrar man om man verkligen orkar vänta på att nystan till skall anlända i brevlådan och vad kostar då det i frakt och porto? Jävla skit! *suck*

Fick lov att gå tillbaka med den snygga mattan jag köpte för ett år sedan från IKEA. Trådar lösgjorde sig och stod som sjögräs upp lite här och var. Åkte tillbaka med den och bad dem göra ett återköp. Ikeagrabben som stod där var jättesöt och trevlig, väldigt lik den där blonda killen i ICAreklamen, men han kände sig nödgad att ringa 4 andra personer för att få bekräftat att mattan skulle återköpas. Tillslut sade han dock "går det bra med kontanter?" Fantastiskt bra tyckte jag och strosade iväg för att köpa mig en ny matta. Tyvärr har IKEA inga snygga mattor längre och de har till och med slutat att sälja den blå Hellummattan som jag nu lämnade tillbaka. Antagligen var det något fel på just den färgen, för de andra finns kvar.

Köpte mig en dvd-film nu igen. Denna gång blev det Beowulf som jag och goda vänner väntat på i över ett år. Fick dock lov att köpa den från Kanada, då den engelska och svenska utgåvan inte kommer förrän till jul. Tyvärr insåg den svenska tullen att de också ville ha smak på kakan, vilket gjorde att kostnaden steg med en del för moms och tull. Skitsamma, nu har jag ÄNTLIGEN filmen! Oroade mig dock för att jag skulle behöva sitta och se den på datorn, eftersom jag råkade köpa mig en regionslåst dvd-spelare, den gång det begav sig. Hittade dock en sida på nätet där man kunde ladda ned egengjorda "firmwares" vilka låste upp spelaren. Var inte säker på att det skulle funka förrän jag fick filmen idag, men JO det gick! Och allt är väl i Blåkulla. Måste dock vänta med att se filmen eftersom det står en maskin utanför mitt fönster som låter så förbaskat mycket att man inte hör sig själv tänka. Jag vet faktiskt inte vad maskinen gör, men den har stått där i snart två veckor. Den börjar vråla kl. 7 på morgnarna, så man får inga sovmorgnar längre och man kan inte lyssna på musik, eller titta på tv utan att köra på 1000 decibel. Oerhört irriterande alltså.
Den som väntar på något gott, väntar ALLTID för länge!!! ;cP

Stickprojekt och potatis

Mitt stickprojekt nr.2 går framåt med stormsteg. Nu är det 'bara' 52 varv kvar att göra. Det blir 52 varv gånger sisådär 800 maskor, vilket skulle innebära ungefär 41 600 maskor, allt som allt. Just nu ser det hela ut som en stor trassel i påsformat, men man kan faktiskt skönja att det skall bli något annat.


Men frågan är om det någonsin kommer att bli lika vackert som originalet. Jag ångrar lite valet av färg. Borde ha följt mitt blåa hjärta och valt blått som vanligt. Är lite besviken på hur blek den havsgröna färgen blev. Trodde att havsgrön betydde lite mer blågrönt, men den gröna som jag fick är vad jag kallar stuvad spenat och det är inte en av mina favoriter. Nåja, vi får väl se... Sanningen är ju den att jag bara stickar för att jag tycker att det är kul. Det finns inte någon användning i mitt liv för en sådan tunn och skir sjal. Om Bullen fastnar i den så är den ju historia. *flinar*

Jag har lovat att sticka en birdseye-sjal åt stickgurun. Mitt förra projekt blev ju så lyckat att jag fick blodad tand för just det mönstret. Stickgurun fick självklart välja färg och garn. Det roliga var att hon valde exakt samma färg och garn som jag valt till mitt eget, privata projekt nr.3. Det innebär att jag kommer att få vältra mig i grönblått alpacka genom två jättesjalar. HA! Kan det bli bättre?

Hörde på radio idag att svenska folket äter allt mindre potatis. Skälet till detta anses vara GI-metodens populäritet. Tydligen säger denna metod att potatis är en bov när det gäller viktökning. Personligen tror jag inte att det har med saken att göra. Gissar att problemet med att finna potatis av bra kvalitet i affären, kan vara den största anledningen till att svenskarna givit upp och äter andra saker istället. Jag gillar potatis, men det finns fan aldrig klass 1 i butikerna. Vart tar alla de fina potatisarna vägen? Färskpotatisen var som vanligt alldeles vattnig och mjuk. Min mamma älskar mandelpotatis och jag gillar den också, men det finns inte ens fin sådan när det är supersäsong för den. Nä, jag väljer då hellre att köpa ris eller pasta, även om jag helst skulle vilja ha potäter till maten.

Filmistisk nostalgitripp

I dagarna har jag haft engelskt romansmarathon. Jag började med Pride and Predjudice. BBCs variant med Colin Firth. Den är bara för läcker. Det roliga var att det var så länge sedan jag såg den att det var flera scener jag inte kom ihåg. Det slog mig ännu en gång hur jäkla bra den där tvserien faktiskt är. Colin och Jennifer gör sådana fantastiska rolltolkningar. Den där engelska högdragenheten och stoisismen som jag älskar gör sig bra i de miljöer de använt i serien. Passionen som man anar under ytan, vilken inte får något annat utlopp än en enda kyss i bröllopsvagnen. Ojoj, det är fina grejer det. ;c)

Som grädde på moset satte jag på Stage Beauty. Vad bra den är. Jag blir så himla lycklig när jag ser denna fantastiska film för 4e gången. Såg den två gånger på bio och köpte den så fort den kom ut på DVD. Det går bara inte att tröttna på denna välspelade och välskrivna film. Språket och bilderna gör en lyrisk. Att den sedan har ett aktuellt ämne gör ju inte saker sämre. Jag rekommenderar den varmt!


Hämtade nya filmversionen på "Stolthet och fördom" för att se om den kanske är ok den också. Man vet ju aldrig. Jag är ju ganska förtjust i Kiera och hon kanske passar i rollen som Lizzie? Eller inte? Gissar att jag kommer bli upprörd, men skräp samma. Engelsknostalgitrippen må fortsätta!





Såg förresten Poseidon igår på smygpremiären. En del scener var verkligen läskiga. Rekommenderas INTE till någon som har den minsta anknytning till personer som dött i vattenkatastrofer. Den var oehört grafisk och detaljerad när båten välte. Annars var det faktiskt en riktigt bra katastrofrulle. Josh Lucas har de mest fantastiska blå ögon och Kurtan är alltid kul att se på bio. =c)

Jobb?

Jag har semester. Sitter här och såsar i soffan. Helt underbart! Midsommarafton kommer att tillbringas framför tvn med god mat och lite dricka. Orkade dock inte gå och köpa något godis, vilket grämer mig just nu. Alldeles för slö för att ens glufsa! Snacka om trögt. *suck*
Igår ringde en arbetskamrat och berättade att fyra personer blivit varslade om uppsägning, på UPCs kundtjänst. När han berättade vilka de var, hamnade jag i en tankeloop, vilket gjorde det hela svårt att greppa. Först och främst hade fyra personer blivit erbjudna fast tjänst. Dessa fyra personer gick utbildningen samtidigt som mig. Varför blev de erbjudna fast tjänst när inget sagts till mig? Sedan lyckades jag ta mig ur den återvändsgränden genom att fråga när de fått erbjudandet. Det visade sig att det var en vecka sedan... Då hade jag ju ännu inte gått på semester? Varför är det aldrig någon som berättar något för mig? Efter ett tag lyckades jag dock ta mig ur den sura gropen och få klart med frågan när de blivit varslade. Jorå, det blev de igår. Alltså en vecka efter att de fått erbjudandet! Nu gick skallen helt i spinn. Blev de stackarna, som precis fått fast tjänst, varslade om uppsägning bara några dagar senare?! Men hur fasen funkar det egentligen?

Mitt vikariat går ut i september och nu är det klart att det inte kommer att förlängas, eftersom de som blivit varslade har förtur om det behövs folk. Hmm, jag måste hitta ett nytt jobb. FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN OCKSÅ!!!!!!!!!!!! Jag som precis hade vant mig vid att ha pengar och inte behöva oroa mig för hunden?

Det här är ju för fan löjligt. Äsch, skitsamma! Nu går jag och käkar rabarberpaj istället. *mutter*

Odenslund

Jag vet inte vilken gång i ordningen jag sade det, men den här gången verkar det ha gått in iaf. Jag sade att vi borde sälja Odenslund. Mamma tog denna gång till sig detta och ringde en mäklarfirma. Idag var vi ute och visade stället för en representant.
I sisådär en halvtimme satt jag där och bara njöt av tystnaden och den fantastiskt vackra trädgården. Den må vara misskött och allmänt övervuxen, men överallt växer det de mest fantastiska aklejor och solen sken, fåglarna kvittrade och det doftade så rent och underbart. Jag funderade på om jag kanske skulle ta mig i kragen och börja fixa rabatterna och försöka få någon ordning på det hela. Kanske jag sagt för mycket när jag sagt att stället borde säljas? Känslan av började övergå i ånger, men då skedde det... Tystnaden slogs sönder av flygplanet som flög rakt över oss. Efter klockan 10 flög det ett plan var tredje-femte minut. Jag vet inte hur länge det höll på, men det fortsatte iaf fram till dess att vi åkte vid 12. Där fick jag ännu en gång exempel på hur jävla sorgligt det blivit att vara där ute. Tystnaden som tidigare var så fantastisk är nu endast ett litet mellanspel. Man kan räkna minuterna, sedan utsätts man för jetplanen som forsar fram mot den tredje landningsbanan på Arlanda. Det är förjävligt.
Jag är aldrig där numera eftersom skogen också blivit förstörd och flygleden går rakt över tomten. Enligt uppgift skall skogsbolaget städa upp skogen efter det att de varit där och rensat bort träd, men det sker inte hos oss. Det är stört omöjligt att gå i skogen. Du måste följa de stigar som grannen och deras hästar trampat upp, annars fastnar du snart i en snårskog av grenar och skräp. Svampställena är också förstörda eftersom skräpet gör att det blir svårt för svamparna att ta sig upp.
Sanningen är dock att jag inte varit speciellt intresserad av att vara därute sedan Goofy dog. Jag lyckades hålla kvar lusten av att vara där ett tag, när jag hade egen bil, men tillslut försvann den. Det var inte bara Goofys död som gjorde det. Kära mors hot om att sälja, varje gång vi blev osams, gjorde ju sitt till. Personligen rotar jag mig om jag får chansen och jag var fast förankrad i Odenslunds jord, ända tills rädslan för att mista stället gjorde att jag inte längre vågade känna mig bunden till det. Inte någon höjdare direkt.
Nu skall det förhoppningsvis säljas till någon annan glad torpgalning.

Folk att lita på

Jag har de senaste månaderna återigen påminnts om att folk inte går att lita på. Det är s.k. vänner som lovar att ställa upp om det behövs, men sedan faller ur när jag väl frågar dem. Självklart är det i anknytning till Fenrir. Det är faktiskt enda gången jag ber om en tjänst. Den första s.k. vännen som svek var Kate. Hon tjatade i tre år om att hon kunde ta Bullen om jag fick jobb och behövde hundvakt. När jag så fick jobb på UPC ställde först min kusin upp, men hon hoppade av ganska snart p.g.a. skilda omständigheter. Inget att bli förvånad över och inget jag inte förväntat mig. Då blev jag iaf tvungen att be Kate om hjälp. Jorå, hon kunde minsann ställa upp mot betalning! Det hade det tidigare inte varit något tal om, men jag inser ju att man måste betala för dagisplatsen, så det gick ju bra. Till saken hör att Fenrir är rädd för fyrverkerier och detta var i perioden för sådana här i Hagalund. Den perioden är över tre månader lång, så jag blev lättad när jag fick en hundvakt som skulle ta hand om honom. Dessutom var det ju så bra eftersom hon bor i området, vilket drog ned på restiden två timmar om dagen. Vackert!
Allt funkade jättebra till den dag jag insåg att kvinnan inte hade min hund hos sig hela dagarna, utan bara hämtade honom och gick ut med honom. Sedan lämnade hon in honom hos mig igen, vilket innebar att han tillbringade många timmar ensam iaf. När så den värsta perioden närmade sig så bad jag henne uttryckligen att ha vovven hemma hos sig tills jag kom hem, men det kunde hon verkligen inte gå med på. Hon påstod också att det minsann inte smälldes så mycket smällare och fyrverkerier i Hagalund, vilket jag visste var fel, och jag blev skitförbannad. Där har hon tjatat i fler år om vad som är bäst för min hund, och sedan kan hon inte ens sätta av några timmar för att han skall må bra. Hon fick ju ändå betalt?!

Som tur var dök nästa vän upp och hon tog hand om honom under denna period. Hon hade honom hemma hos sig och mötte mig efter jobbet för att lämpa av honom. Detta innebar att han aldrig behövde vara ensam och att jag fick sällskap hem på kvällarna. Allting var jättebra och när smällperioden var över, var jag fullt beredd på att tacka och säga hejdå. Väninna erbjöd sig dock att fortsätta att ta hand om Bullen, även fast att det faktiskt inte behövdes. Jag hade ju vid det här laget slutat att jobba heltid och bara var borta på kvällen då han ändå sov i sängen. Jag är tydligen inte särskilt smart så jag sa javisst. Några veckor senare visade det sig att hon förväntade sig att jag skulle gå ut med hennes hundar, när hon väl fick jobb. Självklart ställde jag upp på det. Det är ju helt ok att byta tjänster på det sättet, eller hur? Min vovve verkade glad iaf. Hundvakten började sedan jobba och då ändrades det så att hon lämnade hunden hemma hos mig vid tio på kvällen. Hon var nu för trött för att vänta på och möta mig. Helt i sin ordning.

Tiden gick och allt flöt på, men så började det uppstå små retfulla moment. Dessa gick ut på att ibland när jag kom, och hämtade hundarna för att gå ut med dem, var det någon familjemedlem hemma. Varför gick inte den personen ut med hundarna? Dessutom var det så att när hon väl sms:ade mig, och berättade att någon annan skulle ta hundarna, gjorde hon det så sent på dagen att jag redan var påväg till dem. Detta innebar att det inte gick att göra något annat istället. Retfull!

Droppen som fick bägaren att rinna över kom som ett brev på posten i fredags. Skolavslutningen medför att det blir fest i Hagalundsparken. Den håller på till midnatt och brukar avslutas med fyrverkerier. Jag frågade då min hundvakt om min vovve kunde få stanna hos henne tills det att jag kom hem. Jag ville inte att han skulle behöva vara ensam om de körde igång. Hon lovade att det var ok och jag gick till jobbet i fredags med lugnt sinne och tillförsikt. Tyvärr blev det så att jag fick sitta över en halvtimme och jag messade henne och berättade detta. Jag sa också att jag inte var säker på hur sen jag då skulle bli, eftersom jag missade pendeln och istället fick ta tunnelbananen. Svaret blev att hon var trött och var det ok om hon lämnade upp Fenrir hemma hos mig? Jag blev jätteledsen. Hon hade ju lovat och tänk om de satte igång fyrverkerierna innan jag hann hem? Jag hade ju inte förberett något sådant. Jag svarade att jag hoppades att hon inte skulle göra det och att jag bara skulle bli en kvart försenad. Ändå lämnade hon barnet ensamt! FY FAN! Jag blir så himla ledsen... Varför lova något om man inte håller det sedan?

Som tur var blev det inga smällare och vovven mådde bra, men tänk om?!

Går det verkligen inte att lita på folk? Det hade varit en sak om det varit jag som hade något problem. Jag är vuxen nog att ordna upp det på egen hand, men Fenrir kan ju inte klara sådant själv. Varför lovar de att göra sitt bästa för honom när de sedan sviker honom när han behöver dem? Vad är de för människor?! Varför kallar de sig mina vänner? Skall man inte kunna lita på sådana?

Den tiden i månaden

Den senaste veckan har jag varit hög, hög, hög. Buren på mina glatt galopperande hormoner. Dessa hormoner har givit mig känslan av öppenhet, tillgänglighet och skönhet. Av att allt är möjligt, vilket inneburit att jag gladeligen har flörtat med alla mina favoritpojkar. Dessa har av någon outgrundlig anledning givit mig illusionen av att vara precis lika öppna och tillgängliga. Att de är attraktiva är ju ganska självklart i mina ögon, men att jag skulle vara attraktiv i deras, har inte varit lika självklart... Tills denna vecka, när hormonerna spridit sig i min kropp och drogat ner mig. Det har varit en underbar vecka. Idag gjorde jag mig vacker för att fortsätta denna trend. Jag fixade håret, noppade ögonbrynen och blekte mustaschen. Iväg gick jag, fylld av tillförsikt.
Platt fall och magplask blev resultatet. Inget fel på pojkarna eller deras öppna och välkomnande leenden, men min hormonnivå sviktade och föll till en alarmerande låg nivå. Plötsligt ser jag inte längre att det ens skulle finnas tillstymmelse av en chans av att komma dem nära. Jag kan inte för mitt liv tro att något sådant är möjligt. Så nu sitter jag här igen och vet att om c.a. 28 dagar kommer allt att upprepas. Månen kommer att ha gått sitt varv och ännu en gång kommer jag få några dagar när det känns möjligt, att uppnå något oändligt mycket mer... Tyvärr vet jag dock att denna känsla är förgänglig och att den bara kommer att sträcker sig över just de dagarna.

Vore det inte fantastiskt om jag lyckades träffa någon under denna period, då jag tror mig vara tillräcklig för någon annan? Är inte det en nåd att stilla bedja om? OM jag träffade någon som tog iniativet och gjorde ett närmande under en sådan vecka, skulle jag antagligen släppa allt och falla handlöst. Varför är tajmingen aldrig rätt?

Om en vecka eller två kommer hormonerna ta nästa steg och göra mig öppen för en annan sorts relation. Inget flirtande, utan bara pang på rödbetan. Pang på vad som kan göras princip var som helst, om man bara är desperat nog, vilket jag kommer att vara. Kunde man kanske få chansen att möta någon som skulle ta initiativet till något sådant? Jag har ju hört rykten om att pojkar bara tänker på en sak och skulle de göra det då, när jag bara tänker på precis samma sak, kunde jag kanske få till det? Var är ni någonstans?

Jag fyller 40 om 5 månader... jag har aldrig lyckats tajma det med någon över huvud taget. Livet är lite väl komplicerat för en som jag. *suck*

Åska och döda möss

Min kära mor och jag åkte till Odenslund i helgen. Det blev inget långvarigt besök p.g.a. en del olika omständigheter, men ett av skälen var åskan som gjorde besök igår. Inser att min kära mor är åskrädd bland allt annat hon är rädd för. Personligen satt jag i soffan, stickade och pratade med Fenrir som också hade lite svårt för gårdagens åskväder. Åskan slog nämligen ned någonstans i närheten, vilket gjorde att huset skallrade och all el slogs ut. Dessutom blev det ett par regäla smällar som lät som sprängskott i huset.
Det enda jag kunde tänka på var hur fantastisk det var! Dessa skrällar, skott och fantastiska blixtar. Enligt uppgift är jag helt galen, men jag NJÖT! Vackra vackra värld...

Som tur var kom ingen till skada, men vi hade då ingen telefon och elen funkade sedan bara i halv huset. Kunde inte fatta hur det kom sig förrän kära mor bestämde sig för att skruva isär elskåpet i dag på morgonen och hittade 3 möss som låg på säkringarna. De dog av elektrifiering igår och låg så att de gjorde att det blev kortslutning i tre av dem. Snacka om maximal otur för de stackars små liven. Där trodde de att de satt säkert och så slår åskan till.
När vi ändå pratar om åskan måste jag härmed ta tillbaka allt jag sagt om digitalboxar. Vi köpte nämligen en igår när vi åkte till landet. Satte ihop den med tv och bordsantenn och allt funkade klockrent! Det hade jag aldrig kunnat tro. Bilden på tvn var fantastiskt bra och det var överhuvudtaget väldigt lite störningar i sändningen, med tanke på att vi bor mitt i skogen. Dessutom överlevde den strömstrulet. Man kan inte annat än bli imponerad.

Da Vinci-koden

Igår var jag och såg denna film. Den har fått mycket dålig kritik. Bland annat anses den vara tråkig. Jag är ledsen, men jag håller faktiskt inte med om det. Jag tyckte den var välgjord och intressant. Eftersom jag också läst boken, visste jag precis vad som skulle hända så det blev inga överraskningar, men sättet de gestaltade alla dessa historiska fakta som staplas upp i boken var förvånansvärt smart. Jag fick en idéhistorielektion som hette duga utan att bli uttråkad. Jag är imponerad över hur snyggt det var upplagt och hur bra det faktiskt blev.
Man får tycka vad man vill om Dan Browns eventuella skrivtalang och källkritik, men nog fan var boken bra. Den berättar om något så att den stora massan äntligen tog del av det. Det må vara så att idéerna och teorierna han skriver om har skrivits om många gånger tidigare och det är möjligt att han plagierat saker och ting, men boken blev en succé av någon anledning. Personligen tycker jag nog att det väger upp det mesta, med tanke på vad den berättar om. Sedan får man ju tycka vad man vill om det också, men jag bara älskar idéen av att Jesus faktiskt var en man och att hans hustru hette Maria Magdalena. Det gör hela saken mycket bättre för en hedning som mig. Han kommer mig närmare. Jag har alltid gillat Jesus, men att han skulle vara surgubben Jahves son har liksom satt hinder i vägen.

Slutscenen i filmen var förresten en riktig höjdare för en gudinnedyrkare med medeltids- och riddarnojja. ;c)

Balkongen

Nu är balkongen äntligen färdiginredd. Blommorna jag vill ha är där och det är städat och fint. Jag köpte mig 3 stycken olika kaprifoler, med förhoppningen om att de skall blomma var efter annan, vilket skulle resultera i att jag får blomning från juni till september därute. Det är ju en utopi, men jag lever på hoppet. =c) Trädet i förgrunden är en Magnolia Stellata och om jag lyckas få den att överleva skall den blomma den här tiden nästa vår. En önskedröm som antagligen inte kommer att uppfyllas, men jag lever ju som sagt på hoppet och har man inte testat får man ju aldrig veta. Det är förresten samma sort som den som växer i stubben i Hagaparken.

Kära Elin, jag är ledsen, men det går inte att ha frukost där ute. Hur het sommaren än är kommer balkongen vara för kall på morgnarna. Det är först mitt på dagen och kvällen, som det är varmt där, och då är det för det mesta ALLDELES för varmt. Jag skall, som jag gjort de senaste åren, fixa ett solskydd (skuggväv), vilket åtminstone bör göra det möjligt för korta besök på eftermiddagen. Förhoppningsvis kommer detta också att göra att blommorna inte dör i hettan. Kanske medför det också att doften av kaprifol kommer lite tidigare, och ligger kvar, än vad den gör på de som växer ute. Kaprifolen börjar ju först dofta när luften svalnat något på kvällen.

Lite skryt och elden

Jag har ju fått höra om alla människors fantastiska projekt i handarbetsvärlden och sett resultaten. Man blir ju så avis att man kan krevera, så nu skall jag skryta lite om MINA projekt.
Jag har äntligen tagit mig i kragen och spännt upp sjalen! Wow, det tog mig lång tid att ta mig i kragen. Undrar egentligen varför jag inte kom igång snabbare, med tanke på hur enkelt och snabbt det gick. *suckar*

Nästa projekt är redan påbörjat, men jag har för ögonblicket tagit en liten paus. Har en del annat som skall göras... har jag hört. Verkar dock som om de grejerna också ligger i vila. Fråga mig inte varför. Kanske den berömda vårtröttheten man hört talas om?

Förra vintern började jag sy en jacka. Jag frös och ville vara lite snygg. När jag hade kommit halvvägs tröttnade jag och då var det ju nästan sommar, så det var ju iaf försent. Alltså la jag det projektet på hyllan och började igen sen höst. Jackan blev klar och riktigt snygg, men inte fasen blev den varm. Alltså kunde jag inte använda den under vintern. Nu är det dock dags för den. Vädret har ju svårt att bestämma sig och då är den perfekt. Har skaffat alla ingredienser för att sy en likadan, fast fodrad med vinterfoder. Undrar när jag kommer igång med det projektet?

Imorse när jag gick ut med hunden visade det sig att någon försökt bränna ned huset igen. Mina fantastiska grannar envisas med att ställa sopor och möbler i källargångarna. Någon passar då på att leka pyroman och sätter eld på skräpet. Soffan som brann i morse gjorde att hela huset rökfylldes. Massa trevliga brandmän och poliser gjorde ett kort besök. Frågan är när folk skall lära sig? Måste det ske en allvarlig olycka innan de fattar att det är fel?

Fullmånen

Jag testade min fantastiska kamera på fullmånen och vattentornet igår kväll. Av någon anledning tycker kameran att jag skakar på handen även när jag ställer ifrån mig kameran på ett fast underlag? Vete fasen varför... Darrar marken kännbart för kameran tro? Jag blev iaf ganska nöjd med några av bilderna. Det är jättekul!!! ;c)

Livet på en pinne

Solen skiner med övertygelse och värmen är nästan sommaraktig. Det är bara när man råkar hamna i skuggan som man inser att det faktiskt inte är sommar än på ett tag.

Bullens bantning har förresten givit resultat. Han har gått ned hela 3 kg. Det märks också på hela honom att han mår bättre än förrut. Han är mycket vänligare mot andra hundar och ger lekinviter till allt möjligt. Till och med en liten foxterrier var helt ok att skoja med. =c)

Valborgshelgen ägnade jag åt att lägga nytt balkonggolv. Betonggolv är nämligen ingen hit när man vill tassa ut på det innan värmen kommit. Alltså slängde jag X antal pengar på ett Q-woodgolv, vilket jag sedan tillbringade ett par timmar med att lägga. Det blev fantastiskt bra. Ett par dagar senare gick jag och köpte Teakolja och oljade in det också. Helt fantastiskt vilken fin färg det fick och förhoppningsvis kommer det att hålla i all evighet. Nu ser min balkong trevlig och inbjudande ut igen. De senaste åren har den mest sett ut som en sopstation. Nu är det dock nya krukor med kaprifol och akleja som pryder den och den lilla balkongstolen är draperad med en blå trasmatta, så att den nästan ser sittbar ut. Jag kan knappt ge mig till tåls till dess att kaprifolen och aklejan blommar.

Nu blommar förresten Magnolian i Hagaparken. Jag trodde inte mina ögon när jag gick förbi en dag och det var en massa vackar blommor på grenarna. Vänner har vänligen skickat bilder på sina magnolier och andras, men det är något särskilt med den där som sitter i sin stubbe. Jag blir så himla glad när jag ser den.

Pussilago, fjäril och Bombus bombus

Igår fotade jag pussilago genom att lägga min fantastiska kamera på marken och därigenom fota dem underifrån! Strålande kameraköp tycker jag. =c)
Det blir liksom en helt annan grej när man inte behöver kräla som en daggmask för att få sådana fantastiska bilder.
Fotade även blåsippor som jag äntligen lyckades hitta... i princip överallt. Det är inte särskilt lyckat att ha solglasögonen på sig när man letar efter små blå blommor bland träd och annat. Det funkar inte så himla bra. Såg förresten min första fjäril för i år igår och idag när jag kom hem från parken krockade jag med Bombus bombus utanför porten. Tyvärr hade varken hon eller fjärilen tid att stanna till så det blev inget förevigande av dessa två. Det kommer fler chanser!

Efter promenaden igår åkte jag till staden med en god väninna och gjorde av med en massa pengar. Lönen kommer ju i veckan och varför vänta? Köpte 5-6 böcker och gick sedan och åt lunch på Wok House, på Lilla Nygatan, i Gamla Stan. De har ypperlig mat och besvärar sig med att lägga upp det aptitligt också. Dessutom är de billiga. Rekommenderas varmt. Fördelen för mig som besökare är också att det inte är speciellt mycket folk som hittat den, vilket gör att det är en lugn atmosfär. Bra för mig som besökare, men kanske inte lika bra för dem som affärsrörelse. =c/

Bullen skall till frisören på tisdag. Då skall han bli naken och jag ser verkligen fram mot det. Just nu är han en riktig ruskprick. All den där pälsen drar in så mycket skräp och sand att man blir alldeles tokig. Men nu skall han SKALAS! Som förberedelse för detta skola bejben slängas i badet idag. Stackars liten vovve har ännu inte insett vad som honom väntar. Min rygg värken dock redan. Den vet! Hu! Det är inte lätt att vara liten. *flinar*

Aprilväder

Igår sken solen idag snöar det blask... Nog fasen är det aprilvädret som gör sig påmint. Undrar varför människor verkar så överraskade? Utrycket "aprilväder" har ju tillkommit av en orsak? Det har varit aprilväder varenda april som jag kan minnas.

Var i parken i går och fotade lite. Hade hoppats på att Magnolians knoppar kommit någonstans, men jag är rädd att det inte kommer att bli någon blomning i år heller. Det ser i alla fall inte så ut. =c/

Försökte fota ugglan, som folk nu envisas med att säga INTE är en pärluggla, men jag fick bara några sämre bilder. Svårt att hålla kameran så stilla som behövs. Man är ju darrig. Vet inte vilken sorts uggla det skulle vara om det nu inte är en pärluggla, men egentligen spelar det ju ingen roll. Snygg är han ju i vilket fall som helst.

Jag såg i söndags en massa blåsippor, men då hade jag förstås ingen kamera med mig. När jag igår gick i parken för att hitta några att fota, fanns det ingen att finna. Jag gick i och för sig inte exakt samma väg den här gången, men nog fasen borde de väl finnas lite överallt? Istället hittade jag en liten plätt med vitsippor.

Då jag fortfarande trodde att våren var här på allvar, tog jag mig i kragen och ställde fram mina gympaskor. De såg ut som fan! Skitiga och leriga. Vet i fasen vad jag tänkte på när jag ställde undan de i det skicket. Gjorde iaf en helrenovering på dem och nu ser de nästan presentabla ut igen. Ibland blir man förvånad över hur effektivt en mjuk borste och såpa kan vara. Borde kanske ha tagit en före och efter bild? Det hade varit något att se. ;cP

Skärtorsdag

I går fick jag äntligen hem mönstret till mitt nya projekt, så nu sitter jag och försöker förstå vad det står. Jag inser att jag nog måste plocka fram ordboken eftersom det är en massa ny ord. Jag har aldrig läst stickmönster på engelska förrut. Lyckades klura ut att 'purl' betyder avig, men det finns mer som förvirrar. Garnet jag köpte blev lite blekt för min smak, men eftersom det är en sommarsjal så kommer det nog att bli jättefint när det är klart. Undrar hur lång tid det tar? På mönstret står det att nivån är: moderately experienced knit. Undrar om jag kan räkna mig dit? Den andra sjalen är färdig och hänger här. Måste bara spänna ut den, men det får jag vänta med tills jag får lite hjälp. Vet inte riktigt hur man gör och man behöver lite pinnar att spänna ut den med också. Funderar på var jag kan hitta sådana? Hade tänkt att låna stickguruns, men inser att om jag skall fortsätta med sånt här är det nog lika bra att skaffa egna. Gick och frågade i min sybehörsaffär, men de hade inget sådant. De rekommenderade dock att skaffa vanliga metallstänger från en byggmarknad. De kan man få i den längden man behöver. Skall fråga stickgurun var hon hittade sina.

På tvfronten har jag de senaste dagarna ägnat mig åt att se alla delar i en engelsk vampyrserie. Tyvärr gjordes det bara 6 delar och det tog slut när det verkade bli spännande. Annars var det lite cool att se engelsmännens uppfattning om vampyrer som elakingar som vill ta över världen. Den verkade vara en ganska lågbudgetproduktion. Inga supereffekter, men det behövdes inte. Den var ändå spännande nog. Lågmäld som de flesta engelska deckare brukar vara. Jag tror dock inte att den skulle ha kunnat hålla mitt intresse så länge.

Påskhelgen blir hela 3 dagar lång för mig. Ledig fredag, lördag och söndag. Jag har dock tagit extrajobb på måndag för att kunna betala mina felaktiga inköp. Det bästa med extrajobb på min arbetsplats är att det blir SÅ mycket pengar för ganska lite jobb. Har jag tur så ligger stockholmarna och är bakis på annandagen och då blir det också lugnt. Har jag otur så passar de på att ringa om allt de inte orkat ringa om tidigare. Hoppas solen skiner för då går de ut istället för att sitta hemma och komma på saker att ringa om. =c)

Som häxa vill jag bara tala om att det är superbra att bo på Blåkulla en Skärtorsdag. Man behöver inte flyga någonstans, man är ju redan där. =c)

Mer om TV ***SPOILERVARNING***

I Grey's Anatomy har Meredith nu träffat en snygg veterinär. Jävla skit!
I Veronica Mars dansade Veronica och Logan på skoldansen och jag sitter nu och våndas i undran över om det kommer att leda någonstans?
I House gick allt som vanligt med underliga sjukdomar, men det fanns en scen där Cameron överlämnar ett par nycklar till House. Kameran dröjer kvar vid deras händer några extra sekunder! Vad BETYDER det?

Att jobba, där jag jobbar, suger...

Jag har för länge sedan insett att jobbet jag gör är ganska rätt för mig. Att prata i telefon och försöka hjälpa människor funkar över förväntan. Kunderna är gulliga och jättesnälla. T.o.m. de som börjar samtalet med att vara förbannade blir snart trevliga och goa. Vi sitter för det mesta och gnäller över företagets idioti, vilket är helt ok. ;c) När det gäller anställningen så känner jag mig förföljd och ouppskattad. Jag blir förbannad nästa varje dag på hur mina kollegor uppför sig och det faktum att de inte bryr sig om några andra än sig själva. De skiter fullständigt i sina kollegor. De är ointresserade och kräver att andra skall göra jobbet åt dem. Jag sitter över varenda kväll eftersom de som egentligen skulle jobba, redan har rusat ut genom dörren, utan att kolla att telefonköerna faktiskt är slut. Det är förjävligt.
Inte nog med det, men min kära arbetsgivare har lagt in mig på 3 kursdagar, utanför min egentliga arbetstid, då jag skall lära mig att sälja MER! Jag sökte inte det här jobbet för att sälja. Det stod support i annonsen. Inte innesäljare! Fan vad less jag blir. Försökte förklara att de totalt sabbar min dag när de lägger in arbetstid från kl. 13 till 22, istället för 16:45 till 22, som är då jag faktiskt skall jobba. Inte nog med att jag måste hitta en hundvakt åt min vovve, men min hundvakt måste också hitta åt sina vovvar. Det blir alltså fler som drabbas. Dessutom är det 3 sådana dagar som lagts in. "Det blir ju mer pengar" är det enda svaret man får, men jag har ju dessutom fått 2 extrajobbsdagar och de skulle jag kunnat strunta i om jag vetat tidigare att de lagt in kursdagar. Jag blir alldeles trött!

Fick veta att det skulle kosta 1000 kr att laga tunern jag köpt för 1000 kr. Har mejlat säljaren och begärt mina pengar tillbaka. Ännu inget svar... Hur tror ni det går?

Tv-serier ***SPOILERVARNING***

Jag roar mig med att titta mycket på tv-serier som finns tillgängliga på nätet. De jag följer är bl.a. Prison Break, Lost, Greys Anatomy, Medium, Bones, My name is Earl och några fler. Det är helt otroligt vad enkelt och trevligt det är att kunna välja tid och plats för tv-tittandet. Inga tider att passa. Det enda som behövs är lusten och tiden. Spelar ingen roll vad man gör eller om man har något videoband att spela in på. Fantastiskt!

Funderingar angående diverse serier:

Lost - har blivit ganska långtråkigt. De drar ut på det eftersom de vill kunna sända serien i all evighet. Handlingen går upp och ned i relevans och när man läser på nätet inser man att man missat 99% av ledtrådarna som enligt uppgift sprids som gössel i avsnitten.
Jag tycker så synd av Hurley. Han utsätts för en massa skit. I senaste avsnittet får han än en gång ifrågasätta sig själv och psykiska hälsa. På sättet det gjorts måste jag erkänna det som ett genidrag för spänningsförhållandet i serien.
Undrar över Kate och Saywer. För några avsnitt sedan såg det ut som de funnit varandra, men nu är de tillbaka på noll igen. Varför får man aldrig veta vem han menade när han sa "I love her..."?
Egentligen är det bara Saywer som gör att jag fortsätter att följa serien. Jag har tröttnat på hur segt det går och att det verkar som om manusförfattarna inte riktigt bestämt sig för vart de är påväg.

Prison Break - när USA gjorde 6 veckors uppehåll mitt i det mest spännande då blev jag förbannad. Jag vet nämligen att jag kommer att tappa intresset innan de börjar sända igen. Jag klarar helt enkelt inte att upprätthålla nyfikenheten så länge. Det går bra om det är säsongsuppehåll mellan säsong X och Y, men inte om de låter mig hänga på klippkanten mellan två avsnitt i flera veckor eller månader. Nåja, jag föll iaf till föga och började se de nya avsnitten när de åter sände. Slogs dock av hur förutsägbart det blev och undrar varför de inte bara avrättar brorsan och låter serien handla om hur lillebror klarar sig i fängelset eller försöker ta sig därifrån i förtid istället. De skall iofs köra säsong två också, så chansen finns ju fortfarande. ;cP

Veronica Mars - är en serie som jag faktiskt är väldigt förtjust i. Första säsongen var spännande och smart, med en dialog som var så kvick och intelligent att jag kände mig korkad på sina ställen. Det var dock en positiv korkadkänsla som gjorde att jag verkligen såg fram emot varje avsnitt. Där fanns ju också ett par ingredienser som garanterade att hålla mitt intresse vid liv. Dels var det Backup, en cool pitbull och dels var det den obligatoriske Bad Boy. I slutet av säsong ett så fick Bad Boy ihop det med Veronica och lyckan stod högt i tak. Sorgen slog sedan till i de första avsnitten av säsong två där Veronica gjorde slut, eftersom hon ansåg att Bad Boy var lite väl bad för hennes smak. Det suger! =c(
Serien är dock fortfarande väldigt bra, även om jag är besviken på manusförfattarnas sätt att lösa problemet med att dra ut på serien. Dessutom gör det Bad Boy alldeles för snäll. Inte bra och inte något som får mig att vilja fortsätta att följa serien i all evighet. Som tur är har de inte hamnat i upprepningsfacket ännu. OK, de håller ramarna och följer det utlagda mönstret, men det dyker ändå upp nya saker som fortfarande gör det spännande.

Greys Anatomy - är en fantastiskt bra serie, men jag blir så förbaskat upprörd på att de tu inte får varandra någon gång! Serien år oerhört välgjord och snygg. Den skiljer sig markant från andra sjuhusserier genom att göra en riktigt engagerad i de olika personernas privatliv. Själva sjukhuset, och patienterna, kommer någonstans långt ned på listan över vad som är intressant. Om inte Dr. McDreamy snart lämnar sin fru så kommer jag att få rabiatanfall. Nu försöker de också göra henne sympatisk och få oss som publik att tycka synd om henne och situationen hon hamnat i. Jag är ledsen, men det går fetbort i min lilla värld av blommor. Det var så mycket bättre när hennes f.d. älskare kom för att fråga om hon inte vill komma tillbaka till honom och Dr. McDreamy slog ned karln bara för att flirta lite vänskapligt med Meredith. Det var en scen att ta på replay några gånger!

House - är en annan favorit i sjukhusträsket, men där är det huvudpersonens bitterhet och cyniska syn på livet som gör en intresserad. Fallen de jobbar med är egentligen inte ett dugg spännande för mig. Det är alldeles för mycket läkartermer, kemi och fysik för att jag skall hålla mig vaken, men när House kommer in och säger något dräpande till sina patienter (vilket han i princip gör hela tiden) så lyser det upp. ;c)

Trivselfaktorn åt helsike

När jag började på denna arbetsplats blev jag oerhört besviken när jag insåg att jobbet inte bestod i det som jag fått presenterat vid arbetsansökan. Efter några veckor på jobbet "visste" jag att jag inte skulle bli gammal här. Så gick det någon månad och jag började jobba deltid istället och plötsligt kändes det ganska ok... men sedan har det bara gått utför. Det har varit en del tjafs som jag inte känner att jag förtjänat och det gör mig jätteledsen. Exempelvis fick jag en hel del skäll för att jag tar EN sammanhängande rast på kvällen när jag måste äta. Jag sa redan när jag bytte till deltid i december att jag måste ha en sådan för att hinna äta. Då var det ingen som sa något. Nu har de dock bestämt sig för att företaget minsann inte betalar för att jag skall ha rast. Jag påpekade att det står i vår handbok för anställda att vi kunde välja att ta ut minuterna i flera småraster eller en sammanhängande. Jag nämnde att jag skulle höra mig för med facket och plötsligt gick det bra att ta åtminstone 20 av de 25 minuterna på en gång. En vecka gick och jag tröttnade på att jag alltid måste säga åt folk att flytta på sig eftersom de satt sig på min plats. Jag skrev en lapp där det stod: "Den här platsen är Marias och hon sitter här varje vardag mellan 16:45 och 22:00". Den skylten fick sitta i 4 dagar, sedan fick jag ett mejl från personalansvarig där hon tyckte att jag skulle ta bort skylten eftersom den sa att ingen fick sitta på min plats. Dessutom förklarade hon för mig att vi minsann inte hade fasta platser här. Det var en nyhet för mig, eftersom jag tidigare fått mitt namn på anknytningen och jag dessutom tidigare blivit tillsagd att sätta upp en lapp med schemat så folk visste när den var tillgänglig. Jag skrev det också till personen i fråga och sedan skickade jag även ett mejl till min gruppledare och frågade vad som egentligen gäller. Hon meddelade mig att jag hade gjort rätt, men den andra kvinnan har fortfarande inte svarat. Jag blir så jäkla trött!!! Är kvinnan ute efter mig eller vad fan är det fråga om?!? Nu väntar jag bara på nästa skräll... *suck*

Nästa sak som hänt är att jag fick hem tunern och kopplade in den. DEN FUNKAR INTE! Jag gick och köpte en extra antenn, eftersom jag inte visste om det var centralantennen som jävlades. Ingen skillnad. Jag har kopplat hit och dit, sökt kanaler testat alla möjliga knep och läst instruktionsboken fram och baklänges. Inget resultat... bara brus. Det är alltså 1000:- i slasken igen. VAD FAAAAAAAAAAN HAR JAG GJORT FÖR ATT FÖRTJÄNA DETTA?

Tuner

Så sitter jag då här och inväntar att min nya tuner skall landa i lådan. Jag kollade efter en tuner på Blocket först. På den sajten jag köpt flera saker som blivit väldigt bra. Hittade en tuner, av samma märke och modell, som den förstärkare jag har nu. Det vore ju en dröm att få matchande saker för en gångs skull! Annonsen hade iofs legat inne i nästan två månader, så jag var lite fundersam över om den faktiskt fanns kvar. Ibland glömmer de ju att ta bort annonserna. Mejlade säljaren och väntade sedan i hela TVÅ dagar innan jag gav upp. Hittade då en annan på Tradera. Samma märke, men en annan modell. En timme kvar innan budningen skulle stängas. La ett bud på den och fick den! Två dagar efter att jag betalt den, och den är skickad från Boden, ringer säljaren på den första tunern och berättade att hans apparat fortfarande finns kvar och att han kunde tänka sig att sänka priset. Är inte det jävla typiskt!?
Hoppas verkligen att det hela slutar lyckligt iaf. Har ju aldrig köpt något på Tradera förrut. Säljaren verkar vara en seriös kille, om man läser omdömena som hans tidigare köpare skrivit. Förhoppningsvis kommer jag alltså sedan kunna lyssna på radion igen. Wow! Vilken dröm. ;cP

Blaskslask

Nu stundar då den del av året när man som hundägare, och då speciellt ägare till pälshund, funderar över hur man kom på tanken att skaffa hund över huvud taget? Fy fan, vad det är slaskigt och sandigt. Varenda gång man kommer in från en längre promenad måste man stoppa hunden i duschen och försöka bli av med det mesta av all den sand som finns i pälsen. Vintern har varit perfekt, ända tills nu. Det har bara varit två tillfällen tidigare då dusch varit nödvändig, av andra skäl än äta snuskiga saker i parken. Nu är det dock kört. Det är bara att ställa fram damsugaren och hålla dörren till badrummet öppen. Det är ingen idé att hoppas på förbättring förrän snön är helt borta och sopmaskinerna har gjort sitt. Alltså kan sandsäsongen möjligen vara över i början av maj.

De senaste två veckorna har jag mailbombats av min gruppledare på jobbet. Det gäller semesteransökan. Den måste vara inlämnad före ett visst datum. Eftersom jag inte är särskilt intresserad av sommarsemester har jag ignorerat skräpet, men igår fick jag ännu ett mejl där det uttrycktes återhållen ilska över att jag inte gjort någon ansökan för perioden v. 29-32. Medan jag fortfarande fundrade över svaret fick jag nästa mejl. Denna gång erbjöds jag att stanna kvar på UPC ända fram till september. Villkoret var dock att jag inte ansökte om semester under just v. 29-32. Ibland undrar man om de egentligen har någon aning om vad de sysslar med på företaget?! Varför skicka uppmaningar till att ansöka om semester under en period, när de sedan uttryckligen säger att jag inte kommer att få någon semester under just den perioden? IQ fiskpinne!

Stickningen går framåt och jag har bestämt mig för att satsa på nästa projekt. Tack och lov får jag hjälp med arrangemanget av min stickguru. Det är dock svårt att bestämma vilken färg man vill ha på garnet. Dataskärmar återger inte färger så bra och dessutom har sticksajten pyttesmå bilder på dessa. Ingen höjdare, när man skall försöka se om man kan leva med en färg. Av gammal vana vill jag helst välja blått, men samtidigt känner jag en stark dragning åt grönt. Tyvärr verkar ingen annan än jag att gilla den riktigt mörka skogsgröna, så den finns inte att få tag på. *mutter* Argh... jag har ännu en gång hamnat i en valsituation och det är inte det lättaste för en våg. *skratt*


En liten smakbit från senaste fotosejouren i Hagaparken:

Stickningens underbara värld...

Nu har jag iaf kommit en liten bit på sjalen och inser att den faktiskt kommer att bli klar... någon gång i framtiden. Det enda som återstår är att hålla ut och sticka VARV efter VARV och det är lååååångt. Jag har tre nystan till att göra av med.
Min stickningsguru har länkar i sin blogg till sajter som bara vräker ur sig snygga saker. Speciellt Heirloom Knitting gör mig svag i knäna. Dessutom hade gurun den dåliga smaken att be sina läsare att ge förslag på vilken sjal hon skall sticka till ett bröllop i sommar. Naiv och godtrogen, som jag är, går jag och kikar och hittar de mest fantastiska skapelser. Uppmuntrad av de små framgångar jag känner att jag fått, genom att kommit en bit på väg med mitt eget projekt, kikar jag på allt och blir alldeles till mig. Speciellt en sjal som jag funderar på om jag faktiskt skulle klara att göra. Den heter Melanie Shawl och verkar vara ganska rakt på sak, om än något pysslig. Dock inte på långa vägar så pysslig som resten av sjalarna på sajten. Känner en viss rädsla för att ta mig vatten över huvudet. Nåja, framtiden får utvisa om min pysslighet håller i sig så långt! ;cP

Spårkförbistring och annat att reta sig på

Har ni tänkt på hur många uttryck som ändrat betydelse eller ordalydelse på senare år? Jag kommer bara på två exempel så här på fri hand. Det första är "att ha respekt". När jag lärde mig nya ord och uttryck för hundra år sedan betydde det att jag respekterade något eller någon. Numera skall de tydligen betyda att man är respekterad? Heter det då inte egentligen "att få respekt"? Sedan undrar jag om all denna permanent som sprids i medierna idag. "Beslutet permanentades..." eller "det skall permanentas..." Jag undrar då om det blir affro eller storlockigt?! Heter det inte "att göra något permanent"? Förvirringen är total.

Funderar också över de klantiga syftningsfelen man idag ser överallt. Jag har alltid trott att det är jag, som vanlig svensson som gör bort mig på den kanten, men tidigare i vintras insåg jag att även de där "fina" copyrighters man hör så mycket om inte är helt med. Titta bara på NKs reklam som fanns överallt i några veckor. Det stod något i stil med "som vilket varuhus som helst, förutom allt det goda". Menade de verkligen att jag som konsument skall få intrycket av att det inte finns något gott alls på NK, eller hur var det tänkt?

Fick förresten Hundsport i brevlådan i förrgår. Har bara läst ett par artiklar i den ännu, men retar mig redan nu på att INGEN tidning idag verkar använda sig av korrläsare. Det är en sån helvetes massa stavfel och glömda bokstäver i texten att jag, som inte kan låta bli att korrläsa, får ont i skallen. Dessutom undrar jag över hur det kommer sig att Sveriges största hundorganisation, SKK som ger ut tidningen i fråga, kan ställa sig och säga att det vore bra med jakt på varg? Hur kan de stå och klappa sig på axeln över att det skall bli enklare att skjuta ett av planetens vackraste rovdjur? Jag fattar inte det?!
För några månader sedan var det också en artikel i Hundsport som handlade om en tjej som köpt en chihuahuavalp över internet. Hon åkte sedan från Stockholm till Helsingborg och hämtade den. Hon betalade 15 000 kr för valpen. Fick inga papper om härstamning eller om den veterinärbesiktigad. På vägen hem blev valpen mycket dålig och väl hemma dog den snart. Tjejen ringer till de som sålt valpen till henne och hon får erbjudande om att få en ny valp, för endast 10 000 kr, som ersättning för den som dog. Tjejen åker och hämtar den nya valpen som också verkar svag och dålig. Hon tar den till veterinären som blir i det närmaste vansinnig och skäller om vilka djurplågare det finns därute. Valpen överlever den här gången, men tjejen är ledsen... Hon har ju fått veta att hon blivit lurad på 25 000 kr. Hon vänder sig till pressen. Det visar sig att de som sålt valpen är de berömda hundsmugglarna som dykt upp överallt senaste tiden. De tejpar ihop valpar, lägger i kartonger och smugglar in dem i Sverige, från de gamla öststaterna. Säljer sedan de som överlevt resan för 10 000-15 000 kr till godtrogna idioter som tar med sig det lilla offret hem. Ingen veterinärbesiktning, ingen karantän och ut i vardagslivet kommer de små potentiella smitthärdarna. Alla möjliga sjukdomar kan spridas på detta sätt. Ni har väl t.ex. läst om den fruktade inälvsmasken som det bara är en tidsfråga för när den skall sprida sig i den svenska naturen? Inom kort kommer allemansrätten vara en historisk fotnot. Den blir nämligen värdelös när du inte vågar äta de bär eller den svamp du plockat i skogen. Paris Hilton och de andra Hiltonwannabes har mycket att svara för när det händer! För att inte tala om kanalerna TV4 och TV3 som båda framhåller dessa småhundar som det ultimata husdjuret. Har de ingen ansvarskänsla överhuvudtaget?! Det är så man kan gråta!

Hur kommer det sig att de som delar ut reklam inte kan respektera att jag ber om att inte få någon? I månader har jag retat mig på att de som delar ut reklam för pizzerierna i granskapet envisas med att lägga dem i min låda. Detta fast att jag satt upp skylt på dörren som säger NEJ TACK! Häromdagen lyckades jag kasta mig på dörren när jag hörde att de var där. Ryckte upp den och gav tillbaka lappen. "Jag vill inte ha reklam!" Han tog lappen utan ett ord och försvann ned för trappen. Fem minuter senare hör jag att någon är i brevlådan igen... Nog FAN är han där och lägger en ny lapp i min låda! Den här gången hann jag inte upp honom, men jävlar vad förbannad jag blir. Varför kan han inte respektara min önskan om att slippa få min brevlåda nedlusad av reklam?! Jag fattar det inte!